Bli rik på att ge till de fattiga!

Mikael Espenkrona

Publicerades: 26 april, 2010

Det går inte en dag utan att någon förening hör av sig och vill ha förnyat eller nytt stöd till sin verksamhet, och det är klart att man vill bidra till samhällsnyttan, det är en del av vårt företags grundläggande värderingar och därmed en viktig del av vår företagskultur.

Problemet är att det inte finns någon kassakista att ösa ur, man kan inte hjälpa alla även om man vill och även om det bara handlar om några tusenlappar här och där.

Sammantaget blir det snabbt ganska mycket pengar och i det här (kanske det enda) avseendet känns det som om Skatteverket verkar ha hunnit längre än marknaden.

Skatteverket tycker nämligen att det är OK att företag sponsrar föreningar, så länge företaget får en relevant motprestation som är rimlig i förhållande till den sponsrade summan.

Med andra ord:

  • att döva samvetet genom att skänka den lokala klubben några tusenlappar är inte längre OK, men
  • ett affärsmässigt relevant utbyte mellan näringsliv och föreningsliv är avdragsgillt och rumsrent.

Förstår ni det alla ni ideella idrottsföreningar därute?

  • Ni behöver paketera ert erbjudande till näringslivet i lite mer affärsmässiga förpackningar och hitta en balanserad prissättning kopplad till det värde företagen får för sina investerade pengar!

Om det är en lyckoträff eller smart uträknat av Skatteverket vet ingen, men det öppnar helt klart upp nya möjligheter till finansiellt stöd till fler goda verksamheter än bara inom idrotten.

  • Lärlingsprojekt
  • Integrationsarbete
  • Ungdomsarbetslöshet
  • Ung Företagsamhet
  • Transfer

…är bara några få omedelbara kopplingar jag gör, som alla skulle kunna finansieras i ännu större utsträckning av sponsring med relevant och affärsmässig motprestation som utbyte.

Skola och utbildning vågar jag väl knappast nämna, men visst är det en frestande tanke att skolan skulle ha råd med

  • fler lärare
  • mindre grupper
  • nyare litteratur
  • vassare verktyg

…kort sagt det som alla vet ger bra utbildningsresultat, men som alltid prioriteras bort med bristande resurser som svepskäl.

Samtidigt som jag hyllar det strategiskt riktiga i att sponsringen blir mer affärsmässig, så vill jag hissa varningsflagg för en oroande känsla jag har gällande välgörenhet!

Den moderna välgörenheten – sann övertygelse eller smart strategi?

Det är med ytterst blandade känslor jag upplever att den moderna välgörenheten mer och mer bedrivs från TV soffan:

  • IDOL
  • Körslaget
  • Dansbandskampen

…alla är kommersiella program med underhållning som affärsmetod och välgörenhet som morot för ditt och mitt engagemang.

  • Bingolotto
  • Postkodlotteriet

…är andra exempel på hur välgörenhet legitimerar. 
Bli rik på att ge till de fattiga!

Värst är dock alla dessa galor som i grund och botten har ett ädelt ändamål, men som ändå lyckas trigga en olust i mig.

ICA och Svenska Spel trissar varandra i att skänka mest på bästa sändningstid inför en miljonhövdad TV publik ur sin absoluta målgrupp.

Ring in du också och skänk pengar, ju mer du skänker desto längre tid visas ditt företagsnamn i TV rutan.

Missförstå mig inte, engagemang och frikostighet i dessa välgörande ändamål är av absolut yttersta vikt och ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Alla dessa pengar som kommer in från galorna är precis lika mycket värda som vilka andra pengar som helst.

Men på något sätt känns det inte lika okej för mig att ”Sponsra för motprestation” när det gäller liv och död, utsatta barn eller naturkatastrofer.

För mig är såväl sponsring som välgörenhet

  • viktiga värderingsfrågor som absolut måste
  • implementeras i företagskulturen och vara delar av
  • en långsiktig positiv strategi

…men där den ena bör styras av hjärnan, bör den andra ledas av hjärtat.

Men det är ju förstås bara min högst personliga mening…

 

Vi hörs om en vecka!
/M