Nyheter
Anders blogg
Mikaels blogg
Hannas blogg
Gustafs blogg
Maxs blogg
Katarinas blogg
Hannes blogg
Lisbets blogg
Thereses blogg
Carls blogg
Det är mycket nätverkande på internet, det största nätet av alla, där alla finns och där vi vill vara personliga med de vi känner och lära känna nya andra intressanta kontakter som kanske kan bli vänner i framtiden.
Då ger vi gärna något om oss själva och det finns flera exempel på att folk har fått påhälsning hemma när de har varit för tydliga med att de är borta. En paranoid vän till mig ville inte ens att hennes namn skulle synas på resväskorna på flygplatsen, i fall det var rånare som gick runt och tog upp adresser där man antagligen skulle få röja fritt.
Nu lägger många gladeligen ut samma information på nätet. Och det har kommit nya sajter som sammanfattar den information som du ger ut på olika ställen på internet. Sajten Please Rob Me är skapad av ett gäng nederländare som just ville visa på risken med att dela med sig av för mycket information på nätet. Att nätverka blir fingertoppskänsligt även här.
Tänk efter, vem vill du vara och hur vill du framträda. Många letar information om blivande samarbetspartners och kollegor på nätet och tar in den information som du har lagt ut där. På Facebook blir man också klassifierad utefter vilka man känner, och det har aldrig varit tydligare med vilka som ingår i min adressbok. Den är ju öppen mer eller mindre för alla.
På nästan alla communities finns raden om vad jag gör just nu och ju mer den uppdateras desto lättare är det för andra att se var man befinner sig. Jag har frågat runt lite om vad och hur mycket man skriver ner och en av mina affärsbekanta var supertydlig. Jag skriver aldrig om att jag är ensam hemma eller att jag ska resa bort, aldrig.
Mobilen kan såklart också sända ut information och det finns flera mobilföretag som säger att man kan följa sina vänner och se var de är just nu. Jag undrar bara hur det kommer tas emot av försäkringsbolagen.
En tacksamhets tanke sänder jag ändå till våra transportmedel, eftersom det går så snabbt att förflytta sig så gör det inget om man skriver att man är på väg i tåget från Göteborg... man är ju snart på plats på kontoret eller hemmet. Just den raden skrev jag i Facebook och då visade det sig att en kompis var med på samma tåg! Och det är ju så vill vi vill hålla kontakt med de vi känner, att förenkla och förbättra att träffas. Inte att ge tjuvarna en chans att länsa våra hem.
Ta hand om dig och tänk efter hur och vad du sänder. Ett tydligt budskap är bra, det blir minnesvärt, men det behöver inte innehålla all info om var du är och när du kommer hem igen.
Vi ses i vimlet! hälsar Katarina på www.komfab.se
26 februari 2010
Skriv kommentar ...
Jag får ofta frågor om antal personer i kontaktnät och i nätverk för att de ska bli så optimala som möjligt. Man undrar hur många en grupp ska vara för att man ska kunna få ut mesta möjliga nytta.
Än har jag inte frågat och gjort någon undersökning om vem som ställer dessa frågor, men det känns som att de kommer ifrån personer som har en personlig kommunikationsstil där hjärnan styr snarare än magkänslan. Dessa personer är ofta skeptiker och vill ha fakta innan de kan grunda sina egna åsikter.
Men antalet personer är inte avhängt på hur bra det blir. Jag håller många nätverksträffar och kurser i att mingla och nätverka till framgång. Ibland får jag frågan om de kan vara 100 eller 150 personer på kursen. Och det är klart att det går att föra ut sitt budskap till så många på en gång. Problemet blir när det är dags för övningar. Få möteslokal, auler och konferensrum är avsedda för att 75 personer ska prata på en gång, dvs när 150 personer gör en övning två och två. Då för vi ett himla oväsen, bara genom att tala i något sånär vanlig samtalston, men ju högre ljudnivå desto mer ökar vi vår egen volym. Tillslut är det omöjligt.
Vissa personer man pratar med talar också tyst, otydligt eller oartikulerat och då blir det ännu svårare att höra och kunna lyssna ordentligt. För det är det som är kruxet med att nätverka optimalt. Att lyssna och vara genuint intresserad, i alla fall en stund, på vad motparten har att säga. Och att tänka till om det på något sätt går att förena med egna eller nätverkskompisars mål.
Och det är just dessa mål som avgör om antalet personer i ett optimalt nätverk. Vissa räcker det med att bara vara några få, för alla har förstått vikten av att nätverka och hur nätverkseknomin kan förbättra deras resultat, alla deras resultat. I andra fall behöver man vara många för det är bara några få som gör jobbet.
Aktion det är det som är det viktiga, att hålla det man lovar och att försöka bidra utifrån sin egen kompetens och möjlighet. Det är då nätverk blir optimala och det har inget med antalet att göra. Hellre lära känna några få och bli bundsförvanter, än hela världen.
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
19 februari 2010
Skriv kommentar ...
Sitter på tåget på väg upp från Göteborg, direkttåg utan stopp. Känns verkligen lyxigt och det går enkelt att jobba ombord.
Jag försöker mest sammanfatta dagen, en heldag i Göteborg är inte så vanligt för mig. Men kul.
Mitt på dagen höll jag föreläsning om att det är dags att öka bussigheten i affärsvärlden. Jag är säker på att fler än jag är trötta på armbågarna som finns i samhället. Pratade med en tjej på Dagens Industri om det här och hon menade att killarna tog för sig så mycket att hon nu uppmanade tjejerna att ta fram sina armbågar. Och det kanske behövs. Men jag menar att vi behöver öka bussigheten och då kanske det kan bli så att våra armbågar blir vassare, för att vara bussiga mot oss själva.
Bussighet handlar inte om att vara slätstruken, utan att ta hand om sig och att se helheten. All kommunikation kommer av att vi mår bra och kan presentera oss på ett aptitligt sätt. Det gäller att inte slösa med andras tid och ju bättre vi mår desto bättre kommunikation skapar vi. Vi lyssnar bättre om vi mår bra och då kan vi få till en dialog. Jag tror att alla är trötta på monologer, där någon kommer fram och pratar och pratar utan att vara intresserad av mig utan bara intresserad att få sälja in sig själv.
En sådan införsäljning blir sällan lyckad, och inte positivt minnesvärd heller. Och definitivt inte bussig. Och inte vill vi mingla eller nätverka med sådana personer. Det här pratade jag om på Easy Fairs Konfex och Events mässa i Eriksbersghallen i Göteborg. En mycket lyckad föreläsning!, tyckte de som var där och lyssnade på mig. Det blir jag tacksamt glad för att få höra.
Jag hoppas att du upplever massor med härliga människor som är bussiga både mot sig själva och andra, som mot dig.
vi ses i vimlet hälsar Katarina på www.komfab.se
10 februari 2010
Skriv kommentar ...
Susan Boyle tog världen med storm och gick från arbetslöshet till lyckad egenföretagare som över en natt.
TV firade hennes första guldskiva med ett minnesprogram. Antagligen skulle vi minnas hur hon gick från ingenting till allt och nästan höll på att förlora allt på vägen.
Delar ur programmet har vi alla sett på youtube, här Simon Cowell nästan ser äcklad ut när hon kom ut på scenen för att framföra sitt nummer i Britain got talent. Konstigt det här att vi inte tror att mindre attraktiva personer inte har någon talang! Simon tog faktiskt upp det i minnesprogrammet att han inte var stolt över hans reaktion i början. Det är nyttigt att få se sig själv emellanåt.
Susan Boyle har gjort något enastående, hon har vågat ta ett steg till. Under många år har hon sjungit på privata fester och även på någon lokal pub. Men nu vågade hon ta steget allra längst fram, där hon skulle bli som mest synlig.
Det är många som inte vågar det, framförallt inte när de inte känner sig tillräckligt smarta, vackra, lyckosamma... Susan var arbetslös och bodde hos sin mamma till hon dog, då bodde Susan fortfarande kvar i huset.
För att lyckas behöver vi personer som tror på oss. Det har Susan, flera av hennes vänner intervjuades i programmet. Dessutom behöver vi ha en talang, det har också Susan, en otrolig sådan. Dessutom behöver man känna rätt personer och vara känd av de som kan hjälpa en framåt.
Simon Cowell tog sitt ansvar och såg till att även tvåan fick göra en skiva, och som den såldes. I många fler ex än vad vinnaren gjorde. Och genom att få den chansen fick Susan ett nätverk inom den bransch hon så gärna vill vara i.
Jag säger bara grattis! Otroligt roligt att hon lyckades och jag hoppas att i och med henne så slipper vi fler "inte trodde jag att hon/han skulle kunna vara så duktig". Det är dags att lägga det ytliga på hyllan och börja bedömma folk efter insidan istället.
Då måste jag skriva något om Anna Anka också. Även hon tidigare arbetslös som plötsligt (av vilken anledning kan man verkligen undra) fick en roll i en såpa, där hon, enligt henne själv, spelar upp en helt annan attityd än hon har daglidags. Nu har hon fått fler uppdrag och "om svenskarna visste hur mycket som TV3 betalar mig för att göra ett program skulle de gråta".
Ännu en arbetslös som fått jobb, denna gång blev det nog lite fel, för om jag har förstått det rätt så vill Anka egentligen vara arbetslös och glida runt i Hollywood. Tja så kan det gå...
Vi ses i vimlet! hälsar Katarina på www.komfab.se
5 februari 2010
Skriv kommentar ...
Jul- och nyårshelgerna är speciella tillfällen att träffa de man känner och deras vänner, bekanta och släkt. Kul kanske och en katastrof i andra sammanhang.
Vi satt några och pratade nyårslöften och mål med 2010. Ett gäng goda vänner, vi har känt varandra rätt länge nu. Vi har olika titlar, är anställda, egenföretagare och mellan jobb. Vi representerar nog samhället i stort och självklart har vi olika mål och val och även drömmar.
Jag fick frågan hur det är att vara egen, hur jag vågade säga upp mig från banken och starta egen firma med egen affärsidé. Är det inte ensamt, hur går det ihop? Hur vet du hur du ska ta betalt, hur hittar du dina kunder? Hur gör du?
Nyfikenheten känns som att den är större nu för att vara egen. Kanske beror det på att samhället har förändrats och de trygga anställningarna inte visat sig vara så trygga.
En annan rolig kommentar fick jag i december då jag åt lunch med en tidigare kollega, lunchen avslutades med att "nu måste jag gå tillbaka till jobbet, lyckliga dig som kan gå runt som du vill". Jag försökte förklara att jag också har massor att göra och åtaganden, tider att passa. "Jo, men.... du får ju ändå bestämma själv!"
Och det är sant, som egen får man bestämma själv när man ska jobba, hur man ska jobba, vilka rutiner och strategier man ska ha. Dock, ibland kan det vara bra att tänka till på de där samtalen man har haft med sina tidigare chefer, när man har kommit med sina idéer "som är så fantastiskt toppen" och som man har fått kritik för. Det är lätt att bli upprymd av en tanke och springa för fort åt fel håll, innan alla fakta hinner ikapp och riktningen ändras till en som är bättre.
Därför vågar jag, för att jag har idéer, för att jag har personer runt omkring mig som orkar lyssna på mig och mina idéer och som vågar ge mig feed-back och nya tankar så att det blir rätt bana från början.
Att vara egenföretagare kan vara ensamt, men ibland är det alldeles för många runt omkring så att det är svårt att hinna med. Min tid måste ju generera en intäkt, någon gång i framtiden. Nu är vi tillbaka från ledigheter igen och som egen företagare får jag ingen lön, medan min man tjänar mer när han inte är på jobbet...
Och ihop går det, mycket tack vare att jag har ett fantastiskt nätverk, och för att jag hela tiden jobbar för och med mina kontaktpersoner så att vi alla ska få fler tips, nya kontakter och till slut också intäkter.
Det är som att ha barn (tror jag) det är alltid något som händer, man ska hämta och lämna, något sker ad-hoc och akut och man måste rusa iväg, men ibland, ibland då flyter det, allt leker stillsamt och härligt, solen skiner och jag får saker gjort!
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
11 januari 2010
Skriv kommentar ...
Hej Ann-Christine, så synd att du inte har hittat ett fungerande nätverk än, men de finns och i många tas man emot med öppna armar. Hör av dig till mig så kan vi prata om det här. Mina kontaktuppgifter finns på Komfabs-hemsida.
Hej. Vilken tur du har som har ett fungerande nätverk. Har du några tips på hur man hittar ett sådant.Jag har ett alldeles nystartat företag och jag skulle verkligen behöva ha någon att ha som bollplank. Familjen är nog ganska less på att när jag väl kommer hem pratar jag mest om jobb...
I lågkonjunkturen har fler insett värdet av personliga kontaktnät och fler har varit intresserade av att lära sig mer om att nätverka och om nätverksekonomin.
Vad utmärker 2009? Kris, svarta rubriker och fokus på SAAB. Men 2009 har betytt så mycket mer och annat, inte minst för mig och KOMFAB.
Mitt personliga kontaktnät har vuxit och jag har också fler starta band till fler bundsförvanter.
Jag har också märkt att jag oftare får frågan "känner du någon som ... " Andra börjar alltså bli än mer intresserade av mig och de jag känner.
Mina egna arrangerade Nätverksträff med Minimässa (som är en kombination av utbildning och utställning) har varit välbesökta och många deltar för att motverka lågkonjunkturen.
Det blev intressant 2009 att hålla koll på vilka som finns att samarbeta och samverka med.
Mina kontakter har samarbetat mer och de har också lärt känna varandra bättre.
När jag gick i skolan var det en av tjejerna i klassen som blev ledsen när vi andra började umgås, både med och utan henne. Hon tyckte att det var hon som ägde vänskapen till en speciell person. Med ett sådant synsätt blir det aldrig något nätverkande, då måste man släppa loss och släppa relationen lös.
Precis som med presenter, har men en gång gett bort en sak (eller möjligheten för en person att kontakta någon du k'änner) så kan du inte ha åsikter om hur mottagaren förvaltar gåvan, och att få en personlig kontakt är också en gåva. Däremot kanske man inte fortsätter att ge samma person om gåvan inte mottas och förvaltas på rätt sätt.
Min ambition för 2010 är att fortsätta bygga nätverk, lära ut nätverksekonomin och bygga en affärsbro över Dalälven. Allt för många företag gör bara affärer i Stockholmsområdet, eller söderut. Men det finns fantastiskt mycket kompetens och möjligheter på närmare orter än Malmö och Göteborg. När jag frågar företagsrepresentanter om de gör något norröver svarar de ofta "ja i Åkersberga", det är över halva Sveriges yta kvar...
Under 2009 har jag också fått svaret att vissa företag och organisationer redan har de nätverk de behöver. Vissa har ändå sedan deltagit på något av mina arrangemang och sedan kommenterat, så bra det var att gå hit!
Vi har något att lära av alla, jag hoppas du får chansen att träffa många intressanta personer under året som precis har startat!
Vi ses i vimlet och god fortsättning, hälsar Katarina på www.komfab.
4 januari 2010
Skriv kommentar ...
Ser att tryckfelsnisse har kommit till vid datumet för Gävle, det ska vara onsdag 21 april.
Hej Caroline
Jag arrangerar Nätverksträff med Minimässa på olika orter, framförallt norr om Dalälven. Kommande träffar är 18 feb i Sundsvall, 22 mars i Stocka (ligger 2,5 mil norr om Hudiksvall) 13 april i Stockholm, 20 april i Gävle och 20 maj i Sundsvall.
Inbjudningar och info finns på www.komfab.se
Välkommen! Hör av dig om du har några frågor, på hemsidan finns mina kontaktuppgifter.
Nätverkande med minimässa låter toppen!
Vore kul att läsa mer om var när och hur, om det skulle bli aktuellt under 2010 också.
Så här på årets slut kommer alltid statistik och summeringar över året som varit.
Jag läste en summering av svenskarnas kommunikationsvanor som har förändrats i grunden under 00-talet.
Första halvåret 2001 ringde svenskarna från mobilerna i totalt 3 miljarder minuter. Första halvåret 2009 hade sifftan ökat till 9,6 miljarder minuter. Och siffran ser ut att fortsätta öka även framöver, samtidigt som samtalen från fasta telefoner minskar och har minskat med över 40 %.
Inte så konstigt, många jag känner har bara en mobil och ingen fast telefon, det verkar ju så onödigt. Och när jag tog tjänstledigt ifrån banken och började plugga i Lund frågade mina chefer vilken fast punkt jag skulle ha närmaste åren "min mobil" svarade jag utan att blinka.
Jag hoppas att alla bara har något att säga så att det inte bara pratas för pratandes skull.
Ta tillfället över jul- och nyårshelgerna att verkligen prata med dina nära och kära. Under dessa helger träffar vi många av de som vi verkligen bryr oss om och som står oss nära och är våra bästa vänner, blodsband eller ej.
Men känner vi varandra, vet vi vad våra bästa vänner önskar sig och har för mål med livet? Vet vi vad de behöver och kan vi på något sätt hjälpa dem?
Ge bort den bästa julklappen! Bry dig!
Med önskan om en kul jul och ett härligt 2010, hälsar Katarina på www.komfab.se
19 december 2009
Skriv kommentar ...
Give you be a bit more specific about the scene??
I helgen slutade framlampan på min cykel att fungera. Och nu är det bäcksvart ute.
Men igår var jag förbi en privat liten cykelverkstad på Schelegatan och berättade om mitt problem.
"Inga problem", blev jag lugnad med, "din cykel är klar innan stängning ikväll".
Då hann jag inte hämta den, men idag, i snögloppet, efter en nätverkslunch och ett eftermiddagsmöte.
Självklart fungerade lampan, även handbromsen upptäckte jag när jag bromsade in vid första rödlyset. Den tog plötsligt. Det hade jag inte sagt något om men jag visste såklart att den hade blivit trött.
Nu ser jag fram emot plogade cykelbanor så jag kan fortsätta och cykla i vinter, även om jag inte har dubbdäck. Innan posten stängde hann jag förbi och lämnade in några julbrev, jag tog inte cykeln dit. På vägen tillbaka sprang jag men blev tvungen att stanna till vid ett rödlyse då jag mötte en cyklist, faktiskt min plastbror, och han hade dubbdäck och hjälm.
Jag njuter när företag tar sig an och ger mig service, och gärna mer än vad jag förväntar mig! Vad notan att få en fungerande framlampa, utbytt glödlampa och översyn av alla kablar som glappade och utan min vetskap, även handbromsen... blev 140 kronor, inkl moms, ungefär vad jag fick i prisuppgift när jag lämnade in cyklen.
Tyvärr är det ofta tvärtom, dyrare och sämre genomfört. Hurra för service! och jag vet att Anders A också har skrivit flera artiklar om detta och bland annat hyllar just småföretagare som tar sitt företagande på allvar - alltid.
Vi ses i vimlet, kanske även på cykelbanan! hälsar Katarina på www.komfab.se
15 december 2009
Skriv kommentar ...
Igår var det Nobelfest och prisutdelning för alla vinnarna. Man kan ha vilken åsikt man vill om Fredspriset och kanske även om Litteraturpriset,. men de övriga pristagarnas kunskaper och huruvida någon annan borde få priset istället är omöjligt för de flesta av oss att bedöma.
Jag blev i alla fall glad av att chauffören fick ett offentligt tack för sitt arbete att se till att kemipristagerskan Ada Yonath hittade rätt. "Det är ju så mörkt i Stockholm, fint men mörkt. Utan Nisse hade jag inte hittat rätt." Stockholm ses tydligen med utländska ögon miljömässigt kolsvart.
Förutom vem som bör få pris så är också Nobelpriset med efterföljande fest fyllt av olika koder och etikettsregler. I alla samhällen, grupper, avdelningar och gäng så uppstår subkulturer. Koderna för Nobel är ett exempel på det. Där man ska kunna skilja agnarna från vetet.
Såg i tidningen en bild på Göran Persson när han var stadsminister och satt och pratade i mobiltelefonen halvt lutad över Victoria, inte så snyggt och det förstår nog vem som helst.
Men det finns andra koder som är svårare att knäcka. Och om man inte kan dem så går man miste om att göra ett bra intryck och avtryck.
Mats Danielsson gick min kurs i Nätverksekonomi - från kontakt till kontrakt och nu läser jag hans tips i tidningen om modern vett och etikett, från hans bok som ska vara en moderna guide till vardag och fest.
Speciellt intresserad blir jag såklat när det gäller mingeltipsen, vi pratade om det på kursen. Och inom att mingla finns det många koder och en alldeles egen etikett.
Framförallt gillade jag att inte se entrébiljetten som ett mingel med potentiella arbetsgivare (eller kunder). Här gör många fel, att knyta kontakt är bra men kan bli katastrofalt dåligt om det görs på fel sätt. Angarna separeras från vetet...
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
11 december 2009
Skriv kommentar ...
Följ dem här.
Dölj Skriv kommentar ...
