• "Gör 2017 till ditt bästa år någonsin! 7 säkra tips för framgång"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "Att sprida olika typer av innehåll är en central del inom Social Selling."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Ulla-Lisa Thordén
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Niklas Gerholm

    Niklas Gerholm

    Entreprenör

    Niklas Gerholm är entreprenör som sagt upp sig från jobbet för att sjösätta flera idéer. Han ligger bakom rollspelet Starchallenge och podcasten Punschverandandär han och hans kollega Stefan intervjuar äldre människor om deras liv.

    I bloggen få du ta del av hans erfarenheter som Niklas hoppas ger er stöd i ert entreprenörskap. “Man måste oftast misslyckas för att lyckas.”

Hörde jag marknadsföring?

Blogg

Idag släppte jag ett avsnitt av min podcast som alla borde lyssna på. Det handlar om 93-åriga Gabriella Kassius som arbetade tillsammans med Raoul Wallenberg i andra världskrigets Ungern. Vi träffade och intervjuade Gabriella under två underbara dagar och resultatet ligger ute här och på iTunes under punschverandan. Hennes historia är helt hissnande. Ska ni lyssna på en enda pod den här veckan eller kanske tom det här året är det här en bra bubblare för det ändamålet.

Så vad har det med entreprenörskap att göra? Jag skulle vilja säga att podcast är entreprenörskap. Inte minst då det kommer till marknadsföring. Oavsett hur fantastisk din idé än är (i det här fallet är Gabriella idén men ni fattar) så krävs det en sak av dig. Marknadsföring. Ok du visste det? Då vet du också att du vid din lansering var helt beroende av denna variabel i entreprenörskapet. Men det var också ett bekymmer du gärna inte ville ta i. Jag är övertygad om att du gärna polerade vidare på din fantastiska produkt och räknade på hur stor volym du skulle kunna åstadkomma. Men hela tiden kom du tillbaka till försäljning. Det blir ingen försäljning utan kunder och det blir inga kunder utan marknadsföring. Stoppade du huvudet i sanden igen eller tog du dig an och brottades med problemet? Erkände du för dig själv i den mörka natten med din partner snarkandes bredvid dig det surt jobbiga faktumet: du har inga pengar att marknadsföra dig med.

Men, tänker du! Det klarar jag galant ändå. Man kan ju använda sig av sociala medier och word of mouth metoden. Starta en blogg och ett facebookonto. Ja visst. Det kan man göra. Men faktum är att så länge du inte betalar för dig så kommer du inte nå många fler än dina kompisar. Vem ska läsa din blogg? Vem förutom dina vänner ska klicka på din länk. Utanför dina vänner så syns du inte i det så kallade bruset. Idag är det så illa ställt att om en kompis skickar ett längre klipp till dig (och med längre menar jag 1 minut) så är chansen att du tittar på hela klippet väldigt liten om det inte verkligen talar till dig. Så varför ska någon utanför din vänkrets bry sig om om en kompis dem delar en av dina länkar? Det talar också emot den billiga Facebookannonseringen eller bannerplacering. Du måste nå kunden på kundens villkor. Facebook tillåter det men du hamnar mitt i ett flöde av gulliga djur och middagsbilder från vänner. Du konkurrerar på väldigt hårda marknad: Kundernas vänner. Podcasten Punschverandan är en empirisk studie i exakt detta faktum. Mitt rollspel Starchallenge är också ett raden av exempel. Ett annat podexperiment ett tredje. Och så vidare.

Annars är Punschverandan en bra produkt. De som lyssnar säger att det är en väldigt bra podcast och vi har hyfsat antal lyssningar givet i princip ingen marknadsföring.

Det finns massa fina termer och utbildningar i marknadsföringens konst. Jag är inte expert på dem men du kan googla. Problemet är att det inte hjälper dig inte särskilt mycket. Då du snubblar över artiklar som ”Konsten att marknadsföra sig gratis” så handlar det om att försöka få någon att nämna dig på en blogg eller kanske bli intervjuad i lokaltidningen. Och bara det är inte helt enkelt vill jag lova.

Med vår podcast Punschverandan har vi försökt marknadsföra oss en masse. Vi har kontaktat tidningar, artister, relaterade organisationer, kändispoddar, fackpress, äldrehem, you name it men det har än så länge, efter hela 4 veckor, bara resulterat i en tweet från Fredrik Wikingsson och en från Kristoffer Triumf (Värvet). Nu kommer vi förvisso förekomma i en artikel nu på onsdag i Svenska Dagbladet som har en räckvidd på över 160 000 personer men det är så långt vi kommit. Däremot har vi fortfarande krut kvar i bössan. Och en artikel i Svenskan kan ge ringar på vattnet. Jag lär återkomma i marknadsföringens fråga. Jag kommer snart börja jobba med det på allvar men Punschverandan och ett annat experiment under 2015 har en hel del att lära.

Har vi lyckats med marknadsföringen? Kanske. Har du tänkt tanken att lyssna på Gabriellas historia som jag inledde med så har jag i alla fall kommit en bit på väg. Och jag sprängde dessutom in det i något du är intresserad av. Det kallas i de fina rummen för Content marketing – och är väl ett lika hett ord som sociala medier var för fem år sedan. Vi ska prata mer om om det senare – det lovar jag. Den här gången satte jag mer fingret på problemet än gav lösningar. Men det kommer. Förr än du anar. Jag har utvecklat hela hösten vilket är superkul men nu vill jag marknadsföra. Så låt oss tala mer om detta ämne snart.

PS

Vad är det för utveckling jag talar om? Eftersom jag själv brottats med marknadsföringsproblem ville jag hitta lösningar på problemen. Jag kommer snart berätta om mina tekniska landvinningar denna höst. De kommer ge dig nya verktyg att ta dig an marknadsföringsproblemet. Och en annat problem i idéfasen. Se där – en hint om en lösning. Ha det så bra så länge.

PS2

Vi marknadsförde idag Gabriellas avsnitt på Facebook för ynka 130 kronor. Låt oss se vad det genererar. Ja – jag ska ge er en recension av Facebooks marknadsföringsmotor helt enkelt.

PS3

Jag blev refuserad av ett Bonnierförlag idag med mitt spänningsromanmanus Den Femte världens skymning (se trailer här). Mina andra fyra refuseringar var hyfsat väntade. Bonnier är lite mer svårsmält särskilt som de släppt en bok i samma genre men det kanske var just därför. Manuset var lite otrovärdigt. Nej det är inte en beskrivning av diskbänksrealismen jag söker. Its a story för f-n. Det gör ont men är väntat. 16 förlag kvar…

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
To work for the man (every night and day)

Blogg

I morse slog den här textraden mig som en slägga i skallen: I work for the man every night and day. Nu tänker ni på den sångraden tills dess jag avslöjar vem som framfört låten.

Hur som helst. Textraden talar till mig. Det här är exakt det jag inte vill. Work for the man. Every night and day. Jag vill inte jobba for the man en enda timme. I wanna be the man! The man som bestämmer över mina egna tider. The man som tar besluten och får glädjas eller lida med dem. The man som får det att hända. The man som skapar. The man som säljer det han tror på. Den the man vill jag vara.

Vill ni ha en anledning till att inte work for the man every night and day? Okej. Mellanchefer. Mellanchefer är bland det värsta jag råkat ut för. Mellanchefer är som mellanöl. Ett mittemellanalternativ för den som inte kan bestämma sig för om det gäller att festa till eller hålla sig lugn och sansad. Missförstå mig rätt. Jag älskar mellanöl. Men där mellanölet erbjuder ett vettigt alternativ till en mixad kväll med noll huvudvärk erbjuder mellancheferna mest omixade dagar med kraftig huvudvärk. Jag har sällan jobbat mig högre upp än att jag har tjänat direkt under en mellanchef. Jag tror det beror på mina entreprenörsegenskaper. En entreprenörsegenskap sägs vara att göra sig omöjlig på kontoret för man sätter sig emot allting. Det är inte sant. Jag sätter mig bara emot sådant som jag tycker är helt onödigt. Som veckomöten där man beskriver topplistor på bästa säljare då det bara tar min tid att sälja. Eller möten där man ska sätta ”strukturer” som ändå bryts efter någon vecka. Eller peppsnack som inte har någon som helst underbyggnad. Alla de här epiteten tillskriver i alla fall jag mellanchefer, mellanchefer och mellanchefer.

Fler anledningar? Visst. Att göra sin grej. Zlatan gör sin grej. Han gör mål. Han är en av de bästa anfallarna i världen. Och han är det för att han älskar sin grej. Zlatan tränade ett tag den koreanska kampsporten tae-kwon-do men han blev inte bäst på den. Troligen för att han inte älskade den. Du blir inte bäst om du inte älskar. Jag älskar det jag gör. Det kanske inte gör mig allra bäst men det gör mig bra. Och då man gör något som man tycker är bra och som man trivs med blir fritiden = arbetet och gränserna suddas ut. Jag älskar att sudda gränser. Mellan jobb och fritid. Mellan barn och vuxen. Mellan nationaliteter. (Jag tror mellanchefer i gemen ogillar att sudda gränser – jag tror de gillar att ha gränser – jag tror de måste ha gränser).

Men mest av allt handlar det om att göra SIN grej. Inte the mans grej. Det är min grej och jag älskar den. Just nu bygger jag flera digitala produkter som jag ska berätta mer om senare. Det är min grej. Det och min podcast Punschverandan (lyssna för sjutton på Punschverandan.com eller i en podapp, då heter vi punschverandan) där jag och en kollega intervjuar äldre om deras liv. Det är helt fantastiska berättelser. De har något att lära oss. De har historier. Och jag är så stolt att jag får göra den här podcasten. Min grej.

John Fogerty, frontfiguren i Creedence Clearwater Revival, gjorde sin grej bland annat då han sjöng Proud Mary som börjar ”Left a good job in the city, I worked for the man every night and day”. Till next time friends.

Dela post
Kommentarer (2)
  • Haha. Tack för det och du har helt rätt. Bad research här. Klart det är workin som är rätt ord.

    Niklas

    2015-11-01 14:52

    Svara

  • Jag kunde inte ha sagt det bättre själv och ändå har jag försökt flera gånger i de här spalterna. Fast den korrekta textraden är väl “Working for the man…”?

    Henrik Hall

    2015-11-01 10:38

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Några ödmjuka råd i väntans tider…

Blogg

Inget är som väntans tider. Nej. Exakt. INGET är som väntans tider. Och i den första av mina blogginlägg tänkte jag förklara lite om epitetet väntan.

Jag som ska lotsa er genom farvatten av mina blogginlägg heter Niklas Gerholm, 42. Jag sa upp mig från jobbet i somras för att satsa på flera nya idéer. Jag har tidigare arbetat många år med en community för föräldrar som aldrig nådde sina mål av skäl jag får anledning att återkomma till. Jag vågar i alla fall så smått smaka på ordet entreprenör även om min inkomst från det jag gör fortfarande hägrar någonstans där framme.

I mina blogginlägg på Driva eget kommer jag ta upp ämnen som berör entreprenörskap och mitt eget entreprenörskap. Eftersom mitt entreprenörskap är ekvivalent med mitt liv (eftersom Fritid Företagande Familj är de tre F som mixas samman i en mustig gryta) så kommer jag även bli lite personlig vilket jag hoppas inte ska störa.  Så var var vi? Aha! Här! Väntan. V…ä…n…t…a…n. Du minns den från din barndom eller hur? Julafton. Födelsedagar. Lördagsgodis. När ska pappa bygga koja med mig? Men du minns den nu också. När kommer mejlet från VemSomHelst AB? När ringer tryckaren egentligen? Skulle inte advokaterna hört av sig i förgår senast? Låt oss tala väntan för ni lider av den precis som jag. Men vad jag minns och också upplever är väntan.

Den dag du bestämmer dig för att starta en verksamhet, vare sig du registrerar den dag ett eller så smått börjar planera den, så kommer du få lära dig att tålmodigt likt ett barn… vänta. Jag hatar att vänta. Men man måste vänta. Frågan är vad det är man väntar på? Äger all den här väntan sin riktighet? Låt mig få exemplifiera och komma med några ödmjuka råd kring ämnet väntan.

För en tid sedan väntade jag besked från en samarbetspartner som kontaktat mig. Avtalet var mer eller mindre klart. Vi skulle höras om några dagar. Några dagar gick. Så gick några till. Jag ringde upp. Inget svar. Ingenting. Efter en tid slutade jag ringa. Den partnern som jag verkligen gillade från början och som själv sökt upp mig har nu dalat en aning i mina ögon. Hade något hänt? Jag fick aldrig veta. Jag fick vänta.

För tillfället driver jag en podcast som jag försöker få sponsorer till. Min kollega har gjort ett hästjobb vad det gäller marknadsföringen och sponsorjakt men här gäller det att vänta. Vänta på att kvinnan som har hand om det och det ska återkomma från konferens (går det möjligen att använda mobil teknologi för ett samtal så vi slipper vänta en vecka, jasså inte det nähä tack då). Vänta på att marknadschefen ska återkomma efter att hon har läst mejlet (läs: vi ringer tillbaka till marknadschefen om senast en vecka).

Vänta på att underleverantören ska bli klar med sin produkt så man kan komma vidare. Vänta på  att potentiella samarbetspartner ska lösa sina problem med en leverantör så man kan fördjupa ett samarbete. En gång fick jag vänta på en kommun i fyra månader. Vid första mötet var allt klart och vi skulle inleda samarbete. Sen kom ingenting från kommunen. Och mannen ifråga slutade svara. Efter en månad av radiotystnad efter ett intesivt jagande ringde jag igen och fick svar direkt. Frågan hade lämnats över av okänd anledning. Inom ytterligare några månader återkom berörd part med ett ”det blir inget samarbete.” Anspänningen som samlats efter den väntan slog hårt på psyket. Vänta. Vänta. Vänta. Att ”snällt vänta” är lite av en svensk inställning. Då man snällt väntar händer oftast… ingenting. Alls.

En av mina förebilder är Steve Jobs. Han var fantastisk och han var vidrig. Men han gav aldrig upp. I sitt säljande kunde han ringa tjugo gånger om dagen tills återförsäljaren gav upp och tog in hans Apple-dator. Idag fungerar inte den principen. Men energin och viljan måste finnas där. Krossa väntan. Men krossa den vid rätt tillfälle.

Men jag är fullt medveten om att man måste vänta. Jag kan hantera väntan. Mitt problem är då väntan drar ut över tiden och det gör den i princip alltid. Jag förstår att den drar ut på tiden då man som företagare inte har mycket att komma med och mer är beroende av den som man söker än den som man söker är beroende av en själv. Det är en dum inställning från den andra parten för du vet aldrig vem det är som kommer ta nästa position på marknaden. En dag kan förhållande vara omvänt. Man bör behandla alla lika – stora som små. I företagande och i verkliga livet.

Vänta alltså… Tiden går. Det är jobbigt i sig. Men vad värre är att det kostar dig. I värsta fall kan det kosta dig mycket. Du förlorar antingen pengar eller tid då dagarna rinner iväg. Och om vi ska bli lite personliga så lider du nog en del inombords också. Nervositeten gör sig påmind. Det kan gå ut över folk som du har i din närhet. Din väntan gör sig påmind hos fler än dig själv. Det är inte bra och du vill verkligen agera. Så vad kan du göra åt det?

Två saker. Du kan höra av dig. Ligga på. Få dem att respondera. Det uppskattas av vissa men inte av alla. Ibland kan dina påringningar kan komma olägligt. Du kan verka desperat. Ibland slår det tillbaka och folk blir irriterade. Hur mycket man kan ligga på beror inte på dig utan på den du bearbetar. Och ganska sällan vet du graden av toleransnivå. Men försök få ur dem ett datum, en tid då de ska återkomma. Då ligger bollen hos dem och du har rätt att ringa upp.

Det andra du kan göra är att titta på alternativa lösningar.  Mitt råd är att alltid ha alternativa lösningar. Gärna flera. Det här är ett mer krävande tillvägagångssätt men det bygger säkerhet. Hela min egna affärsidé bygger egentligen på ”alternativa lösningar”.

Har du tur kan också vänta bli synonymt med timing. Att vänta in något och samtidigt försöka bygga en relation kan ge fruktsamma samarbeten. Antag att du har kontakt med en underleverantör som skapar en unik produkt men som fortfarande behöver få ut den på marknaden. Genom att vara med i en betatest av den bygger du en relation som kan vara viktig för ditt företags framtid. Det här handlar bara om tur och tidpunkter och kan resultera i så väl ingenting som någonting men det är ett exempel på när väntan kan föra något gott med sig. Väntan kan också föra något gott med sig då det du väntar på inte visar sig vara det bästa alternativet. Ett nytt och bättre alternativ uppenbarar sig som hade varit svårtillgängligt om du tagit det första alternativet. Dock är slaget av ett nej efter en lång tids väntan på något som är mer eller mindre avgörande brutalt. Jag har själv upplevt det flera gånger. Väntan är alltid värre än beslutet. Jag säger det igen: skaffa alternativa planer. Den dag du sitter där och väntar (läs idag) så tycker jag du ska försöka ta åt dig av de här tankebanorna och applicera dem på det du väntar på.

Men trots allt är jag besviken på hur deadlines så ofta spräcks i det här landet. Själv försöker jag vara noga med deadlines och tider. Håller det fullt ut? Vi kan väl börja med att testa min leveransförmåga i förhållande till tid med att undersöka min frekvens av antalet postade inlägg i månaden här? Tack för er tid. Nu fick någon annan vänta på er.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Väx utan att anställa
Smarta samarbeten ger bättre affärer
Franchise: Låt andra kopiera din idé

Dessutom:

  • Planera skatten efter 60
  • Våga vara personlig – få fler kunder
  • Redo för GDPR? Undvik böter