Frilansskolan del 9: Grundkurs i betalning

Camilla Björkman

Publicerades: 24 februari, 2011

Hej!

Det här blogginlägget riktar sig främst till nya frilansare, men kanske kan även ni som är lite äldre i gemet uppskatta det.

Låt oss prata om det här med arvoden, som jag fått många mejl om. Det är helt uppenbart en svår fråga, av flera anledningar. Jag har själv fått skriva om den här bloggen ett antal gånger eftersom jag inte visste hur jag skulle formulera mig. Hoppas det inte blir för rörigt.

Jag pluggade journalistik i London, där jag aldrig lärde mig det här med Journalistförbundets rekommenderade frilansarvoden. På gott och ont: Jag har aldrig räknat med några 6 920 kronor om dagen (som frilansarvodena säger att man ska ta 2012) utan bara sett till att sälja in artiklar så att jag fyller mina dagar. Å andra sidan har jag uppenbarligen förlorat en del pengar genom åren på att ta för lite betalt. Handen på hjärtat är det inte förrän nu, nästan fem år efter att jag sålde min första artikel, som jag har koll på det där med arvoden.

Egentligen borde jag väl tipsa om att du direkt ska följa frilansarvodena och därmed begära ovanstående arvode, simple as that. Antagligen tycker många att jag motverkar höga arvoden genom att INTE säga det. Men min fasta övertygelse är denna: Det är idag få tidningar som direkt kommer att erbjuda dig så mycket pengar rakt av i stil med ”okej, så du har suttit med det här i tre dagar, då får du tre frilansarvodesdagar i betalning”. Därför vore det fel av mig av invagga nykläckta frilansare i den falska bubblan. Bättre då att berätta hur det verkligen ligger till, och sedan tipsa hur man ändå kan höja sitt arvode och tjäna bra med cash – och slutligen komma upp i den summan ändå. Eller förresten: komma upp i en högre summa!

Problemet är nämligen detta: Frilansarvodena fungerar inte som en måttstock för alla frilansare, eftersom vi lever i en marknadsekonomi där priset styr efterfrågan. Utbudet på frilansare är större än vad efterfrågan på artiklar är. Därför kan tidningarna (till viss del) välja och vraka och pressa priserna. Det är självklart synd, eftersom många frilansare förväntas jobba långt mycket mer för att kunna ta ut en rimlig lön än vad till exempel en programmerare eller en it-konsult förväntas göra. Men så är verkligheten, och det är ingen idé att bli sur på tidningarna eller gå runt och vara bitter för det.

Därmed INTE sagt att du inte kan göra något åt ditt arvode och måste ta vilka skambud som helst. Du har all frihet i världen att föreslå ett bättre arvode och om det inte funkar, vänligt tacka nej till ett dåligt betalt uppdrag – och ge dig ut och leta upp ett annat. Makten ligger hos dig, och det är en jäkla frihet när man väl har insett det. Tänker du så kommer du att gå långt mycket längre och bli mer framgångsrik – och rik – än någon som sitter på kammaren och är sur för att en tidning inte vill ge dem mer betalt. Strunta i dem – och hitta någon som vill betala mer! Mer om det framöver (och nej, det funkar inte att säga ”men jag får ju inga frilansjobb så jag måste ta vad jag får” för då hänvisar jag bara till de första delarna i den här kursen – ut och sälj!).

Vad är då verklighetens arvoden för ett frilansjobb? Svårt att säga, det varierar mycket. Men nyckläckta frilansare frågar mig hur man bestämmer pris och här kommer några olika sätt som kanske kan ge en fingervisning.

1. Per tecken. En del tidningar och frilansare kör med detta. Ganska dåligt sätt egentligen eftersom det kan skilja sig oerhört i arbetstid om man t ex ska intervjua en person eller fem, och om man kan göra artikeln hemma eller ska ta sig ut på stan. Men faktum kvarstår, jag använder det själv ibland. Här börjar arvodena på runt 50 öre tecknet och går uppåt 1,50 kr/tecknet ungefär. Jag skulle gissa på att de flesta journalister med erfarenhet tar/får runt en krona tecknet av de större tidningarna. Småtidningar och gratisbilagor har generellt sämre budget. Etablerade förbundstidningar mycket bättre. De äldre journalisträvarna kan nog ta ut mer, med all rätt.

2. Per sida. En variant av ovanstående. Egentligen inte heller ultimat eftersom det kan variera mycket beroende på hur stora bilderna och textstorleken är. Men de flesta tidningssidor som är textiga ligger någonstans mellan 2 500-4 000 tecken per sida, så då blir det automatiskt metod nr 1 som tillämpas. Är det däremot mycket bilder kan det sjunka.

3. På hur omfattande arbetet är. Man för helt enkelt en diskussion med redaktören och uppskattar arbetsbördan (=tiden). Bra metod. Gäller dock att man uppskattar tiden ungefär i stil med vad redaktören tycker är rimligt. Och att man verkligen förklarar vad som tar tid. De flesta redaktörer kommer nämligen att tycka att du ”väl ror ihop det där på någon timme”. Vill du då ha betalt för fyra eller 20 timmars arbete är det upp till dig att förklara vad som tar sådan tid. T ex: att det tar tid att få till intervjutid (kan ju ta en timme bara det, med tanke på hur upptagna folk är idag), intervjua, skriva och dessutom göra det efterarbete som ofta krävs idag i form av att korta, fixa pressbilder osv. Här kan man säga att timpriset skiljer sig jättemycket och på hur snabbt det tar dig att skriva ett jobb. Ett tips är att bestämma ett timarvode som du tycker är rimligt och försöka utgå från det när du bestämmer hur mycket ett jobb är värt. Jag försöker gå efter 1 000 kr/timmen, även om jag inte alltid kommer upp i det. Rekommendationerna från Journalistförbundet ligger på 889 kr/timmen i år, men uppdateras varje år. Läs mer hos SJF.

Herregud, detta blev verkligen en uppsats! En ganska rörig sådan också (märks att man är feature-skribent, vi kan aldrig fatta oss kort…). Men summa summarum är min erfarenhet så här: Tidningarna kommer alltid att försöka pressa ner priserna, på samma sätt som du gärna handlar på NKs rea. Däremot finns det många sätt som du kan pressa upp priserna igen så att de ändå slutar högre upp än frilansarvodena. I nästa del berättar jag hur du får redaktörerna att VILJA betala mer för att få just dig – och tricks du kan ta till för att få ut ett bra timarvode. Stay tune!

Vad tycker ni är rimligt att ta/få betalt? Håller ni med mig eller är jag ute och cyklar? Skriv gärna (anonymt om ni vill) era arvoden på olika tidningar så kan alla jämföra.