6 månader fri molnservice - Tapstorm

Bokföringsprogram från 100kr/Mån - e-conomic

E-handel utan månadskostnader

Mikael Espenkrona har jobbat som Vd, försäljningschef, föreläsare och vill återinföra sunt förnuft och långsiktig bondementalitet i näringslivet. Han är även inspiratör för R-företagen, som verkar för pålitlig etisk värdering.

Vad är RSS?

Jag AB - Den optimala arbetsgivaren?

För snart 10 år sedan hade jag förmånen att få föreläsa för framtidens hopp i svenskt näringsliv, på Kickoffen för det årets UF, Ung Företagsamhet.
Mitt ämne var Jag AB och hela poängen gick ut på att framgång egentligen bottnar i tre viktiga egenskaper:

Egodrive
Fokus
Positiv inställning

Om ALLA människor blev mästare på dessa tre egenskaper och sedan kompletterade dem med goda yrkeskunskaper, samarbetsförmåga och prestigelöshet så skulle Sverige ha världens vassaste näringsliv.

Om näringslivet dessutom inte längre hade termer som;

Anställning, LAS, Fackförbund, Arbetstidslagar, Semesterregler, Kollektivavtal, Uppsägningstid mfl…

...utan ALLA fick en F-Skattesedel av staten i studentpresent och därmed blev sin egen arbetsgivare, sitt eget Jag AB att bygga varumärke kring och hitta intressanta uppdrag åt…

Hur skulle det påverka samhället?
Hur skulle arbetslösheten se ut?
Hur skulle utbildningar formas och efterfrågas?
Hur skulle familjernas situation förändras?

Visst skulle det ställa mycket högre krav på individen, men det är ju faktiskt BARA individen som kan göra skillnad?

Politikerna skulle tvingas tänka helt annorlunda eftersom villkoren för småföretagare plötsligt skulle omfatta ALLA och ALLA skulle därmed omgående inse att dagens villkor SUGER….!!

Mycket intressant, kanske mest intressant eftersom ämnet som var relevant för 10 år sedan är minst lika aktuellt idag, skillnaden är att idag är det faktiskt möjligt att göra med tanke på hur liten världen blivit.

Vi hörs om en månad!
M

14 mars 2013

Sverige - 2050-talets Kina?

En mycket god vän uttryckte sin illa dolda ilska över att företagen inte tar ansvar för sina medarbetare längre.

- De bryr sig inte om att behålla jobben på orten eller ens i Sverige. Så fort de får chansen att byta ut två svenska ingenjörer mot fyra indiska, så tar de den, utan att tänka det minsta på sina svenska trotjänare som varit lojala mot bolaget i 20 år!

- Det är för jävligt!

- Ja, sa jag, det är ju verkligen illa, inte bara att två svenska ingenjörer inte längre är vassare än den utländska konkurrensen, utan även att de är så mycket dyrare att företaget nu kan få tillgång till 4 skarpa hjärnor till priset av två!

- OM vi inte tar fighten mot företagen så kanske de flyttar alla jobb utomlands!! De tar ju inget ansvar alls för sina medarbetare längre! Vi har alltid varit lojala, nu måste vi ta i med hårdhandskarna och gå ut i strejk!!

- Jo, sa jag, det hjälper nog att få behålla jobben genom att skada företagets lönsamhet ännu mer. Inte nog med att ni inte längre är så bra att ni är lönsammare än utländska alternativ, nu skall ni dessutom visa ert missnöje, med er egen oförmåga att konkurrera, genom att skada bolagets lönsamhet än mer…jo, sa jag, det hjälper nog.

Vi blev, som ni säkert redan förstått, inte helt överens i den här dialogen.
Nog kan det finnas företag som inte bryr sig om sina medarbetare, men de är nog väldigt få.

Bra personal är avgörande för företagets framgång och det fattar alla,

men,

det är frukten av medarbetarnas prestationer som leder till lönsamhet, inte att de bara dyker upp på morgonen och stannar hela dagen.

Prestationskraven har ökat enormt de senaste åren och de ökar i samma takt på företagen som på dess medarbetare och det stora farliga hotet mot våra jobb är våra egna arbetsmarknadsregler!

Det trygghetssystem vi spenderat så många år på att bygga upp, som facken är så stolta över, är omoderna och börjar nu på alltför många sätt att direkt motarbeta företagens möjlighet att skapa lönsamhet!

Är vi inte är beredda att göra omfattande förändringar i det systemet, främst för våra små och medelstora företag, så får vi förlita oss på att Asiaterna inom några decennier lägger ut sin produktion till låglöneländer som Sverige som 2050 är, där Kina var då, när det började...

Vi hörs om en månad
//M

30 januari 2013

Kommentar av Jocke

Citat:det är frukten av medarbetarnas prestationer som leder till lönsamhet, inte att de bara dyker upp på morgonen och stannar hela dagen.(slut citat) det är tyvär många trötta anställda svenskar som förstår detta och tror att det bara råder närvaroplikt, mvh Jocke

13 april 2013

Svara på kommentar

LAS-Arbetsmarknadens fiende nr1?

Du är + 55 och har gett samma företag mer än 10 av dina bästa år i karriären. Klart att du är värd en fet belöning, en bonus, en present, en resa.

Dessvärre har storebror, i sin iver att belöna dig, skapat ett straff för dig och din arbetsgivare, som sannolikt riskerar att ödelägga resterande delen av ditt yrkesverksamma liv. Domen är solklar, du åkte på 12 månader!

Är du supermotiverad och skicklig på ditt jobb är allt frid och fröjd, men…

Om DU inte trivs, hur ska du kunna lämna dina 12 månader för en provanställning någon annanstans?

Om DU inte längre orkar bry dig om ditt arbete på samma sätt som du en gång gjorde hur skall du kunna motivera dig när du har minst 12 och kanske ända upp till 24 månader om din ARBETSGIVARE till slut inte trivs med dig?

Tanken var i grunden god med att:

garantera en medarbetare en viss uppsägningstid efter ett visst antal arbetade år.
skydda den som av olika anledningar såsom; mamma, pappa, sjukdom, studier mm valt att vara lite ledig.
rangordna medarbetarna på företaget efter den kronologiska ordningen i vilken de en gång anställdes.

Problemet är ju bara det att arbetsmarknaden inte längre ser ut som den gjorde när LAS skapades!

Internet är inte längre bara en fluga, företagen som anställer är mycket mindre, mer snabbfotade och rörligheten på arbetsmarknaden i övriga världen, utanför vår reglerade lilla bubbla, är så närvarande och omedelbar, och om vi inte vill bli fullständigt omsprungna med byxorna nere, så måste vi genast sluta upp med att låsa in folk som borde ut eller ännu värre låsa ute kompetens som måste in!

LAS är en bula i vägen nu, idag, varje dag!

Jag är positiv till;

att du efter provanställningen på 6 månader belönas med en månads uppsägning,
att du efter 5 år får en extra månad och
att du efter 10 år har sammanlagt tre månaders uppsägning, men där går min gräns för vad som bör vara arbetsgivarens skyldighet.

Jag är naturligtvis också för att vi fortsätter skydda dem som fått ok på ledighet av olika slag,

men...

den kronologiska ordningen är fullständigt stenålders och måste tas bort!!

Den som inte funkar på en arbetsplats skall gå, oavsett när han eller hon anställdes.
Idag finns det fantastiska upplägg och program för den som vill byta karriär, frivilligt eller ofrivilligt: trygghetsrådet, karriärcoacher mm…

Tiden är mogen för att skapa rörlighet på den svenska marknaden, alla kommer att vinna på det och det är små åtgärder som behövs...

Släpp fångarna loss!!!

...med hoppet kvar, vid pennan
/M

20 augusti 2012

Kommentar av Mahil

Har du då jämfört den Tyska arbetsmarknaden med den Svenska?

14 oktober 2012

Svara på kommentar

Kommentar av GGG

Mobbing är gratis! Arbetsgivare och medarbetare som vill bli av med någon kan spela fulspel, den som ska bort får sämre arbetsuppgifter, omöjligt att göra "rätt", blir utfryst. Efter en tid blir medarbetaren trött, kanske missköter sitt jobb, sjuk. Då har arbetsgivaren guldläge att påpeka att den anställde har ett antal brister, man erbjuder tystnad, annars Arbetsdomstolen. De flesta är inte med i facket, och blir rädda och tar tacksamt emot en spottstyver för att säga upp sig frivilligt. Den som är med i facket får hjälp att trycka upp vederlaget och insikter i att det kan bli smutsigt om ärendet hamnar i Arbetsdomstolen. Fackets information om smutsigheten, trots chans att vinna, gör att 99,9 procent tackar för sig. Las är inget problem!

26 september 2012

Svara på kommentar

Osignerad kommentar

LAS är verkligen arbetsmarknadens största fiende.

"En som inte funkar på en arbetsplats skall gå, oavsett när han eller hon anställdes."

Håller med fullständigt, jag har anställda som har gått fram till mig och sagt att de är omotiverade och bara gör absolut minimun. Man är så maktlös att man mår illa. Vågar inte anställa p.g.a. detta.

4 september 2012

Svara på kommentar

Kommentar av Bern Arne A

Gå en du en personalhantering och ledarskapsutbildning där du får lära dig leda arbetet och hur reglerna på arbetsmarknaden fungerar. Eller anställ en kompetent chef.

Hur ser dina anställnings kontrakt ut?

Du kan varna anställda som inte utför sina arbetsuppgifter som de har betal för att göra, och om det inte hjälper kan du avsluta anställningen om du har saklig grund för detta.

22 september 2012

Skriv svar

Kommentar av Janne Näsström

Det största problemet med LAS är att lagen bara gäller småföretag. För storföretag och offentlig sektor är lagen bara ett rundningsmärke och facket lägger sig vanligen platt på marken. För att i nästa andetag demonstrera sin makt mot någon stackars småföretagare.

26 augusti 2012

Svara på kommentar

Osignerad kommentar

Precis så är det, Janne. Vad är vitsen med en lag som alla försöker kringgå? Vore det inte bättre att uppdatera den så att den stöttar dem som har störst möjlighet och vilja att anställa, dvs småföretagen.

De stora har ju redan hittat vägen runt.

//M

26 augusti 2012

Skriv svar

Leve motgången!

Så var vi där igen,

de svarta rubrikerna skriker ut sin skrämselpropaganda:

LÅGKONJUNKTUREN ÄR HÄR!!

Börserna rasar, ekonomier faller ihop och nu gäller det att rusta för hårda tider…

Visst, så är det säkert, så har det varit förut och så kommer det att bli igen även efter denna kris för det är helt enkelt så marknaden fungerar.

”Prova själv att bromsa i en uppförsbacke, så får du se hur smart det är…”

Kanske inte helt rätt citerat, men TV figuren Sallys metafor är väldigt användbar i dessa tider.

Motgångar är möjligheter;

tillfälle att utsätta sina färdigheter för skarpa prövningar,
läge att ifrågasätta små, men avgörande detaljer man i framgångstider inte hinner fundera över,
tid att ompröva sitt sortiment och utbud,
chans att anpassa sin kostym och konsolidera sin kundstock

Kunder slutar inte att handla bara för att det blir sämre tider, de är bara lite noggrannare i sina val.

I Driva-Egets säljskola berättade jag om en metod för att bygge en egen extern säljorganisation, den metoden fungerar faktiskt ännu bättre i lågkonjunktur.

Den 18 oktober är jag i Stockholm och hjälper dig att bygga din egen säljorganisation med metoden som bas.

Leve motgången!

Vi hörs om en månad! 
/M

8 september 2011

Fuskbyggarna

När man upptäckte mögel i golv, tak och väggar på minsta dotterns dagis ville de ansvariga bunta ihop 70 barn på den ena mögelavdelningen medan man renoverade den andra mögelavdelningen och sedan husera hela gänget på den nyrenoverade avdelningen medan man fixade till den mögelavdelning, som normalt rymmer 35 barn, där allihop spenderat de senaste dryga 6-9 månaderna.

Behöver jag säga att ingen förälder var särskilt imponerad av det förslaget.

Ledningen ville ta en genväg och låta någon annan ta konsekvenserna.

Det är väl en sak när det är så uppenbart som i dagisfallet för då är det ju ingen som låter sig luras, man sätter ner foten och gör motstånd mot det uppenbart idiotiska.

Värre är det när fusket maskeras av välvilja och goda argument.

Ta till exempel TV-programmet ”Extreme Home Makeover” (jag vet att det är från USA, men vi är dessvärre aldrig tillräckligt långt efter).
Man skickar en familj till Disneyland i en vecka och under tiden totalrenoverar man deras hem till oigenkännlighet, väldigt uppskattat, mycket empati, oftast tårar.

Dock är de tårar som visas i TV alltid av glädje, det skulle vara intressant, om än sannolikt tragiskt, att se samma tårar, falla av helt andra orsaker bara något år efter TV-showen lämnat familjen i glömska och huset att fallera och kanske till och med lukta.

TV-Ledningen tog en genväg och lät någon annan ta konsekvenserna.

Alla som har målat eller tapetserat ett rum, vet vad som krävs för att det skall bli ett bra resultat som håller i längden!
Att välja kulör och köpa färg går ofta väldigt lätt och snabbt, men allt grundarbete, med slipning, spackling, slipning och spackling igen, är det svåra och framförallt tidskrävande.

Alla har vi väl tagit en genväg med spacklingen någon gång, men med tanke på det dåliga resultatet som drabbar oss själva gör vi inte om det. Det är helt enkelt inte värt det!

Att bygga ett bolag är som att måla ett rum, man måste göra grundarbetet ordentligt.

Det kräver

planering,
förberedelse,
tålamod,
uthållighet och inte minst
Ledarmod.

Det blir enklare med rätt verktyg och yrkesskicklighet och går smidigare om man är prestigelös och ber om hjälp med moment man inte behärskar själv.

Roligast blir det om man är flera som jobbar tillsammans och då är man dessutom fler som delar glädjen och stoltheten över det färdiga resultatet. Särskilt eftersom man även gått igenom uppkomna svårigheter och utmaningar tillsammans.

Ändå är det så många ledningar som söker genvägar, som skickar alla bolagets intressenter till Disneyland, medan de bygger sina luftslott som glittrar och imponerar ända tills bygget blir synat i sömmarna?!

Men,

när det händer har Ledningen redan checkat ut från sin genväg och lämnat konsekvenserna åt någon annan.

Kanske är det dags nu att marknaden inte låter sig imponeras av fuskbyggarna längre utan istället reagerar som dagisföräldrar?

Ha en härlig sommar!

Vi hörs om en månad! 
/M

7 juli 2011

Spegel spegel...

Alla vet att det är fel, få erkänner det, men ändå är det så många företagsledare som gör det.

Kanske är det världens äldsta och mest klassiska tabbe, att bygga sig en ledningsgrupp av individer som gör som du säger utan att på allvar ifrågasätta!

En ledningsgrupp av JA-sägare.

Några av dessa byggherrar väljer att använda sig av stora morötter, löften om status, makt och pengar, kanske lite aktier, eller mycket aktier.
Andra väljer piskan från start och bryter ner individen för att bygga upp dem igen som lydiga marionetter.
De flesta använder sig av någon form av kombination.

Syftet är detsamma, som chef vet man ju bäst själv hur allt skall vara, hela vägen ner på detaljnivå och då vill man ju inte spilla tid och energi på andras åsikter om de inte stämmer med de egna.

Spegel spegel på väggen där, säg vem som smartast i bolaget är…(och kom inte dragandes med någon jä...snövit!)

Nästan alla dessa ledare har enastående styrkor och får ofta väldigt lätt andra med sig snabbt och enkelt.

Lojaliteten växer snabbt in i ett stenhårt utnyttjande och inte sällan tar individer slut längs vägen.
Då byts de bara ut och hörs aldrig av igen, ofta baktalade som lata, odugliga vilket ytterligare ökar pressen på de som blir kvar.

Personalomsättningen är skyhög och ingen frågar efter den verkliga orsaken?!

Min kloka farmor sa alltid att ”Man kan bara spotta på en sten tills den är våt”, sen är det ju inte längre någon vits.

Det är inte säkert att det händer alla dessa ledare
Det är inte heller troligt att alla det händer faktiskt lär sig något av det

men…

Till slut tröttnar kollektivet och går samman.

Om dina svagheter sårar andra, spelar dina styrkor till slut ingen roll längre – då är du rökt!

Vi hörs om en månad! 

16 maj 2011

Kommentar av Fredrik

Mycket intressant inlägg!

24 maj 2011

Svara på kommentar

Kommentar av Lisbet i "bloggen bredvid"

Jag tycker detta är intressant att det som jag tycker är min styrka kan hos andra uppfattas som mina svagheter och vice versa.

17 maj 2011

Svara på kommentar

Kommentar av Hans

Saker och ting är alltid olika ur olika synvinklar

24 maj 2011

Skriv svar

Den orättvisa rättvisan!

- Du hatar mig!

Du älskar bara lillasyster och hatar mig för att jag är så ful och dum…!!

Som tur är så är jag inte vare sig den första eller sista föräldern som får uppleva hur ens älskade barn plötsligt, utan förvarning eller ens anledning börjar testa gränser.

  Det måste vara något slags fenomen eftersom alla på ett eller annat sätt tydligen skall igenom det. och trots att det finns 100-tals mer eller mindre självutnämnda ”förståsigpåare” i ämnet så tycks det ändå inte finnas något universalt fungerande botemedel.

Tänk om fenomenet inte bara gäller barnen utan även dina medarbetare?

Om du som arbetsgivare strävar efter att bygga en trygg miljö där alla skall våga säga vad de tycker och få möjlighet till individuell utveckling, belöning och bekräftelse, precis som du som förälder vill ge dina barn, skall du då förvänta dig att dina medarbetare kommer att börja testa gränserna?

Jag är dessvärre övertygad om att det är så, och att det dessutom är en del av priset du måste betala om du vill bygga en långsiktigt välmående verksamhet.

De lär väl inte direkt köra ”Du hatar mig” spåret, även om det lär finnas en och annan "Dramaqueen" som kanske ändå försöker något liknande.

Nej, det kommer troligen snarare att handla om;

löneförhandling i stil med ”varför får inte jag när hon har" eller
jag är inte nöjd med lönemodellen eftersom någon annan kommer att tjäna mer än jag (även om jag tjänar mer än vad jag någonsin tjänat innan) eller
någon annan subjektiv orättvisa som alltid uppstår i miljöer där individer får lov att ta plats, växa och utvecklas.

Ibland önskar man att alla, barn såväl som medarbetare, insåg att rättvisa på samma sätt som sanning ALLTID är upplevd.
 Det som känns rättvist för mig är alltid orättvist för någon annan och tvärtom.

En organisation som vill uppnå optimal effekt är beroende av att;

olika personligheter och kompetenser samspelar och kompletterar varandra
de ifrågasätter och utmanar för att hela tiden utvecklas och nå framgång
alla inte bara förstår utan även spelar sina roller rätt.

I den processen är det avgörande att tävlingsinstinkten vaknar till liv och utvecklas till ett fulländat samarbete.

Dessvärre måste tävlingsinstinkten av erfarenhet passera girigheten innan den kan landa i detta fulländade samarbete där alla förstår och respekterar att de är beroende av varandra för att lyckas maximalt som organisation.  

Det är i detta kritiska skede av en organisations strävan mot optimal effekt som medarbetarna, likt barnen, testar gränserna

Det är här;

agnarna kommer att skiljas från vetet
det gäller att du håller fast vid den stora bilden
du måste stå fast vid planen utan individuella avsteg

Du kommer troligen att förlora några som inte låter sig övertygas om att laget är viktigare än individen, men de hade du ändå aldrig fått att aktivt bidra till den gemensamma framgången i alla fall. 

Vi hörs om en månad! 
/M

19 mars 2011

Prestigelöshet en framgångsfaktor

Den 13 augusti 2009 gjorde jag min första arbetsdag som tf VD på ett litet företag i Västergötland. Företaget hade sedan en tid kört fast i en farligt negativ spiral och behövde hjälp utifrån för att kunna vända trenden.

Ägaren sänkte garden och erkände för sig själv att han inte längre var rätt person att leda bolaget och bad om hjälp.

Den insikten kombinerat med handlingen räddade hans livsverk.

Idag har bolaget en fantastiskt positiv trend med engagerade medarbetare och lönsamhet.

Bortsett från struktur och kultur så har vår interna prestigelöshet varit den avgörande framgångsfaktorn.

Rätt person på rätt plats med rätt mandat är helt avgörande för långsiktig framgång!

Alla kommer från tid till annan upp till, vad jag kallar, sin INKOMPETENSNIVÅ, dvs man har kommit till toppen av sin förmåga, ovanför den är okänt territorium, obruten mark.

Det är självklart individuellt var den här nivån infinner sig, men alla har den och alla kommer dit och när du väl är där är måste du fatta ett beslut.

Antingen ska jag:

Utveckla min kunskap och därigenom förflytta nivån ytterligare uppåt.
Inse min begränsning och ta in andra att göra det jag själv inte behärskar.
Kliva av och börja om på en lägre nivå för att optimalt använda mina förmågor igen på nästa ställe

Dessvärre är prestigen ofta så stark och självinsikten ofta så svag att alltför många väljer ett fjärde olyckligt alternativ:

Ingen annan verkar ha märkt att jag inte längre fattar hur jag skall göra, och de är ju ändå vana vid att jag vet bäst, så jag kliver över min inkompetensnivå och kör på som vanligt!

Detta beslut får allt som oftast ödesdigra konsekvenser.
Vi ser dessa konsekvenser varje dag i form av:

dåligt ledarskap
grundlösa uppsägningar
dåraktiga investeringar
ogenomtänkta organisationsförändringar
fusioner som aldrig borde gjorts eftersom två prestigebevakande ledare båda har passerat sina nivåer
desperata utnämningar för att blidka massorna utan att tappa den egna kontrollen över varje detaljbeslut
groteska bonusar...

Listan kan göras precis hur lång som helst!

Egentligen borde det vara enkelt att välja något av de tre första alternativen, för vid en stunds eftertanke är de ju faktiskt väldigt tilltalande allihop!

”Hur många företag har egentligen fallit offer för prestigen helt i onödan?”

Vi hörs snart igen!
/M

10 februari 2011

Kommentar av Lisbet - bloggen bredvid

Det är ofta svårast att BE OM HJÄLP. ch det finns alltid de som vill hjälpa.

18 mars 2011

Svara på kommentar

Tagit del utan att förstå!

Julhelgen är en speciell tid, det vet och känner alla, även om känslorna inte är odelat glada.

Många känner en enorm press från företaget, kunder och kollegor, men även inför alla ”hemmamåsten” som skall bli klara in i det sista.

De flesta hinner förhoppningsvis ändå komma ner i varv och kan njuta av samvaro med nära och kära, god mat dryck och tid för samtal med varandra som man kanske inte har annars under året.

Under ett av dessa samtal berättade min far att han läst alla mina bloggar i ett svep och att han ogillade att jag gick så hårt åt akademiker och akademisk utbildning. Han hade uppfattat det som att jag inte anser att det är viktigt med kunskap.

I samtalet fick jag möjlighet att förtydliga att det inte alls är så jag menar, att jag tvärtom anser att kunskap är helt avgörande för framgång, min poäng har hela tiden varit att visa på att det finns massor av olika sätt att ta till sig kunskap och att inget sätt är bättre eller sämre än något annat.

Jag är kritisk till det jag uppfattar som samhällets övertro på akademiska poäng som måttstock på människors kunskaper.
Min kritik baserar jag på att resultaten som verkligen räknas i samhället skapas av människor som använder sina kunskaper och färdigheter oavsett hur, var eller när de har skaffat sig dem.

Det viktigaste är att man har viljan att prestera oavsett i vilket sammanhang, för det är alltid lättare att lära någon som vill, än att få någon som kan men inte vill, att leverera.

Framgångsrika team byggs av människor som är olika varandra, som har olika;

bakgrund och erfarenheter
kön och ålder
utbildning och kompetens
mm

MEN...

framgången kommer bara om alla i teamet är ödmjuka, prestigelösa, respektfulla, har en stark vilja att bidra och lära av varandra samt att de delar samma grundläggande värderingar.

Gott Nytt År!

Vi hörs snart igen!
/M

29 december 2010