Frilansfriheten

I fredags skrev jag ju om det fina med att vara företagare: frilansfriheten.

Att kunna sticka till hemmaorten Herrljunga när det vankas sportlov för mamma (som jobbar inom skolvärlden) och att hon och Sven hänger medan jag stänger in mig på hemmakontoret.

De får kvalitetstid (speciellt bra när vi bor 40 mil från varandra) och jag kan foka väldigt mycket på jobb.

Men nu har vi hamnat i en knepig trend. Varje gång jag kommer hit blir jag sjuk. Det är som att jag plötsligt slappnar av och själv blir barn. Låter mig vila.

Den här gången blev det en släng influensa. Förra gången (julas): maginfluensa. Höstlov: Tokförkyld. Ett litet litet minus i allt det fina.

Men nu tar vi nya tag. Och dagens softare-jobb-pass som plötsligt är inne på tionde arbetstimman bör snart avslutas. Det rimmar ju inte riktigt med frilansfrihet.

Ompysslad. Som sin mor.


Nyhetsbrev