Allt är toppen, men…

Ibland saknar jag en chef. En som sa att nu är det här viktigast, det där kan du vänta med. Gör så här, det blir bäst. Vad bra det blev Hanna. Imorgon gör vi så här. Och så vidare. En som kan hjälpa mig att prioritera, en som tar hand om helheten medan jag fixar med någon detalj. En som kan säga att det där vara bra, nu är du färdig och har uppfyllt dagens plikter.


Ibland saknar jag en teknikavdelning.
Min fina kamera Canon G9 är trasig och laddaren till min filmkamera är borta, men det gjorde inte så mycket eftersom jag har en Nokia N85, men igår dog knappsatsen och går inte att svara i när det ringer eller fotografera med. En kopp te på min lilla Acer-dator tog död på den. Hur ska jag någonsin i hela världen hinna skaffa alla dessa prylar, få råd? Få ihop alla kvitton och börja brevväxla med försäkringsbolaget, hur och när ska jag göra det? Var finns supporten på det här jv-la företaget? Jag har ju inte ens en telefon!

Det är underbart att vara egenföretagare, men idag känns det så här.

Se så, gaska upp dig nu. Du har i alla fall en praktikant. En som säger vad kul, när det gått bra. En som undrar hur man ska göra grejer och som man kan fråga om råd. Dessutom vill alla prata tekniska prylar och nu kan du se till uppgradera din maskinpark och på många sätt är du omgiven av bra chefer som kan ge råd.  Okej, jag ska skärpa mig och sluta gnälla.

 


Nyhetsbrev