Och så vill jag tacka min chaufför, så härligt

Katarina Widoff

Publicerades: 11 december, 2009

Igår var det Nobelfest och prisutdelning för alla vinnarna. Man kan ha vilken åsikt man vill om Fredspriset och kanske även om Litteraturpriset,. men de övriga pristagarnas kunskaper och huruvida någon annan borde få priset istället är omöjligt för de flesta av oss att bedöma.

Jag blev i alla fall glad av att chauffören fick ett offentligt tack för sitt arbete att se till att kemipristagerskan Ada Yonath hittade rätt. ”Det är ju så mörkt i Stockholm, fint men mörkt. Utan Nisse hade jag inte hittat rätt.” Stockholm ses tydligen med utländska ögon miljömässigt kolsvart.

Förutom vem som bör få pris så är också Nobelpriset med efterföljande fest fyllt av olika koder och etikettsregler. I alla samhällen, grupper, avdelningar och gäng så uppstår subkulturer. Koderna för Nobel är ett exempel på det. Där man ska kunna skilja agnarna från vetet.

Såg i tidningen en bild på Göran Persson när han var stadsminister och satt och pratade i mobiltelefonen halvt lutad över Victoria, inte så snyggt och det förstår nog vem som helst.

Men det finns andra koder som är svårare att knäcka. Och om man inte kan dem så går man miste om att göra ett bra intryck och avtryck.

Mats Danielsson gick min kurs i Nätverksekonomi – från kontakt till kontrakt och nu läser jag hans tips i tidningen om modern vett och etikett, från hans bok som ska vara en moderna guide till vardag och fest.

Speciellt intresserad blir jag såklat när det gäller mingeltipsen, vi pratade om det på kursen. Och inom att mingla finns det många koder och en alldeles egen etikett.

Framförallt gillade jag att inte se entrébiljetten som ett mingel med potentiella arbetsgivare (eller kunder). Här gör många fel, att knyta kontakt är bra men kan bli katastrofalt dåligt om det görs på fel sätt. Angarna separeras från vetet…

Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se