Den sista folkomröstningen?

Det är väl lika bra att jag säger det på en gång. Jag är emot folkomröstningar. Denna enda sanna form av direkt demokrati är ofta direkt ineffektiv och skadlig. Missförstå mig rätt – demokrati är det enda möjliga styrelseskicket, men dess ytterlighet folkomröstningen har lite att göra i ett komplext och modernt samhälle. Och mina argument är två:

1. De är ofta rena skenmanövrar. Många av Sveriges folkomröstningar har varit rådgivande. Kärnkraften är inte avskaffad och vi kör på höger sida av vägen, trots att alternativet vann med hästlängder. Då är folkomröstningarna inte ens demokrati, utan skendemokrati.

2. Folket kan inte ta bra beslut i enskilda och komplicerade sakfrågor. Tyvärr. Det kanske kommer att visa sig att vårt nej till euron var ett genidrag, men i sådana fall kommer det att vara ren och skär tur. För väldigt få personer i Sverige hade inför folkomröstningen om EMU kompetensen att bedöma om det på 100 års sikt var bra eller dåligt för Sverige att ingå i en europeisk valutaunion. Varken Gustaf Brickman i Stockholm, Agda i Alingsås eller Johan i Trelleborg. Det enda vi kunde gå på var känsla. Vill vi ha kungen på kronan eller vill vi slippa växla när vi ska till Paris?

Det här vet så klart regeringen om. Skälet till att de ändå anordnar folkomröstningar om viktiga frågor är feghet. De vill inte tappa röster, och därför lägger de känsliga beslut på folket. Då kan ingen skylla på dem i framtiden. Personligen ser jag det som att göra Sverige en rejäl björntjänst, och jag kommer att hysa större respekt för den regering som vågar säga: ”Vi tillsätter en utredning med 20 ekonomer, 20 forskare och 20 jurister för att få klarhet i frågan. Så slipper era barn klaga på att vi fortfarande kör på vänster sida av vägen.”

Nu ska grekerna folkomrösta. Melonodlare, läkare och pensionärer, från Aten och från Rhodos, ska gå till valurnorna och säga vad de tror är den bästa lösningen för Grekland på 100 års sikt. Höjda skatter eller en halverad statsskuld? Det konkreta mot det abstrakta. Det kortsiktiga mot det långsiktiga. Kungen på kronan eller slippa växla i Paris? 

Nej, det är fegt, korkat och elakt, det Greklands regering nu gör. Elakt mot de egna medborgarna, som tvingas ta ett beslut de inte är kvailificerade att ta. Men som kommer att ge konsekvenser som de måste ta.


Nyhetsbrev