Mycket intressant debatt. Jag har arbetat med färg och stil i över 20 år, och anser att det viktigaste är att alltid behålla sin personlighet när man klär sig. Man ska självklart alltid klä sig rätt för tillfället för att bli uppfattad på rätt sätt, men man ska aldrig "klä ut sig". Det du bär måste kännas som du, och samtidigt passa för situationen. Många har svårt att förstå vikten av det budskap man skapar genom de färger och den stil man bär. Och om man känner att man hamnat snett och inte vet hur man ska klä sig för att bli "rätt" bör man kontakta en färg- och stilkonsulent för att få den rätta hjälpen. Tips - www.cosmopharma.se - de har proffsiga konsulenter över hela Sverige!

Lägg inte allt "ansvar" på säljaren. En slug kund vet hur man pejlar kompetensen och förtroendet på annat än klädse, hår och armbandsuret.

Går du som kund bara efter klädseln kan du mkt väl missa "guldkornen" till säljare, leverantörer, konsulter osv.

Fokus var här män, men klädvalen är lite mer minerade som kvinna. Att vara snygg klädd innebär ibland även sexigt och det är ofta helt fel i affärssammanhang. Man får heller inte vara för manlig (kostym) för det blir i många fall konstigt. Kjol, skjorta, scarf blir mer flygvärdinna än seriös. Jeans, top i diskret färg men som framhäver ens positiva sidor visar att man är avslappnad och medveten, som är troligtvis helt rätt i it-branshen. I andra - helt fel.

Jeans eller inte. Det beror på kombinationen och sammanhanget. Jag träffar många som är klädda i j och det är hur snyggt som helst. Ta en titt på modesidorna så tror jag ni förstår. Och det utan att man behöver vara "snobb".

Jag är dödstrött på alla fula, slitna, kanske gamla jeanskläder både jacka o byxor. Är det ingen som ser det jag ser? Tillverkarna och butikerna fortsätter att vräka ut dessa fruktansvärt fula plagg!

Vilken signal sänds ut från bärarna av dessa fula kläder. Svenskarna har blivit ett land med lodisar.

På gatan, på jobbbet, t ex meteorologer o sportprogram och till och med Gör Om Mig-program i tv. Jag tycker att det är väldigt konstigt att cheferna tillåter de här plaggen.

Håller till 100 % med Ulla-Lisa, man får varken var över eller underklädd.

Det finns ett signalvärde i kläderna, vars värde inte kan överskattas !

Alldeles rätt, går man in till en bonde i vit skjorta och slips och uppträder som om man var på ett styrelsemöte, då blir det inget. En rolig historia från Australien illustrerar detta. En Japan kom in på ett ridhus och artigt bad att få hyra en häst. Han var perfekt utstyrd i fläckfri formell rid klädsel, inklusive polerade stövlar, sporrar och piska. Kunnigt hästfolk i Australien har ett solitt rykte om att vara allmänt sjaskigt kläda och uppträda som luffare så personalen blev misstänksam och letade upp den lugnaste och snällaste häst man hade. Något stämde dock inte, killen tycktes veta vad han gjorde på hästryggen, så man frågade honom hur mycket han hade ridigt förut. Jo ? han var medlem av Japans olympiska ryttarteam. Ridå.

På 1990-talet var jag delägare i en reklambyrå. Huvudägaren var den sämst klädde mannen i landet, en vandrande enmansslum. Effekten vid första kundmötet var slående. Kunden såg genast två möjligheter: Den mannen var idiot eller geni. I huvudet var och är han välsorterad. Så när han öppnade munnen så var kunden övertygad om att de träffat ett geni. Den effekten hade han inte uppnått i klanderfri kostym och trendriktig slips.

Idag har han en ledande position i ett börsnoterat företag och ser ut som en riktig direktör. Men jag tvivlar att han numera hamnar i facket geni.