Det är dags för politikerna att sluta tro på tomten

Janne Näsström

Publicerades: 11 oktober, 2012

Våra politiker och deras tjänstemän tror på jultomten.

Inte den klassiska i röd sparkdräkt och ulligt vitt skägg som frågar efter snälla barn.

Jultomten politikerna tror på kallas entreprenör. Det är en lika osannolik figur fast på ett annat sätt.

Varje år vräker politikerna ut många miljarder kronor på projekt där deras tjänstemän utvecklar nya affärsidéer. Men inte för att de själva eller tjänstemännen ska sätta villan i pant och satsa sina besparingar, utan för att en riktig entreprenör ska dyka upp ur tomma intet.

Denna sagornas entreprenör har säckar fyllda med guld och är beredd att ta risker långt utöver det vettiga. Det är en eldsjäl som förälskat sig i det politikerna och deras tjänstemän på betald arbetstid har tänkt ut. Som är beredd att riskera allt de äger och har och jobba dygnet runt utan rast eller sömn för att förvandla tjänstemännens fina tankar till lönsam verklighet.

Entreprenörstomten finns inte. Istället dyker det upp någon som tagit på sig den rätta masken och spelar med. Politikerna och deras tjänstemän blir lyckliga som små barn och sprätter iväg ännu mer pengar.

Tyvärr är personen bakom maskinen alltid en vanlig människa, emellanåt en skurk som gjort till affärsidé att lura godis av de enfaldiga.

Eller också kommer det en vanlig medborgare utan mask. Med ansträngd ekonomi, med en villa som redan är intecknad över skorstenen. Utan superkraft, med en vanlig människas behov av sömn.

Några gånger är det jag som har stått där framför politikerna och deras tjänstemän. Granskande blickar, besvikna suckar. Det där är ju Näsström, han är ingen entreprenör, bara en besvärlig jäkel som bara vill ha stöd för sina egna konstiga idéer.

Här i Västervik tror politikerna fortfarande på jultomten. Därför har folk med tomtemask fått den ena miljonen efter den andra, från kommunen och av EU, efter diverse löften om att de med sitt magiska entreprenörsspö ska förvandla en avkrok till världens centrum.

Det finns ett lokalt uttryck för dessa tomtar, vilka ofta är mantalsskrivna i Stockholm och tycker sig kunna lära lantisarna hur en slipsten ska dras. Tillmälet är fiskmåsar. De flyger in, skriker och skiter och försvinner med blixtens hastighet när det börjar osa katt.

Mycket vore vunnet om politikerna och deras tjänstemän slutar tro på sagor.