AllmäntRegeringen tycker inte att vi småföretagare med aktiebolag är värda grundläggande mänskliga rättigheter.

Läs Janne Nässströms krönika ur Driva Eget nr 2/2012 och kommentera den i rutan längst ned här på sidan.

I nya diskrimineringslagen har vi reducerats till juridiska personer som lagligt kan särbehandlas för kön, hudfärg, religion, sexuell läggning och liknande.

Bakgrunden är att jag och min hustru driver företaget tillsammans. När hon presenterar en affärsidé för myndigheter och andra blir det tummen ned – varenda gång. Sedan presenterar jag samma idé och får applåder.

Ibland räcker det med att jag nämner att hustrun är delaktig i projektet. I samma stund försvinner den positiva och förväntansfulla atmosfären. Plötsligt faller allt jag säger platt till marken.

Jag tror att orsaken är en blandning av könsfördomar och rädsla för att otillbörligt gynna en medhjälpande maka.

Det är nämligen så att bl a inkomstskattelagen bygger på att kvinnor i familjeföretag är hemmafruar. Sambeskattningen lever fortfarande kvar för företagare, trots att den avskaffades för den anställda majoriteten redan 1971.

Den som vill fördjupa sig i ämnet kan läsa 60 kapitlet i inkomstskattelagen och Skatteverkets allmänna råd i ämnet (SKV A 2004:23).

Åter till diskriminering. Det är närmast omöjligt att bevisa att olika bemötande beror på könsdiskriminering av min hustru. Eller att förändrad stämning under pågående möten har den orsaken.

Förra året fick vi till sist beviset svart på vitt:

  • Vi sökte bidrag för att delta i en workshop i trolleri. Under en vecka skulle vi få hjälp av världsmästaren i scentrolleri att finslipa vår akt. På scenen är vi helt jämställda. I flera nummer står jag och viftar med händerna medan hustrun gör hela jobbet. Att en av oss skulle delta vore lika korkat som att bara skicka halva fotbollslaget på träningsläger.
  • Jag fick bidrag, hustrun avslag. Projektmålet ansågs inte i tillräcklig utsträckning uppfyllas för henne. Hon reducerades till ett medföljande våp som flyttar rekvisita och säger häpp.

Varför? Det enda skäl jag kan se är att hon är kvinna. Jag tackade nej till mitt bidrag.

Som enskilt ärende är det här en bagatell, men det var första beviset på vad vi upplevt under många år. Vi gjorde en anmälan om könsdiskriminering.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, tog inte upp ärendet med hänvisning till nya diskrimineringslagen. Eftersom vi driver ett aktiebolag och trolleriet är en del av näringsverksamheten räknas vi som juridiska person utan mänskliga rättigheter.

Jag ställde en provocerande fråga till handläggaren:

En färgad person startar restaurang i bolagsform och ansöker om serveringstillstånd. Socialnämnden avslår med motiveringen att det är olämpligt att negrer serverar alkohol. Vore det lagligt att stoppa serveringstillståndet av detta skäl?

Det blev tyst i telefon. Sedan kom det korthuggna svaret: Ja.

Därefter har jag skriftligen fått besked från DO att diskrimineringslagen inte gäller bolagsägare oavsett diskrimineringsgrund. Det är fritt fram att diskriminera företagare för kön, sexuell läggning, religion, hudfärg, etnisk tillhörighet, religion och så vidare.

Det ska tilläggas att handläggarna på DO inte är bekväma med den här rättsordningen.
Regeringen var medveten om problemet redan när man arbetade fram den nya diskrimineringslagen. Följande är hämtat ur förslaget till riksdagen (Prop 2007/08:95 sid 91):

“Frågan om ett diskrimineringsförbud som kan åberopas av juridiska personer ska införas är principiellt och praktiskt betydelsefull. Den bör analyseras närmare än vad kommittén gjort. Regeringen avser att i annat sammanhang återkomma till bl.a. hur en sådan reglering i så fall bör utformas, vilka samhällsområden den bör omfatta och dess konsekvenser”.

Regeringen har inte återkommit. Det finns bara ett ord för det:

Skäms.