Lita på kapitalismen

Henrik Hall

Uppdaterades: 2 april, 2019
Publicerades: 1 oktober, 2014

Vi som har växt upp i det här landet, har sett kapitalismens välsignelser på nära håll. Visst, staten har skapat bra förutsättningar och har varit aktiv i att fördela välståndet mellan så många som möjligt, men det är de privata marknadskrafterna som har sett till att det finns något välstånd att fördela och att förutsättningarna har utnyttjats. Det är inte girighet och själviskhet som har varit grejen, som vissa tycks tro, utan den simpla balansen mellan tillgång och efterfrågan. Fritt fram för producenter att erbjuda nästan vad som helst till försäljning, fritt fram för konsumenter att tacka ja eller nej till erbjudandena. Den som erbjuder rätt saker tjänar bra med pengar och kan fortsätta erbjuda. Den som gissar fel får ta nya tag eller i värsta fall lägga ner. Jag tror inte ens det handlar särskilt mycket om planering och om att bedöma marknaden, trots att jag har en bakgrund som marknadsundersökare. De flesta, både människor och företag, är usla på att förutsäga framtiden och gör vad de känner för och tror på. Att någon lyckas, beror på att många försöker och att alla tror på lite olika saker.

Trots de uppenbara framgångarna för kapitalismen och de uppenbara, grava misslyckandena för alternativen, dyker det upp allt fler som säger sig inte lita på att folk kan välja och som förespråkar färre alternativ och högre grad av centralstyrning. Förbud och regleringar ska vara bättre än den fria vilja som vanligt folk ändå inte klarar att använda sig av. Inte helt överraskande räknar den som vill avskaffa de privata alternativen med att få vara den som bestämmer vilken lösning det är som ska gälla i framtiden. Ideologiskt renläriga, som för det mesta inte skulle klara av att starta och driva upp ett välfärdsföretag till något som människor vill välja, förväntar sig att på politisk väg kunna skapa den perfekta lösningen, som gör alla valmöjligheter överflödiga. Det känns i min mening inte helt trovärdigt.

Det fria skolvalet är just nu ett av de mest uppenbara områdena under attack från kapitalism-tvivlare. Trots att mängder av föräldrar och elever från olika samhällsklasser och bakgrunder, med öppna ögon och med möjligheten att ångra sig, har valt friskolor och dessutom ofta är väldigt nöjda med sitt val, har jag många gånger fått höra att föräldrar och elever inte klarar att göra väl underbyggda skolval. De hävdar också att det är ett problem att friskolor kan gå i konkurs, samtidigt som de ondgör sig över att samma skolor kan generera vinster till sina ägare. Som om inte kommunala skolor har lagts ner eller i slutet av året spenderat de sista pengarna i budgeten, för att inte riskera att densamma minskas till nästa läsår. Den enda skola jag kunde ”välja” under min uppväxt, var sannerligen inte bra alla gånger och även om inte alla skolor är bra nu heller, sker det en positiv utveckling på många platser, just på grund av hotet att eleverna kan byta skola.

Men det finns fler områden där kapitalismens principer fungerar och vi därför bör hålla oss ifrån att ropa på regleringar och förbud så fort vi inte gillar allt vi ser. Ta tiggarna till exempel. De erbjuder faktiskt också något, nämligen möjligheten för människor att göra en god gärning här och nu. Att ge till en organisation som verkar t ex bland romer i Rumänien och kanske gör bra saker, fungerar för vissa, medan andra tycker att kopplingen mellan de egna pengarna och nöden långt borta är alltför oklar. När den fattiga tiggaren, ibland en rumänsk rom, sitter på gatan utanför min livsmedelsbutik, då blir det konkret och tydligt och jag vet att min slant går direkt till denna person här och nu, till en person som åtminstone ser väldigt nödlidande ut.

Ja, jag vet att det finns många rimliga invändningar mot att ge pengar till tiggare och att det långt ifrån är säkert att pengarna i koppen gör någon som helst nytta. Själv ger jag aldrig någonsin pengar till tiggare, inte i något land, men det är inte poängen. Jag har med egna ögon sett helt vanliga svenskar ge pengar till tiggare. Att ropa på förbud mot tiggeri är att förvägra dessa människor deras rätt att spendera sina egna pengar på det sätt som de finner bäst. Det vore att underkänna deras möjlighet att fatta egna ekonomiska beslut. En sådan inställning leder till ett farligt och otrevligt samhälle. Tiggeri finns för att tillräckligt många vill ge pengar till tiggare, så är det bara.

Pröva gärna att applicera de här tankarna på olika samhällsfenomen som vi idag tar för givna. Vilka människor hindras att fatta fria val på grund av just den här regeln? Står det goda som regeln för med sig verkligen i proportion till den begränsning i mänsklig frihet som den för med sig?

När jag skriver det här sitter jag och blickar ut mot Wannsee i Berlin. När jag växte upp var det självklart att jag behövde pass och visum för att ta mig hit. Det var självklart att jag inte kunde ta med mig hur mycket pengar jag ville om jag skulle åka hit, såvida jag inte anmälde utförseln till Riksbanken. När jag åkte tillbaka fanns det snäva gränser för hur mycket jag kunde köpa med mig av vissa varor, som ändå inte var förbjudna i något av länderna. Se där några enkla exempel på begränsningar i människors liv som har plockats bort bara under min livstid, områden där staten har bestämt sig för att lita på att människor kan fatta egna beslut. Det finns fler sådana trevliga exempel. Varför skulle vi stoppa den positiva utvecklingen just nu?