Föraktet bara växer mot kreativa yrken

Det finns ett växande förakt mot kreativa yrken.

Föraktet drabbar inte bara musiker, som förväntas leva på luft medan resultatet av deras arbete kan laddas ned gratis. Andra drabbade är reklambyråer, formgivare, skribenter och fotografer.

Föraktet yttrar sig i att uppdragsgivarna i allt högre utsträckning förväntar sig gratisjobb. Om de blir nöjda med resultatet så betalar de. Kanske.

Det här kallas för att jobba på spekulation eller pitcha.

Hur kan man ens komma på tanken att kräva att människor ska arbeta gratis? Min teori är att det beror på en kombination av två faktorer. Dels ett partiellt förståndshandikapp hos anställda i stora organisationer. De får lön enligt avtal och förstår inte hur den hänger ihop med intäkterna. Dels är de flesta inte riktigt duktiga på någonting och fattar inte vad som ligger bakom kreativa prestationer.

Jag har själv gått i den här fällan flera gånger, särskilt i samband med offerter till offentlig sektor. Kraven har varit färdiga kampanjer som uppdragsgivaren kan ta ställning till. Vilken byggfirma skulle uppföra huset utan att vara säker på att kunden tänker betala? Och vad värre är, flera gånger har kunden stulit det bästa förslaget och låtit den med lägsta anbudet göra ut det.

Det här ofoget drabbar även seriösa kunder. Jag måste dra in X antal kronor för att täcka bolagets kostnader och betala mig själv en rimlig lön. Gratisjobb kommer därför att belasta de kunder som snällt betalar vad det kostar.

Föraktet för kreativitet är ett internationellt problem. Den kanadensiska reklambyrån Zulu Alfa Kilo har gjort en film om problemet. Se den här.


Nyhetsbrev