Gustaf Brickman är journalist och delägare i produktionsbyrån Big Words Publishing, där Driva Eget är en av favoritkunderna. Han är också en stor börs- och placeringsfantast och kommer i bloggen att skriva om hur du får dina pengar att arbeta för dig. Förutom i bloggen kan du följa Gustaf på twitter under namnet bigwordstweet och på www.facebook.com/bigwordspublishing.
Visst tycker vi att det är skönt att veta att staten går in och ersätter oss om vår bank skulle gå i konkurs. Och visst känns det bra att få tillbaka pengar på skatten varje år, eftersom ränteutgifterna är avdragsgilla med 30 procent!
Men har ni tänkt på vad det egentligen är som sker?
Insättningsgarantin: Om banken skulle gå i konkurs så ersätter staten privatpersoner med upp till 100 000 euro. Tryggt javisst, men också en oerhörd reklam för bankerna. Staten är beredd att betala oss upp till nästan en miljon kronor var, för att vi ska känna oss trygga med att sätta in pengar på bankerna. Pengar som de flesta knappt får någon ränta på, och som i sin tur lånas ut till oförskämt höga räntor.
Bankerna behöver våra insättningar, och vi måste känna oss trygga med banken för att våga göra dessa insättningar. Och eftersom det förtroendet är naggat i kanten så går staten in och garanterar våra pengar. Det vore som att staten hade en restauranggaranti - "Är du inte nöjd med maten på den nya kinakrogen så får du pengar tillbaka från statskassan". Visst, jag raljerar lite, men egentligen inte. Kanske vore en matförgiftning en mer rättvis liknelse, men oavsett det, för mig känns det inte bra att bankerna får tjäna obegränsat med pengar i bra tider samtidigt som statskassan ställs till deras förfogfande så fort det kärvar.
Ränteavdraget: Jag blev jätteglad när jag härom dagen kom på att jag skulle få tillbaka nästan 25 000 på skatten, eftersom 30 procent av mina ränteutgifter är avdragsgilla. Men så började jag tänka: Vem betalar jag mina lån till? Jo banken. Och vem får jag tillbaka pengar av? Jo, staten, skattebetalarna och mig själv. Så medan jag går och tänker att de 6500 kronor jag varje månad betalar till banken egentligen bara är 4500 ("jag får ju ändå tillbaka 30 procent") så får ju banken likväl 6500 kronor. De 2000 jag får tillbaka har ju jag och vi själva betalat in genom skatten. Detta är en oerhörd subventionering av, och reklam för, bankerna. Jag pratade med Carl B Hamilton, Riksdagsman och professor i ekonomi, härom dagen. Han kallade systemet med räntesubventionering ekonomiskt irrationellt. Minst sagt - det staten säger är egentligen inget annat än att "Kör, låna lite mer pengar på banken - vi kan betala en del av det". Och det gör bankväsendet till den enda branschen i Sverige som kan sägas ha en omvänd momssats. Om jag handlar kläder för 500 kronor får klädbutiken bara behålla 400. Men om jag betalar 4500 i räntekostnader varje månad så får banken 6500 kronor. Det är ju helt sinnessvagt!!
Här debatteras det om krögarna verkligen ska få sin momssats sänkt med 13 procent, men ingen verkar reagara nämnvärt över att bankerna åtnjuter tidernas deal: Staten hjälper oss varje månad att göda bankerna så att vi inte ska tänka på hur dyrt det egentligen är!
Som en avslutning på resonemanget och nästa gång din bankman försvarar den höga räntan med dåliga marginaler. Handelsbanken omsatte drygt 30 miljarder kronor förra året. Vinsten? 14,7 miljarder - en nästan 50-procentig marginal.
25 januari 2012
Jag anser att det inte går att jämföra magnituden hur staten subventionerar banker med något annat i samhället.
Vad det gäller banker är det inte bara en fråga om skatteavdrag för räntor utan snarare hur hela systemet är uppsatt.
Om jag ska låna ut en miljon så måste jag först ha en miljon att låna ut, vilket jag rimligen borde få betalt för. Samma krav gäller inte för bankerna, vilket gör att deras marginaler blir orimligt höga!
Jag försvarar absolut inte systemet. Men debatten är så populistisk tycker jag. Man pratar om bankerna som om de vore en statlig myndighet, som om vi har rätt att bestämma hur de skall prissätta sina tjänster. Om systemet är som det är, så skulle jag också försöka vinstmaximera utifrån det regelverket om jag vore bank. Kritiken bör man rikta till de som sätter reglerna - snarare än till de som följer dem.
Vidare anser jag att om du går till en kreditgivare och tar ett lån på 1 miljon, så har du rätt att göra vad du vill för den miljonen, exempelvis låna ut den till en okänd. Du tar en risk givetvis, och den skall du ha betalt för. Det är ju det en bank säljer – risk. (det som är dumt är att det finns så få banker så ingen av dem får gå i konkurs för det hotar det finansiella systemet, vilket riksbanken har som implicit mål att motverka. Därför skulle staten gå in och rädda banken. Klart banken tar för stora risker med den vetskapen; att om allt går åt skogen så blir vi ändå räddade)
Däremot håller jag med om att jag inte kan jämföra subventionerna. Varför subventionera banker undrar jag? Men här bör kritiken gå till staten och inte bankerna. (det var det jag ville belysa). Staten gnäller på riksbanken att de förorsakar bostadsbubbla med penningpolitiken (räntan, dvs håller bostadslånekostnaden för låg), medan de själva också håller upp priserna ( subventionera bostadslånekostnaden) med finanspolitiken. Därför känns det populistiskt att staten gnäller på banker samtidigt som man subventionerar dem. Dessutom införa regler, såsom det här med 85%-regeln vid bostadslån. Alla banker ändrade snabbt till den regeln, förutom statens egna bank SBAB.
Skriv svar
Det finns flera exempel på att ditt resonemang stämmer. Bland annat räntesibventionerna på villalån. När de avskaffades, sjönk räntorna. Ett annat är mjöksubventionerna. När de avskaffades steg priset på mjölk. Folk drack annat och efter ett tag var mjölkpriset nere på samma nivå som på subventionernas tid. Det som såg ut att vara subventioner till konsumenterna var subventioner till banker och producenter.
Svara på kommentar
Hej Gustaf, du har så rätt och det känns även som du bara skrapar på ytan vad det gäller bankväsendets särställning och vinstmarginaler vid utlåning.
Du skriver att de tar våra insatta pengar och lånar ut till höga räntor. Det stämmer men det är ju mycket värre än så! Pga Fractional Bank Reserving systemet är det ju bara en bråkdel av pengarna som lånas ut som är insatta pengar.
Den stora delen har bankerna skapat själva och sen lånat ut till höga räntor. Allt subventionerat av staten....
Där kan man prata om bra vinstmarginal: Skapa pengar ur tomma intet och sen låna ut det! :)
Svara på kommentar
Inte att förglömma att den nya banklagen som säger att handlarna inte får ta ut en avgift på korttransaktion... men bankerna får det... naturligtvis. Som grädde på moset så håller kontanterna att tas bort och det diskuteras redan om det ska vara avgift på uttag... ja då får vi en direkt beskattning av nyttjande av sina egna pengar... som går direkt till bankerna.
Så var är Riksbanken som egentligen är den som har i uppgift att främja ett effektivt betalninssystem... den rollen håller de på att bli bortlurade på, glatt påhejade av diverse politiker som inte vet bättre
Skriv svar
2011 har ju varit ett lagom roligt börsår. På min depå står det minus 103 000 kronor, i elaka röda färger. Men det är ju en risk man får ta när man håller på med aktier, och av de bolagen jag tror på har jag inte sålt ett enda. För kurserna just nu är inte bolagsspecifika, de har att göra med en omvärld som jag inte kan kontrollera. Man kan så klart gräma sig över att man inte köpte aktierna ett halvår senare, men det känns bara onödigt. Man ska inte både lida och betala. Mina riktkurser står kvar, även om jag kanske kommer att få vänta längre på dem än jag från början trodde.
Och som jag skrev i mitt allra första blogginlägg här på Driva Eget, det enda som vi med säkerhet vet är att varje börsras har en botten, sedan vänder skutan. Boliden gick från 144 kronor till 12 kronor till 144 kronor i finanskrisen. Och det är bara ett exempel.
Vad den här börskrisen dock gett mig är en insikt i hur kompetent ledningen i bolagen är. Och då kommer två sanna klyschor till. "Ledningen i småbolag är oerhört viktig för om du bör investera dina pengar eller inte", och "Det är i motgång ledaren kliver fram". I fyra av mina bolag har ledningen agerat starkt under denna kris, i två av dem har det varit tyst. Och det påverkar i allra högsta grad hur jag ser på dem som fortsatt intressanta investeringar. Inte aktiekursen i dag, utan ledningen. Aktiekursen i dag är helt ovidkommande, även om den är jobbig att titta på ibland.
Här är mina innehav, kom på att jag nog aldrig presenterat dem här tidigare, och vad jag tycker om ledningen. Rangordnade i storleksordning:
1. Black Pearl Resources, Kanadensisk olja (oerhört kompetent ledning)
2. Northland Resources, Sveriges nästa LKAB (ingen tvekan här heller)
3. Lucara Diamonds, nu noterat på OMX, men inköpta i Kanada (stark ledning)
4. Zazu metals corp, zink i Alaska (kompetent ledning med bra informationstänk)
Och tyvärr med sämre insikt om aktieägarnas behov
5. Trac Technology, ursprungsmärkning av kött (fantastiskt idé, men hittills en helt hopplös ledning. Dock har jag höga förhoppningar på den nya vd:n)
6. Botnia Exploration, prospekteringsföretag i Sverige (kompetens ledning, men långt ifrån kommunikationsproffs)
Men nu till Roligare nyheter. 2012 kommer börsen att vända upp. Det är jag inte ensam om att tro, men jag har inga makroåsikter i frågan, utan klart mer psykologiska. Här är de främsta skälen, och de är goda nog.
1. Ingen lågkonjunktur håller för alltid. Finanskrisens börsras höll i sig i fem kvartal – från topp till botten. Nu är vi uppe i fyra kvartal.
2. Marknaden är trött på kräftgång. Och det här är det allra tydligaste tecknet. Om du följde börsen för ett halvår sedan, och tittade på en dag helt utan nyheter, så sjönk börsen. På bra nyheter stod den stilla, och på dåliga nyheter störtdök den. Men i dag stiger den på inga nyheter, hoppar på bra nyheter och sjunker inte nämnvärt på dåliga. Marknaden vill inte längre ner.
Börsen är psykologi, det kan man inte komma ifrån. Och det är vi som handlar på börsen som styr den. Vill vi (och mäklarna och robotarna) att den ska ner, så går den ner. Och nu vill vi att den ska upp.
6 januari 2012
Ock du undrar varför du backar med den HÖGRISK portföljen.....
Svara på kommentar
Hej, jag undrar faktiskt inte alls varför jag har backat, men likväl är det ju så klart tråkigare än en stigande börs!
Och för att inte verka alltför riskbenägen kan det ju vara på sin plats att berätta att jag har spritt mina risker genom att inte ha allt på börsen. Allt från bankkontot till lite klart säkrare papper har sett till att balansera risktagandet.
Skriv svar
Nu har världens börser varit oroliga och tråkiga i över ett halvår. Och för oss som sparar på längre sikt har det gått så långt att man nästan tappat lite geist. Man orkar kanske inte ens hålla sig uppdaterad längre utan går bara och väntar på den där vändningen som förr eller senare kommer.
Men när den kommer är svårt att säga – under finanskrisen kom börsvändningen snabbt. efter att ha fallit mycket och snabbt stod börsen sedan stilla och stampade i cirka tre månader, ungefär som den gjort de sista månaderna här. Och sedan sköt den fart. Och när den väl sköt fart gjorde den så med besked, i alla fall i procent räknat. Och det är ju det som är det viktiga. På ett år gick Boliden från under 20 till 110 kronor - 450 procent på 12 månader.
De som sitter med aktier nu längtar bara efter att proppen ska släppa, ju tidigare desto bättre. Men för de lyckliga som nu sitter med kontanta medel, och väntar på rätt tillfälle att gå in - håll fokus! För när börsen väl börja stiga så kommer det troligen att gå snabbt. Om vi återigen tar Boliden och finanskrisen som exempel, så tog det bara två månader för Boliden att dubbla sin aktiekurs - ett rent lättnadsrally var allt som behövdes.
Om det är svårt att säga när det vänder, så är det minst lika svårt att säga varför. Men jag tror personligen inte att vändningen kommer att ta fart tack vare positiva nyheter. "Lånekrisen är över" kommer inte att vara löpsedeln som gör allt bra igen. I stället är det bristen på negativa nyheter vi ska hålla utkik efter. Den där veckan när det inte står något om Grekland, Italien eller USA, och när ingen tidning citerar Konjunkturinstititet. Och där USA:s statsskuld bara nämns två gånger. När vädret och Lotta Engberg åter hamnar högst upp på Aftonbladet, och man måste scrolla en bit för att nå ekonominyheterna, då börjar vi närma oss köpläge igen. Och det finns ett till tydligt tecken, som jag tycker mig skönja på sina håll redan nu: Börsen är trott på att reagera på dåliga nyheter! En dålig nyhet för ett halvår sedan gav en stor effekt på OMX, men nu börjar markanden bli lite mätt. Och avsaknaden av nyheter leder allt oftare blåa dagar på Stockholmsbörsen. Men viktigt att säga är att köpläget kan ha uppstått redan innan vi ser det tydligt. Börsen är snabb, den ligger före konjunkturen, och före ekonomijournaliterna som glömt bort hur man skriver annat än domedagsprofetior.
Personligen börjar jag bli lite nyfiken nu, min egen portfölj har nämligen legat stilla som en död fisk de senaste veckorna. Lite sprattlande så där, men väldigt stilla. Detsamma gäller de enskilda aktierna i portföljen. När det sker brukar man prata om en konsolidering, aktiens volalitet sjunker och allt känns lite lugnare. Efter en konsolidering sker dock allt som oftast ett utbrott, och ju längre konsolideringen varat, desto större utbrott. Inget av detta är så klart hugget i sten, men det brukar se ut så. Vilket håll utbrottet sker åt, det är dock en klart svårare fråga. Där kan man bara hoppas.
Men min poäng är följande - det må se ut som att det inte händer så mycket på börsen just nu, men det är ett tecken i sig. Så håll fokus nu, och deppa inte ihop. För det vänder alltid när man minst anar det.
19 december 2011
Det kanske låter konstigt att jag själv har en rådgivare, när jag just argumenterade emot dem. Men det finns en förklaring. Jag har i många år vänt mig till ett företag som heter Vecta Fond och Försäkring, och har varit oerhört nöjd med den hjälp jag fått. Därför blev de nog ganska förvånade när jag helt plötsligt var emot rådgivarna – så pass förvånade att jag till och med fick mail från dem. Var jag inte nöjd? Jo, jag är ju jättenöjd - men det finns en tydlig skiljelinje:
Jag har vänt mig till samma rådgivare länge. De vet vad jag vill ha, min riskbenägenhet och så vidare. Min poäng är att de flesta inte har byggt upp den relationen med "sin" rådgivare (som ofta är en hyfsat anonym bankman på någon av storbankerna). Kunskapen om kunden är vanligtvis inte så stor att man fullt ut kan få den hjälp man behöver.
Min rådgivare frågade också skämtsamt hur mina aktieindexobligationer (som jag ju också dissade i förra inlägget, och som jag köpte via honom) har gått sista året i jämförelse med mina aktier (som jag så kärleksfullt förespråkade). Och här måste jag ju ge honom rätt. AIO:erna är en säker sparform i det perspektivet att man är garanterad minst pengarna tillbaka efter löptiden (4-5 år i mina fall). Och i dagsläget är ju pengarna tillbaka ett mycket bättre alternativ än minus 40 procent! Det återstår dock att se hur det ser ut 2013 och 2014 när mina löper ut.
Men mitt argument om att undvika alltför komplicerade produkter håller jag kvar vid. En produkt blir dock mindre komplicerad ju mer du vet om den, så vad som är en komplicerad produkt är en individuell fråga. Subprime-lån var en komplicerad produkt som ställde till det rejält 2008, helt enkelt eftersom ingen visste vad de egentligen köpt. Och vips så hade vi en finanskris på halsen. Aktieindexobligationer är en förhållandevis enkel strukturerad produkt, och det finns många mer komplicerade. Så vet vad du köper, och köp det du förstår.
Men åter till rådgivarfrågan: Om man letar efter ett bollplank för sina investeringar och sitt sparande, så visst finns det duktiga människor runt om i vårt land. Men för att du ska få ut det mesta av den rådgivningen, så krävs det också ett engegemang från din sida. I ett långsiktigt samarbete kan en rådgivare utgöra ett jättebra bollplank för dig och ditt sparmedel. Men han/hon/dem måste känna dig och dina behov, och du själv måste ha ett klart mål med ditt sparande.
Så om du ska ut och leta efter den kompetensen nu, leta efter någon som du kan bygga upp en långsiktig och nära relation med. Gärna så nära att de till och med läser din blogg!
1 december 2011
En läsare hörde av sig härom dagen och frågade om jag kunde tipsa om några bra placeringsrådgivare. Det är en mycket bra fråga, och även om citatet ni klickade på är något raljerande så är det också tyvärr sant. Jag betvivlar inte att det finns bra och insatta rådgivare runt om i landet, men du kommer att få svårt att hitta en rådgivare som agerar endast utifrån ditt bästa.
Problemet med rådgivningsbranschen är väl egentligen detsamma som ens gör den möjlig – den bygger på att rådgivarna tjänar på att ge råd. Annars skulle de inte ge några. Har du provision vill du att den ska vara så hög som möjligt, och det får du på två sätt:
Det säger sig självt att de rekommendationer du får i många lägen inte kommer att vara de bästa utefter rådande marknadsläge. Då borde rådgivarna ha rekommenderat ett bankkonto för alla som i början av året bad om hjälp, och utan att ha statistik bakom uttalandet kan jag gissa att de nog inte gjorde det.
Detta gäller inte bara små finansiella rådgivare, utan även storbankerna. En oroväckande stor andel av mina vänner har av sina bankrådgivare blivit rekommenderade att köpa aktieindexobligationer, en komplicerad och i mitt tycke värdelös sparform. Jag har två själv, och har lärt mig en läxa. Men varför har alla banker rekommenderat just dessa, och inte något annat? Kan det månne finnas någon bonus inblandad för banktjänstemännen ifråga?
Nej, det är dags att inse att rådgivare och banktjänstemän är säljare, precis som telefonförsäljarna som ringer på kvällarna och mobilabonnemangskillarna som stoppar dig i tunnelbanan.
Experterna i tidningarna då? Jo, de kan också vara jätteduktiga, men betänk att tidningarna lever på att sälja lösnummer. Tänk också på hur många köprekommendationer de publicerar i jämförelse med antalet säljrekommendationer, så förstår du att det finns anledning att vara vaksam även där. Inte för att journaisterna på något sätt är köpta, men helt enkelt för att det finns inbyggda problem i marknaden.
Så hur ska du placera dina pengar på ett säkert sätt, som dessutom ger avkastning? Just nu borde svaret från alla ärliga rådgivare vara: "Jag har ingen aning", men det är det nog inte.
Jag tänker dock ändå ge ett råd, inte på en konkret placering, men kring hur du ska tänka. Ju mer komplicerad en produkt eller sparform är, desto fler människor måste tjäna pengar på den. Och det kommer att innebära mindre pengar till dig! Aktieindexobligationer, strukturerade produkter, fonder i fonder och till och med vanliga fonder – alla har de mellanhänder som måste få sin del av kakan.
Så minimera antalet mellanhänder, rätt och slätt. Det minimerar även antalet så kallade proffs som står bakom din investering, men i min värld är det ingen nackdel.
Vad som återstår? De rena produkterna, aktierna. Låter det onödigt riskfyllt? Det behöver det verkligen inte vara, om du sprider dina risker. Det kan du göra på flera sätt, beroende på hur inblandad du vill vara
Om börsen kommer att gå upp den närmaste tiden är omöjligt att svara på, men med dessa lösningar är det i alla fall du som får njuta om den gör det. Själv är bäste dräng, så även här!
22 november 2011
Det är egentligen enkel matematik, men en som varken vi småsparare eller börsen som stort har särskilt lätt att hantera - om börsen går ner 50 procent så måste den gå upp 100 procent för att hamna på samma nivå. Och går en aktie ner 75 procent så måste den gå upp 300 procent för att återhämta sig!
Vad vill jag säga med detta? Jo, att man ska utnyttja procenten. Ett företags börsvärde mäts i kronor, men för din avkastning är procenten det viktiga. Och det kan du utnyttja till din favör.
Det finns så klart inga garantier för att aktien ska återhämta sig till samma nivåer som tidigare, men det är inte ovanligt. Framför allt inte när det gäller stora och stabila bolag. Boliden rasade från 144 till 14 i finanskrisen för att sedan toppa på ganska exakt 144 igen i början av detta år. Där var tappet 90 procent och således var uppgången trevliga 1 000 procent! Exemplen är många fler, gå igenom börsens a-lista och titta på bolagens kurvor de senaste fem åren så ser du vad jag menar.
För oss stackare som redan har aktier som har följt med ner i raset kan detta vara en jobbig verklighet. Aktierna har gått ner 50 procent, och som om inte det var jobbigt nog så krävs det nu en 100 procentig uppgång för att vi ens ska vara med i matchen.
Men för dig som ska köpa aktier så ser situationen annorlunda ut. Förutsatt att aktien förr eller senare når upp till sin ursprungskurs så väntar i stället en 100-procentig uppgång.
Att omsätta detta i praktiken är däremot inte det lättaste. Du ska tajma dina köp och dina försäljningar rätt, vilket kräver både tid, skicklighet och en stor portion tur. Men som tankeexperiment är det bra att bära med sig. Förmögenheter, även på börsen, skapas i lågkonjunkturer. För det är då du kan göra de riktigt stora procentuella klippen.
11 november 2011
Kan du inte ge några tips på bolag som jobbar med rådgivning gällande placeringar som du tycker är bra? Det verkar finnas så många halvskojare där ute.
Svara på kommentar
Det är en jättebra idé, och det ska jag verkligen göra! Med ett antal förbehåll, för det ingår ju i rådgivarnas själva affärsidé att tjäna pengar.
Jag återkommer i ett inlägg snart!
Skriv svar
Det är väl lika bra att jag säger det på en gång. Jag är emot folkomröstningar. Denna enda sanna form av direkt demokrati är ofta direkt ineffektiv och skadlig. Missförstå mig rätt - demokrati är det enda möjliga styrelseskicket, men dess ytterlighet folkomröstningen har lite att göra i ett komplext och modernt samhälle. Och mina argument är två:
1. De är ofta rena skenmanövrar. Många av Sveriges folkomröstningar har varit rådgivande. Kärnkraften är inte avskaffad och vi kör på höger sida av vägen, trots att alternativet vann med hästlängder. Då är folkomröstningarna inte ens demokrati, utan skendemokrati.
2. Folket kan inte ta bra beslut i enskilda och komplicerade sakfrågor. Tyvärr. Det kanske kommer att visa sig att vårt nej till euron var ett genidrag, men i sådana fall kommer det att vara ren och skär tur. För väldigt få personer i Sverige hade inför folkomröstningen om EMU kompetensen att bedöma om det på 100 års sikt var bra eller dåligt för Sverige att ingå i en europeisk valutaunion. Varken Gustaf Brickman i Stockholm, Agda i Alingsås eller Johan i Trelleborg. Det enda vi kunde gå på var känsla. Vill vi ha kungen på kronan eller vill vi slippa växla när vi ska till Paris?
Det här vet så klart regeringen om. Skälet till att de ändå anordnar folkomröstningar om viktiga frågor är feghet. De vill inte tappa röster, och därför lägger de känsliga beslut på folket. Då kan ingen skylla på dem i framtiden. Personligen ser jag det som att göra Sverige en rejäl björntjänst, och jag kommer att hysa större respekt för den regering som vågar säga: "Vi tillsätter en utredning med 20 ekonomer, 20 forskare och 20 jurister för att få klarhet i frågan. Så slipper era barn klaga på att vi fortfarande kör på vänster sida av vägen."
Nu ska grekerna folkomrösta. Melonodlare, läkare och pensionärer, från Aten och från Rhodos, ska gå till valurnorna och säga vad de tror är den bästa lösningen för Grekland på 100 års sikt. Höjda skatter eller en halverad statsskuld? Det konkreta mot det abstrakta. Det kortsiktiga mot det långsiktiga. Kungen på kronan eller slippa växla i Paris?
Nej, det är fegt, korkat och elakt, det Greklands regering nu gör. Elakt mot de egna medborgarna, som tvingas ta ett beslut de inte är kvailificerade att ta. Men som kommer att ge konsekvenser som de måste ta.
2 november 2011
Min aktieportfölj har backat rejält i år, -35 procent lyser det när man loggar in på depån. Det är sämre än index, men i linje med övriga små råvarubolag som min portfölj till stor del består av. För att säkra upp har jag också en del klart tryggare investeringar på annat håll, så på det stora hela har mitt sparande lyckats ungefär lika dåligt som index, -17 procent någonting. Avskyvärda siffror, men det är inte det det här inlägget ska handla om.
I stället ska det handla om varför jag ändå sover gott om natten. Och när jag inte gör det!
Det kan kokas samman till ett enda brå råd - ett självklart råd som många ändå inte följer. VET VAD DU KÖPER, VAD DU ÄGER OCH VAD DU SÄLJER!
För att undvika hjärtattackerna när din portföljutveckling ser ut som ett taskigt EKG finns det tre metoder. Sticka huvudet i sanden och hoppas på det bästa, sälja och ta den eventuella förlusten – eller att känna dig trygg med dina innehav. Det sistnämnda är min rekommendation, och för att kunna känna den tryggheten behöver du kunskap, kunskap och kunskap.
Här är de bästa sätten att få kunskap om dina innehav, helst ska du tillskansa dig den innan du investerar – men hellre sent än aldrig.
Alla dessa fyra punkter har jag täckt när det gäller mina stora innehav. Men som en jobbig kontrast har jag några mindre innehav som jag köpt mer på känsla och impuls. Jag vet inte tillräckligt, för jag vet inte allt. Och där känner jag ofta att jag bara följer med upp och ner i en berg-och-dalbana som körs av någon annan. Någon som vet mer än vad jag gör. Det är ingen rolig känsla.
27 oktober 2011
Nu är ännu en politiker på väg mot skampålen, och ja, vad ska man säga? Det spelar egentligen ingen roll om han ljuger eller inte, för beteendet blir lika konstigt oavsett. Det tredje alternativet, som man kanske inte tänker på, är kanske det allra värsta:
1. Antingen har han fuskat medvetet, och det vore ju skandal. Det tror jag dock personligen inte att han gjort, men det är en annan femma.
2. Han har inte fuskat, utan trodde att han hade rätt att få ersättning för sin sambos boendekostnad. Det rimmar väldigt illa med att vara partiledare för socialdemokraterna, och om han trodde att det var hans rättighet hade man kunnat tycka att han borde uttryckt en vilja att ändra dessa felaktiga regler.
Jag lutar personligen mer åt alternativ nummer tre:
3. Håkan Juhålt är ännu en i raden av svenska politiker som helt enkelt inte fattar, inte tänker hela vägen. Det är svarta löner, klippta kvitton, barnflickor, tv-licenser och låt oss inte glömma den före detta jämställdhetsministern Jens Orback som tyckte att människor bör få leva i vilken relation de vill. Han hade ju till och med en släkting som levde med en häst.
Orback och flera av de andra ministrarna och kommunalpolitikerna har dessutom varit journalister, så hur de kan vara så mediaklantiga är bortom mitt förstånd. Men åter till Håkan Juholt, och hur han kunde missa en till synes så enkel sak. Och hur kunde hans stab?
Det är väl en sak att glömma bort att man för tio år sedan, långt innan man blev minister, inte betalade sin tv-licens. Och det kanske också får sägas vara en mindre förseelse. Vi skulle nog gå miste om mycket politisk kompetens i Sverige om vi ställde så hårda krav på våra folkvalda.
Men det här är ju nu! Håkan betalade tillbaka pengar förra veckan! Det är ju helt hopplöst, och innebär att Håkan Juholt antingen är en medveten fuskare eller tror och tycker att hans sambo ska få gratis boende. Eller då det tredje alternativet - han är inte särskilt smart. Och för en person som kan komma att styra vårt land i framtiden, tycker jag att alternativ nummer tre låter allra mest läskigt.
12 oktober 2011
Och vad tycker du om de 5-6 andra borgliga riksdagsledamöterna som också fyllde i blanketten fel enl.
DN. Läs på för fan innan du sprider en massa dynga i cyberrymden!!
Svara på kommentar
Följ dem här.
| Tweet |
Utskriftsvy
|
Är caféägare skattefuskare?
Skatteverket anklagar caféägare för fusk. Sju av tio caféer i Stockholm manipulerar med dagskassan.
Har Sverige samma problem som Kodak?
Frilansskolan del 35: Så bokar du in möten med framtida uppdragsgivare
Statens dolda banksubventioner
Fann den rätte - på nätverksträff
"Uddevallas Fackeltåg kan gå vidare"
Leve motgången!
Gästerna i Nyhetsmorgon fick mig att bli egenföretagaree
Entreprenörslöner?
Det är värdet du skapar som avgör
Hur värdera ett företag!?
Regeringens skatterabatt för investeringar är värdelös
Om vi företagare följer en lag så bryter vi mot en annan
Gammalt material blir nytt
Ny kund, nytt universum
Snorisen ville inte vara instängd!
Allt går!
7 steg för att integrera sociala media i företagets externa kommunikation
Bokskolan del 5, lätta upp boken med luft och bilder
ENDAST 345 KR FÖR HELT ÅR.
Gör som andra - prenumerera på DRIVA EGET. 345 kr för ett helt år - 6 nummer.
Starta eget på en kvart
Lathund om hur du gör steg för steg för att snabbt komma igång som egenföretagare.
De låter alla bli finansiärer
På sajten Funded By Me kan alla lägga upp ett projekt - som vem som helst kan finansiera.
Hur skyddar jag mitt varumärke?
Anton Blomberg på PRV ger dig svar på denna och andra frågo rom patent och varumärken.
Bluffakturor
Konkreta råd till dig som drabbats av fakturaskojare.
Pressmeddelande
Så här skickar du ut ett gratis pressutskick i fem enkla steg.
E-handel
Välj rätt e-butik i vår lista med 25 företag.
Starta eget
Råd till dig som vill starta företag.
Marknadsföring
Enkla och billiga knep att marknadsföra ditt företag
Utdelning
Se i vår kalkyl hur mycket du kan ta ut.
Starta-eget-bidrag
Så här får du pengar att starta.
Frilansjournalilst
Följ Camilla Björkmans frilansskola - och öka lönsamheten.
Effektivitet
Knepen för att få en effektivare arbetsdag.
Bokföring
Lär dig bokföra på sju minuter.
Pension
Pensionsförsäkring eller nya okända alternativ? Se vad som är bäst för dig.
Camilla reder ut
Camilla Björkman svarar på allt du vill veta om din start.
Skatteflyktsklausulen
Så kan den paragrafen stoppa skatteplanering
Starta företag
Så här registrerar du ditt företag på en kvart.
F-skattsedel
Läs hur du registrerar dig för F-skatt
Tjänstebil
Tjänstebil eller privatbil - vad är bäst för dig?
Lönsamhet
Anders Anderssons bästa råd för att öka din lömnsamhet
Moms
Nätets snabbaste sätt att förändra från inklusive moms till exklusive moms.
Aktiebolag
Bilda aktiebolag med Driva Egets expertråd.
Deklarera
Allt du behöver veta om årets deklaration
Försäljning
Alla råd du behöver för att sälja mer.
Kontor
Här är avdragen som gäller för ditt kontor.
Enskild firma
Allt du behöver veta för att starta en enskild firma.
Fakturaskojare
Lär dig gå till motangrepp mot deras fräcka metoder
Affärsidé
Experternas råd hur du knäcker den bästa idén.
Starta café
Allt du behöver för ett lönsamt café
Ny skattekalender
Aldrig mer förseningsavgifter. Knappa in din e-mailadress här och få påminnelser inför skatteredovisning och andra viktiga händelser.
Passar du som entreprenör?
Testa om du är rätt typ att starta eget.
Så får du banklån
Behöver du finansiera ditt nya företag? Här är bra råd för hur du får lån.
20 steg för en rivstart i firman
Här är råden du behöver för att snabbt komma igång med nya firman.
Bli mer kreativ i höst
Ju mer kreativ du är desto bättre kan det gå för ditt företag. Lär dig här av Fredrik Häréns fem råd.
Webbutik från 295kr/mån, snygg design!
Killarna bakom företaget Virtusize har utvecklat ett virtuellt provrum.
Gör som Tuija Räsänen - hitta nya affärsidéer i sämre tider.
Antalet polisanmälningar av bluffakturor i Sverige har ökat med 340 procent.
Fler företag till salu på bolagsplatsen.se
Känns som du, precis som alla andra, kritiserar bankerna för att staten (du) subventionerar? Kan man inte se subventionen som ett bidrag till dig så att du skall ha råd att bo (och mer över till andra produkter/tjänster som håller sysselsättningen uppe)? På samma sätt som läkemedel är subventionerat, eller privata dagis? Ingen som gnäller på dagisarnas jättedeal direkt, snararae gnälls det om det blir dyrare.
Sist men inte minst angående bank-kritik; De är ju banker (vinstdrivande företag), inte direkt lutherhjälpen eller någon statlig hjälporganisation. När Ericsson gör stora vinster på våra telefoner vi köpt, så jublar vi - stolta över vårt svenska bolag. Men om banken tjänar pengar, Gud förbjude, så är det bara dåligt?
Skulle du låna ut pengar till okända utan att ta marginal? Nä bankerna är rationella, problemet är att dessa i princip 4 bolag inte är konkurrentutsatta.