Äntligen agerar man mot fakturaskojarna

Anders Nyman

Publicerades: 6 mars, 2012

Äntligen gör politikerna något åt fakturaskojarna. När civilutskottet anordnade hearing om bluffakturor var man överens om att hårdare tag krävs för att sätta dit dem. Däremot fick förslag om ångerrätt, skriftliga avtal eller ändrad kreditupplysningslag tummen ner.

Justitieminister Beatrice Ask saknades, men ett antal andra politiker mötte upp när civilutskottet anordnade en öppen, direktsänd hearing om bluffakturor torsdagen 1 mars.

– Jag tror inte att vi kunde ana att vi skulle få ett så här starkt strålkastarljus på den här frågan. Jag tror att vi har tagit ett steg framåt i kampen mot de oseriösa företagarna. Vi kan utlova från utskottets sida att de här frågorna tänker vi inte släppa, sa vice ordförande Jan Ertsborn (FP) efteråt.

Då hade företrädare för myndigheter och organisationer föreläst i en timme, innan frågor från politikerna följde. Att åtgärder krävs var alla eniga om, och bland annat Företagarna kom med konkreta handlingsplaner. Regeringen har länge anklagats för att inte göra något, men där verkar det vara saker på gång:

– Det pågår i regeringskansliet ett arbete med att sammanställa information och vägledning till de som drabbas. Dessutom lovar nu justitieministern att under våren återkomma om hur en översyn av bedrägerilagstiftningen kan se ut, berättade Gustav Gellerbrant som är sakkunnig på Justitiedepartementet.

Har du inte möjlighet att se hela hearingen i efterhand (här finns del 1 och här del 2) bjuder här Driva Eget på en sammanfattning av vad som sades:

Skriftliga avtal kan skapa problem
Jori Munukka, professor i civilrätt på Stockholms universitet inledde med en genomgång av det juridiska. Rättssystemet ser – ytligt sett – ut att tillhandahålla tillräckliga medel mot bluffakturorna som ju är flera olika saker, sa han. Bedrägeri enligt brottsbalken kallar man civilrättsligt för svek, vilket leder till att avtal kan ogiltigförklaras. Enligt marknadsrätt kan också marknadsföring vara otillbörlig och aggressiv och förbjudas. Mot otillbörliga inkassoåtgärder finns inkassolagen.

Det finns dock andra delar i rättsystemet som motverkar. En av dem är att avtal ingås formfritt. Det betyder att en accept inte ens behöver vara muntlig. Det räcker med något slags handlande ur vilket man kan dra slutsatsen ur att det funnits avtalsvilja, påpekade han. Och har man fått något som motprestation, till exempel en hemsida, och bidragit till den, kan det bli svårt.

Att införa ett formkrav – tex krav på skriftiga avtal – trodde dock Jori Munukka skapar problem, eftersom det också handlar om internationella förpliktelser. Vid internationella köp finns inga formkrav. Men, sa han, i Frankrike jämförs småföretagare med konsumenter.

Ett problem är oförstående domare som i tvister ger blufföretagen rätt. Där kanske man kan informera dem om att blufföretag finns. Idag är också domaren skyldig att uppmana till förlikning.

– Möjligen ska man ändra rättegångsbalken för att förhindra förlikningsplikten om fordran kan verka ogrundad, sa Munukka.

Aktionsgrupp mot skojarna
Per Geijer, säkerhetschef på Svensk Handel, spelade upp en ljudfil där en företagare försökte freda sig mot en aggressiv säljare som påstod att hon ingått ett avtal. Han berättade om problemets omfattning och polisens ovilja att agera.

– Vi har fyra personer som jobbar med bluffakturor, varav två på heltid. Vi har 100 ärenden varje dag, 50 företag på listan, och 50 utanför vi håller ögonen på. 80 procent av de som hör av sig är inte medlemmar hos oss, men det finns ingen annanstans att få hjälp, sa han och fortsatte:

– En majoritet av företagen på varningslistan gör sig skyldiga till grova bedrägerier, som de också måste utredas och lagföras för. Svensk Handel menar att det är den viktigaste åtgärden.

Här föreslogs en aktionsgrupp med medlemmar från ekobrott, åklagare, Skattemyndigheten och andra som bara jobbar med fallen. Sedan måste polisen kunna samordna sina insatser, så att polisen har koll på pågående utredningar i olika delar av landet.

Om de åtgärderna inte hjälper bör man titta på det civilrättsliga, menade Geijer. Då handlar det om att utreda hur effektivt en ångerrätt skulle kunna vara, och om det verkligen får effekt mot bedragarna. Dessutom se över så att en enskild ansökan hos Kronofogden inte ger en betalningsanmärkning.

Skärpta krav för att få inkassotillstånd
Elisabeth Thand Ringvqist, vd för Företagarna, sa att samtalen till deras juridiska rådgivning ökade med 50 procent förra året. Om inget görs kommer fler företagare att drabbas, vilket medför ökade kostnader för både samhället och företagarna. På lång sikt kanske fler väljer att inte starta företag och förtroendet till rättsstaten urholkas.

Bluffakturor är en företeelse mellan civil- och straffrätt, och är inte bara en fråga för civilutskottet, påpekade hon innan hon gick igenom olika åtgärder man kan tänka sig:

  • Marknadsföringslagen innehåller förbud mot bedrägeriliknande försäljningsmetoder. Där kan man införa mer kännbara straff, och att se över hur Konsumentverket agerar vad gäller lagens efterlevnad. För att komma tillrätta med påstådda avtal kan man införa ångerrätt, men ett problem är hur man kan ångra ett avtal som aldrig ingåtts. Möjliga konsekvenser är att seriös verksamhet kan drabbas om man inför ångerrätt rakt av.
  • Mot bluffakturor kan § 30, 33 och 36 i avtalslagens tredje kapitel bli aktuella. Där kan man utreda om förändringar i lagen måste göras, eller om det räcker med att förändra tillämpningen i domstol. Det är dock svårt att förändra en så gammal lagstiftning.
  • Att många blufföretag har egna inkassobolag kan man komma åt genom att skärpa kraven för att få inkassotillstånd, krav som inte är så höga idag. Dessutom måste Datainspektionen skärpa tillsynen även för de som sköter sin egen inkasso, vilket inte kräver tillstånd. Det skulle göra det svårare att driva kriminell verksamhet.
  • I kreditupplysningslagen har förbättringar redan skett i och med möjligheten att rätta missvisande uppgifter. Där kan man också tänka sig att företagare får samma regler som privatpersoner så att en ansökan om betalningsföreläggande inte blir synlig. Det leder dock till att det blir svårare att se om ett företag är betalningsdugligt.
  • Hos polisen konstaterar Företagarna att bluffakturor idag inte är en prioriterad brottslighet, och att polis och åklagare kategoriserar problemet som civilrättsligt och aldrig utreder. Där bör man effektivisera arbetet mellan myndigheter och skapa en enhet som arbetar bara med bluffakturor. Höjda straffskalor kan också tänkas.
  • Företagarna föreslår att alla berörda myndigheter, organisationer och departement träffas en gång i halvåret för att beskriva framsteg, bakslag och idéer, med ett första möte i maj.

Ingen ändrad kreditupplysningslag
Roland Sigbladh, UC, ville inte se en ändrad kreditupplysningslag för att dölja betalningsanmärkningar för företagare. Det trots att hotet om Kronofogden får många att betala.

– Har ett företag en till två ansökningar om betalningsföreläggande är risken för obestånd sex gånger högre. Tre anmärkningar är 19 gånger högre, sa han och menade att nyttan för företagen alltså är mycket stor.

Alla upplysningsföretag har en skyldighet att utreda och korrigera eventuella felaktig anmärkningar. Sigbladh pekade också på att alla Sveriges upplysningsbolag kommit överens om att blockera anmärkningar som härrör från företag på Svensk Handels varningslista. Kan inte Kronofogden göra samma sak?, undrade han. Ytterligare förslag är att gå på betalningsförmedlingen genom att stoppa plus- och bankgiro, och se till att lagföra bedragarna.

Michael Necke på Kronofogden kunde klargöra att av de 51 000 personer och företag som ansökt om betalningsföreläggande var endast tre företag på Svensk Handels varningslista. Av 1,2 miljoner ansökningar hade dessa tre sammanlagt 37 stycken. Hotet är uppenbarligen nästan alltid bara ett hot.

Driva Egets käpphäst i fokus
Driva Eget lyfte förra året fram den för många okända möjligheten att få en felaktig uppgift struken hos Kronofogden. Den möjligheten nämndes nu av flera talare. Enligt Michael Necke var det bara ett 60-tal uppgifter förra året som ströks på grund av bluffakturor.

– Det är en stor kunskapsbrist hos företagen. Om man ska göra något snabbt så är det att upplysa om hur systemet fungerar hos Kronofogden. Det finns för lite information hos företagarorganisationerna. Där har vi erbjudit oss att ta fram en information hela kedjan ut, sade Necke.

Tommy Svensson, Svenskt Näringsliv, menade att frågan måste hanteras i bred samverkan.

– Det är svårt att förändra grundläggande avtalsrätt utan att se alla konsekvenser. Det är en mängd frågor vi måste få klargjorda innan vi kan ta ställning till något sådant. Det är svårt att hitta en övergripande lösning som löser alla problem, sa han och menade att näringslivet bör samarbeta mer med polisen.

– Vi kan försöka hitta lagändringar, men jag tror att det handlar om att gå på bred front. Det är stor risk att frågan dör om man bestämmer sig för att införa ångervecka och tror att man löst problemet. Nej, bättre är ständigt arbete för att få in grus i maskineriet hos de kriminella.

Han pekade också på att många företag betalade i onödan av rädsla:

– Man hotar med rättegång, fast det är inte farligt att gå på en rättegång. Man har faktiskt rätt till det i ett rättssamhälle.

Per Blomqvist på Rikspolisstyrelsen berättade att bluffakturor är ”ett problem som går från det civilrättsliga över någon slags gråzon till det straffrättsliga”. Det krävs en mängd åtgärder för att fånga det i sin helhet. Hos polisen ses bluffakturorna som en del av bedrägeribrotten och inte som något enskilt. Om en månad är man klar med en förstudie om bedrägerier i sin helhet – bland annat mer effektiv samordning och information och, kompetensutveckling.

”Företagaren är inte rättslös”
Gustav Gellerbrant, sakkunnig på justitiedepartementet, sammanfattade Regeringens syn på området:

– Min bild är inte att företagaren är rättslös. Grundläggande i avtalsrätt är att avtal är ett uttryck för parternas vilja. Den som påstår att avtal ingåtts har bevisbördan. Rättssystemet skyddar inte bluffmakaren. Problemet är att många som drabbas inte har hela bilden över hur det fungerar. Man blir osäker när man får ett krav, sade han. Näringslivets organisationer har där en viktig funktion genom att upplysa om vad som gäller och få fler att bestrida fakturor. Men regeringen har också ett ansvar:

– Det pågår därför i regeringskansliet ett arbete med att sammanställa information och vägledning till de som drabbas, berättade han. Detta för att hindra att rättsväsendet används som ett hot av blufföretagen.

Kan då nya regler hjälpa, som ångerätt och ändrad kreditupplysningslag? – De oseriösa aktörerna bryter redan idag mot befintliga regler. Man kan därför ifrågasätta om nya regler skulle följas bättre av bluffbolagen, menade Gustav Gellerbrant.

– En oseriös aktör kan tex påstå att avtalets ingåtts vid en annan tidpunkt, tex att ångerätten gått ut – och saken måste då ändå prövas i domstol, påpekade han. – I den dialog vi haft med näringslivet så har vi fått intrycket att näringslivet inte önskar den här typen av förändringar. Men vi fortsätter dialogen.

Gustav Gellerbrant pekade ut tre viktiga verktyg mot bluffbolagen:

  • Information, där regeringen men även andra har ett ansvar.
  • Organisatoriska förändringar för att möjliggöra polisutredningar.
  • Korrekt utformad straffrätt för att komma åt bedragarna.

– Idag aviserar därför justitieministern att hon under våren har för avsikt att återkomma med detaljer om hur en översyn av bedrägerilagstiftningen kan se ut, avslutade Gustav Gellerbrant.