Om att inte alltid vara produktiv, och att accepterar det

Mikaela Holegård

Publicerades: 18 november, 2014

Jag driver flera olika projekt parallellt och göra hela tiden bedömningar för varje projekts tidsplanering och plats på prioriteringslistan. Just nu är det projekt inom produktdesign och författande som ligger överst på listan. Det är så utvecklande att ha fötterna i olika branscher, prata med nya människor och ta del av deras kunskaper och erfarenheter.

I dagsläget har jag sju projekt igång. Några avslutas under november och december. Andra projekt kommer att fortsätta under våren. Att hålla koll på projekten kräver struktur och disciplin för att ro alla projekt i hamn – eller? Vad krävs egentligen för att lyckas? Många jag möter frågar när, eller om, jag någonsin sover. Ja, självklart, svarar jag. Alla behöver väl sova? Jag får känslan av att de tror att jag jobbar dygnet runt – med allt. Men det skulle väl inte vara hållbart för någon?

Jag tror att de här personerna associerar min vardag till sin egen, för de själva uttrycker ofta meningar som ”Jag har aldrig tid med…”. Ni känner igen det, det klassiska vardagspusslet som innehåller för många bitar. Men vad är egentligen tid, och hur värderar vi den? Jag räknar aldrig på hur många timmar jag har jobbar under en vecka. Skriver inte upp någon form av arbetstid och mäter det mot den lön jag kan ta ut. Det är inte relevant. Jag är inte produktiv alla dagar. Det går bara inte. Därför skulle jag aldrig tvinga mig själv att skriva ner antalet timmar som jag har jobbat den här dagen. För hur vet jag hur mycket effektiv tid det ryms i de antal timmar som jag just har antecknat? För mig är det det som räknas.

När man jobbar med projekt mot olika deadlines har man vissa saker att ta hänsyn till. Ibland jobbar jag ensam, ibland tillsammans med andra. Jag håller alltid deadline, men jobbar i min egen takt. Ibland jobbar jag ”passivt” en eller två dagar. Lägger tid på mina tre hundar. Tar ett extra träningspass med dem eller en extra långpromenad just den dagen. Jag jobbar passivt. För jag har jobbet i mitt huvud hela tiden, men lägger ingen press på att producera. Det är oftast de dagarna som jag gör mest senare på kvällen. Bockar av att göra-listan på en timme istället för att göra samma sak under en åtta timmar lång (ineffektiv) arbetsdag.

Att vara produktiv innebär att du är aktiv. Att du är verksam och arbetsduglig. Ibland nöjer jag mig med att bara vara duglig. För nästa dag kanske jag är mer aktiv och verksam än någonsin. För att dagen därpå vara mindre duglig än i förrgår. Ni ser mönstret. Budskapet. Det handlar inte om att lägga ner ett stort antal timmar, utan det handlar om att vara produktiv. Och om att vara smart.

Jag är inte produktiv alla dagar, men väljer att acceptera det. Varför bråka på mig själv? Man ska hålla sig vän med chefen…