AffärerVinst kan inte bara mätas i pengar skriver Anders Andersson i sin krönika.

Här i Driva Eget brukar jag ge råd om hur man ökar sin lönsamhet, förlänger säsongen och hittar nya verksamhetsgrenar. Viktiga saker, särskilt för alla turistföretag som har svårt att klara sig under sin korta sommarsäsong.

Men efter att ha träffat två företagare i sommar inser jag att dessa råd inte är så självklara som de låter.

I östra Finland, strax intill ryska gränsen, mötte jag Magnus Fredriksson. Jag hade köpt en resa av hans svenska företag Rovdjursland för att från gömslen fotografera brunbjörnar. Han arrangerar tio fyradagarsresor dit för 10–12 personer under fem månader.

Som vanligt när jag träffar företagare kunde jag inte låta bli att försöka ge förbättringsråd.

– Kan du inte kombinera björnfotograferingen med andra aktiviteter, ordna resor under en längre period eller ha flera deltagare, föreslog jag.

Men Magnus skakade på huvudet:

– Jag vill inte ha större verksamhet. Det jag har räcker bra för mig.

– Men då jobbar du väl med något annat under de sju månader när du inte har resor, sa jag.

– Nej, jag lever billigt på landet med låga kostnader och utan lån. Jag har startat ett nytt liv. Det andra stressiga livet har jag upplevt tidigare. Nu är det lugn och natur som gäller.

Magnus är biolog med en framgångsrik akademisk karriär bakom sig, som slutade med att han gick in i väggen och fick ett kraschat äktenskap.

Jag inser nu att lönsamhet och hög omsättning inte är så viktigt som jag ofta sagt. Bra livskvalitet slår faktiskt det mesta för de flesta företagare. Jag fick ett nytt exempel på det när jag sedan besökte byn Belganet där jag föddes.

Där träffade jag Alexander Lindner, som i företaget Blekinge Fiskodling föder upp regnbågslax. När han för tolv år sedan tog över verksamheten minskade han medvetet omsättningen.

– För mig och min familj är det viktigaste att få leva här nära naturen och ha ett jobb som man klarar sig på. Det viktigaste är att vi kunnat lämna storstadsstressen i Berlin där vi tidigare levde, säger han.

Jag förstår honom, men tänker på min egen uppväxt i lanthandeln några hundra meter ifrån fiskodlingen.

Där kretsade mycket kring omsättning och vinst. När min pappa räknade dagskassan varje kväll var han på extra gott humör när siffran var högre än vanligt. Vid släktkalasen diskuterades det alltid affärsidéer mellan släktingarna som alla drev någon form av affärsverksamhet.

Pappa lärde mig att livet till stor del går ut på att arbeta och tjäna pengar. Själv fortsatte han att jobba ända tills han dog 98 år gammal.

När han besökte oss i Stockholm en regnig dag några år tidigare satt vi inne hela dagen, småpratade och åt gott. Vi tyckte att det var trevligt dag, men min far var inte nöjd och sa så här:

– Detta var en intetsägande dag.

Med det menade han att han inte på hela dagen uträttat något nyttigt, inte arbetat i trädgården, inte städat.

Jag tänker att lönsamhet och vinst inte heller för honom var drivkraften under hans långa liv som företagare.

Som 85-åring körde han ut varor med bil från lanthandeln som övertagits av min bror. Han besökte dem som han kallade gamla och fick stor tacksamhet tillbaka. Inte gjorde han det för att tjäna pengar varken åt sig själv eller åt min bror.

Han gjorde det för att uträtta något viktigt och känna sig behövd – samma drivkraft som för researrangör Magnus, fiskodlare Alexander och faktiskt också för mig och mitt företag.