”Då räckte det inte med ett handslag…”
Nya blogginlägg:

”Då räckte det inte med ett handslag…”

Det är nu full fart på våra sju bloggare efter semestrarna.

Företagaren och friskvårdskonsulten Lisbet Olofsson från Robertsfors är den senaste i raden av bloggare. Hon skriver här  om att det brukar räcka med ett handslag när man gör affärer i Norrland. Men hon har träffat en småföretagare som  bitert fått erfara att det inte räcker.

Hannes Andersson rapporterar här från USA och den nya inställningen till kreditkort där.

Bakom bilratten upptäckte Gustaf Brickman en lönsam bransch som han rapporteraar om här.  

Katarina Widoff skriver här om lanthandlaren som kan knäckas av byråkratiska regler.

Anders Andersson  ger här råd till en man som grannnarna trodde var en inbrottstjuv.

Säljcoachen Max Söderpalm har redan börjat tänka på julen – eller snarar att man nu ska tänka på vad man då kommer att tänka. Läs här.

Hanna Brodda har fortfarande huvudbry kring det internetföretag hon håller på att starta. Här funderara hon över om hon en mentor verkligen är värd sitt pris.

 

Då räckte det inte med ett handslag. . .

En bekant till mig driver ett litet SommarCafé som är både välbesökt och uppskattat. Gott fikabröd och barnvänliga priser, hela familjen kan fika för en överkomlig summa. Hon trivs otroligt bra och känner att detta är något som verkligen blev till belåtenhet.

För att göra historien kort så hade hon affärsidén klar innan hon steg in på stället och målade upp vad hon hade tänkt sig. En litet mysigt café i en av museets fåbodar en bit från huvudbyggnaden. Den dåvarande ledningen tände helt klart på idén och gav henne tillstånd att göra detta. Tror att det här började för en 5-6 år sedan.

SommarCafét blev en HIT. Allt var frid och fröjd tills hon i år skulle kolla av allt det var OK.
I vintras byttes ledningen, vilket alla berörda fick veta via brev. När hon åter igen kollade upp att allt var OK så fick hon det och hon avsade sig att driva ett annat sommarcafé.

När hon kom till platsen för att starta fick hon helt bryskt veta att det var en annan som skulle driva detta café. Det hade nämligen varit ute på anbud, vilket hade stått i det brev som skickades ut. Hon blev fullkomligt bestört eftersom hon hade BLIVIT LOVAD att fortsätta sin verksamhet.

Detta är skillnad på att förhandla med småföretagare eller kommunal/statliga instanser som kräver upphandling enligt lag.
För oss företagare så är ett handslag det säkraste man kan få.
– Vi skakar hand på det. ( I alla fall här uppe i Norrland)

VIKTIGT, VIKTIGT
Det finns de som bara går efter skrivna AVTAL. Det bästa är att alltid försöka skriva avtal med de man ska jobba med så man inte blir snuvad på jobbet. Man slipper känslomässig frustration och besvikelse över förorat jobb och har något att stå på.

Jag har jobbat tillsamman med en man i grannkommunen som sa till mig att hade jag krävt ett avtal med honom så hade han inte arbetat med mig. Vi har kommit överens sa han bara. Även här gäller fingertoppskänsla.

Det är enkelt för andra att vara efterhandsSMART och med en nedvärderande attityd & ton rycka på axlarna och säga nått om att sånt där måsta man känna till. Klanigt att man inte tar rätt på sånt etc. UPPENBARLIGEN så har man inte vetat eftersom man hamnat i denna situation. Många småföretagare VET INTE OM, tänker inte på det, är genomärliga och LITAR på andra människor, helst om man inte förr gjort affärer på detta sätt.

Det är lika bra att lära sig det rätt tidigt att:
Kommunal/statliga instanser har anbudsförfarande med UPPHANDLING. De kan lova saker och ting men det betyder inte att du får jobbet eftersom det inte är lagligt rätt. Utan man måste VINNA ANBUD.
 

Lisbet Olofsson
www.halsozam.com

I veckan finns jag även på Du&Jobbet


Nyhetsbrev