Konkurseländet går att lösa – om politikerna bara vill

Hur löser man skuldfrågan efter konkurser? Frågan har avhandlats i flera statliga utredningar och flera av föreslagen har varit mycket genomtänkta.

Senaste seriösa försöket var en utredning under ledning av riksdagsman Jan Ertsborn (FP) som redovisades för förra regeringen inför valet 2010. Ertsborn är en klok man med mångårig erfarenhet som konkursförvaltare.

Efter påtryckningar från bankerna och föreningen Svensk Inkasso förpassades utredningens förslag till papperskorgen. Det enda resultatet blev redaktionella ändringar av skuldsaneringslagen, vilka i efterhand visat sig verkningslösa.

Att lösa problemet är inte särskilt svårt. Problemet är att inflytelserika grupper skor sig på andra människors olycka.

Det enklaste sättet vore att inkludera skuldsanering av företagaren i konkursutredning. I ett aktiebolag försvinner bolagets skulder i en konkurs. Vad som finns kvar är privatborgen och inteckning i villan. För enskild firma finns inte den här skiljelinjen, utan alla skulder räknas som privata.

Oavsett bolagsform ska företagaren skuldsaneras på tre år och är därefter skuldfri för att kunna återstarta sitt liv. De tre åren blir inga sötebrödsdagar, eftersom kronofogden ändå kommer att sälja villan och det blir tre år på existensminimum. Men utan kännbart personligt ansvar skulle det vara omöjligt att finansiera småföretag.

En annan variant är att använda sig av sjukförsäkringen. Landets företagare skapar varje år mångmiljardöverskott i försäkringen. Plocka fram överskottet och sätt det i en fond som garanterar krediter upp till en viss nivå.

Båda förslagen är fullt möjliga att genomföra. Det handlar bara om att politikerna ändrar prioritering. Det måste vara samhällsnyttigare att främja småföretagande än att skydda banker och inkassobolag.


Nyhetsbrev