PengarI Sommar i radions P1 påstod Percy Barnevik att världens fattigdom kan utrotas genom att vi hjälper fattiga kvinnor i u-länderna at få igång småföretag. I denna artikel ur Driva Eget berättar den förre storföretagaren hur detta ska gå till.

En del av det han sa i sitt sommarprogram om sin välgörenhetsorganisation Hand in Hand skrev han själv i en krönika i Driva Eget nummer 1 2009. Här är den:

Efter ett liv inom storindustrin har jag under de sista tio åren ägnat min tid och mina pengar åt bistånd genom entreprenörskap.

För tio år sedan levde en miljard människor på under 1 dollar per dag. Läget är likadant idag. Hundratals miljarder dollar i traditionellt bistånd lyckas inte utrota den extrema fattigdomen.

Problemet är att de fattiga saknar jobb som de kan leva på. I industrivärlden är arbetslösheten 5-10 procent, i de fattiga länderna är den 50 procent.

Från de fattiga ländernas svårt skuldsatta offentliga sektorn kommer inga jobb. Storföretagen är en viktig motor i deras ekonomier, men högst 10 procent av jobben kan komma därifrån.

Det är nystart och expansion av mikroföretag, småföretag och medelstora företag inom tillverkning, service och handel som är det helt avgörande.

I södra Indien har vi inom biståndsorganisationen Hand in Hand mobiliserat 536 000 kvinnor. De har tränats i entreprenörskap och startat eller byggt ut 393 369 egna små företag och 5 500 medelstora.

Orsaken till den höga entreprenörsgraden är en omfattande träning innan de startar och coachning när de startat.

Målgruppen är de fattigaste av de fattiga. Det är endast kvinnor. För de dricker inte, spelar inte och överger aldrig familjen. Redan innan det blev företagare var de ett slags “entreprenörer”. De fick se till så att maten kom på bordet på något sätt och laga hål i bambutaket innan monsunregnet…

Återbetalningen av mikrolån är 99,5 procent, alltså nästan noll i kreditförluster, och idag går hälften av lånen till att bygga ut befintliga företag.

När man tittar in i dessa kvinnors bruna ögon är det som eldar som brinner där. De har nu chansen att lyfta sig och sina familjer ur sitt elände och arbetar mycket hårt för att inte missa den chansen.

Jag träffade nyligen en kvinna som för fyra år sedan började i en Hand-in-Hand- självhjälpsgrupp. Hon och en släkting började tillverka juteväskor. Idag har hon 40 anställda och siktar på 100 inom två år.

Flertalet kvinnor är från början analfabeter, ofta undernärda och som regel förtryckta av manliga släktingar. Utbildningen börjar därför ofta med att de lär sig läsa, skriva och räkna. Sedan träning i grupparbete och enklare ekonomi.

Därefter blir det fyra moduler av träning i entreprenörskap under åtta månader. 80 procent av den hjälp som de sedan får handlar om marknadsföring. De klarar produktionen och försäljning i närområdet, men behöver hjälp med distribution till de stora städerna.

Framgång föder framgång och nyföretagartakten accelererar. För närvarande startas 800 företag om dagen. Vi har expanderat upp till mellersta Indien och arbetar nu också i Sydafrika, Afghanistan, Brasilien, Namibia och Swaziland.

Vårt mål är 10 miljoner jobb på tio år. Eftersom de som arbetar försörjer många anhöriga innebär detta att 40 miljoner människor lyfts från fattigdomen.

Träningskostnaden per skapat jobb varierar kraftigt. Från 20 dollar med hög effektivitet och stor skala i Syd-Indien till 300 dollar i Afghanistan med krig och utspridda små byar.

Låt oss använda ett globalt genomsnitt på 200 dollar per nytt jobb. Att skapa 250 miljoner jobb i världen skulle då kosta 50 miljarder dollar – fem miljarder dollar per år under tio år. Det är fem procent av det årliga biståndet i världen.

Hur kan då sådan ”hjälp till självhjälp” genom entreprenörskap få så stor effekt? Ge 1 000 kr till en fattig för mat och kläder, och han får en tusenlapp om ingen tar något på vägen. Träna för 1 000 kr och hon eller han kan sedan varje år tjäna 10 000 dollar i år efter år.

Huvudvägen för att eliminera världens extrema fattigdom blir därför entreprenörskap för att skapa både företag och jobb.

Med högre levnadsstandard kan man få föräldrarna med på att skicka sina arbetande barn till våra 50 skolor. Ett hälsoprogram når ut till nära en miljon människor och 2 000 IT-kiosker täcker drygt 3 miljoner bybor. Miljöprojekten handlar om rent vatten och återanvändningen av sopor.

Att lyfta extremt fattiga ur sitt elände och återge arbetande och missbrukade barn deras barndom är mitt största och viktigaste projekt – och mitt sista.

Läs mer om Hand in Hand här.

Lyssna på hans sommarprogram här.

Läs här Anders Anderssons intervju med Barnevik