Om min nya roll som textilinköpare och om lärdomen att inte nypa sig i armen för tidigt

Efter besöket på företaget i Sexdrega var jag full av energi och sådär riktigt positivt inställd till PÅL-projektet.  Det kändes som att jag nu var riktigt nära en lansering, och på vägen hem i bilen planerade jag processens kommande steg. Men så gjorde jag misstaget att nypa mig i armen;  jag googlade olika leverantörer och material. Jag nöp inte jättehårt, men tillräckligt för att bryta det flow som jag var inne i.

Som egenföretagare tvingas man till att axla många roller inom företagandet. Ni vet, de klassiska rollerna att sälja, producera/skapa, ekonomi etc. Med andra ord de delar som måste fungera för att verksamheten ska rulla. Många delar kan man förstås lämna iväg, och bör göra om de tar emot. Jag lämnar till exempel bort bokföringen då den delen inte alls är i mitt intresse eller kunskapsområde. Däremot sköter jag allt annat, och samtidigt som jag satt med datorn framför mig och nöp mig i armen insåg jag att jag nu hade fått ytterligare en roll; textilinköpare.

Jag har gjort många saker under de här två åren och till viss del är jag van vid inköp i olika former då jag har beställt diverse egendesignade produkter i olika material. Företaget i Sexdrega står inte för något inköp utan syr bara. Jag har försökt bekanta mig med textilbranschen länge och det känns fortfarande långt bort att vi ska klicka på riktigt med varandra. Textilinköpare… jag googlade på alla sökord jag kunde komma på och hittade leverantör för polyesterväven, banden och spännena. Jag passade även på att beställa fleece och tillbehören till hundtäckena, som jag också tänkt skicka till Sexdrega för produktion. Sen kom jag till dragkedja. ”Tvåvägs dragkedja” (särskriver alltid sökord hur illa det än ser ut). ”Tvåvägs delbar dragkedja”. ”Grov dragkedja”. Sökorden var många, men trots det hittade jag inte det jag sökte. Jag ville ha en bred, grovtandad dragkedja för rätt känsla och stil för produkten. Helheten är viktig och jag ville inte släppa de här kravet – klart att det måste finnas, men var?

Jag skrev i en grupp för ”syfantaster” på Facebook och fick några tips där. Sedan skrev jag till ägaren av företaget i Sexdrega, som även hon gav några tips på leverantörer, och hos ett av de företagen fick jag napp. När jag packade upp paketet innehållandes ett materialprov höll jag nästan andan för att det skulle vara den dragkedja som jag vill ha. Och tänk, det var det! Nu återstår det bara att bestämma sig för färger och sedan ska allt beställas.

Allt känns lite avancerat i början, men när all research är gjord, kontakterna är knutna och leverantörerna är hittade kommer allt att kännas smidigt. Rollen som textilinköpare kan jag gärna vänja mig vid nu när bitarna verkar ha fallit på plats. Nästa gång jag nyper mig i armen ska vara när första kollektionen PÅL anländer från företaget i Sexdrega och det känns overkligt att jag har kommit så långt.


Nyhetsbrev