Mitt pedagogiska grepp slutade med att jag gick i konkurs

Anders Andersson

Publicerades: 4 augusti, 2010

I dag skulle jag visa sjuåriga barnbarnet Viggo hur man gör affärer och bäst klarar sin ekonomi. Det slutade med att han försatte mig i konkurs.

Vi startade med 75 000 kr vardera. Omedelbart använde han 50 000 kr till att köpa en bil för att få rätt att med två tärningar komma dubbelt så fort fram. Jag följde mina råd om att vara sparsam. Vi spelade Finans.

Jag blev så imponerad över att spelet hade aktier med 20 procents direktavkastning att jag genast köpte så många som möjligt, medan Viggo satsade på att köpa tomter till möbelaffär och sågverk.

Men turen och tärningen var aldrig på min sida, så inte fick jag någon aktieutdelning. Viggo däremot fick in massor av hyrespengar när jag hamnade på hans tomter – och jag tänkte mest på mitt pedagogiska trick att lära barnbarnet växla pengar och förstå ekonomins grymma verklighet.

Jag irriterade mig på att det i spelet var precis tvärtom mot i verkligheten – man fick betalt så fort man kom in på banken. Å andra sidan blev det tio procent i låneränta så fort man gick ut genom bankdörren, vilket kändes mer realistiskt.

I banken fick man också ett spelkort med information om att det skulle bli förmögenhetsskatt på tio procent.

– De är ju rövare, sa Viggo när han blev av med en 10 000-lapp som han ärligt fått i hyresintäkter. (Jag försäkrar att jag inte sagt till honom vad jag tycker om de rödgrönas plan på att återinföra förmögenhetsskatt.)

Kolla in
Sveriges största influencers – så mycket tjänar de
Nyheter

Sveriges största influencers – så mycket tjänar de

Jag fick nöja mig med vinster på premieobligationer, som jag i verkligheten förkastat som placeringsalternativ. Viggo hade inga hämningar och försökte bygga hus svart på min tomt och köpa ytterligare en bil för att med egna regler kunna förflytta sin pjäs med hjälp av fyra tärningar.

Till slut hade han lyckats komma över det dyraste som fanns – ett järnverk, där han kunde placera den svarta lilla plastpjäsen till fabrik.

När jag med min ständiga otur till slut hamnade där och skulle betala 200 000 kr i hyra var jag konkursmässig och spelet skulle vara över. Då kom Viggo på lösningen för att få spelet att gå vidare:

– Det är vackert väder och då behöver man inte betala. Så sa tunnelbanevakten till mig när jag slapp att betala biljett trots att jag fyllt sju.

Men rätt ska var rätt, och farfar var besegrad av en finansguru, modell mindre.