Semesterresan blev en riktig urladdning

Vi åkte på en kryssning i Karibien: jag, pappa och min syster. Ombord fanns allt man kunde önska sig. Lättåtkomligt, inte längre än på några meters avstånd. Skillnaden från att gå från ”extrapris på ICA” till ”lyxbuffé dygnet runt” blev för stor.

Jag blev varnad av min telefonoperatör att jag gjorde bäst i att hålla telefonen avstängd under hela resan och eftersom jag inte hade med mig min dator så lämnade jag jobbet bokstavligt talat hemma under min tolvdagar långa resa.

Samtidigt samlades mail och åtaganden på hög och nu när jag är tillbaks känns allt helt upp och ned. Detta är min fjärde dag hemma och fortfarande har jag svårt att hitta tillbaks till tempot, energin, motivationen. Jag känner mig tom. Undrar om den här känslan kan jämföras med extrema beroenden.

Att få uppleva utopia för att sedan invänta den feta baksmällan och baksidan med ett beroende. Det kanske är en svag sådan känsla jag känner nu. Extra påtagligt blev det väl när jag kom hem till denna extrema kyla och traffikaos.

Min största insikt är att lyxen bäst delas upp i mindre portioner som belöningen för grymma prestationer. Men i för stora portioner blir den förrödande för motivationen.

 


Nyhetsbrev