Jag berättar om allt – men inte om min idé

Det är dags för mig nu. Att starta eget. Jag menar inte hora för timpenning som frilansare, utan verkligen starta ett helt nytt koncept.

Eget-spåret satt långt inne. Eftersom jag inte hade någon stark drivkraft att tjäna pengar, var viljan att ta risker heller inte stor. Att starta eget innebär ju inte bara risker utan också massor av jobb och tid.

Liksom många av er gillar jag att hitta på och starta upp. Men varför hålla på och anstränga sig när världen är full av projekt att hitta på och driva, utan att vara ägare?

I vintras fick jag en aha-upplevelse. Jag hade då varit med och startat upp ett projekt inom ett stort företag, precis som jag gjort ungefär tio gånger tidigare.

När det var i hamn var det dags för en förvaltare att ta över. Inget konstigt med det. Men var i det hela var uppsidan för mig?

Plötsligt insåg jag att det innebär stora risker att driva projekt även om du inte är ägare. Du lägger ner lika mycket tid, lika mycket energi som om du var ägaren, men när projektet faller väl ut, då är det den anställde projektledaren som är förloraren.

Du har kanske lärt dig massor och känner dig berikad, men du behövs inte längre och ägaren skrattar hela vägen till banken.

Att tjäna pengar är en drivkraft som inte ska underskattas, men att få bestämma när ett projekt är färdigt, hur det ska utvecklas och när taket är nått, det är också en drivkraft.

Att verkligen få testa sina idéer, göra det du tycker är viktigt och att få både lära sig av sina misstag och vara stolt över det du faktiskt åstadkommer, det är också viktiga drivkrafter.
Där är jag snart.

I dagarna ska jag söka riskkapital, starta aktiebolag, fixa bidrag, hitta lämpliga partners, fylla i blanketter, putsa affärsplan, anlita underleverantörer, göra misstag, gå på minor, hamna på pottkanten, lära mig massor, som i bästa fall ska leda fram till att jag kan sälja mitt företag för omkring 50 miljoner om tre år. Eller utveckla, expandera och börsnotera? Det får vi se, men till en början är det jag som bestämmer.

Till min hjälp hoppas jag på er, min chefredaktör Anders och de andra grymma medbloggarna på Driva Eget.

Men vad ska jag göra då, undrar kanske någon. Det berättar jag inte. Det är hemligt, ett tag till.

Att skydda sina idéer är oerhört viktigt. Det  har jag lärt mig allt om. Det ska ni snart få höra.

Hanna Brodda


Nyhetsbrev