Vem ska alla andra fråga?

Jag besökte min son häromveckan. Han har flyttat till en stor stad, där han går en högkvalitativ ekonomiutbildning på ett välrenommerat universitet. Det är en fröjd att sitta och lyssna på allt han lär sig och en stor förmån att kunna ställa svåra frågor och få svar från en person som står så nära.

Jag läste också ekonomi en gång i tiden, men i en mycket mindre stad, på ett enklare universitet och min utbildning var inte alls lika heltäckande och gediget bra. Dessutom har det gått ett antal år, en tid då jag inte har praktiserat mycket av det jag ändå lärde mig, så uppfräschningen är välbehövlig.

Till min son kan jag ställa avancerade frågor om allt möjligt som jag läser om i tidningar eller ser på TV. Jag får bra svar om en mängd saker som journalisterna inte begriper själva, eller åtminstone inte klarar av att förklara på ett begripligt sätt. Det kan vara allt från hur aktiemarknaden fungerar, vilka bonussystem som är bättre än andra, skillnaden mellan olika slags banker, de verkliga orsakerna till Greklands finansiella kris till mekanismerna som gör det möjligt för europeiska centralbanken att ständigt pumpa in nya pengar i det ekonomiska systemet.

Plötsligt blir jag alldeles kall när jag tänker på hur privilegierad jag är. Det här är frågor som alla röstberättigade samhällsmedborgare förväntas ha koll på. Det här är områden som påverkar allas våra liv dagligen och långt in i framtiden. Men vem ska alla andra fråga? Vart vänder man sig när man inte har fått lära sig ett skvatt om ekonomi i skolbänken och inte har en ekonomikunnig person i familjen eller bekantskapskretsen? När man inte får vettiga och pålitliga förklaringar av journalister och politiker? Det måste väl ändå vara en liten minoritet som har det så väl förspänt som jag har det?

Det är kanske inte så konstigt att människor röstar som de gör…


Nyhetsbrev