Några ödmjuka råd i väntans tider…

Niklas Gerholm

Publicerades: 27 oktober, 2015

Inget är som väntans tider. Nej. Exakt. INGET är som väntans tider. Och i den första av mina blogginlägg tänkte jag förklara lite om epitetet väntan.

Jag som ska lotsa er genom farvatten av mina blogginlägg heter Niklas Gerholm, 42. Jag sa upp mig från jobbet i somras för att satsa på flera nya idéer. Jag har tidigare arbetat många år med en community för föräldrar som aldrig nådde sina mål av skäl jag får anledning att återkomma till. Jag vågar i alla fall så smått smaka på ordet entreprenör även om min inkomst från det jag gör fortfarande hägrar någonstans där framme.

I mina blogginlägg på Driva eget kommer jag ta upp ämnen som berör entreprenörskap och mitt eget entreprenörskap. Eftersom mitt entreprenörskap är ekvivalent med mitt liv (eftersom Fritid Företagande Familj är de tre F som mixas samman i en mustig gryta) så kommer jag även bli lite personlig vilket jag hoppas inte ska störa.  Så var var vi? Aha! Här! Väntan. V…ä…n…t…a…n. Du minns den från din barndom eller hur? Julafton. Födelsedagar. Lördagsgodis. När ska pappa bygga koja med mig? Men du minns den nu också. När kommer mejlet från VemSomHelst AB? När ringer tryckaren egentligen? Skulle inte advokaterna hört av sig i förgår senast? Låt oss tala väntan för ni lider av den precis som jag. Men vad jag minns och också upplever är väntan.

Den dag du bestämmer dig för att starta en verksamhet, vare sig du registrerar den dag ett eller så smått börjar planera den, så kommer du få lära dig att tålmodigt likt ett barn… vänta. Jag hatar att vänta. Men man måste vänta. Frågan är vad det är man väntar på? Äger all den här väntan sin riktighet? Låt mig få exemplifiera och komma med några ödmjuka råd kring ämnet väntan.

För en tid sedan väntade jag besked från en samarbetspartner som kontaktat mig. Avtalet var mer eller mindre klart. Vi skulle höras om några dagar. Några dagar gick. Så gick några till. Jag ringde upp. Inget svar. Ingenting. Efter en tid slutade jag ringa. Den partnern som jag verkligen gillade från början och som själv sökt upp mig har nu dalat en aning i mina ögon. Hade något hänt? Jag fick aldrig veta. Jag fick vänta.

För tillfället driver jag en podcast som jag försöker få sponsorer till. Min kollega har gjort ett hästjobb vad det gäller marknadsföringen och sponsorjakt men här gäller det att vänta. Vänta på att kvinnan som har hand om det och det ska återkomma från konferens (går det möjligen att använda mobil teknologi för ett samtal så vi slipper vänta en vecka, jasså inte det nähä tack då). Vänta på att marknadschefen ska återkomma efter att hon har läst mejlet (läs: vi ringer tillbaka till marknadschefen om senast en vecka).

Vänta på att underleverantören ska bli klar med sin produkt så man kan komma vidare. Vänta på  att potentiella samarbetspartner ska lösa sina problem med en leverantör så man kan fördjupa ett samarbete. En gång fick jag vänta på en kommun i fyra månader. Vid första mötet var allt klart och vi skulle inleda samarbete. Sen kom ingenting från kommunen. Och mannen ifråga slutade svara. Efter en månad av radiotystnad efter ett intesivt jagande ringde jag igen och fick svar direkt. Frågan hade lämnats över av okänd anledning. Inom ytterligare några månader återkom berörd part med ett ”det blir inget samarbete.” Anspänningen som samlats efter den väntan slog hårt på psyket. Vänta. Vänta. Vänta. Att ”snällt vänta” är lite av en svensk inställning. Då man snällt väntar händer oftast… ingenting. Alls.

Kolla in
Sveriges största influencers – så mycket tjänar de
Nyheter

Sveriges största influencers – så mycket tjänar de

En av mina förebilder är Steve Jobs. Han var fantastisk och han var vidrig. Men han gav aldrig upp. I sitt säljande kunde han ringa tjugo gånger om dagen tills återförsäljaren gav upp och tog in hans Apple-dator. Idag fungerar inte den principen. Men energin och viljan måste finnas där. Krossa väntan. Men krossa den vid rätt tillfälle.

Men jag är fullt medveten om att man måste vänta. Jag kan hantera väntan. Mitt problem är då väntan drar ut över tiden och det gör den i princip alltid. Jag förstår att den drar ut på tiden då man som företagare inte har mycket att komma med och mer är beroende av den som man söker än den som man söker är beroende av en själv. Det är en dum inställning från den andra parten för du vet aldrig vem det är som kommer ta nästa position på marknaden. En dag kan förhållande vara omvänt. Man bör behandla alla lika – stora som små. I företagande och i verkliga livet.

Vänta alltså… Tiden går. Det är jobbigt i sig. Men vad värre är att det kostar dig. I värsta fall kan det kosta dig mycket. Du förlorar antingen pengar eller tid då dagarna rinner iväg. Och om vi ska bli lite personliga så lider du nog en del inombords också. Nervositeten gör sig påmind. Det kan gå ut över folk som du har i din närhet. Din väntan gör sig påmind hos fler än dig själv. Det är inte bra och du vill verkligen agera. Så vad kan du göra åt det?

Två saker. Du kan höra av dig. Ligga på. Få dem att respondera. Det uppskattas av vissa men inte av alla. Ibland kan dina påringningar kan komma olägligt. Du kan verka desperat. Ibland slår det tillbaka och folk blir irriterade. Hur mycket man kan ligga på beror inte på dig utan på den du bearbetar. Och ganska sällan vet du graden av toleransnivå. Men försök få ur dem ett datum, en tid då de ska återkomma. Då ligger bollen hos dem och du har rätt att ringa upp.

Det andra du kan göra är att titta på alternativa lösningar.  Mitt råd är att alltid ha alternativa lösningar. Gärna flera. Det här är ett mer krävande tillvägagångssätt men det bygger säkerhet. Hela min egna affärsidé bygger egentligen på ”alternativa lösningar”.

Har du tur kan också vänta bli synonymt med timing. Att vänta in något och samtidigt försöka bygga en relation kan ge fruktsamma samarbeten. Antag att du har kontakt med en underleverantör som skapar en unik produkt men som fortfarande behöver få ut den på marknaden. Genom att vara med i en betatest av den bygger du en relation som kan vara viktig för ditt företags framtid. Det här handlar bara om tur och tidpunkter och kan resultera i så väl ingenting som någonting men det är ett exempel på när väntan kan föra något gott med sig. Väntan kan också föra något gott med sig då det du väntar på inte visar sig vara det bästa alternativet. Ett nytt och bättre alternativ uppenbarar sig som hade varit svårtillgängligt om du tagit det första alternativet. Dock är slaget av ett nej efter en lång tids väntan på något som är mer eller mindre avgörande brutalt. Jag har själv upplevt det flera gånger. Väntan är alltid värre än beslutet. Jag säger det igen: skaffa alternativa planer. Den dag du sitter där och väntar (läs idag) så tycker jag du ska försöka ta åt dig av de här tankebanorna och applicera dem på det du väntar på.

Men trots allt är jag besviken på hur deadlines så ofta spräcks i det här landet. Själv försöker jag vara noga med deadlines och tider. Håller det fullt ut? Vi kan väl börja med att testa min leveransförmåga i förhållande till tid med att undersöka min frekvens av antalet postade inlägg i månaden här? Tack för er tid. Nu fick någon annan vänta på er.