Vi är alla säljare, oavsett hur vi ser ut.

Susan Boyle tog världen med storm och gick från arbetslöshet till lyckad egenföretagare som över en natt.

TV firade hennes första guldskiva med ett minnesprogram. Antagligen skulle vi minnas hur hon gick från ingenting till allt och nästan höll på att förlora allt på vägen.

Delar ur programmet har vi alla sett på youtube, här Simon Cowell nästan ser äcklad ut när hon kom ut på scenen för att framföra sitt nummer i Britain got talent. Konstigt det här att vi inte tror att mindre attraktiva personer inte har någon talang! Simon tog faktiskt upp det i minnesprogrammet att han inte var stolt över hans reaktion i början. Det är nyttigt att få se sig själv emellanåt.

Susan Boyle har gjort något enastående, hon har vågat ta ett steg till. Under många år har hon sjungit på privata fester och även på någon lokal pub. Men nu vågade hon ta steget allra längst fram, där hon skulle bli som mest synlig.

Det är många som inte vågar det, framförallt inte när de inte känner sig tillräckligt smarta, vackra, lyckosamma… Susan var arbetslös och bodde hos sin mamma till hon dog, då bodde Susan fortfarande kvar i huset.

För att lyckas behöver vi personer som tror på oss. Det har Susan, flera av hennes vänner intervjuades i programmet. Dessutom behöver vi ha en talang, det har också Susan, en otrolig sådan. Dessutom behöver man känna rätt personer och vara känd av de som kan hjälpa en framåt.

Simon Cowell tog sitt ansvar och såg till att även tvåan fick göra en skiva, och som den såldes. I många fler ex än vad vinnaren gjorde. Och genom att få den chansen fick Susan ett nätverk inom den bransch hon så gärna vill vara i. 

Jag säger bara grattis! Otroligt roligt att hon lyckades och jag hoppas att i och med henne så slipper vi fler ”inte trodde jag att hon/han skulle kunna vara så duktig”. Det är dags att lägga det ytliga på hyllan och börja bedömma folk efter insidan istället.

Då måste jag skriva något om Anna Anka också. Även hon tidigare arbetslös som plötsligt (av vilken anledning kan man verkligen undra) fick en roll i en såpa, där hon, enligt henne själv, spelar upp en helt annan attityd än hon har daglidags. Nu har hon fått fler uppdrag och ”om svenskarna visste hur mycket som TV3 betalar mig för att göra ett program skulle de gråta”.

Ännu en arbetslös som fått jobb, denna gång blev det nog lite fel, för om jag har förstått det rätt så vill Anka egentligen vara arbetslös och glida runt i Hollywood. Tja så kan det gå…

Vi ses i vimlet! hälsar Katarina på www.komfab.se 


Nyhetsbrev