Saftig intäktsprognos skapar förtroende

Ett steg fram och ett bak. Almi tror på min idé, arbetsförmedlingen gör det inte. Så just i dag är jag plus, minus, noll.

Inget starta eget-bidrag ? ca 75000 kr

Mycket fördelaktigt Almilån + 75 000 kr

Totalt: 0

Jag väljer att vara glad för Almilånet. De tror på min idé, Inger Björk sa att de ser det delvis som en innovation och jag får deras innovationslån. Om allt sedan misslyckas, behöver jag inte betala tillbaka. Det ska det naturligtvis inte göra, men det är ändå en trygghet.

Att arbetsförmedlingen är kritiska är mer ett problem ur samhällssynpunkt. Hade jag kommit till dem och sagt att jag ska köpa en sax, hyra en stol, sedan ska jag klippa tio personer om dagen, då hade min ansökan helt säkert gått igenom. Konsulten gillade min idé, han trodde på att jag skulle kunna genomföra den, berättade handläggaren på arbetsförmedlingen, men de fick inte intäkts-och utgiftsbudgeten att gå ihop.

Mn plan är att anställa folk, satsa lite större än en ensam hantverkare och sedan köra hårt för att kunderna ska vilja annonsera hos mig och min medieprodukt som jag ska starta. För det har jag en hel handlingsplan som sträcker sig ett år framåt i tiden. Men det bygger på att kunderna intresserar sig för mig. Annars faller produkten. Det förstår jag med. Om det går vägen, kan intäkten bli ett par miljoner första året. Kan. Det räcker inte för arbetsförmedlingen.

– Hur ska jag veta hur mycket som kommer in? Om jag inte får in några kunder, då minskar utgifterna, sa jag. Det går ju bara att tro i det här läget. Eller hur, frågade jag handläggaren.

– Jo, men om du kan ändra i intäktsbudgeten kan det tänkas att jag beviljar din ansökan.

Klart budgeten ser bättre ut om jag förutsätter att det kommer in en miljon under Q2. Jag ska skriva det. Då går jag ju plötsligt plus redan innan jul. Helt lysande.

Det värsta är att han har rätt. Alla nystartade företag har en mer eller mindre fantasifull intäktsbudget och nu får jag lära mig hur det går till att göra en sådan. När jag sedan har den är det lätt för mig själv att se om det går bra eller dåligt. Men jag tycker fortfarande att grejen är lite löjlig. Kan tänka mig att det är aningens kvinnligt också att vänta med att ropa hej, till åtminstone första kunden. Statistiskt sett är det fler män som vågar räkna med en hel del utgifter det första året, så könsaspekten jämnar ut sig. Precis som dagens framgång.
Hanna Brodda


Nyhetsbrev