BloggMinns ni Airdine? Bolaget som kopierade Air BnB konceptet men med tanken att man skulle bjuda hem varandra på middag? Idag släppte Breakit nyheten om att de lägger ner sin verksamhet på grund av att man inte nått tillräckligt många användare. På Breakits Facebooksida menar någon att marknadsföringen är problemet. Det har hen säkert rätt i. Jag har själv inte sett några större drives från Airdine utom vid releasen. Jag ska prata mer om marknadsföring lite längre fram därför att jag har identifierat flera problem med dagens marknadsföring och också hittat vad jag tror är lösningen (men det är en annan historia).

Marknadsföringen var säkerligen ett problem. Jag vet inte hur den sköttes men jag vet att jag knappt sett röken av Airdine i de flöden där reklamen står som spön i backen. Men deras stora problem är ett helt annat.

Då jag 2007 startade en familjeportal för att låta föräldrar möta lärare och andra som jobbade utanför skolan men med föräldrarnas barn så trodde jag att jag hade kommit på en genial lösning på ett problem: stöket kring ungdomarna i och utanför skolan. Genom att ta in aktörerna kring barnen digitalt så kunde föräldrarna lätt möta dem och ta del av sitt barns vardag när som helst.  Idén fick tummen upp av socialtjänst, polis och andra som arbetar för att våra barn ska vara trygga. Skolorna var däremot mer ljumma i mottagandet (“vi har ju inga problem här på vår skola”) men de som mest hårdnackad motsatte sig idén var föräldrarna.

Det finns det nog många anledningar till men en av de största var att det skulle kräva att de man skapade ett nytt beteende. De skulle plötsligt börja kolla upp vad som hände i deras område med deras barn och engagera sig i det så pass mycket att de skaffade ett socialt medie konto till, ett lösenord och användarnamn till och framförallt att de engagerade sig i ett nytt medie de inte kände till. Vi ville få dem att skaffa sig ett nytt beteende i sin sociala medie flora. Och skapandet av nya beteenden är det absolut svåraste du kan göra.

Airdine hade en fin idé. Jag minns att jag frågade mig då de startade: men vem vill bjuda hem främlingar på middag? Jag fick snabbt mothugg på deras Facebook sida. Folk stod i kö för att göra det här. I alla fall så sa de att de ville stå i kö för det taggades personer hej vilt. Jag trodde att jag hade haft fel. Dessutom tänkte jag: Halv åtta hemma hos mig är ett av Sveriges populäraste program och matlagning är fortfarande stekhett samtidigt som det poppar upp nya restauranger som svampar ur jorden. Det här kan bli en ny trend. Samtidigt: jag visste att de var tvungna att få svenskarna att köpa ett nytt beteende. Svenskar. Som är de mest trögrörliga och förändringsobenägna folket som finns (eller nu tar jag i  men det finns ett korn av sanning här). Och det blev en för hög tröskel för Airdine.

Jag säger inte att det är hela orsaken men de uppmärksammar det själva och jag tror att de har rätt.  Det beteende de ville skapa har en hög insatsströskel då det kommer till personligt engagemang hos användaren. Man ska upplåta sitt hem och visa prov på sin matlagningskonst för okända människor. Här i finns problemet med svenskens blygsamhet i sina färdigheter (kanske milleniebarnen som inte gör annat än boostar varandras egon blir bättre på det här med självförtroende men jag tror egentligen de känner sig ännu mer hämmade än min generation), svensken ovilja att ta till sig främlingar och dessutom upplåta sitt hem åt främmande människor. Men AirBnB kunde ju. Så varför inte Airdine? Kanske för att det handlade om att möta folk istället för att bara upplåta sitt hem? Kanske för att det blev för personligt?

Airdine var entusiaster. De ville. De hade en grymt härlig idé. Men som de själva erkänner: “Det är svårt att skapa ett helt nytt beteende.” Bang on target pal (Hassan 1993, Schyffert i Do the choka choka). Det var vad jag själv fick erfara under åtta tunga år.

Men säger då vän av ordning. Det skapas ju ändå appar och tekniker som folk tar till sig. Ja. Låt oss titta på Tinder (eftersom jag håller på att utveckla en anti-Tinder app – Dating with a twist). Att få framförallt unga människor som är om sig och kring sig och nyfikna och framförallt mycket utseendefixerade i dagens mediavärld; att få dem att swipea höger och vänster för att få datea inom några timmar är ett beteende som är lättadaptivt och kräver väldigt lite insats. Insatsen är de reda bekanta med på Instagram och Snapchat. Eller ta spelkonsolen Wii. Dataspelsbranschen var explosiv – nu tog man ut den i det fysiska rummet. Nästa steg? Tro mig då jag säger att VR hjälmar kommer slå ut smartphones.

Att skapa ett nytt beteende kräver en insats hos de som ska nyttja tjänsten. Jag tror att Airdine hade en för hög insats i form av personligt engagemang i kokkonst och upplåtande av gästfrihet där man själv ska närvara. Nej svensken var inte redo. Jag kan tänka mig att det här kan fungera bättre i Spanien eller kanske Italien med en mer öppen kultur och mer familjär koppling till mat men jag är absolut ingen kännare av olika marknader inom området.

Hur som helst gjorde de en resa precis som jag där båda slutade i ett misslyckande. Och det är det man lär sig av. De är säkert snart uppe i sadeln igen med nya projekt. Precis som jag. Men att skapa nya beteenden hos folk är bland det värsta du kan ge dig in på. Och är ni intresserade så är det precis det jag själv har försöker göra med min dating app men jag tror jag har räknat ut varför den kommer fungera. Det kommer den här bloggen också att handla om inom kort. Och Airdine (och alla ni andra som misslyckats): kör hårt. Ni kommer lyckas nästa gång! Den här bloggen är faktiskt väldigt mycket till er.