Inspiration
Ekonomichefen som blev munk som blev företagare
Yasemin Bayramoglu
12 september,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
9 minuters läsning
Foto: Björn Nathiko Lindeblad slutade som ekonomichef för att bli munk. Foto: Nils Petter Milsson
Först rekordung ekonomichef, sedan buddhistmunk i 16 år. Möt Björn Natthiko Lindeblad, handelsresande i hopp. En man med lysande framtidsutsikter. Tyvärr!
På väg till Björns hem några mil söder om Göteborg säger jag till fotografen att vi inte kan komma inrusande med andan i halsen. Då kommer Björn tro att vi är helt galna.
Jag har lyssnat på några av hans meditationer på Spotify. Han talar så lugnt. Vilar i andetaget mellan varje mening.
Det är så lätt att få föreställningar om hur en munk ska vara. Även om Björn varit öppen med att han numera lever som oss alla andra.
Fast det går snart över. Björn framstår mindre som from, mer som levnadsglad. Och kanske allra mest som med ett vidöppet öra. Nyfiken.
Kanske är det nyfikenheten som gjort att hans väg genom livet blivit så krokig. Han växte upp i den välbärgade stadsdelen Hovås i södra Göteborg och gick vidare direkt till Handelshögskolan i Stockholm.
Tre år senare fick han jobb på Aga. Det var livets glada dagar. Yuppie-eran var just född. Det blev snart några utlandsplaceringar och det dröjde inte länge tills Björn blev erbjuden jobbet som ekonomichef för Aga i Spanien. Han var 25 år och skulle bli den yngste ekonomichefen någonsin.
– Det var ju på den tiden då de hade svårt att fylla första klass, så man blev uppgraderad från business. Så jag flög flott, bodde bra och framstod som framgångsrik, minns Björn.
LÄS OCKSÅ: Jag fick inte en spänn – snacka om revansch Han tackade ja till jobberbjudandet utan att tveka. Men det skulle dröja ett år innan han skulle tillträda officiellt. Under den tiden kom tvivlet.
– Min största dörröppnare var när min flickvän kom till Spanien och efter bara några månader förklarade att det inte var vi. Det blev en uppbrottsprocess som gjorde att jag började öppna upp delar av mig som hade stängts till under Handelstiden.
Han beskriver ögonblicket när han insåg att han skulle säga upp sig som närmast en andlig upplevelse.
– Jag hade hamnat så långt ifrån mitt lustcentrum. Men det är en del av mognadsprocessen att man lär sig se sig själv genom sina egna ögon i stället för genom bilderna vi vuxit upp med. Vad gör mitt liv lyckligt?
Björn var lyckad. Men inte lycklig.
– Jag insåg att jag inte passade in. Mina kompisar på Handels hade stått helt klistrade vid skärmarna med aktiekurserna. Jag brydde mig inte ett dugg.
Efter en kvalfylld helg i sitt fina spanska hem gick han till sin arbetsgivare och sa upp sig.
– Jag vände uppmärksamheten inåt. Och svaret bara kom. Det fanns ju där. Jag kallar det för intuition, säger Björn.
Men för att nå sin intuition – för att kunna fatta rätt beslut – gäller det att komma ner i varv och lyssna inåt menar han.
– Det är så många gånger som vi ”bara vet”. När vi har tillgång till det som är mer rofyllt inom oss, det är då vi kan få fram det som är briljans. När vi är pressade och stressade är vi inte beslutsföra.
Han lämnade allt och åkte hem till Göteborg för att plugga litteraturvetenskap. På spårvagnen såg han reklam för en stödlinje på telefon, någon att prata med. Det kändes så rätt. Han ville bli volontär.
LÄS OCKSÅ: Hon gick från 0 - 60 miljoner
– En kväll i veckan pratade jag med människor. Jag mådde jättebra av det.
Efter en tid i Göteborg började han resa igen. Men det var slutsippat på champagnen i första klass. Nu blev det ryggsäck till Indien och Nepal i stället.
Så småningom åkte han till ett kloster i Chiang Mai i norra Thailand för att meditera. Bara för att rätt snart hoppa av. Att bara äta en gång om dagen var okej, att vara tyst långa stunder likaså och att gå upp jättetidigt på morgnarna skulle han nog stå ut med. Om det bara inte vore för babblet i huvudet.
– Det var allt! ”Fasen vad han äter mycket. Hon där är rätt söt. Om vi bara slutade ge hundarna mat skulle de sluta komma hit. Björn skärp dig nu!”
Men han återvände och till slut lugnade sig den inre monologen. 1992 blev Björn formellt munk, om än på ett annat kloster. Det var då han fick sitt namn Natthiko, Den som växer i visdom.
Han beskriver klostret som ett andligt bed and breakfast, där han sida vid sida med excentriker och stora tänkare fick utveckla sin kollektiva sida i stället för den individualistiska.
– Jag skrattade som mest under åren som munk. Det var ett lättsamt liv. Man tvingades släppa taget om sitt ego och kunde inte fastna i sina egna åsikter.
Efter sju år i en hydda i skogen sökte han sig tillbaka till Europa.
– Jag hade fått nog av att bara leva bland män. I England fanns det både kvinnor och män på klostret.
Några år senare gick resan vidare till ett kloster i de schweiziska alperna, innan han efter totalt 16 år bestämde sig för att ta av sig munkkåpan, dra på sig byxorna och åka hem.
Han var förberedd på att det skulle bli tufft att lämna gemenskapen i klostret. Och det blev det. Det blev ett par riktigt jobbiga år, innan han förstod vad han skulle göra – att han skulle använda sina erfarenheter från buddhistlivet och hjälpa andra.
Björn blev egenföretagare helt enkelt.
– På mitt visitkort står det talare, meditationslärare och medmänniska. Fast nu är jag poddare också!
Man skulle kunna se Björns resa som en samhällsbeskrivning. När han kom tillbaka till Sverige upplevde han att tempot blivit så mycket högre. Hade han försökt sig på en karriär som meditationsledare på 80-talet hade det kanske inte gått så bra. Men i takt med att tempot skruvats upp har sökandet efter lugnet blivit allt större.
LÄS OCKSÅ: Så tar du kontroll över hjärnstressenI dag är Björn en av de mest efterfrågade föreläsarna. Han håller retreats både i Sverige och utomlands.
– De flesta som söker upp mig är medelålders kvinnor, så är det. Men jag håller även meditationer inom näringslivet. En av mina gamla polare från Handels ringde upp och frågade om jag kunde komma till hans riskkapitalbolag. Jag har väl lika mycket fördomar som alla andra, så jag tänkte jaja, hur ska det gå. Men efteråt kom flera fram och berättade hur de gått på yoga i massor av år men inte lyckats meditera, eller hur de gått i terapi och så vidare.
Vi är olika som människor – men med samma funderingar?
– Precis!
Hade du fått förfrågningar från näringslivet om du inte själv kom därifrån?
[caption id="attachment_24311" align="alignright" width="293"]
Björn som ung munk.[/caption]
– Nej, det tror jag inte. Jag kan ju deras språk. Där kan jag använda uttryck som ”lagen om avtagande avkastning” så fattar alla vad jag menar. Men det var kul – min gamla kompis frågade ”vad är din affärsidé?” och jag fick fundera. Sedan svarade jag ”jag tänker gå genom de dörrar som öppnar sig”. Jag har tryckt visitkort, jag har gjort en hemsida och jag anmälde mig till att bli lyssnarnas sommarpratare. Det är det, säger han.
Uppenbarligen räckte det för att få igång den nya karriären. Och han gillar livet som egenföretagare.
– Jag har svårt att hitta en enda nackdel. Men jag är nog för gammal och för lynnig för att ha en chef nu också, säger han och skrattar och tillägger att yrkeslivet och privatlivet hänger nära ihop.
Alla bitar föll på plats när han mötte kärleken Elisabeth 2008.
– Hon och jag har kunnat äta frukost från sju till nio på morgonen. Sedan kan jag kolla mejlen lite, meditera, skriva något, sticka ut och springa …
LÄS OCKSÅ: Rädd att bli utbränd – ta hjälpHan får det att låta som rena semestern. Fast kollar man kalendern på Björns sajt ser man att han är uppbokad långt fram i tiden.
Du är inte rädd att ryckas med i framgången igen?
– Nej, jag drivs inte av framgången längre. Mitt mål är inte att tjäna mycket pengar. Jag vill bara tjäna så mycket att jag slipper tänka på pengar. Det är bara när man får de orangea kuverten som man får lite panik.
Nä, det blir inte mycket pensionspengar att hoppas på när man lever som skogsmunk …
– Men jag är bra på att hålla nere på utgifterna och kör en billig Prius.
Den gamle ekonomichefen kikar fram igen.
– Ja, men det är något härligt med att skriva kör-journal och reseräkningar! När allt är prydligt och fint uppställt. Det finns en kameral sida i mig. Mitt jobb är så mycket här uppe annars.
LÄS OCKSÅ: Ta hjälp av personalen och öka vinstenBjörn gestikulerar med armarna runt huvudet.
Men det har också sina avigsidor att ha just munk på sitt cv när man ska vara egen företagare. Det kan vara svårare att ta betalt.
– Jag är så trött på kohandeln om arvode. Jag får ibland höra att ”du som levt på en skål ris, du är väl nöjd om du får resan betald”. Nu har jag skaffat en agent som löser det.
Och agenten har att göra. För tyvärr ser det ut som att det kan gå väldigt bra för Björn framöver. Bra för honom förstås, men dåligt ur ett samhällsperspektiv.
– Det kom precis ny statistik från Försäkringskassan. Hälften av alla sjukskrivningsdagar handlar om psykisk ohälsa. Och det handlar om långa sjukskrivningar. Då fattar man hur vi lever.
Det är nog ingen slump att den podd som han och Navid Modiri gör om själsliga frågor snabbt fått 10 000 följare. Och när vi ses har han just fått en förfrågan från ett större produktionsbolag om att leda samtal i en kommande tv-serie.
Det blir ännu mera Björn framöver med andra ord.
Hur låter det i huvudet nu då?
– Det är mitt gamla mantra: Jag kan ha fel!
– Jag vet ju nu att om du dömer andra, så betyder det att du dömer dig själv ännu mer. Jag försöker tänka att om jag blir arg så kanske de är för att jag fått något om bakfoten. Men närvaro sitter mycket i bålen; det är där som svåra känslor manifesteras. När det knyter sig i magen får man försöka andas lite djupare och låta magen bli mjuk.
Inte ens en ex-munk når den totala harmonin. Men det är ok. Nu är Björn både lycklig och lyckad!
På väg till Björns hem några mil söder om Göteborg säger jag till fotografen att vi inte kan komma inrusande med andan i halsen. Då kommer Björn tro att vi är helt galna.
Jag har lyssnat på några av hans meditationer på Spotify. Han talar så lugnt. Vilar i andetaget mellan varje mening.
”Jag går genom de dörrar som öppnar sig”
Det är så lätt att få föreställningar om hur en munk ska vara. Även om Björn varit öppen med att han numera lever som oss alla andra.
Fast det går snart över. Björn framstår mindre som from, mer som levnadsglad. Och kanske allra mest som med ett vidöppet öra. Nyfiken.
Kanske är det nyfikenheten som gjort att hans väg genom livet blivit så krokig. Han växte upp i den välbärgade stadsdelen Hovås i södra Göteborg och gick vidare direkt till Handelshögskolan i Stockholm.
Tre år senare fick han jobb på Aga. Det var livets glada dagar. Yuppie-eran var just född. Det blev snart några utlandsplaceringar och det dröjde inte länge tills Björn blev erbjuden jobbet som ekonomichef för Aga i Spanien. Han var 25 år och skulle bli den yngste ekonomichefen någonsin.
– Det var ju på den tiden då de hade svårt att fylla första klass, så man blev uppgraderad från business. Så jag flög flott, bodde bra och framstod som framgångsrik, minns Björn.
LÄS OCKSÅ: Jag fick inte en spänn – snacka om revansch Han tackade ja till jobberbjudandet utan att tveka. Men det skulle dröja ett år innan han skulle tillträda officiellt. Under den tiden kom tvivlet.
– Min största dörröppnare var när min flickvän kom till Spanien och efter bara några månader förklarade att det inte var vi. Det blev en uppbrottsprocess som gjorde att jag började öppna upp delar av mig som hade stängts till under Handelstiden.
Han beskriver ögonblicket när han insåg att han skulle säga upp sig som närmast en andlig upplevelse.
– Jag hade hamnat så långt ifrån mitt lustcentrum. Men det är en del av mognadsprocessen att man lär sig se sig själv genom sina egna ögon i stället för genom bilderna vi vuxit upp med. Vad gör mitt liv lyckligt?
Björn var lyckad. Men inte lycklig.
– Jag insåg att jag inte passade in. Mina kompisar på Handels hade stått helt klistrade vid skärmarna med aktiekurserna. Jag brydde mig inte ett dugg.
Efter en kvalfylld helg i sitt fina spanska hem gick han till sin arbetsgivare och sa upp sig.
– Jag vände uppmärksamheten inåt. Och svaret bara kom. Det fanns ju där. Jag kallar det för intuition, säger Björn.
Men för att nå sin intuition – för att kunna fatta rätt beslut – gäller det att komma ner i varv och lyssna inåt menar han.
– Det är så många gånger som vi ”bara vet”. När vi har tillgång till det som är mer rofyllt inom oss, det är då vi kan få fram det som är briljans. När vi är pressade och stressade är vi inte beslutsföra.
Han lämnade allt och åkte hem till Göteborg för att plugga litteraturvetenskap. På spårvagnen såg han reklam för en stödlinje på telefon, någon att prata med. Det kändes så rätt. Han ville bli volontär.
LÄS OCKSÅ: Hon gick från 0 - 60 miljoner
– En kväll i veckan pratade jag med människor. Jag mådde jättebra av det.
Efter en tid i Göteborg började han resa igen. Men det var slutsippat på champagnen i första klass. Nu blev det ryggsäck till Indien och Nepal i stället.
Så småningom åkte han till ett kloster i Chiang Mai i norra Thailand för att meditera. Bara för att rätt snart hoppa av. Att bara äta en gång om dagen var okej, att vara tyst långa stunder likaså och att gå upp jättetidigt på morgnarna skulle han nog stå ut med. Om det bara inte vore för babblet i huvudet.
– Det var allt! ”Fasen vad han äter mycket. Hon där är rätt söt. Om vi bara slutade ge hundarna mat skulle de sluta komma hit. Björn skärp dig nu!”
Men han återvände och till slut lugnade sig den inre monologen. 1992 blev Björn formellt munk, om än på ett annat kloster. Det var då han fick sitt namn Natthiko, Den som växer i visdom.
”Det är något härligt med att skriva körjournal!”
Han beskriver klostret som ett andligt bed and breakfast, där han sida vid sida med excentriker och stora tänkare fick utveckla sin kollektiva sida i stället för den individualistiska.
– Jag skrattade som mest under åren som munk. Det var ett lättsamt liv. Man tvingades släppa taget om sitt ego och kunde inte fastna i sina egna åsikter.
Efter sju år i en hydda i skogen sökte han sig tillbaka till Europa.
– Jag hade fått nog av att bara leva bland män. I England fanns det både kvinnor och män på klostret.
Några år senare gick resan vidare till ett kloster i de schweiziska alperna, innan han efter totalt 16 år bestämde sig för att ta av sig munkkåpan, dra på sig byxorna och åka hem.
Han var förberedd på att det skulle bli tufft att lämna gemenskapen i klostret. Och det blev det. Det blev ett par riktigt jobbiga år, innan han förstod vad han skulle göra – att han skulle använda sina erfarenheter från buddhistlivet och hjälpa andra.
Björn blev egenföretagare helt enkelt.
– På mitt visitkort står det talare, meditationslärare och medmänniska. Fast nu är jag poddare också!
Man skulle kunna se Björns resa som en samhällsbeskrivning. När han kom tillbaka till Sverige upplevde han att tempot blivit så mycket högre. Hade han försökt sig på en karriär som meditationsledare på 80-talet hade det kanske inte gått så bra. Men i takt med att tempot skruvats upp har sökandet efter lugnet blivit allt större.
LÄS OCKSÅ: Så tar du kontroll över hjärnstressenI dag är Björn en av de mest efterfrågade föreläsarna. Han håller retreats både i Sverige och utomlands.
– De flesta som söker upp mig är medelålders kvinnor, så är det. Men jag håller även meditationer inom näringslivet. En av mina gamla polare från Handels ringde upp och frågade om jag kunde komma till hans riskkapitalbolag. Jag har väl lika mycket fördomar som alla andra, så jag tänkte jaja, hur ska det gå. Men efteråt kom flera fram och berättade hur de gått på yoga i massor av år men inte lyckats meditera, eller hur de gått i terapi och så vidare.
Vi är olika som människor – men med samma funderingar?
– Precis!
Hade du fått förfrågningar från näringslivet om du inte själv kom därifrån?
[caption id="attachment_24311" align="alignright" width="293"]
Björn som ung munk.[/caption]– Nej, det tror jag inte. Jag kan ju deras språk. Där kan jag använda uttryck som ”lagen om avtagande avkastning” så fattar alla vad jag menar. Men det var kul – min gamla kompis frågade ”vad är din affärsidé?” och jag fick fundera. Sedan svarade jag ”jag tänker gå genom de dörrar som öppnar sig”. Jag har tryckt visitkort, jag har gjort en hemsida och jag anmälde mig till att bli lyssnarnas sommarpratare. Det är det, säger han.
Uppenbarligen räckte det för att få igång den nya karriären. Och han gillar livet som egenföretagare.
– Jag har svårt att hitta en enda nackdel. Men jag är nog för gammal och för lynnig för att ha en chef nu också, säger han och skrattar och tillägger att yrkeslivet och privatlivet hänger nära ihop.
Alla bitar föll på plats när han mötte kärleken Elisabeth 2008.
– Hon och jag har kunnat äta frukost från sju till nio på morgonen. Sedan kan jag kolla mejlen lite, meditera, skriva något, sticka ut och springa …
LÄS OCKSÅ: Rädd att bli utbränd – ta hjälpHan får det att låta som rena semestern. Fast kollar man kalendern på Björns sajt ser man att han är uppbokad långt fram i tiden.
Du är inte rädd att ryckas med i framgången igen?
– Nej, jag drivs inte av framgången längre. Mitt mål är inte att tjäna mycket pengar. Jag vill bara tjäna så mycket att jag slipper tänka på pengar. Det är bara när man får de orangea kuverten som man får lite panik.
Nä, det blir inte mycket pensionspengar att hoppas på när man lever som skogsmunk …
– Men jag är bra på att hålla nere på utgifterna och kör en billig Prius.
Den gamle ekonomichefen kikar fram igen.
– Ja, men det är något härligt med att skriva kör-journal och reseräkningar! När allt är prydligt och fint uppställt. Det finns en kameral sida i mig. Mitt jobb är så mycket här uppe annars.
LÄS OCKSÅ: Ta hjälp av personalen och öka vinstenBjörn gestikulerar med armarna runt huvudet.
Men det har också sina avigsidor att ha just munk på sitt cv när man ska vara egen företagare. Det kan vara svårare att ta betalt.
– Jag är så trött på kohandeln om arvode. Jag får ibland höra att ”du som levt på en skål ris, du är väl nöjd om du får resan betald”. Nu har jag skaffat en agent som löser det.
Och agenten har att göra. För tyvärr ser det ut som att det kan gå väldigt bra för Björn framöver. Bra för honom förstås, men dåligt ur ett samhällsperspektiv.
– Det kom precis ny statistik från Försäkringskassan. Hälften av alla sjukskrivningsdagar handlar om psykisk ohälsa. Och det handlar om långa sjukskrivningar. Då fattar man hur vi lever.
Det är nog ingen slump att den podd som han och Navid Modiri gör om själsliga frågor snabbt fått 10 000 följare. Och när vi ses har han just fått en förfrågan från ett större produktionsbolag om att leda samtal i en kommande tv-serie.
Det blir ännu mera Björn framöver med andra ord.
Hur låter det i huvudet nu då?
– Det är mitt gamla mantra: Jag kan ha fel!
– Jag vet ju nu att om du dömer andra, så betyder det att du dömer dig själv ännu mer. Jag försöker tänka att om jag blir arg så kanske de är för att jag fått något om bakfoten. Men närvaro sitter mycket i bålen; det är där som svåra känslor manifesteras. När det knyter sig i magen får man försöka andas lite djupare och låta magen bli mjuk.
Inte ens en ex-munk når den totala harmonin. Men det är ok. Nu är Björn både lycklig och lyckad!
