Vi företagare har betalat vårt eget jobbskatteavdrag

Janne Näsström

Publicerades: 6 oktober, 2013

Vad hade mitt tidigare inlägg om jobbskatteavdraget och dess koppling till försämrad sjukförsäkring med företagande att göra? Mer än vad man kan tro.

Vi flyttar oss tillbaka till 1991. Regeringen beslutar att arbetsgivarna är ansvariga för de första 14 dagarnas sjuklön. Beslutet räddar de på den tiden fristående försäkringskassorna från att förblöda. Som kompensation för att sjukförsäkringen i praktiken upphörde att fungera fick en ensamföretagare 100 kr per månad i sänkt avgift.

Vi företagare fick betala dyrt för de stora överskott som byggdes upp för att senare tankas över till statskassan och finansiera jobbskatteavdragen.

En av de första åtgärder som Alliansen vidtog vid makttillträdet 2007 var att ta bort rabatten som de minsta företagen hade på arbetsgivaravgiften. Den var på 5 procentenheter. Jag och andra med mig betalade innan dess en arbetsgivaravgift på 27,41 %.

Senare gjorde regeringen en generell sänkning av arbetsgivaravgiften till 31,42 %. Men den är fortfarande 4 procentenheter högre än 2006. I praktiken är det jag själv som har betalat mitt eget jobbskatteavdrag. Samtidigt som jag fortfarande betalar en premie, om än lägre, till en sjukförsäkring som bara gäller anställda.

Ändå måste jag medge att hela hanteringen är smart. Den anställda majoriteten har dimmiga begrepp om arbetsgivaravgift och andra lönebikostnader. Flertalet är bara medveten om den synliga skatten och blir glada när den sänks. Utan tanke på hur det gick till.

Kolla in
Svensk artist straffas för bokföringsbrott – så undviker du samma miss
Nyheter

Svensk artist straffas för bokföringsbrott – så undviker du samma miss

Som företagare vet vi in i märgen väl hur mycket allt kostar. Oss kan regeringen inte lura. Men de tillmäter oss ett så obetydligt värde att de går på ändå.

Nu är det inte tyst i debatten om sjukförsäkringen, tvärtom. Men alla debattörer undviker frågan om finansieringen. Istället skrivs det t ex att ungdomar tar sjukförsäkringen för given och smiter från jobbet med sjukersättning för tandläkarbesök, bakfylla och på grund av missnöje med chefen. Vilket enligt en forskare i nationalekonomi är ett hot mot Försäkringskassan.

Jag tar mig för pannan. Bakfylla, trasigt livspussel och annat som provocerar betalas inte av försäkringskassan. Den typen av korttidsfrånvaro är arbetsgivarens ansvar. Det drabbar i synnerhet småföretagare med personligt ansvar för sina anställda, inte sjukförsäkringen.

Dessutom tvivlar jag på att ungdomar av idag skulle ha sämre moral än min generation. När jag kom ut på arbetsmarknaden på 1970-talet så lät det likadant. Vi ville inte jobba, vi var bortskämda och försökte bara få bidrag. Nu låter vi själva som våra föräldrar. Det var inte sant då och är troligen inte sant idag heller.