När blir vi omkörda av Asiens tillväxtmaskiner?

Jag har varit på semester i ett land där den fria företagssamheten blomstrar utan restriktioner, där marginalskatten är 8-23 procent och där skola, sjukvård och annan offentlig verksamhet aldrig är gratis.

Nej, det är inget superkapitalistisk land. Det är den kommunistisk enpartistaten Vietnam. Här hemma där marginalskatten kan vara upp till 70 procent och där den offentliga sektorn är skattefinansierad har vi en regering som ligger på motsatta sidan av den politiska skalan.

Sådan är världen i dag.

– Att vi har en kapitalistisk ekonomi har väl inte med vår politik att göra, säger vår guide som stolt berättar om alla landets kapitalistiska fenomen.

När vi kommer in på politisk opposition och pressfrihet är han inte lika frispråkig, men påstår att det går att protestera mot regimen, fast naturligtvis inte om man ska räkna med statlig karriär eller välvilliga företagstillstånd.

Officiellt har staden vi är i fått namn efter den store kommunistledaren Ho Chi Minh. Men det är bara på flygplatsen och på andra officiella ställen man säger Ho Chi Minh City. Både stadens innevånare och turisterna håller fast vid det gamla namnet Saigon – kanske ett tecken på att nästan ingen funderar på politik eller politiska ledare.

– Det här är det bästa landet i Asien för utländska företag. Företagsklimatet är perfekt med bra stöd från myndigheterna och ett folk som arbetar med hög kvalité till låga löner, säger Philip Linde, som driver ett företag som tillverkar och säljer tygmärken med logotyper att sys fast på kläder.

Han trivs utmärkt i den supermoderna förort till Saigon där standarden på hus och infrastruktur är i topp. Nu har han startat restaurangen Greenhouse och har ingen tanke att flytta hem och byta till det svenska företagsklimatet.

Utvecklingen går snabbt och stadens tio miljoner innevånare anpassar sig snabbt. För några sedan cyklade de flesta till jobbet. I dag finns här 5 miljoner EU-moppar. De betyder trafikinferno i city – men ett effektivt sådant. Mopedisterna har lärt sig hantera situationen och står 20 i bredd i tiodubbla led vid varje trafikljus.

Sedan åkte vi till Koh Lanta i Thailand. Här dominerar nu Sverige – med två svenska skolor och svenska köttbullar på menyn på flera restauranger, exempelvis på Bajen, som inretts i Hammarbys färger.

Men frågan är vilka som mest reser hit i framtiden. Några av husen, som ägs av svenskar, har varit till salu en tid, och en del svenska spekulanter har varit tveksamma och velat fundera länge innan de uinvesterar så mycket pengar.

Så kom det ett par i 30-årsåldern från kommuniststaten Kina på besök i området. De föll för det ostörda läget, den långa stranden och solnedgången vid Indiska Oceanens horisont.

De hade inte tänkt investera, men köpte direkt det dyraste huset som var till salu. De behövde bara fundera i ett par timmar och brydde sig aldrig om att pruta. Att ta in motsvarande fem svenska miljoner till Thailand är inga problem för kinesiska affärsmän med konto i Hongkong.

Ett hus vid havsstranden på soliga Koh Lanta kan ju också vara bra att ha när man vill ta hit affärsbekantar från Peking för att imponera med ett toppmodern villaområde vid strandkanten.

De talade om att i maj hyra alla hus som är lediga i området för en konferens för 60 andra rika kineser i affärsnätverket.

Dessa exempel på utvecklingen i Vietnam och Kina är bara början på nya trender 2012 för företagande och ekonomi. Frågan är nu mest om hur länge det dröjer innan vi i Europa blir omkörda av den snabba utvecklingen i Asiens tillväxtmaskiner.


ANNONS

ANNONS

Nyhetsbrev