Det värsta med att vara företagare

Det värsta med att vara småföretagare på heltid är varken orättfärdiga lagar och regler eller omfattande byråkrati. Tvärtom kan det vara en krydda i livet att hitta vägarna runt dumheterna.

Det värsta är att man på vissa sätt exkluderas från resten av samhället.

Vi som tar ansvar för hela vår försörjning med egen F-skattsedel är en liten minoritet. Vi är färre än landets arbetslösa, färre än de långtidssjukskriva, färre än Sverigedemokraternas sympatisörer. Och definitivt färre än den anställda urbana medelklassen.

Vi är kort sagt ett litet särintresse, ett faktum även på det privata planet.

I frånvaro av skalfördelar måste du inte bara jobba långt mer än vad lagen tillåter för anställda. Du blir aldrig fri från arbetet, det finns med i tankarna all vaken tid. Vilket inte behöver vara en börda, eftersom det utmärkande för de småföretagare som överlever är ett passionerat intresse för företagandet.

Ur den anställda majoritetens perspektiv handlar det om en närmast sjuklig fixering vid arbetet. I ett land där de flesta ser jobbet som ett nödvändigt ont för att skaffa sig lön, ledigt och gemenskap.

En god vän är forskare i företagsekonomi. Han hävdar att diagnosen ADHD är vanligare bland framgångsrika småföretagare än akademisk examen. Tvärtom är frågan om inte akademisk disciplinering minskar företagsamheten. Det ligger något i det, även om det lär dröja innan företagande ses som en diagnos i autismspektrumet.

Men för att lyckas måste du vara fokuserad långt utöver vad som anses normalt. Själv är jag tidvis helt uppfylld av jobbet och har svårt att diskutera något annat med min omgivning. Så fungerar de allra flesta småföretagare som jag känner. Det är troligen ett villkor för överlevnad på egen hand.

Det normala är att stänga av jobbet så fort tillfälle ges. På fikarasterna diskuteras gårdagskvällens program på teve, barnens skolgång, den förestående vårrustningen av båten. Allt utom arbetet.

Och där sitter man som ett fån. Såg inte på teve, satt med månadens fakturering istället. Och tankarna upptas av hur pengarna ska räcka till fakturor och den månatliga inbetalningen av moms och skatt.

Eller också sitter man där och hostar. Varför går du inte hem och lägger dig? Lätt att säga för en anställd med sjuklön från andra dagen, svårare för en småföretagare utan fungerande sjukförsäkring som jobbar mot en deadline, som måste slutföra uppdraget och fakturera innan månadsskiftet för att inte komma efter med skatten och hamna hos kronofogden.

Det värsta med att vara småföretagare på heltid är inte lagar, regler och byråkrati. Det värsta är känslan att inte vara en del av samhället.


Nyhetsbrev

ANNONS