Varför ska småföretagare betala krigsskador i offentlig sektor?

Janne Näsström

Publicerades: 6 april, 2016

Regeringen föreslår att arbetsgivarna ska betala ännu mer för sjukskrivna. Senaste budet är 25 procent av sjuklönen efter 90 dagars sjukskrivning.

Det är offentlighetens arbetsgivare som orsakar den skenande sjukfrånvaron. Mestadels handlar det om psykiska diagnoser.

Enligt statistik från SCB är genomsnittlig arbetstid för svenska män 32 timmar i veckan och 28 timmar för kvinnor. I genomsnitt har anställda svenskar 33 dagars semester om året. Om jag arbetade så lite och tog mig så mycket betald ledighet skulle mitt företag gå i konkurs.

Varför blir folk sjuka av trygg anställning och reglerad arbetstid, medan vi som lever i otrygghet och arbetar långt mycket mer håller oss friska?

Förklaringen luktar så fort man öppnar dörren till större arbetsplatser, i synnerhet till offentliga sådana med en hög andel unga kvinnor.

Det luktar ångest och rädsla. Ångest över att inte duga, rädsla att göra fel.

Om det bara hade varit för lukten. Tillståndet syns även i statistiken. Offentligt anställda söker läkarvård med psykiska skador motsvarande vad som drabbar krigsoffer.

Jag tror mig veta varför det blivit så här. Det kallas kvalitetssäkring, kompetensbaserad rekrytering och riskminimering. Innebörden är att bara perfekta människor efterfrågas. Vilket även styrks av forskning, t ex rapporten IFAU 2012:13. I den växer bilden fram av en närmast fascistisk rekryteringskultur. Där personer över 55 år inte är önskade, där överviktiga sorteras bort, där personer med fler än två hemmavarande barn inte är aktuella.

Ingen är perfekt, inte ens personer med vältrimmade kroppar, utan kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättningar, med exakt rätt akademisk utbildning i de önskade åldrarna mellan 35 och 45 år.

Lägg kravet om felfrihet på vanliga människor och resultatet kan inte bli annat än posttraumatiskt stress, med andra ord psykiska krigsskador.

Som liten företagare är jag till del befriad från eländet. Mina kunder betalar bara för vad jag levererar och slipper ansvaret för min sjuklön och eventuell rehabilitering. Jag slipper kravet på att vara 40 år och perfekt.

Samtidigt är det upprörande att vi småföretagare som knappt aldrig är sjuka ska behöva betala kostnaderna för det krigstillstånd som råder i offentliga verksamheter.