• "Nytt i PR-skolan: Alla söker på nätet, och mest söker journalister. Se till att de hittar det du vill om ditt företag."

    Anna Fagerström

  • "5 tips för att säljpimpa en ny säsong!"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "Tack vare Social Selling har jag mycket mer tid över som jag spenderar på min familj."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Anna Fagerström
  • Ulla-Lisa Thordén
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Mikaela Holegård

    Mikaela Holegård

    entreprenör och författare

    Mikaela har gjort sin hobby till business och har som mål att varje potentiell idé ska kunna bli verklighet. Hon jobbar i flera projekt, bl. a. som copywriter, och har även skrivit och lanserat tre böcker på egen hand.

    • Håll kontakten
    • RSS

Om nobben och räkmackor. Och att PÅL ska banne mej ut på marknaden under nästa år

Blogg”Ja, det är XXX”

”Hej, Mikaela Holegård heter jag och jag arbetar med en innovation, en ny produkt, som jag skulle vilja presentera för er. Innovationens syfte är att öka säkerheten under bilresorna, och kan på flera sätt skapa mervärde för er och era kunder.

”Jaha…”

”Jag skulle gärna vilja presentera produkten för er”

”Jag känner inte att vi har behov av en sådan här produkt. Den finns inte idag och vi har klarat oss utan den hittills. Nej, jag känner att vi bara skulle ta tid från varandra. Jag tackar nej”

”Är du säker? Är du säker på att du inte vill se en helt ny produkt som löser problem för era kunder?”
”Det är jag. Tack så mycket…”

Så kan det gå till när man får nobben. Samtalet var mellan mig och en chef på ett av de lokala bilföretagen här i Eskilstuna. Tanken är att introducera PÅL (min innovation och packpåse vars syfte är att öka säkerheten under bilresorna) lokalt i samarbete med utvalda bilförsäljare. Efter mycket tänkande och velande fram och tillbaka känns det som en bra strategi, för jag tror att just bilhandlare är rätt kanal.

Men ja, som du ser började det ju inte speciellt bra… Nu skulle jag förstås ha ringt vidare till nästa företag på listan, men jag fick just nobben från det företag som jag hoppats på allra mest. Kanske orutinerat att ringa just det samtalet först? Eller nej, jag borde kanske snarare fila min presentation – eller? Det är alltid så svårt att veta vad man ska säga, tycker jag. Hur personen på andra sidan luren kommer att ta emot det jag säger. Om han/hon har tid just där och då när jag ringer, eller om person XXX här har haft en dålig förmiddag och bara inte hade energi att lyssna..? Tajming känns otroligt viktigt.

Jag var inte van att få nobben på det här sättet, men har fått lära mig att ta det för mina nu två år som företagare har det varit en blandning mellan ”räkmacka” och stängda dörrar. Man kan ha en föreställning och vision om hur man önskar att det ska gå till (i min värld skulle de här bilhandlarna dregla efter att få sälja PÅL ;) ) men verkligheten är ofta en annan. Det känns som att det vore mest korrekt att mentalt förbereda sig på att få 17 nej och 1 ja, så får varje ”räkmacka” bli ett stort plus.

Nej, jag får slipa till presentationen och ta nya tag. PÅL ska banne mej ut på marknaden under nästa år!

Dela post
Kommentarer (5)
  • Problemet är att det är så många som ringer till företag och erbjuder fantastiska nya produkter och tjänster. Inget hindrar dem att försköna och överdriva, i vissa fall t o m ljuga sig blå. Det vet inköparna och därför säger de nej reflexmässigt om de inte har en tydlig anledning att säga ja. Den viktigaste anledningen att säga ja är för de flesta att de känner och litar på den som ringer. Så mitt råd är: nätverka. Gå med i några lokala föreningar där inköparen kan tänkas vara verksam. Fråga kollegor om de känner inköparen i fråga och kan introducera dig. Åk dit och be att få intervjua honom/henne för en artikel du skriver i Driva Eget. När ni är kompisar, då presenterar du PÅL!

    Henrik Hall

    2015-11-01 10:47

    Svara

  • Tack för tipsen, Henrik!

    Mikaela

    2015-11-03 15:43

  • OK
    Det var intressant att veta hur du tänker. Ja det är nog mer komplicerat om man är designer som du är.
    Har bara Träningssålt lite på Tradera av grejer på vinden, men har funderat på att starta nån verksamhet.

    Shimada

    2015-10-22 16:05

    Svara

  • Hej!
    Undrar varför du inte presenterar och säljer din produkt direkt på nätet?
    ( Detta är en lekmannakommentar från en Draknästet-tittare)

    Shimada

    2015-10-08 22:22

    Svara

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Om ett sätt att definiera begreppet målsättning och om att ändra sin vardag

BloggJulhelgen är över. Nyårsfirandet är förbi.  Det är dags att blicka framåt, ta tag i projekten och komma igång med arbetet igen. Det är verkligen lätt att tappa arbetstempo under en ledighet tycker jag, och kände samma sak efter sommaren som jag gör nu. Det är tur att jag närmar mig deadline för böckerna så att jag börjar känna pressen, som hjälper mig att prestera.

Något som är vanligt såhär i inledningen av ett nytt år är att sätta upp mål. Vare sig det är ett slags nyårslöfte eller inte så är vi många som yttrar tankar om en förbättrad vardag och hur vi ska nå dit. Kanske har du som läser det här satt upp mål och nu ska ta tag i det som behövs för att du ska förverkliga den där tanken eller drömmen. Och det behöver inte handla om något ”klyschigt” som att bli mer hälsosam (även om det ofta är en bra faktor för att få mer energi i vardagen), utan jag tänker mer på de tankar som handlar om att ändra sin vardag till det bättre.

Jag har många personer omkring mig som någonstans skulle vilja ändra sin vardag. Personer som varje dag yttrycker missnöje om sitt jobb och som drömmer om att göra något annat. Jag brukar alltid bli lite tyst i sådana diskussioner. Någonstans känner jag igen mig i att inte vara helt nöjd med jobbsituationen, och det beror mest på en svag frustration över att vilja göra så många saker och samtidigt veta att man inte kan göra allt på samma gång… Men jag vantrivs inte med mina arbetstider. Jag har inte en dålig, otrevlig arbetsledare eller jobbar massor av övertid utan att få varken uppskattning eller rättvis ersättning för det. Jag har schysta villkor för mitt arbete och jag älskar min flexibla vardag med ansvar under frihet. För ansvar och disciplin krävs för att arbeta mestadels hemifrån och leverera och sälja för att få in pengar på kontot varje månad. Så när mina vänner pratar om att de skulle vilja göra annat är mitt spontana svar: Vad hindrar dig?

Det är få som kan byta jobb ”bara sådär”, och man ska respektera att det kan ta dig att ändra sin jobbsituation. Ja, det kan ju faktiskt innebära flera års studier för att nå den där yrkestiteln som du vill ha. Men värdera dig själv och din tid. Ställ alternativen mot varandra och jämför dem; välj att vara kvar på samma jobb eller inom samma bransch tills du går i pension, eller investera i dig själv. Se över möjligheterna att söka den där utbildningen, byta tjänst och få en bättre vardag men kanske lägre lön… Vi arbetar så många år och spenderar så (sjukt) mycket tid på vår arbetsplats varje dag. Varje vecka och varje år… Ska inte de här timmarna vara av kvalitet då? Och det är ju faktiskt så att den enda som kan ändra situationen är du själv.

Se det som en spark i baken! Har du sett något av nyhetsprogrammen under de senaste dagarna har du säkert hört experterna tipsa om att det här med löften och mål bör innehålla realistiska saker. Med andra ord, ta steget att ändra din vardag i små steg. Jag vill ju alltid rekommendera alla att någon gång i livet driva eget företag. Det behöver verkligen inte vara en heltidsverksamhet, men syftet med de orden och rekommendationen är att ge alla chansen att få jobba med det man gillar allra mest och att få göra den där resan som ur så många perspektiv ger så mycket tillbaka och som utvecklar dig som människa på så många nivåer.

Mitt realistiska mål det här året är att ge ut två böcker. Jag vill sälja slut på det lager som jag har idag av mina tidigare titlar och hoppas att det ska ske genom att bl. a. hitta återförsäljare i Norge och Finland. Jag vill även sälja ut lagret med nummerskyltar och andra designprodukter som jag har tagit fram. OCH, den där PÅL ska allt bli något. Frågan är vad…

God fortsättning på dig, och spark i baken att skapa en vardag du trivs i. Oavsett om det sker i år eller nästa år. Låt det ta tid och planera långsiktigt.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Om min nya roll som textilinköpare och om lärdomen att inte nypa sig i armen för tidigt

BloggEfter besöket på företaget i Sexdrega var jag full av energi och sådär riktigt positivt inställd till PÅL-projektet.  Det kändes som att jag nu var riktigt nära en lansering, och på vägen hem i bilen planerade jag processens kommande steg. Men så gjorde jag misstaget att nypa mig i armen;  jag googlade olika leverantörer och material. Jag nöp inte jättehårt, men tillräckligt för att bryta det flow som jag var inne i.

Som egenföretagare tvingas man till att axla många roller inom företagandet. Ni vet, de klassiska rollerna att sälja, producera/skapa, ekonomi etc. Med andra ord de delar som måste fungera för att verksamheten ska rulla. Många delar kan man förstås lämna iväg, och bör göra om de tar emot. Jag lämnar till exempel bort bokföringen då den delen inte alls är i mitt intresse eller kunskapsområde. Däremot sköter jag allt annat, och samtidigt som jag satt med datorn framför mig och nöp mig i armen insåg jag att jag nu hade fått ytterligare en roll; textilinköpare.

Jag har gjort många saker under de här två åren och till viss del är jag van vid inköp i olika former då jag har beställt diverse egendesignade produkter i olika material. Företaget i Sexdrega står inte för något inköp utan syr bara. Jag har försökt bekanta mig med textilbranschen länge och det känns fortfarande långt bort att vi ska klicka på riktigt med varandra. Textilinköpare… jag googlade på alla sökord jag kunde komma på och hittade leverantör för polyesterväven, banden och spännena. Jag passade även på att beställa fleece och tillbehören till hundtäckena, som jag också tänkt skicka till Sexdrega för produktion. Sen kom jag till dragkedja. ”Tvåvägs dragkedja” (särskriver alltid sökord hur illa det än ser ut). ”Tvåvägs delbar dragkedja”. ”Grov dragkedja”. Sökorden var många, men trots det hittade jag inte det jag sökte. Jag ville ha en bred, grovtandad dragkedja för rätt känsla och stil för produkten. Helheten är viktig och jag ville inte släppa de här kravet – klart att det måste finnas, men var?

Jag skrev i en grupp för ”syfantaster” på Facebook och fick några tips där. Sedan skrev jag till ägaren av företaget i Sexdrega, som även hon gav några tips på leverantörer, och hos ett av de företagen fick jag napp. När jag packade upp paketet innehållandes ett materialprov höll jag nästan andan för att det skulle vara den dragkedja som jag vill ha. Och tänk, det var det! Nu återstår det bara att bestämma sig för färger och sedan ska allt beställas.

Allt känns lite avancerat i början, men när all research är gjord, kontakterna är knutna och leverantörerna är hittade kommer allt att kännas smidigt. Rollen som textilinköpare kan jag gärna vänja mig vid nu när bitarna verkar ha fallit på plats. Nästa gång jag nyper mig i armen ska vara när första kollektionen PÅL anländer från företaget i Sexdrega och det känns overkligt att jag har kommit så långt.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Om en road trip till Sexdrega för att få en inblick i det här med textilproduktion

BloggI torsdags förra veckan åkte jag, PÅL och hundarna på en liten road trip till Sexdrega, som ligger strax utanför Svenljunga. Med andra ord en resa på dryga fyra timmar (dit, och fyra timmar hem). Syftet med resan var att besöka företaget Svenljungaverken och presentera PÅL för dem. Jag ville veta om det är möjligt att sy upp ett mindre antal packpåsar till en rimlig kostnad samt hur de olika stegen ser ut.

Det känns otroligt roligt att få en inblick i ”textilvärlden” och faktiskt inse två saker: 1. Steget mellan idé och produktion behöver inte vara så långt. 2. Textilproduktion behöver inte förläggas utomlands. Framför allt inte i inledningen av processen. Förutom PÅL väcktes fler produktidéer till liv nu när det plötsligt inte kändes så avancerat längre.

Men ja, i mitt fall med PÅL så ska jag nu ta fram material och skicka det till företaget tillsammans med mönster och gärna en prototyp som kommer att fundera som ett referensobjekt vid tillverkningen. Har jag mönster förblir referensobjektet orört. Annars använder de sig av prototypen för att få fram mönster med mera som gör tillverkningen möjlig. Jakten har börjat och jag får hjälp från företaget att hitta bra grossister och leverantörer. Efter att ha googlat ihjäl mig efter breda dragkedjor utan napp insåg jag att den hjälpen är ytterst värdefull! ;)

Så, när materialet är på plats skickas alltså det tillsammans med mönster och en PÅL ner till Sexdrega där de kommer att ta fram pris på tillverkningen. Inledningsvis kommer delarna att skäras ut för hand då det blir en liten kollektion nu i det första. Men senare kommer jag att investera i verktyg för stansning. Det är dyrt, men helt klart värt det i längden eftersom att just skärdelen är det som kostar mycket då tid är pengar. Att stansa ut de olika delarna går betydligt fortare, och verktyget är ju faktiskt en engångskostnad. Efter att de har räknat på priset hoppas jag på att äntligen kunna säga ”kör” och kunna påbörja den tänkta webbutiken där försäljningen kommer att ske samt planering av marknadsföring med mera nu kan starta på riktigt.

Jag fick en kommentar på mitt senaste inlägg i PÅL-processen där personen frågade varför jag valde att jaga återförsäljare istället för att sälja på egen hand. Att ha samarbeten och återförsäljare har många fördelar, men efter att ha fått nej av X antal tänkbara företag samtidigt som att fler kunder efterfrågar produkten inser jag att det får bli det här steget nu. Och tänk vad jag kommer att lära mig på vägen, och tänk vilken dörr som har öppnats nu i och med kontakten med företaget i Sexdrega. Håll tummarna nu!

Dela post
Kommentarer (1)
  • Det låter väldigt spännande. Det finns inget liknande i Sverige eller Europa vad jag erfarit.
    Jag har en typisk organiser nu som hänger på baksidan av ryggstödet men den är inte hälften så bra.
    Önskelista för förvaring:
    Flaskhållare
    Pennhållare
    Mobilfack
    Handspritshållare (praktiskt om man stannar på rastplats och vill äta en smörgås t.ex)
    Ev. Laptopfack med dragkedja
    Ett större utrymme för lite av varje
    Fack för anteckningsblock
    Solglasögonfack
    Så tycker jag den ska vara stadig i formen och snygg som en Bond-pryl ocskå när man förvandlat den till en väska.

    Shimada

    2015-11-16 00:17

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Ensam är stark (en stund i alla fall)

BloggDet här med att driva företag på egen hand eller i partnerskap är ett ämne som cirkulerar i flera sammanhang. Den som har startat företag har förstås vänt på för- och nackdelarna med att vara en eller flera i bolaget. Beroende på val av verksamhet kan svaret förstås vara mer eller mindre självklart. Personligen var det ett enkelt val att driva företaget på egen hand. Jag hade en ganska rörig ingång och var osäker på vad jag egentligen ville göra, plus att jag trivs att jobba individuellt. Jag ser inte mig själv som den klassiska ”lagspelaren”, men däremot börjar jag mer och mer känna nackdelarna med att vara ensam.

Jag pratade med en vän om det där. Hon driver företag tillsammans med en kompis och de startade sitt bolag direkt efter högskolan och har jobbat på i två år nu, ungefär. Hon menade att det är tuffare att driva företag på egen hand då man får stå för alla roller som krävs för att få allt att funka. ”Är man två, eller fler, kan man dela upp arbetet och försöka att bara jobba med det som man är bra på och tycker är roligt”. Och precis det här ser jag som en stor fördel i att vara två (eller fler). Beroende på företagets storlek växer rollerna sig olika stora, och den dagen vore det väldigt skönt att dela upp arbetet. Något som kanske till och med är en förutsättning för att fortsätta växa, förstås.

”Jag är så imponerad av dig som gör allt själv” fortsatte hon. Det var en mening som jag faktiskt fick smaka lite på – Är det verkligen så imponerande? Jag menar, ibland kan det väl vara svårt att vara flera. Det här med att lyckas dela upp arbetet och att verkligen se till att saker blir gjorda? Att hitta den där perfekta rollfördelningen och styrkorna i att komplettera varandra. Men ja, misslyckas man där blir det svårt… Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det innan, men kanske att det är ”imponerande”? Å andra sidan är jag långt från först med det jag gör, så så coolt är det nog inte. Ska jag vara ärlig ser jag mig inte som så ensam heller med tanke på de personer som jag har runtomkring mig. Det är, för mig, en viktig faktor att kunna prata med, inspireras av och ge och ta feedback med alla de företagare som finns i mitt nätverk. Men visst, det är inga personer som jag kan dela arbetsuppgifter med.

Om jag vill driva företag tillsammans med någon i framtiden? Absolut! Efter att ha drivit eget nu i två år skulle jag gärna testa att driva projekt tillsammans med någon annan. Det finns många fördelar med det! Men innan jag hittar rätt person att göra det med väntar jag, och tills den dag det är en förutsättning för att växa mer hoppas jag att rätt partner finns där.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Om en mc-stuntman som inspirerar genom att vilja flyga över en fontän utanför ett hotell

BloggDet finns en del saker som man inte kan låta bli att fascineras av. Saker som man liksom inspireras av och kan ta lärdom från. En “kollega” och jag pratade om marknadsföring en dag varpå han nämnde Evel Knievel. Känner du igen namnet? Jag hade aldrig hört talas om denne mc-stuntman och alla hans shower och påhitt, och jag fastnade speciellt vid historien om hans hopp över fontänen vid Ceasar’s Palace.

Marknadsföring och PR handlar om strategi och om att synas. Hur, när och var styrs av sammanhang, målgrupp, vara etc. Det finns inget facit med rätt eller fel hur man ska gå till väga, och ibland upplever jag det som lätt frustrerande när man önskar att någon bara kunde säga hur man ska göra. Å andra sidan är det en charm bakom kreativiteten och det jobb som man får lägga ner på att hitta den mest optimala vägen för att nå ut med sitt budskap.

Jag är i farten med att nå ut med mitt egendesignade nummerskyltset, som har en marknad både nationellt och internationellt. Jag ska även hitta kanaler för PÅL, min innovation och packpåse som har följt mig en längre tid. Och så har jag ju böckerna, såklart. Två av titlarna går väldigt bra medan den tredje går trögare. Den säljer, men det behövs nya vägar för att nå marknaden bättre och i en högre fart. Så det finns tre olika produkter med olika målgrupper, marknader och branscher. Utmanande och stundvis både lätt och svårt. Utvecklande, kan man sammanfatta det som.

Man vill förstås tänka utanför boxen när man planerar en kampanj för att nå kunderna på bästa sätt. Att nå den där “drömåterförsäljaren” eller släppa den där bomben när man lanserar sin produkt. Ska det vara intresseväckande, direkt säljande eller ska det bara påminna om att du finns och bygga varumärket för framtiden? Det finns en de, frågor och steg att gå igenom samt svara på, som du säkert känner till. Och det gäller att få effekt och att nå fram, något som kan vara svårt. Men vad var det då som jag fastnade för i berättelsen om Evel Knievel och Ceasar’s Palace? Jo, förmågan att skapa en hype kring sin idé.

Om informationen stämmer ska Robert “Evel” Knievel ha gått en annorlunda väg för att få kontakt med ägaren till hotellet där fontänen står. Evel behövde få tillstånd för sitt event, men även uppmärksamhet. Han ska då ha ringt hotellägaren och utgett sig för att vara journalist från en tidning och sa att han hade hört talas om att Evel Knievel ska hoppa med motorcykel över fontänen vid hans hotell. Hotellägaren blev förstås ställd och efter ett flertal samtal från flera journalister (där alla gestaltades av Evel själv) ville hotellägaren förstås få kontakt med denne Evel Knievel, som nu fick en snygg ingång att prata om sin idé. En idé som ägaren nappade på eftersom att det skulle komma att skapa bra reklam och PR för hans hotell. Win win för båda parter, liksom. Hur snyggt gjort som helst, tycker jag!

Man man tycka vad man vill om Evels strategi, men erkänn att det var smart gjort ändå? Han var kanske inte först med det här, och det är troligtvis en strategi som används på olika sätt idag för att skapa en hype. T.ex. genom att få andra att rekommendera dig och/eller dina produkter. Intressant och inspirerande, tycker jag.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Det är inte svårt. Det är bara att köra. Ja, inte bokstavligen…

BloggJag skrev nyss ett längre blogginlägg relaterat till hundträning som handlar om kunskap och förståelse för uppgiften. Jag skrev om ett moment inom agilityn som min ena hund har svårt för och som vi behöver förbättra nu när hon tävlar på hög nivå – vill man vinna måste allt vara så bra och optimerat som det bara kan. Det här fick mig att snabbt dra en koppling till de tankar som har flugit genom mitt huvud de senaste dagarna som handlar om att just förstå sin uppgift.

Du vet säkert själv hur svårt det är att få tips och råd. Lika många du frågar, ja lika många svar och lösningar sitter du med sen. Jag har drivit eget företag i snart två års tid, och så gott som varje dag har handlat om att lära sig nya saker, klara utmaningar och att utvecklas. Man träffar personer som tror på ens idéer och ofta säger ”Det där är inte så svårt. Det är bara att köra”. Tack, ge en person en bilnyckel, öppna förardörren och vinka in personen att sätta sig bakom ratten samtidigt som du säger ”Det är inte svårt. Det är bara att köra”…

Först nu börjar jag förstå vad jag egentligen gör. Okej, nu lät det där väldigt filosofiskt och nästan flummigt. Det jag menar är att jag börjar se ett samband i alla de kommentarer och tips som jag har fått under åren. Jag börjar se varför det är bra att göra en BMC (Business Model Canvas), eller varför jag fördelaktigen ska ringa direkt till de lokala kontoren gällande PÅL och försöka sälja där istället för att invänta fler prototyper… Och jag börjar förstå hur försäljning går till – att man säljer sig själv mer än sin produkt. Ja, jag har gått med handbromsen i ett tag. Jag bär på en respekt och stark vilja att inte göra fel, men då kommer vi till det otacksamma med att vara egenföretagare och att jobba med produkter och design; det finns inga rätt eller fel. Det finns bara vägar som kanske är mer fördelaktiga än andra. Vilka de är? Ja, testa…

Ni ser, av alla de tips man får längs vägen krävs det mycket att sålla och göra det till ”sitt eget”. Det är som ett enda stort pussel vars helhet inte går att se förrän bitarna blir fler och fler och man ser hur de hänger ihop. Det finns inget facit. Ingen kartong att titta på där man ser hur slutresultatet kommer att bli. Den enda bild som finns är den du själv målar upp i ditt huvud – målbilden.

Jag är en person som bygger allt skapande kring motivation och magkänsla för respektive projekt. Jag måste tro på det jag gör. Något som är svårt när man inte riktigt ser alla pusselbitar eller ens förstår uppgiften. Så, precis som för min hund som tycker att det där momentet är svårt inser jag att man behöver dela upp momenten ibland. Se delmomenten i en stor helhet. Så när någon nu säger de där orden ”Det är inte svårt. Det är bara att köra” förstår jag vad de menar…

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Roligt samtal och energigivande möte

BloggBrukar du svara när det ringer ett okänt nummer? Jag har som regel att alltid svara (ja, inte om det är ett alldeles jättekonstigt nummer, förstås) för man kan faktiskt gå miste om något. Visst är det försäljare många gånger, det erkänner jag. Men säg att tre samtal av 10 är ändå är samtal som jag inte skulle vilja missa och det gör det värt att alltid svara.

I fredags förra veckan kom ett sådant här samtal. Det var strax efter lunch och jag höll på att avsluta arbetsdagen och ta helg. Du vet, när man inte riktigt är hundra procent fokuserad på jobb. Mitt där och då ringer det en kvinna från Strängnäs som presenterar sig och sitt arbete med en produktidé. ”När jag berättade om det här på Business Park blev jag rekommenderar att ta kontakt med dig direkt”, sa hon. Det kändes förstås jätteroligt och vi bestämde möte måndagen därpå, d.v.s i måndags. Det är få möten som ger sådan energi som att träffa en ny kontakt full av kreativitet och engagemang för sin idé. En produktidé inom hundbranschen, vilket förstås ligger mig nära. Att sedan få ge tips och råd – som dessutom uppskattades massor – gör det hela bara än mer roligt. Ett samtal och både jag och min nya kontakt (vill nästan kalla henne vän) har fått energi och idéer till våra projekt.

Så, brukar du svara när det ringer ett okänt nummer? Om inte kan jag rekommendera dig att börja nu.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Våga öppna nya dörrar

BloggÄr ett nej verkligen dåligt? Jag tänker på det där samtalet som man ibland ringer till en ny kontakt eller det där meddelandet som man skickade på facebook. Du vet, när man söker kontakt eller samarbeten i olika projekt och sammanhang. Bara steget att ta kontakt kan vara oerhört värdefullt. Kanske inte idag, men någon gång i framtiden.

Min syster brukar rynka på näsan ibland när jag pratar om mitt sätt att nätverka. Jag tycker om att ta del av andras erfarenheter och frågar gärna om hjälp i olika sammanhang för att lära mig. Hon kan säga saker som “gör något själv någon gång istället för att fråga andra..”. En, enligt mig, klassisk kommentar i sammanhanget när en person inte förstår värdet av att öppna dörrar.

En nyckel i att kunna jobba med olika projekt, som jag trivs med att göra, är att vara modig. Man kan definiera begreppet modig på olika sätt och i det här sammanhanget syftar jag mot att vara nyfiken och att våga. Det är en stor fördel om du är nyfiken och vågar nätverka och lära känna nya personer, men framför allt våga presentera dig själv. Det är också viktigt att våga testa. Våga öppna nya dörrar och se vad som finns på andra sidan. Våga ringa det där samtalet till en person som kanske kan hjälpa dig. Om inte, nej då har du undersökt saken och har fått svar på din fråga.

Jag tycker om att öppna dörrar, och det innebär i praktiken att jag knyter kontakter och att jag vågar testa. Det är onödigt att uppfinna hjulet på nytt. Jag vill undvika merjobb genom att fråga om andras erfarenheter och kunskap om olika saker. De kanske känner någon som känner någon… Alla kan bidra med något, och jag är alltid noga med att själv bidra där jag kan. Om jag kan få hjälp att gå en rakare väg i ett projekt som spar mig tid är det oerhört värdefullt.

I somras var jag på mässa för att visa min ena produkt. Redan innan anade jag att företaget som arrangerade mässan i syfte att hitta nya “storsäljare” var fel kanal för min PÅL, och jag tackade först nej till erbjudandet att delta. Men så tog nyfikenheten över. “Tänk om”-tankarna blev allt fler och jag blev för nyfiken för att inte åka de dryga 43 milen enkel resa för att testa. Jag hade rätt i min gissning om hur det skulle gå, men hade jag inte åkt hade jag alltid undrat vad som hade kunnat hända.

Just “testa” är ett bra ord att ta med sig. Testar man inte får man aldrig veta, och det är på de små avstickarna på resan som man lär sig otroligt mycket. Därför vill jag ge följande tips för att våga öppna nya dörrar:

1. Våga berätta för andra vad du gör. Hitta relevanta personer som kanske kan bidra med något och säg “Jag är på gång att… Har du något tips/Hur skulle du tänka om det här?”.

2. Lägg inte ner ett projekt som inte funkar just nu. Fundera på varför och lägg det vilande. Kanske är du för tidig med din idé? Kanske har du bara inte öppnat rätt dörr än? Plötsligt kanske du får förutsättningarna, och rätt väg, att fortsätta – och lyckas hela vägen fram!

3. Våga testa! Det hänger ihop med punkt 2. Ju fler dörrar du öppnar, och håller öppna, kan vara förutsättningen för att lyckas i ett framtida projekt. Underhåll kontakterna på ett sunt sätt.

Som parentes kan jag berätta om hur jag fick ett efterlängtat uppdrag på det här sättet. Efter ett event på Science Park i Eskilstuna skickade jag ett meddelande på Facebook till en tjej som fick prata om sitt företag och sin resa för oss i publiken. Det här är lite mer än ett år sedan och personen jobbade med grafisk design. Min tanke var att presentera mig och se om vi kunde samarbeta då jag under den här tiden sökte fler skrivuppdrag. Jag fick ingen direkt respons, men det visade sig att jag hade öppnat en dörr. I somras blev jag nämligen kontaktad av samma person som tipsade mig om att de söker en copywriter på byrån som hon jobbar på. Plötsligt hade jag den värdefulla kontakten för att få ett uppdrag som jag önskat få i ett års tid och jobbar nu som konsult för dem sedan en månad tillbaka!  Så våga ta kontakt, för man vet aldrig vad en öppen dörr kan leda till. (Och du, det går alltid att stänga en dörr när helst man vill ;) )

 

 

 

 

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Det här med pitchar

BloggJag har alltid tyckt om att prata inför folk. Jag var nog den enda under min skoltid som tyckte om de muntliga redovisningarna, och det här är en egenskap som har hjälp mig i många situationer som företagare. Jag har ju även varit hundinstruktör i 10 år där jag har planerat och ansvarat för ett okänt antal hundkurser på olika nivåer. Under de här åren har förmågan att improvisera vuxit, och det är en styrka i många sammanhang. Alla de gånger som jag har förberett en pitch är jag tacksam över mina verktyg inom retoriken. Våren 2010 läste jag Retorik A vid Örebro Universitet, en kurs som pågick hela terminen och är en grym grund att ha vid alla tillfällen. Med de kunskaperna känner jag mig trygg när jag ska förbereda mitt pitchmaterial, men även i framförandet.

Grunden att bli trygg att stå inför folk och prata är kunskap. Kan du ämnet du ska prata om blir du trygg i din roll, för du kan din fakta och sammanhanget. Allra helst de gånger som din publik inte alls kan ditt ämne, för då kan ju ingen rätta dig även om du förstås ska vara förberedd på kluriga frågor.

En annan trygghet är att ha ett bra manus. Att ha en bra och snygg presentation är A och O, i alla fall för mig. Jag är alltid noga med hur jag formulerar mig, att allt hänger ihop i en helhet och att allt jag säger har relevans. Den klassiska röda tråden måste finnas där och jag vill inte att min publik, oavsett hur stor den är, ska vara ointresserade.

På onsdag nästa vecka ska jag göra två pitchar. Den kallar vi för “exitpitch” inom LevelUp där vi som har deltagit under våren ska presentera oss och våra företag. Publiken här är i första hand personer här på Munktell Science Park, d.v.s. andra företagare, men dörren är förstås öppen för alla som vill lyssna. Den andra pitchen handlar om att sälja in mig och min innovation PÅL. Sammanhanget här kommer från ett initiativ från Strängnäs Business Park som tillsammans med flera partners erbjuder entreprenörslån utifrån flera ansökningssteg och nu återstår sista steget där vi är 10 företagare som ska möta Draknästet. Vi har inte fått veta vilka personer Draknästet består av, men vi vet vad de vill ha för information och att pitchen ska vara 15 minuter. Syftet med den här pitchen är alltså att jag ska sälja in mig själv, PÅL och varför de borde satsa på mig och min affärsidé.

När jag förbereder en pitch tycker jag att det är enklast att utgå från ett gäng frågor. Vilka frågor det är styrs av sammanhanget. Vet man inte frågor som ska besvaras finns det alltid någon att fråga. En uppdragsgivare eller annan ansvarig. Mina två pitchar på onsdag varierar både i tid och innehåll. Jag kommer att prata om mig själv vilket gör att jag kan all fakta, plus att vi har fått träna på respektive pitch tidigare, så grunden är färdig. Fyra övergripande frågor som jag brukar besvara är:

- Vad är syftet med pitchen och vilka talar jag till?
- Hur lång tid ska jag prata?
- Vad vill de veta? (Är det relevant att berätta massor om mig själv eller är det en produkt i fokus, t.ex…?)
- Hur gör jag pitchen intressant genom rätt disposition? (I vilken ordning ska jag berätta allt?)

Sen finns det förstås en mängd olika verktyg och former för att krydda det hela. Du kanske vill använda teknik i någon form av ljud, en power point eller liknande. Det finns en del att fundera över och det tar tid att skapa en bra presentation. Och inte minst att lära sig den! Jag vill aldrig använda ett manus, stödord eller liknande utan jag vill kunna mitt manus utantill så att jag kan koncentrera mig på publiken och att göra en riktigt bra presentation.

Så nu fortsätter arbetet med de två pitcharna. På onsdag kl 8.45 möter jag Draknästet, och efter lunch (tid är ej satt) ska jag göra min “exitpitch”.

 

 

 

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Läs mer i tidningen Driva Eget
8 nr 545 kr

Nr 5/2016 – bara i papperstidningen:
TEMA: Starta eget utomlands
Så får du mer pondus på affärsmötet
Betalar du för mycket för bokföringen?
Försäkringar för dig och ditt företag
Så startade han eget – med noll kronor och en cykel

Umgås med dem som förstår dig

BloggGång på gång blir jag påmind om hur många fantastiska människor som jag har i mitt nätverk. Både privat och i business. Och gång på gång förstår jag värdet av att ha rätt folk runt omkring mig i rätt tillfälle. Alla människor fyller sin funktion, även energitjuvarna och jag tror att jag har en bra balans där.

Mina föräldrar har varit skeptiska till min envishet att driva eget företag. Varje gång jag presenterar en ny idé bemöts jag av skeptiska toner, men på ett kärleksfullt sätt. De vill mig bara väl, som de säger. Det är en första chans för mig att testa idén för mig själv, för kan jag bemöta deras skeptiska undertoner, men fortfarande tro på idén är den nog värd att gå vidare med. Presenterar jag samma idé för en nära vän säger hon att den är superbra. Det vet jag redan innan. Hon är min boost och viktig för att hon ger mig energi och självförtroende i många situationer, men att bedöma mina idéer och vara ärlig är inte hennes grej.

Jag har möjlighet att träffa coola, kreativa företagare varje dag. Folk att inspireras av, prata med och ta lärdom av och det är någonting som betyder väldigt mycket för mig. Under hela våren har jag velat fram och tillbaka över företagets inriktning – eller inriktningar – och att ha bra folk som lyssnar på dig, förstår hur du tänker och kan hålla med eller ge nya input är viktiga. Ja, ovärderliga för att vara ärlig. Jag har nyligen lärt känna flera duktiga företagare i Strängnäs som ger många bra input i processen med PÅL, som ju har stått still ett tag. Jag är alltid noga med att tänka högt för att få respons på mina tankar, men frågar alltid hur de skulle ha tänkt. För har jag personer framför mig som jag vet har gjort den ena resan efter den andra och bär på massor av erfarenhet är det så lätt att lyssna. Sen har alla förstås olika syn på saker så uppgiften att processa all input kvarstår förstås. En uppgift som kan upplevas svår och lite jobbig, men det betyder så mycket att bara få deras ord på ens situation. I alla fall när det är personer som förstår en.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Inte kan väl jag? Jag är ju ingen…

BloggNu är det gjort. Jag har lanserat min första egna produkt inom mitt egna varumärke Lilla M By Sweden. Jag valde att lägga ut de tre brickorna i min egna webbutik för att kunna presentera dem för marknaden och få respons. Ett steg som alltid är läskigt. Att presentera någonting som man själv har gjort är som att blotta sig själv lite. Så känner i alla fall jag, men det är samtidigt ingenting att vara rädd för. Ingenting som man ska låta sig begränsas av.

Min mamma rynkade på näsan när hon såg brickorna första gången. Hon är min största kritiker och jag är glad över att hon alltid säger vad hon tycker för det gör att jag alltid kan lita på hennes feedback. Den är alltid ärlig. Den gör även att jag får testa mig själv med varje projekt, för kan jag bemöta min mammas kritik med självförtroende så måste ju det innebära att jag tror på min produkt. Skulle jag själv rynka på näsan och känna mig tveksam är det förmodligen ett tecken som inte är alltför positivt… Ni har säkert hört det förr, men vikten av att ha en ärlig person att visa saker för och berätta om sina idéer är guld värt. När jag bemöter kritik brukar jag ibland tänka att det är en smaksak. Jag tilltalas inte av alla designprodukter som säljs i butikerna, till exempel.

Trots min mammas respons valde jag att lansera brickorna och möta kunderna. Jag gjorde färdigt webbutiken, gjorde ett inlägg på Facebook och Instagram och postade det samtidigt som min kompis, som hade praktik hos mig under några veckor och som har följt den här processen. Nu hade jag blottat mig! Vi la ut inläggen på kvällen mellan kl 20 och 21 då jag vet att många är ute på de olika sociala medierna. Jag ville ha respons direkt. Ville veta om det skulle bli en flipp eller flopp. För någonstans finns ändå tanken på att jag, som ju inte är någon, nu försöker etablera ett eget varumärke. Vem skulle vilja köpa mina saker, jag är ju inte känd… Inte kan väl jag…? Tankar som följer i alltifrån design, marknadsföring och inte minst prissättning. Vad är folk beredda att betala för en bricka? Jag är ju ingen…

Och det blev inte heller någon storm kring brickorna, men däremot fina kommentarer om min design. Det har även kommit in några beställningar, och jag kommer att lägga en order hos företaget/leverantören om några dagar. Precis som med min första bok försålde jag innan leverans för att testa marknaden. Frågan om hur brickorna ska säljas återstår dock fortfarande. Vilka är mina kunder; företag eller privatpersoner? Återförsäljare eller användarna? Jag måste hitta en bra strategi att nå ut med mitt varumärke för att successivt bygga ett namn. För jag vill tro att jag kan, även om jag inte är någon…

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Starta eget utomlands
Försäkringarna för dig och ditt företag
Betalar du för mycket för bokföringen?
Maxa utdelningen