It-bubblans synder från den ljusa sidan

Året var 2000, det var januari och jag hade just kommit hem från den obligatoriska back-packingresan som följer efter gymnasiet. Millenieskiftet hade avverkats i Sydney, jag hade spanat in Los Angeles och New York och jag hade så klart levt bungalow-liv i Thailand. Mycket hade jag hunnit med, men å andra sidan hade jag helt missat den omvälvande utvecklingen på världens börser.

Helt nya regler gällde tydligen när jag kom hem i slutet av ett snöigt januari – vad man än köpte blev man rik. Det var ju en klar förändring från tidigare, och på sätt och vis var det ju oerhört irriterande att jag missat den här utvecklingen. Men bättre sent än aldrig. Det fanns ju massor av bolag som bara hade gått upp några 1000 procent, så det var ju på intet sätt för sent att börja nu.

Sagt och gjort sålde jag alla de fonder som mina föräldrar sparat åt mig sedan jag var liten. Jag var ju 19 år gammal, så klart redo att förvalta mina pengar själv. Och dessutom på ett bättre sätt än att låta dem ligga och ruttna i någon tråkig allemansfond. Köptipsen haglade, och så med rätta. Allra mest fascinerande var två företag, Utfors och Drax Holding. Utfors skulle gräva ner bredband i hela Sverige och Drax Holding … ja, det var lite mer oklart vad de skulle göra egentligen. Men bra var det i alla fall, eftersom kursen hade gått upp från 16 öre till 16 kronor på bara ett halvår. Uppenbarligen fanns det ju tilltro till det här företaget.

Tre månader senare var mina 78 000 kronor nere i 5 000 kronor. Drax Holding sålde jag på 37 öre för att åtminstone realisera en förslust. Min kvarskatt blev ändå 9 000 kronor eftersom de där tråkiga allemansfonderna tydligen gått med ganska bra vinst. Utfors har jag nog förträngt, kanske eftersom det faktiskt var en ganska bra idé, bara något fel i tiden. Drax Holding däremot kan jag mest skratta åt, i dag i alla fall. De före detta ägarna har granskats och fällts av Finansinspektionen – det fanns helt enkelt ingenting av substans i företaget. Jag får så klart skylla mig själv, jag frågade aldrig ens om någon substans – jag vet faktiskt inte hur jag lyckades sälja in det till mig själv.

10 år senare är jag ändå ganska glad att jag åkte på en riktig blåsning. För även om jag fortfarande köper små förhoppningsbolag hellre än stora och trygga bolag, så har jag lärt mig tre saker mig på vägen:

1. Läs på, läs på, läs på. Lär dig om företaget du blir delägare i (JA, DELÄGARE), läs på om branchen företaget verkar i, läs på om konkurrenter. Läs allt du kan och försök därefter bestämma dig om det är ett bolag du vill satsa dina pengar i.

2. Ledningen är allt i ett litet företag. Så kolla vilka som sitter där och vad de har gjort tidigare. Kolla också att de äger en rejäl del i företaget, inte bara den där lilla slatten som ledningen förväntas äga. De måste ha ett eget intresse av att det ska gå bra. Jag sålde till exempel mitt innehav i silverbolaget Sotkamo Silver så fort jag fick höra att förre Skandiachefen Björn Wolrath var styrelseordförande. Som om inte Skandia var illa nog var denne Wolrath nämligen också styrelseordförande för Drax Holding. Så egentligen kan denna punkt få ett enkelt tillägg: Köp inget bolag som vill ha denne man i sin styrelse.

3. Här kommer de viktigaste läxan: Börsen överreagerar ALLTID. Upp och ner. 1999 var en masspsykos av sällan skådat slag, så även den senaste månaden.

Sammantaget kan jag därmed formulera mina lärdomar i följande mening, och läs nog nu för den kostade mig 78 000 kronor: Köp bolag som du läst på om, med bra ledning (utan Björn), och som du tryggt kan sitta kvar i även när börsen överreagerar.


Nyhetsbrev