InspirationRenata Chlumska beskriver sig helst som professionell äventyrare. Eller möjligtvis äventyrlig entreprenör. Men det dröjde ett tag innan hon förstod att man faktiskt kan ha äventyr som yrke.

Man kan tycka att det är höjden av mod att klättra till toppen av Mount Everest. Eller att i 436 ensamma dagar paddla runt USA. Men Renata Chlumska tycker inte att hon är särskilt modig – utan pratar hellre om vikten av att vara rädd.

Du har varit egen företagare sedan 1996. Bestigit Mount Everest, paddlat kajak runt USA:s nedersta stater och tänker snart resa ut i rymden. Vilken titel vill du ge dig själv?

– Den jag använder mest är nog professionell äventyrare. Eller kanske äventyrlig entreprenör.

Trodde du när du var yngre att du skulle kunna ha äventyrare som yrke?

– Absolut inte. Jag visste att jag på något sätt ville jobba med idrott eller fritidsliv, men hade inte en tanke på att jag skulle kunna försörja mig som äventyrare. Visst hade man hört om andra fria själar som följt sitt hjärta och skapat sig ett yrkesliv som musiker, författare, konstnärer. Men äventyrare? Aldrig. Det var först när jag blev tillsammans med Göran [Kropp, äventyrare som 2002 omkom i en klättringsolycka, reds. anm.] som jag började förstå att det var möjligt.

Du blev som sagt egen företagare 1996. Vad fick dig att ta steget?

– Året innan hade jag börjat jobba med Göran och varit ansvarig för delar av hans expedition till Mount Everest. Då förstod jag att också jag, om jag blev bäst på det jag gjorde, skulle kunna försörja mig som äventyrare. Vilket var det jag ville mest av allt. Att vi skulle fortsätta med vårt företag tillsammans och att jag där också skulle kunna driva mina egna projekt var bara självklart.

Du hade tidigare en anställning på Skånes Idrottsförbund, vilket ju ändå var helt i linje med vad du ville. Tvekade du inte inför att säga upp dig och bli din egen?

– Nej. Det skulle oroa mig mycket mer att gå ett helt yrkesliv och inte få göra det jag brinner mest för. Jag tänkte ungefär att ”vad är det värsta som kan hända”? Och kom fram till att i värsta fall kan jag ju alltid söka ett vanligt jobb igen. Så att bli egen kändes faktiskt som det mest självklara.

Renata_2

Du har ju gjort ett antal stora expeditioner. Men det går också ganska lång tid emellan dem. Vad drar du in pengar på när du inte är på äventyr?

– Till övervägande del genom föreläsningar. Antingen skräddarsydda för olika företag, eller mer allmänna inspirationsföreläsningar där jag berättar om mina äventyr. Jag har också ett antal samarbetspartners, som till exempel Mitsubishi och klädföretaget Akka, där jag gör en egen linje. Och så guidar jag en del.

När man tittar på din karriär så känns du som en helt galet modig människa. Vad är det modigaste du gjort?

– Att börja föreläsa. På riktigt! Jag hade länge en så stor skräck för det att jag vägrade. Men så kom jag hem från min expedition 1997 med en fantastisk historia att berätta och när det kom allt fler förfrågningar så lyckades Göran till slut övertyga mig om att jag skulle tacka ja till en. Jag kommer så väl ihåg den dagen. Det var 45 minuters bilfärd dit och de var typ de hemskaste i mitt liv. Jag tänkte allvarligt att ”nu kör jag av vägen så kan jag inte göra det men ingen kommer att bli arg utan de kommer bara att tycka synd om mig”.

Men det gjorde du inte?

– Nej. Till sist lyckades jag sansa mig tillräckligt för att tänka som jag brukar. Nämligen: antingen lägger jag ner en massa energi, resten av livet, på att undvika den här sortens situationer. Eller så lägger jag mycket energi just nu, på att ta mig igenom min rädsla och klara det jag vill. Det tog ganska lång tid för mig att komma ut på andra sidan och kunna slappna av i föreläsningssituationer. Men nu tycker jag att det är fantastiskt roligt.

Det är intressant det där, att våra rädslor kan se så olika ut.

– För mig var det inte modigt att bestiga Mount Everest. Det var självklart. Samtidigt är rädslan en nödvändig del i mitt yrke. Jag skulle aldrig vare sig göra en expedition eller starta ett företag med människor som säger att de aldrig är rädda. Utan rädsla blir man dumdristig. Rädslan hjälper dig att göra en korrekt riskanalys. Och först när du gjort den analysen och agerat för att hantera de riskerna, kan du känna dig trygg nog att ge dig ut på en expedition. Eller för den delen starta företag.

Till sist – har du något lärorikt misstag som du vill dela med dig av? Många entreprenörer brukar ha sådana i bagaget.

– Så är det säkert, men det största kan jag inte riktigt dela med mig av eftersom jag eventuellt står mitt i det (gapskratt). Men jag tänker att man lär så länge man lever och bara man samlar ihop lärdomarna efteråt och låter dem göra nytta så har inget varit förgäves.

Renatas 3 tips

1. Det är lätt att drömma och låta tankarna löpa. Men försök bryta ner din stora dröm i små steg. Förmodligen måste du börja med ett samtal, eller ett möte, för att komma vidare. Börja där!

2. Tänk långsiktigt. Det tar tid att nå dit man vill.

3. Hitta och formulera det som gör dig eller din idé unik. Det kommer både att hjälpa dig att nå toppen och att stanna där.

Läs mer på SEB:s sajt Get started hittar du massor av inspiration, tips och råd för att få bästa tänkbara start för ditt företag.