Skatt är en kostnad som vi ska minska på alla lagliga sätt

Anders Andersson

Publicerades: 3 februari, 2011

Jag hade stora förväntningar när jag bänkade mig framför tv:n tidigare i kväll. Andra avsnittet av Uppdrag Gransknings hårt insålda Ikeaavslöjande skulle visas.

Det första imponerade då inte på mig. Men i det andra skulle det väl ändå finnas något att uppröras över?

Men där fans inget nytt. I det använde man sig bara av ett välkänt lågbudgetknep i tv – att klippa om tidigare inslag och lägga till några reaktioner från tittare och politiker. Ett program som har en budget på 700-800 000 kr per program borde hålla sig för god för sådana trick.

Nog ska ett nationalhelgon som Ingvar Kamprad granskas, och nog finns det mycket i Ikeas personalpolitik och försäljningstaktik som kan kritiseras. Men jag reagerar mot hela den galna utgångspunkten för både första och andra programmet – att skatteplanering är det samma som skattefusk och att det är fult att tjäna pengar.

För både småföretag och jättar som Ikea måste skatt betecknas som en kostnad. Och kostnader vill man naturligtvis minska. Att göra det med lagliga metoder kan aldrig vara fel. Vilket rättesnöre ska man annars gå efter?

Man kan däremot säga att skattereglerna är både orättvisa och alltför komplicerade. Men det är ju inte Ingvar Kamprads fel.

Man kan också tycka att det är fel att den lilla skatt som det ändå blir ska skickas till länder som Holland och Liechtenstein för företag som verkar i Sverige. Men det ständiga tjatet i tv-programmet om att Ikea inte är svenskt kan väl ändå inte uppröra någon. Ikeas blågula image och svenskpräglade sortiment har förmodligen sålt Sverige långt mycket bättre än alla de ambassadjippon som kostat svenska skattebetalare miljarder.

Ändå anklagades en svenska ambassadör i programmet för att ha ställt upp vid en varuhusinvigning, som framställdes som något kommersiellt och därmed också något som var fult.

Skatter kan också snedvrida konkurrensen. Om Ikea lyckas med konststycket att betala lägre skatt än andra möbelföretag kan man säga att Ikea har konkurrensfördelar genom att det blir mer pengar kvar efter skatt.

Det borde inte vara den som har de skickligaste skattekonsulterna som betalar minst skattt. Skattereglerna borde göras enklare. De borde också samordnas mellan olika länder. När Ikea skickar runt pengar mellan olika länder i sin lagliga skattekarusell bryr sig varje land bara om att dra in så mycket pengar som möjligt till sitt land. Ingen bryr sig om helheten.

Programmets huvudpoäng var att 3 procent av försäljningsintäkterna från alla Ikeavaruhus hamnade i en stiftelse i Liechtenstein. Det är en hög procentsats, men tt det betalas royalty för att en vara säljs under ett visst varumärke är egentligen inget konstigt. Fast visst är det anmärkningsvärt att Ingvar Kamprad aldrig sagt detta tidigare, och att Holland och inte Liechtenstein tidigare pekats ut som pengarnas slutstation.

Den allra viktigaste frågan förblev dock obesvarad:
Hur används miljarderna i stiftelsen i Liechtenstein?

Om de ska berika Ingvar Kamprad och hans familj kan vi uppröras. Om de används till nya investeringar över världen kan vi applådera över vad världens rikaste småföretagare gör.