Tilliten blöder!

Mikael Espenkrona

Publicerades: 9 maj, 2010

När man förr i tiden var riktigt upprörd och ville uttrycka en ilska över någons oförmåga att komma fram till något som ens liknade vettiga beslut, användes flitigt skällsbenämningen Polsk Riksdag.

Samtidigt var det populärt att skrika Skyddad Verkstad varje gång någon upplevdes fatta vettlösa beslut grundade inifrån något slags bubbla som helt skyddade beslutsfattarna från verkligheten.

Idag pratar alltfler medarbetare öppet om varje styrelsemöte som en modern Polsk Riksdag, och vad ännu värre är, om sin egen företagsledning som den Skyddade Verkstaden.

Jag åt lunch med en nära vän häromdagen och han visste inte om han skulle skratta eller gråta när han berättade hur den ”Skyddade Verkstaden” i Stockholm, efter ett ansenligt antal snordyra strategimöten på flotta herrgårdar i Sörmland arbetat fram ett fantastisk ny linje för banken han arbetar på.

  • Nu skulle kunden stå i centrum
  • De lokala företagssäljarna var nyckelpersoner som skulle tränas i relationsförsäljning
  • Mervärden för varje kund skulle tas fram och individanpassas
  • Företagssäljarna ska göra bra behovsanalyser och agera rådgivare, men behålla kundkontakten

När jag sa att det låter ju både sunt och riktigt, så svarade han, så där lite lagom roat, att han kunde lägga karbonpapper på den nya strategin och den strategin som banken hade redan 1987!

Det var med hjälp av den strategin som vi en gång;

  • byggde bankens starka förtroende på marknaden
  • tog företagskunder från våra konkurrenter
  • fick de vassaste och mest respekterade relationsbyggarna som medarbetare.

Vi som jobbar för banken lokalt ute i landet har alltid vetat vilken strategi som ger framgång både i tillit och i pengar.

Vårt problem är den Skyddade Verkstaden i Stockholm som ägnat de senaste 23 åren åt att centralisera, effektivisera, demoralisera och allt annat som går att ”-isera” utan att på allvar sätta sig in i och förstå vad som egentligen skapat bankens framgångar.

Med facit i hand har de gjort precis vad de kunnat för att verkligen köra bankens relationer och förtroende i botten utan någon som helst självkritik, ödmjukhet eller lyhördhet på den kunskap och erfarenhet som hela tiden funnits inom den egna organisationen.  

När jag lämnat min vän efter lunchen funderade jag på hur oerhört stark den upplevda sanningen är och hur fatalt ödesdigert det kan vara för ett företag att ignorera medarbetarnas och kundernas version av den.

Varje dag läser, eller hör vi om skandaler som personer i höga befattningar ställt till med

  • lyxrenoveringar av smygköpta våningar i bästa läge
  • idiothöga arvoden i välgörenhetsorganisationer
  • bonussystem till några få i toppen av bolag som nyligen sagt upp massor av personal
  • politiker som inte kan skilja på egna och skattebetalarnas pengar
  • mmm

Jag skulle redan ha kunnat presentera en topp 100 lista över 2010 års värsta skandaler utan problem och då är ändå mer än halva året kvar!

Kolla in
Sveriges största influencers – så mycket tjänar de
Nyheter

Sveriges största influencers – så mycket tjänar de

ALLA fattar att det är fel

ALLA förfasas och blir förbannade

INGEN fattar hur de ansvariga undgår att begripa att de gjort bort sig

Hur kommer det sig att det är så?

Kanske är det så att:

  • man är för dålig på att göra konsekvensanalyser av sanningens olika upplevda versioner?
  • man har väldigt bråttom till sin egen ekonomiska exit?
  • man är så hårt pressad av kvartalskapitalismen att man inte tänker klart?
  • etik och moral är utrotat på en viss nivå eftersom det är mer lönsamt att strunta i omvärlden?
  • man inte vet var gränsen går, när är nog?

Ponera att du är VD och kan tjäna 10 miljoner på att pressa ut maximalt vad som är möjligt ur verksamheten eller kan tjäna 5 miljoner och ha en verksamhet med god balans mellan arbete och fritid.

Vilket väljer du?

Mitt tips:

Den nya generationen medarbetare inte använder etiken som ett verktyg för att vinna billiga poäng, de menar allvar med jämställdhet, rättvisa och sunda värderingar.

Det är bara för de skyddade verkstäderna i näringslivet att anpassa sig eller placera huvudet i giljotinen!

 
Vi hörs snart igen!
/M