Livet är alldeles för kort för att vänta till sen

Janne Näsström

Uppdaterades: 2 april, 2019
Publicerades: 5 april, 2015

Härom dagen såg jag en dokumentär om en av mina stora ungdomsidoler, sångaren Totta Näslund. Där sa han en sak som berörde mig i djupet: ”Jag är 57 år och kan vara borta så här snabbt”. Och så knäppte han med fingrarna.

Då insåg jag att 57 år, det är vad jag fyller i år.

Den trista sanningen är att liemannen tar sin första stora skörd, särskilt av män, mellan 60 och 70 år. Döden har för mig blivit väldigt påtaglig, vänner och släktingar i min egen ålder faller ifrån en efter en.

Men att just Totta Näslunds ord gjorde ett sådant intryck, beror på att jag intervjuade honom 2004 under Visfestivalen i Västervik. Jag tillhörde personalen och filmade för festivalens hemsida.

Bland annat frågade jag hur länge han tänkte spela: ”Så länge jag lever”, blev svaret. I efterhand har jag förstått att svaret var bokstavligt, han var redan märkt av den cancer som tog hans liv ett år senare, 60 år gammal.

Livet är kort, det förstår man först när merparten förflutit. Allt för kort för att förslösas på att vara andra till lags och rätta in sig i ledet. Och insikten kommer att det gäller att smida medans järnet är varmt. Den chans du får nu, kommer sannolikt inte tillbaka.

För mig som har vidare mål än att ligga platt på stranden och göra ingenting, blir det extra påtagligt. Särskilt idag, då fönstret för karriär och nya satsningar är mindre än någonsin tidigare.

Att bli företagare är något som man gör nu, inte sen, för då är det för sent.