Nyårslöften är inte min grej

Carl Svahnström

Publicerades: 30 december, 2009

Jag är inte den som är känd för att hålla god kontakt med vänner och bekanta. Och att skicka julkort eller vykort från semestern är inte heller riktigt min grej. Faktum är att jag nästan alltid har varit dålig på att skriva och ofta dragit på mig en ångestfilt så fort jag fattat pennan.

Med stort intresse för form har texten på något sätt varit ett uttryckssätt som länge fått lågt prio. Det märktes redan i småskolan då jag omsorgsfullt alltid förpackade mina arbeten medan innehållet inte var mycket för världen.

I år skulle jag skriva mina första julkort. I timmar satt jag och omsorgsfullt diktade ihop kort efter kort. Jag märkte att vartefter som jag skrev, blev det lättare och lättare att fatta pennan. Den där rädslan att skriva fel utan att kunna sudda blev som näst intill obefintlig.

Alla små tabbar skulle bara få kortet att kännas ännu mer genuint. När jag var klar med mina femtio vykort kunde jag äntligen andas ut. Jag såg framför mig hur glada alla skulle bli. Och det värmde gott.

Även bloggandet har varit en stor utmaning för mig. Jag gillar inte laddningen i nyårslöften. Jag tror att dessa löften är också ofta laddade med näst intill oövervinnerliga hinder. Det räcker ju tyvärr inte att ändra ett beteende innan man ändrar sin inställning till utmaningen.

Då faller många ofta tillbaks och resultatet blir ångest. Du talar om för dig själv att du inte duger till något. Jag tror mer på att ta små kliv närmare min vision och sätta upp små vägledande milstolpar. En av mina mål är att jag ska våga blogga oftare. Det är för mig otroligt utvecklande. Framförallt är det roligt.

Ta hand om er och ha nu ett fantastiskt 2010.