Mikael Espenkrona har jobbat som Vd, försäljningschef, föreläsare och vill återinföra sunt förnuft och långsiktig bondementalitet i näringslivet. Han är även inspiratör för R-företagen, som verkar för pålitlig etisk värdering.
Entreprenören är i många fall mer som en förälder än som en chef för sina medarbetare.
I början, när man är få, går det att hålla alla informerade och uppdaterade på företagets alla olika detaljer och delar.
Man är som en liten familj där alla vet vad som behöver göras, känner ansvar och jobbar tillsammans mot gemensamma mål.
Efter hand sker förändringar, det går allt bättre, företaget växer och blir större i såväl omsättning som antal medarbetare.
Då kommer utmaningarna som blir allt svårare att klara av. Precis på samma sätt som föräldraskapet, alla som har barn känner ju till att;
Översätter vi den sanningen till företagsspråk så handlar de nya problemen om:
Dessvärre är det väldigt få företagsledare har en formell utbildning till just ledare.
Konskekvensen av det blir i det här skedet, i alltför många fall, att det stora raset inleds:
"Jag vill inte fika med de andra längre, för det blir tyst direkt när jag kommer in i rummet!
Min sömn är obefintlig och jag har hela tiden en molande värk i magen.
Oavsett hur många gånger jag förklarar det allvarliga läget och vad som behöver göras verkar det inte som någon lyssnar, eller bryr sig.
Egentligen behöver jag ingen konsult, utan bara någon som kan sparka lite på säljarna så att de säljer bättre."
När jag för första gången träffade företagsledaren hade jag redan fått titta på företagets siffror.
Varje månad var sämre än föregående, det första halvårsresultatet visade elakt röda siffror och trenden för resten av året var mörk och dyster.
Ovan på dessa konkurshotande siffror var företagsledaren själv fullständigt slutkörd, (hade han inte varit entreprenör hade han haft diagnosen utbränd), plågad av känslan av maktlöshet och i princip beredd att ge bort sitt bolag till vem som helst bara för att slippa ifrån eländet.
"Hjälp, mitt företag går år helvete och jag vet inte hur jag skall kunna hindra det!"
Vårt första fysiska möte varade i två dagar, i en stuga där han fick berätta "allt".
Under de här dagarna tvivlade jag, som extern, timdebiterande konsult, faktiskt på att det här skulle gå att vända.
För att kunna ta mig an uppdraget tvingades jag därför ställa tre icke förhandlingsbara krav:
Både Mattias och Moment 23 vittnar i sina inlägg om samma känsla som även företagsledaren berättade om,
en känsla som jag är övertygad om att de delar med väldigt många andra i samma situation;
Frågan man dock verkligen måste ställa sig i det här läget är:
Jag har samma uppfattning som Moment 23 om det egna nätverkets betydelse såväl för framgång som i motgång, så mitt råd till dig Mattias är att scanna ditt kontaktnät. Vem känner du som, oavsett bransch, gått igenom en liknande situation som din?
De bästa bollplanken är inte alltid de som har det som jobb att vara bollplank, utan många gånger någon som upplevt samma sak.
Vi hörs om en vecka,
/Mikael
Mikael Espenkrona har jobbat som Vd, försäljningschef, föreläsare och vill återinföra sunt förnuft och långsiktig bondementalitet i näringslivet. Han är även inspiratör för R-företagen, som verkar för pålitlig etisk värdering.
Så var vi där igen,
de svarta rubrikerna skriker ut sin skrämselpropaganda:
LÅGKONJUNKTUREN ÄR HÄR!!
Börserna rasar, ekonomier faller ihop och nu gäller det att rusta för hårda tider…
Visst, så är det säkert, så har det varit förut och så kommer det att bli igen även efter denna kris för det är helt enkelt så marknaden fungerar.
”Prova själv att bromsa i en uppförsbacke, så får du se hur smart det är…”
Kanske inte helt rätt citerat, men TV figuren Sallys metafor är väldigt användbar i dessa tider.
Motgångar är möjligheter;
Kunder slutar inte att handla bara för att det blir sämre tider, de är bara lite noggrannare i sina val.
I Driva-Egets säljskola berättade jag om en metod för att bygge en egen extern säljorganisation, den metoden fungerar faktiskt ännu bättre i lågkonjunktur.
Den 18 oktober är jag i Stockholm och hjälper dig att bygga din egen säljorganisation med metoden som bas.
Leve motgången!
Vi hörs om en månad!
/M
8 september 2011
När man upptäckte mögel i golv, tak och väggar på minsta dotterns dagis ville de ansvariga bunta ihop 70 barn på den ena mögelavdelningen medan man renoverade den andra mögelavdelningen och sedan husera hela gänget på den nyrenoverade avdelningen medan man fixade till den mögelavdelning, som normalt rymmer 35 barn, där allihop spenderat de senaste dryga 6-9 månaderna.
Behöver jag säga att ingen förälder var särskilt imponerad av det förslaget.
Ledningen ville ta en genväg och låta någon annan ta konsekvenserna.
Det är väl en sak när det är så uppenbart som i dagisfallet för då är det ju ingen som låter sig luras, man sätter ner foten och gör motstånd mot det uppenbart idiotiska.
Värre är det när fusket maskeras av välvilja och goda argument.
Ta till exempel TV-programmet ”Extreme Home Makeover” (jag vet att det är från USA, men vi är dessvärre aldrig tillräckligt långt efter).
Man skickar en familj till Disneyland i en vecka och under tiden totalrenoverar man deras hem till oigenkännlighet, väldigt uppskattat, mycket empati, oftast tårar.
Dock är de tårar som visas i TV alltid av glädje, det skulle vara intressant, om än sannolikt tragiskt, att se samma tårar, falla av helt andra orsaker bara något år efter TV-showen lämnat familjen i glömska och huset att fallera och kanske till och med lukta.
TV-Ledningen tog en genväg och lät någon annan ta konsekvenserna.
Alla som har målat eller tapetserat ett rum, vet vad som krävs för att det skall bli ett bra resultat som håller i längden!
Att välja kulör och köpa färg går ofta väldigt lätt och snabbt, men allt grundarbete, med slipning, spackling, slipning och spackling igen, är det svåra och framförallt tidskrävande.
Alla har vi väl tagit en genväg med spacklingen någon gång, men med tanke på det dåliga resultatet som drabbar oss själva gör vi inte om det. Det är helt enkelt inte värt det!
Att bygga ett bolag är som att måla ett rum, man måste göra grundarbetet ordentligt.
Det kräver
Det blir enklare med rätt verktyg och yrkesskicklighet och går smidigare om man är prestigelös och ber om hjälp med moment man inte behärskar själv.
Roligast blir det om man är flera som jobbar tillsammans och då är man dessutom fler som delar glädjen och stoltheten över det färdiga resultatet. Särskilt eftersom man även gått igenom uppkomna svårigheter och utmaningar tillsammans.
Ändå är det så många ledningar som söker genvägar, som skickar alla bolagets intressenter till Disneyland, medan de bygger sina luftslott som glittrar och imponerar ända tills bygget blir synat i sömmarna?!
Men,
när det händer har Ledningen redan checkat ut från sin genväg och lämnat konsekvenserna åt någon annan.
Kanske är det dags nu att marknaden inte låter sig imponeras av fuskbyggarna längre utan istället reagerar som dagisföräldrar?
Ha en härlig sommar!
Vi hörs om en månad!
/M
7 juli 2011
Alla vet att det är fel, få erkänner det, men ändå är det så många företagsledare som gör det.
Kanske är det världens äldsta och mest klassiska tabbe, att bygga sig en ledningsgrupp av individer som gör som du säger utan att på allvar ifrågasätta!
En ledningsgrupp av JA-sägare.
Syftet är detsamma, som chef vet man ju bäst själv hur allt skall vara, hela vägen ner på detaljnivå och då vill man ju inte spilla tid och energi på andras åsikter om de inte stämmer med de egna.
Spegel spegel på väggen där, säg vem som smartast i bolaget är…(och kom inte dragandes med någon jä...snövit!)
Nästan alla dessa ledare har enastående styrkor och får ofta väldigt lätt andra med sig snabbt och enkelt.
Lojaliteten växer snabbt in i ett stenhårt utnyttjande och inte sällan tar individer slut längs vägen.
Då byts de bara ut och hörs aldrig av igen, ofta baktalade som lata, odugliga vilket ytterligare ökar pressen på de som blir kvar.
Personalomsättningen är skyhög och ingen frågar efter den verkliga orsaken?!
Min kloka farmor sa alltid att ”Man kan bara spotta på en sten tills den är våt”, sen är det ju inte längre någon vits.
men…
Till slut tröttnar kollektivet och går samman.
Om dina svagheter sårar andra, spelar dina styrkor till slut ingen roll längre – då är du rökt!
Vi hörs om en månad!
/M
16 maj 2011
Mycket intressant inlägg!
Svara på kommentar
Jag tycker detta är intressant att det som jag tycker är min styrka kan hos andra uppfattas som mina svagheter och vice versa.
Svara på kommentar
Saker och ting är alltid olika ur olika synvinklar
Skriv svar
- Du hatar mig!
Du älskar bara lillasyster och hatar mig för att jag är så ful och dum…!!
Som tur är så är jag inte vare sig den första eller sista föräldern som får uppleva hur ens älskade barn plötsligt, utan förvarning eller ens anledning börjar testa gränser.
Det måste vara något slags fenomen eftersom alla på ett eller annat sätt tydligen skall igenom det. och trots att det finns 100-tals mer eller mindre självutnämnda ”förståsigpåare” i ämnet så tycks det ändå inte finnas något universalt fungerande botemedel.
Tänk om fenomenet inte bara gäller barnen utan även dina medarbetare?
Om du som arbetsgivare strävar efter att bygga en trygg miljö där alla skall våga säga vad de tycker och få möjlighet till individuell utveckling, belöning och bekräftelse, precis som du som förälder vill ge dina barn, skall du då förvänta dig att dina medarbetare kommer att börja testa gränserna?
Jag är dessvärre övertygad om att det är så, och att det dessutom är en del av priset du måste betala om du vill bygga en långsiktigt välmående verksamhet.
De lär väl inte direkt köra ”Du hatar mig” spåret, även om det lär finnas en och annan "Dramaqueen" som kanske ändå försöker något liknande.
Nej, det kommer troligen snarare att handla om;
Ibland önskar man att alla, barn såväl som medarbetare, insåg att rättvisa på samma sätt som sanning ALLTID är upplevd.
Det som känns rättvist för mig är alltid orättvist för någon annan och tvärtom.
En organisation som vill uppnå optimal effekt är beroende av att;
I den processen är det avgörande att tävlingsinstinkten vaknar till liv och utvecklas till ett fulländat samarbete.
Dessvärre måste tävlingsinstinkten av erfarenhet passera girigheten innan den kan landa i detta fulländade samarbete där alla förstår och respekterar att de är beroende av varandra för att lyckas maximalt som organisation.
Det är i detta kritiska skede av en organisations strävan mot optimal effekt som medarbetarna, likt barnen, testar gränserna
Det är här;
Du kommer troligen att förlora några som inte låter sig övertygas om att laget är viktigare än individen, men de hade du ändå aldrig fått att aktivt bidra till den gemensamma framgången i alla fall.
Vi hörs om en månad!
/M
19 mars 2011
Den 13 augusti 2009 gjorde jag min första arbetsdag som tf VD på ett litet företag i Västergötland. Företaget hade sedan en tid kört fast i en farligt negativ spiral och behövde hjälp utifrån för att kunna vända trenden.
Ägaren sänkte garden och erkände för sig själv att han inte längre var rätt person att leda bolaget och bad om hjälp.
Den insikten kombinerat med handlingen räddade hans livsverk.
Idag har bolaget en fantastiskt positiv trend med engagerade medarbetare och lönsamhet.
Bortsett från struktur och kultur så har vår interna prestigelöshet varit den avgörande framgångsfaktorn.
Rätt person på rätt plats med rätt mandat är helt avgörande för långsiktig framgång!
Alla kommer från tid till annan upp till, vad jag kallar, sin INKOMPETENSNIVÅ, dvs man har kommit till toppen av sin förmåga, ovanför den är okänt territorium, obruten mark.
Det är självklart individuellt var den här nivån infinner sig, men alla har den och alla kommer dit och när du väl är där är måste du fatta ett beslut.
Antingen ska jag:
Dessvärre är prestigen ofta så stark och självinsikten ofta så svag att alltför många väljer ett fjärde olyckligt alternativ:
Ingen annan verkar ha märkt att jag inte längre fattar hur jag skall göra, och de är ju ändå vana vid att jag vet bäst, så jag kliver över min inkompetensnivå och kör på som vanligt!
Detta beslut får allt som oftast ödesdigra konsekvenser.
Vi ser dessa konsekvenser varje dag i form av:
Listan kan göras precis hur lång som helst!
Egentligen borde det vara enkelt att välja något av de tre första alternativen, för vid en stunds eftertanke är de ju faktiskt väldigt tilltalande allihop!
”Hur många företag har egentligen fallit offer för prestigen helt i onödan?”
Vi hörs snart igen!
/M
10 februari 2011
Det är ofta svårast att BE OM HJÄLP. ch det finns alltid de som vill hjälpa.
Svara på kommentar
Julhelgen är en speciell tid, det vet och känner alla, även om känslorna inte är odelat glada.
Många känner en enorm press från företaget, kunder och kollegor, men även inför alla ”hemmamåsten” som skall bli klara in i det sista.
De flesta hinner förhoppningsvis ändå komma ner i varv och kan njuta av samvaro med nära och kära, god mat dryck och tid för samtal med varandra som man kanske inte har annars under året.
Under ett av dessa samtal berättade min far att han läst alla mina bloggar i ett svep och att han ogillade att jag gick så hårt åt akademiker och akademisk utbildning. Han hade uppfattat det som att jag inte anser att det är viktigt med kunskap.
I samtalet fick jag möjlighet att förtydliga att det inte alls är så jag menar, att jag tvärtom anser att kunskap är helt avgörande för framgång, min poäng har hela tiden varit att visa på att det finns massor av olika sätt att ta till sig kunskap och att inget sätt är bättre eller sämre än något annat.
Jag är kritisk till det jag uppfattar som samhällets övertro på akademiska poäng som måttstock på människors kunskaper.
Min kritik baserar jag på att resultaten som verkligen räknas i samhället skapas av människor som använder sina kunskaper och färdigheter oavsett hur, var eller när de har skaffat sig dem.
Det viktigaste är att man har viljan att prestera oavsett i vilket sammanhang, för det är alltid lättare att lära någon som vill, än att få någon som kan men inte vill, att leverera.
Framgångsrika team byggs av människor som är olika varandra, som har olika;
MEN...
framgången kommer bara om alla i teamet är ödmjuka, prestigelösa, respektfulla, har en stark vilja att bidra och lära av varandra samt att de delar samma grundläggande värderingar.
Gott Nytt År!
Vi hörs snart igen!
/M
29 december 2010
Efter ett mycket givande arbetsmöte med väldigt kompetenta människor satt jag och min kollega och mycket gode vän, Mats, kvar och ventilerade reflektioner och tankar.
I samtalet luftar Mats sin oro för att alltför många av dagens ledare saknar insikt om hur avgörande företagskulturen egentligen är för ett företags framgång.
Vi resonerade kultur en liten stund och Mats gjorde ett par intressanta jämförelser med Idrottsvärlden. Hur kommer det sig att:
Vi kom fram till att det helt enkelt handlar om att ”Hockeykulturen”, ”Handbollskulturen”, ”Fotbollskulturen” och ”Rugbykulturen” helt enkelt fungerar så, att det är så nedärvt och så inkört, på gott och ont, att det blivit självklart för alla inblandade.
I varje företag finns det en egen kultur, nedskriven eller inte, och det är den som formar alla inblandade, på gott och ont, på ett lika självklart sätt som i idrotten.
Hur man behandlar varandra, kunder och leverantörer, hur man förhåller sig till rutiner och regler, hur man respekterar tider mm.
Både jag och Mats är väldigt klara över att ett företags framgång är helt beroende på hur företagskulturen ser ut och fungerar och att det är ledarskapet som måste underbygga och driva kulturen framåt.
Vi enades om att ett företag egentligen är extremt skört om den ytterst ansvarige inte lever efter samma regler som gäller för resten av medarbetarteamet,
Tänk dig själv:
Ja, ni fattar,
...det dröjer det inte länge innan anarki råder, ingen bryr sig, var och en gör som den vill, osäkerheten sprider sig när företagskulturen är otydlig, stämningen sjunker, stjärnorna ser sig om efter andra utmaningar och de som blir kvar ser plötsligt en kaosartad tunnel av konstant mörker som de inte vet hur de skall ta sig ur.
Att förändra kulturer är inte enkelt, men det har en avgörande betydelse för företagets framgång.
Att som ledare inte förstå hur det egna förhållningssättet till företagets spelregler påverkar medarbetarna är naivt och farligt.
Fel ledarskap kan rasera vilket fint företag som helst och det kan gå fort.
Den typen av ledare måste antingen väckas snabbt eller avlägsnas.
Walk the talk är ingen klyscha – det är en förutsättning för framgång!
Vi hörs snart igen!
/M
1 november 2010
Min mor har cancer, min far har genomlidit en serie av infarkter och en av mina kollegor trillade i somras ihop i en svår stroke, bara lite drygt femtio år gammal.
När du läser raderna ovan känner du garanterat igen dig, kanske med lite variation på individernas roller i ditt liv, men det är samma symptom, samma oro, samma känslor, eller hur?
Trots att vi alla möter dessa extremt tydliga signaler om hur skört och bräckligt livet är, hur snabbt alla förutsättningar kan ändras, så sitter ändå så många kvar i ett liv, en anställning eller framför allt en inställning som inte sammanfaller med vad man egentligen skulle vilja ha ut av livet. Vi ser andra förändras och lyckas utan att ta steget själv.
I Walt Disneys tecknade film om Tingeling får vi lära oss att varje gång ett barn skrattar föds en liten älva.
Förra veckan insåg jag att varje gång en vuxen blir rädd föds en liten JANTE.
Jag har vigt hela mitt liv åt att försöka bevisa att:
Jag har hela tiden trott att denna min kamp varit mot de onda, de som saknar empati och grundläggande värderingar.
Men,
För några veckor sedan träffade vi en överenskommelse om att sälja ett av de bolag jag är engagerad i och rent ekonomiskt ser det ut att bli en god affär.
När avsikten stod klar och informationen lämnade mina läppar betraktades jag genast som en av dem jag själv föraktar.
Allt jag tidigare sagt och gjort tappade på ett enda ögonblick helt sitt värde.
Min livsgärning och mitt engagemang för det rätta var i samma stund falskt och helt värdelöst.
Plötsligt stirrade jag JANTE djupt i ögonen och det enda jag såg var rädsla.
Här fick jag två enormt viktiga insikter;
Det kan tyckas konstigt, men jag är fantastiskt tacksam över dessa båda viktiga insikter, för nu när jag på riktigt förstår hur det hänger ihop, borde det bli betydligt enklare att hitta de rätta vägarna till framgång.
Jag ser fram emot utmaningen.
Vi hörs snart igen!
/M
14 oktober 2010
Det stämmer verkligen bra - det är inte ondskan, det är när en person blir rädd och ryggar inför sin egen känsla som motståndet uppstår. Och det blir svårare för var och en att möta sina rädslor när man har trygghet som man innerst inne inte kan förstå. Tex om man inte själv avgör vad som är ett bra jobb - men ändå får en lön utan att innerst inne ha en aning om varför (eller ha vågat eller velat fråga sig det).
Svara på kommentar
Hej Mikael,
Kommentaren har inget med blogginlägget att göra. Men jag såg dig tala på "The Sales Conference" för ett par veckor sedan och blev otroligt inspirerad och rörd. Jag och mitt företag är precis i startgroparna för att göra denna typ av resa som du gjort med Dialect och jag fick mycket bra idéer av dig. Se i min blogg hur vi tagit tillvara dessa insikter http://www.atrox.se/blogg/katinka-nyberg/2010-10-10/del-26-kickoff-och-strategi-2011-2013/.
Stort tack!
Katinka
Svara på kommentar
I veckan som gick hade jag förmånen att få träffa en grupp kvinnliga entreprenörer och blivande entreprenörer för att berätta om mina egna framgångar och tillkortakommanden som entreprenör.
Mitt entreprenörskap omfattar;
Det var de här erfarenheterna som åhörarna sa sig ha allra mest nytta av, intresse för och frågor kring,
men,
det var resan jag gjort med ett litet blödande företag till att på tretton månader bli ett 100 miljonersbolag som gav mig tillträde till scenen.
Min trovärdighet som entreprenör mäts alltså inte på alla erfarenheter och lärdomar jag gjort utan på den ekonomiska framgången jag gjort en gång!
Det var då det slog mig att senaste gången jag själv lyssnade till en "entreprenörsguru", var det kille som nyligen sålt sitt bolag för 300 miljoner!
Och inte bara var det hans enda bolag, han var faktiskt aldrig ens själv anställd i det!
Detta är endast ett exempel från min egen vardag, lyfter man blicken så finner man att överallt ger pengar företräde till förtroendepositioner av alla olika slag.
Pengar är dock bara det ena av två mått på trovärdighet i det här landet. Det andra måttet akademiska poäng!
I alla jobbannonser efterfrågas, eller rentav förutsätts, att den sökande har akademisk bakgrund och skulle två liknande kandidater stå mot varandra i finalen så avgör alltför ofta den enes akademiska övertag. Jag är övertygad om att detta lett till ett betydligt större antal misslyckade än lyckade rekryteringar, även om jag inte kan hitta statistiska undersökningar på det.
Det svenska samhället har en osund övertro på akademisk bakgrund - när byggde en herrelös hammare ett eget hus senast?
För en akademisk utbildning skiljer sig egentligen inte ett dugg från en bra hammare.
Ett verktyg, lika fantastiskt i händerna på rätt person som det är värdelöst i händerna på fel person.
Missförstå mig inte, jag säger inte att det inte är bra med en akademisk utbildning,
men,
Så snart;
så är det ändå den mänskliga förmågan att kombinera sina egenskaper och erfarenheter med rätt verktyg, som avgör utfall och resultat i slutändan.
Det är den förmågan som räknas i verkligheten och som borde vara det viktigaste måttet på trovärdighet och respekt.
Dagens mått på trovärdighet är helt enkelt inte trovärdigt!
Vi hörs snart igen!
/M
16 september 2010
Worth waiting for ;-)
Svara på kommentar
Följ dem här.
| Tweet |
Utskriftsvy
|
5 sätt att få kunden att köpa mer
Säljcoachens bästa råd på hur du kan få kunderna att köpa mer i din butik.
Reglerna för statsrådspension måste företagaranpassas
Tack för i tisdags - och välkommen på kurs i juni!
Hur investerar du?
Långt kvar till 10 000
"Uddevallas Fackeltåg kan gå vidare"
En sak i taget
Leve motgången!
Fler bra idéer från småföretagare
Inga stolar till oss - varför vill Företagarna inte ha vår hjälp?
ACT funkar!
Trygghet och variation - som personlig entreprenör
Nu har jag blivit ombedd att lägga ned företaget
Om du inget hör från oss så blir det inget?
Ett kärleksbrev. Till framtiden.
Vad är design?
När silvertejpen löste telefonkrampen
Pinterest för ditt företag
Bokskolan del 5, lätta upp boken med luft och bilder
Blondinbella bakom entreprenörsgymnasium
Stockholms stad startar entreprenörsgymnasium - med Blondinbella som konsult.
Patent
Steg för steg hur du ansöker om patent.
Bluffakturor
Konkreta råd till dig som drabbats av fakturaskojare.
Pressmeddelande
Så här skickar du ut ett gratis pressutskick i fem enkla steg.
E-handel
Välj rätt e-butik i vår lista med 25 företag.
Starta eget
Råd till dig som vill starta företag.
Marknadsföring
Enkla och billiga knep att marknadsföra ditt företag
Utdelning
Se i vår kalkyl hur mycket du kan ta ut.
Starta-eget-bidrag
Så här får du pengar att starta.
Frilansjournalilst
Följ Camilla Björkmans frilansskola - och öka lönsamheten.
Effektivitet
Knepen för att få en effektivare arbetsdag.
Bokföring
Lär dig bokföra på sju minuter.
Pension
Pensionsförsäkring eller nya okända alternativ? Se vad som är bäst för dig.
Camilla reder ut
Camilla Björkman svarar på allt du vill veta om din start.
Skatteflyktsklausulen
Så kan den paragrafen stoppa skatteplanering
Starta företag
Så här registrerar du ditt företag på en kvart.
F-skattsedel
Läs hur du registrerar dig för F-skatt
Tjänstebil
Tjänstebil eller privatbil - vad är bäst för dig?
Lönsamhet
Anders Anderssons bästa råd för att öka din lömnsamhet
Moms
Nätets snabbaste sätt att förändra från inklusive moms till exklusive moms.
Aktiebolag
Bilda aktiebolag med Driva Egets expertråd.
Deklarera
Allt du behöver veta om årets deklaration
Försäljning
Alla råd du behöver för att sälja mer.
Kontor
Här är avdragen som gäller för ditt kontor.
Enskild firma
Allt du behöver veta för att starta en enskild firma.
Sponsring
Läs när du kan dra av för sponsring - t ex till barnens sportklubb.
Fakturaskojare
Lär dig gå till motangrepp mot deras fräcka metoder
Affärsidé
Experternas råd hur du knäcker den bästa idén.
Starta café
Allt du behöver för ett lönsamt café
Så får du banklån
Behöver du finansiera ditt nya företag? Här är bra råd för hur du får lån.
Skicka ut ett pressmeddelande
20 bra råd för att nå ut till media.
Se upp för kompispriser!
Småföretagarcoachen Eva-Britt Hult lär dig att våga ta betalt för dina tjänster - även av vänner.
Bäste Mikael Espenkrona!
- Mycket informativ och bra beskrivning av en företagsledares vardag, vilket även jag som anställd känner av som varit en av de lönsammare medarbetarna, men i dag en av de mångfald av personer som gått in i väggen!
Fortfarande efter 8 år, sitter en del av min själ kvar i väggen, som lever kvar som en mardröm, utan att egentligen fått något stöd av vare sig företaget, fackföreningen eller det sociala systemet som består av ett antal trygghetslagar, men är i praktiken ett stort skämt, eftersom knappast ingen vet vad dom betyder, när vi talar om t.ex. AFL, LAF, AFS, LAS, m.fl., samt att förstå sambandet i våra trygghetslagar, som skall finnas där, oavsett vilken position vi har i vår tillvaro...