• "Gör 2017 till ditt bästa år någonsin! 7 säkra tips för framgång"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "Att sprida olika typer av innehåll är en central del inom Social Selling."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Ulla-Lisa Thordén
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Janne Näsström

    Janne Näsström

    Journalist och företagare

    Janne Näsström från Västervik är en debattlysten journalist som arbetat med reklam och marknadsföring sedan 80-talet. Har varit företagare i 20 år, och driver idag eget bolag som konsult. Han arbetar bland annat i högskoleprojekt kring affärsutveckling.

Bara Gud och småföretagare kan förutsäga framtiden

BloggIsaac Newton var en av världshistoriens främsta vetenskapsmän. Trots att han i grunden hade fel. Newton såg världen och universum som ett urverk. Enligt honom så var allt förutsägbart. Visste man bara förutsättningarna så gick det att räkna ut slutresultatet.

Det är som det än idag antas fungera inom ekonomi och företagande. Går det åt pipsvängen så är det självförvållat genom brister i affärsplanen.

1979 gick en chockvåg genom den naturvetenskapliga världen. Då höll matematikern och meteorologen Edward Lorens en föreläsning om vad han kallade fjärilseffekten. Den brukar beskrivas som att en fjärils slag med vingarna i slutänden kan leda till en orkan på andra sidan jordklotet.

Idag vet de naturvetenskapliga forskarna att allt är ett kaos. Vår värld och hela universum. Exemplen är hur många som helst, senast handlade det om en snöorkan som förväntades dra in över New York. Allt flyg ställdes in, bilar stoppades, befolkningen uppmanades att bunkra mat och hålla sig inne.

Det blev som bekant ett stilla snöfall över New York och orkanen, som fick en nordligare bana, förvandlades till en normal snöstorm.

Meteorologerna bad om ursäkt och gjorde pudlar på löpande band. Varför kan man fråga sig. För alla borde vid det här laget veta att det inte ens går att spå vädret nästa dag med hundraprocentig säkerhet. Snöorkanen kom väl av sig för att en mås flaxade på ett sätt som prognosmodellen inte tog hänsyn till.

Även i ekonomi och företagande råder kaos. Prognoserna havererar på löpande band, utan att en enda ekonom gör minsta pudel. Istället låtsas alla som om ingenting hänt och fortsätter att vara tvärsäkra om framtiden.

Mest vansinnigt är det för småföretagare. Vi förutsätts ha alla svar i förväg, nedskrivna i en affärsplan. Trots att varenda allmänbildad människa borde veta att Newton hade fel. Det kan räcka med en ovälkommen förkylning eller en dikeskörning på väg till kund för att utvecklingen ska dra iväg åt ett helt annat håll.

Bara Gud och småföretagare kan med hundraprocentig säkerhet spå framtiden, verkar de styrande tycka. Samtidigt är de kvicka att förlåta sig själva när kaoseffekten slår till.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Dagens konkursordning är en samhällsekonomisk katastrof

BloggI mitt svar till en kommentar på min förra krönika om inkassobranschen redogör jag för mina erfarenheter. Effekten i mitt fall är att jag inte vågar anställa någon, utan kör själv. Det är förödande om småföretagare känner den otryggheten.

Vidare finns en rättviseaspekt i det hela. Anställd direktör har inget som helst ansvar för sina tillkortakommanden och felbedömningar. Svenskt rekord för hur mycket en tjänsteman drullat bort, utan att behöva ta minsta personligt ansvar, är för stunden 52 miljarder kronor.

I detta sammanhang heter det att man måste kunna ta risker, annars blir det ingen utveckling och värdetillväxt. Mot den bakgrunden är det märkligt att detsamma inte gäller småföretagare. Här ska vartenda korvöre pressas fram, ibland till livets slut.

Samtidigt inser jag att det inte går att avskriva skulder hur som helst. Då skulle det bli omöjligt att finansiera småföretag. Men konsekvenserna måste vara rimliga.

Mitt föreslag är följande. Efter en konkurs sker det som man har skrivit under på. Om villan står som pant för lån, så säljs den av kronofogden. Sparkonton töms för att täcka borgensåtaganden. Och så vidare.

Det måste finnas ett betydande ansvar, annars går det inte att finansiera ett företag. Företagande är inget för fega och resurssvaga och absolut inget som Arbetsförmedlingen ska lura långtidsarbetslösa, lågutbildade och fattiga att starta, vilket sker idag.

Men samtidigt måste det finnas ett slut på eländet. Så här tycker jag att det borde se ut.

Vid en konkurs får förvaltaren även uppdraget att genomföra en skuldsanering av företagaren som privatperson. Under tre eller fem år är allt som idag. Villan ryker. Existensminimum. Men därefter ska det finnas ett slut och vara möjligt att starta om.

Dagens ordning där företagare blir oskadliggjorda för resten av livet är en samhällsekonomisk katastrof. Hur många skulle lära sig att cykla om man bara får en chans?

Dela post
Kommentarer (1)
  • Håller med men det är inte en korrekt bild du återger. Vid kredit från bank så är personliga ansvaret begränsat. Max 500 000 brukar man som fysiker behöva skriva under på. Just för att formen AB ska begränsa risken.

    Gustav

    2015-02-12 17:08

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Inkassobolagen profiterar på krafter från helvetet

BloggMitt förra inlägg gav upphov till en handfull mejl, utöver kommentarerna som finns att läsa nedan. Mejlen kom från företagare och tidigare företagare som drabbats av inkassobolagens framfart.

Om man själv inte har blivit utsatt, skulle man tro att det är rena rövarhistorier.

Jag tillhör de drabbade. För snart tio år sedan blev jag attackerad av inkassobolaget Aktiv Kapital. Det var ytterst obehagligt och kostade mig pensionsförsäkringen. För att inte gå i konkurs, tvingades jag begära återköp hos Skatteverket, vilket beviljades efter lagstadgad utredning.

Handläggarna som jag hade kontakt med visste exakt hur de skulle skrämma skiten ur en skuldsatt företagare. Samtalen var formella och korrekta. Kliniskt, ungefär som när vanliga hederliga tyskar en gång skruvade på gaskranarna.

Det finns två veteskapliga experiment som visar vad som gör vanliga människor till ondskans hantlangare. Båda borde vara obligatorium att undervisa om i våra skolor. Det är fängelseexperimentet i Stanford, som många år senare fick sin fullskaliga demonstration i det irakiska fängelset Abu Ghraib, där vanliga amerikanska tjejer och killar förvandlades till sadistiska monster.

Det andra och ännu mer skrämmande är Stanley Milgrams Eichmann-experiment på 1960-talet. Experimenten har upprepats åtskilliga gånger, senast för några år sedan i en teveserie från BBC. Varje gång blir resultatet samma. De flesta av oss är kapabla att döda en medmänniska utan anledning. Under dessa försök räckte det med att undersökningsledaren vänligt men bestämt förklarade att “experimentet kräver att du fortsätter”.

Inkassobolagen profiterar på krafter från helvetet.

Dela post
Kommentarer (4)
  • Men kunde de kräva dig på mer pengar än vad du skulle ha dragit av från den anställdes lön? Vid löneutmätning får den anställde behålla existensminimum resten skall gå till fordringsägarna, kan ju inte varit några enorma summor med en anställd i ett småföretag.

    Martin

    2015-01-30 08:06

    Svara

  • Angående att göra rätt för sig, skulder, lån och konkurser så måste givetvis grundregeln vara att man ska betala sina skulder. Det sagt så tycker jag att man lite för ofta tappar bort kreditgivarens ansvar. Denne måste väl ha ett ansvar att kontrollera att kredittagaren kommer att ha rimlig möjlighet att betala tillbaka sin skuld. Detta fungerar dåligt. Å ena sidan har vi vanliga banker som verkar vara övernitiska på den här punkten och kräver både hängslen, livrem försäkring, borgensåtagande och helst hela krediten reserverad på ett separat bankkonto, samt ockerränta för att bevilja ett lån, särskilt om det är till ett småföretag. Å andra sidan har vi ockerkreditgivarna (tänk “sms-lån”) som verkar ge blanka sjutton i om kredittagaren kan förväntas klara av att betala skulden. Här måste uppenbart spelreglerna justeras, oklart exakt hur.

    Sedan har vi aspekten rörande konkurser som du har varit inne på tidigare. I Sverige blir man lätt stigmatiserad för livet efter en konkurs och allt ska återbetalas, även om det tar resten av livet. Det här är inte heller rimligt. Det borde finnas en tidsgräns eller annan form av gräns här. Det måste vara möjligt att misslyckas och sedan arbeta sig upp igen.

    Kjell Rilbe

    2015-01-29 12:24

    Svara

  • Men Janne nu får du ge dig, du pratar strunt!
    Du menar alltså på fullt allvar att det inte ska gå att driva in en skuld? Den som lånar pengar kan bara strunta i att betala, ingen åtgärd kan vidtas?
    Du skriver “För snart tio år sedan blev jag attackerad av inkassobolaget Aktiv Kapital” – vad menar du, attackerad utan att du hade någon skuld? Har du ingen skuld kan de inte “attackera” dig (dvs kräva betalt för sin fordran), bestrid så går ärendet till domstol.

    Eller i ditt förra inlägg, en skuldsatt person blev till slut tvingad att betala – hu så hemskt!
    Försök tänka dig att du är den som lånat ut. Låntagaren betalar inte – och du kan inte driva in skulden! Undrar vad din krönika skulle handla om då…

    Harald

    2015-01-28 14:15

    Svara

  • I mitt fall tillhörde skulden en anställd. Jag var för blödig och avvaktade med utmätning på lön, eftersom han samtidigt förhandlade om en avbetalningsplan med inkassobolaget. När jag inte åtlydde kronofogdens beslut, begärde de utmätning i mitt företag. Efter diskussion med mina fordringsägare, bestämde jag mig för att sätta bolaget i konkurs, vilket jag meddelade inkassobolaget. Vilket de hade förutsett. Med hänvisning till att jag och min hustru var ägare, styrelse och verkställande ledning ansågs jag ha ett utvidgat företrädaransvar. Med stöd av det skulle de begära utmätning på oss som privatpersoner. Jag kontrollerade saken, det visade sig stämma, och jag tvingades begära återköp av min pensionsförsäkring och lösa ut den anställde. Jag kommer aldrig mer att ha anställda.
    Den aktuella skulden ingick i en skuldstock som köpts i andra hand för en bråkdel av ursprungsskulden. Den hade rekonstruerats till ursprungligt belopp och hög ränta tickade.
    Självklart ska skulder betalas, men det måste finnas en rimlighet i det. Jag återkommer med förslag om hur jag tycker att systemet ska se ut.

    Janne Näsström

    2015-01-28 17:08

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Bananrepubliken där inkassobolagen tillåts härjar fritt

BloggJag fick ett mejl härom dagen. Det innehöll ännu ett bevis för hur inkassobolag skor sig på småföretagare med metoder som borde vara olagliga i en rättsstat.

Meddelandet kom från en företagare som blev skuldsatt i fastighetskrisen på 1990-talet. Förra året, efter nästan 25 år, dök en av skulderna upp igen.

Det handlade inte om några stora pengar, 58 000 kronor, men ett inkassobolag hade nosat upp den, köpt skulden för en spottstyver, rekonstruerat den till ursprungligt belopp och dragit på med räntor och avgifter.

Kravet som ställdes mot företagaren förra året var på 225 000 kr.

Inkassobolaget tog kontakt och krävde företagaren på pengar. Han förklarade sanningsenligt att han inte hade möjlighet att betala. Vilket fick inkassobolaget att begära handräckning från kronofogden. De gick bland annat in i företagarens bankfack, där det fanns handlingar som gjorde det möjligt att verkställa utmätning på konton i två banker tillhörande företagarens sambo.

Det låter som en skröna, men så fungerar det i Sverige 2014.

Jag kommer osökt att tänka på ordet bananrepublik.

Dela post
Kommentarer (3)
  • Eftersom utmätning skedde i bankfacken ljög han uppenbarligen när han påstod att han inte hade några pengar.

    Är fullt rimligt att en fordran kan göras gällande efter lång tid. Lika rimligt som att man utgår från att om man sätter in pengar på ett sprarkonto hos en bank så är pengarna kvar där efter 25 år.

    Mikael

    2015-01-26 12:49

    Svara

  • Du känner inte till preskriptionslagen, eller hur? ;-)

    FR

    2015-01-26 16:39

  • Om företagaren hade bestridit mot kravet med hänvisning till preskription så hade det funnits stor chans att han sluppit utmätningen, i varje fall utifrån de uppgifter som framkommer här.
    Det som kommer fram här är att skulden dyker upp nu 25 år senare, alltså verkar det inte hänt speciellt mycket under dessa 25 år.
    Preskriptionstiden för företag är i allmänhet 10 år.

    Om det däremot, under dessa 25 år, har skickats krav som bryter preskriptionen, så är skulden legitim. Men då ska fordringsägaren eller dess ombud kunna styrka/bevisa att så skett.

    Det är därför så viktigt att man har kunskap i hur det ligger till med reglerna, och att det ofta är värt att ta upp kampen för sin rätt.
    Inkassobolagen är vårt lands maffia i en lukrativ bransch som dessutom backas upp av staten i första hand genom Kronofogden.
    Kronofogden har nämligen ingen skyldighet att kontrollera att en skuld stämmer, utan allt ansvar i den biten ligger på gäldenären.
    Hur många gäldenären vet vad som gäller? Särskilt privatpersoner har mer eller mindre noll koll på lagarna, och de flesta litar på att inkassobolaget har rätt då det förväntas att dom borde ha moral och humanitet i branschen.
    Men riktigt så är det som sagt inte i verkligheten…..

    FR

    2015-01-25 12:18

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Ekonomer – dagens svar på antikens gråterskor

BloggLåt oss flytta oss 22 år tillbaka i tiden. Hela Sverige skakar i sviterna efter sammanbrottet på finans- och fastighetsmarknaderna. Politikerna paraderar i tagelskjortor. Alla är eniga; vi har tagit oss friheter och konsumerat för mycket. Vi är folket och vi har orsakat krisen genom att köpa för många bilar, för många villor, för många fläskfiléer.

Vad politikerna säger gång efter gång efter gång är att det i själva verket är vanligt folk som varit på väg att driva landet i konkurs.

Redan då var jag debattglad och försökte invända att det inte kunde vara sant. Konsumtion är den viktigaste drivkraften i ett kapitalistiskt samhälle. Om jag inte köper så får du inte sälja. Jag betraktades som en idiot och fick inte mina debattartiklar publicerade. Den ende som hade tillåtelse att gå emot gänget med tagelskjortor var, som jag minns det, den dåvarande ekonomireportern Peter Malmqvist på Svenska Dagbladet, idag finansanalytiker.

Dagens finansiella läge har drag av 1990-talets bubbla, med den skillnaden att skuldberget är ännu större, såväl i Sverige som globalt. Men nu är analysen den motsatta – den svenska ekonomin har klarat sig tack vare den privata konsumtionen, genom att svenska folket belånar sig för att köpa bostadsrätter, bilar, semesterresor. Inte en tagelskjorta så långt ögat når.

I båda fallet handlar det om överdrifter. Eller rättare sagt att man mörkar de verkliga problemen. Nämligen att stora resurser används för att bygga luftslott och att resurser blir låsta i meningslösheter. Om pengar ligger oanvända, så blir det ingen konsumtion, inga framtidsinvesteringar.

Men det här berättar inte den moderna tidens svar på antikens gråterskor, ekonomer som i rutan ojar sig och pratar rakt emot vad de fick lära sig på Handels. För att det kortsiktigt gynnar deras uppdragsgivare.

Suck.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Statarens pojke visade sig vara en skickligare företagare

BloggJag har tidigare berättat om att min hustru är svartlistad på arbetsmarknaden och vilka problem det ställer till i mitt företagande. Beroende på att hon och jag har olika bakgrund, så är jag förbjuden att anställa henne i mitt företag.

Samtidigt tycker jag att situationen är intressant. Jag har vridit och vänt på frågan och testat olika strategier. Min slutsats är att det sociala arvet är en bidragande orsak.

Jag är övertygad om att händelser 150 år tillbaka i tiden ligger hustrun i fatet, inte minst genom att det satt outplånliga spår i hennes självförtroende.

Året är 1892 och en gosse föds. Föräldrarna är statare på ett säteri i Småland som drivs som fideikommiss av en adlig familj. Pojken är driftig och lämnar i unga år säteriet för att arrendera allt större gårdar. Till sist får han råd att köpa en liten gård hemma i byn.

Trots att han lyckats bli sin egen, är han fortfarande en statare i fideikommissariens ögon. Fram till pensionen gör han dagsverken utan ersättning på säteriet.

Han blir far till tolv barn. Ett av dem är lika driftig som sin far. Han tar över föräldragården och lägger under sig allt mer mark. Till sist är det han som driver verksamheten på säteriet. Arvtagaren klarar inte av det, utan arrenderar ut all jordbruksmark.

1977 kommer jag in i bilden. Jag är journalist på kommunens tidning och vi har en radskrivare i byn. Han är lärare och en sällsynt fjäskig person. Som kommen från Ådalen blev underdånigheten han visade den unge redaktören en smärre chock.

Läraren torde också ha fått en chock när jag dök upp i byn, som blivande svärson till en i hans ögon lågt stående varelse, statarens son. Hans två barn blev  illa behandlade i skolan upp till årskurs sex och min blivande svåger fick emellanåt rapp med pekpinnen när statarungen inte uppförde sig.

De adliga barnen är yngre än flickan som senare blev min hustru. Jag har med egna ögon sett hur det fjäskades för finfolket. Föräldrarnas börd syntes även i betygssättningen.

Med egna ögon såg jag även med vilket förakt fideikommissarien behandlade min svärfar. För den åldrige godsägaren var han den statare som hans far en gång föddes till och förväntades göra dagsverken på säteriet utan att få så mycket som ett tack för hjälpen.

Vår förstfödda döptes i byns kyrkoruin. Objuden dök läraren upp, mer fjäskig än vanligt och hans var som ett plåster på mina föräldrar. Han försökte på alla sätt kartlägga min stamtavla och jag misstänker att mamma, som än idag skriver och spelar revy, tutade honom full med påhitt.

För några år sedan blev jag påmind om den här historien. Ett av de adliga barnen blev med tiden ett känt namn i mediebranschen. Så känd att hon fick sommarprata i radion. Då berättade hon om uppväxten på landet och om hennes pappa lantbrukaren. Undrar om de adliga barnen ens fick veta att det var “statarens” kossor som betade på ängarna runt herrgården. För till skillnad från hennes far var denne undersåte en synnerligen duglig lantbrukare och småföretagare.

Hur stor roll spelar det sociala arvet och hur mycket styr det våra öden?

Dela post
Kommentarer (3)
  • Vi har Amerika-farare i släkten på båda sidor.
    Tittar man på hur samhället såg ut Sverige bara för 150 år sedan så kan man nog lätt tänka sig att många ville lämna sina roller i hierarikierna och inte bara pga missväxt.
    “Buzz Aldrin” , tvåan på månen är ju för övrigt ättling till en släkt från Värmland som köpte Amerikabiljett. (han har besökt sin släkt). Det tråkiga är väl att de flesta fick det rätt knapert i det nya landet som man ser i “Utvandrarna” fast kanske friare ändå trots allt…. Predestinationen i släkten förvagades väl i samband med rätten till utibildning och industiraliering och inflytningen till städerna men jag kollar gärna på “Vem tror du att du är?” på SVT.
    Nu ska jag kolla på Zeb Macahan….

    Shimada

    2015-01-19 11:10

    Svara

  • Ulf Lundells farfar var statare,men hans far Gerhard bröt sig loss och flyttade in till Stockholm där jag tror han arbetade på ett arméförråd. Ulf Lundell kuggades i examen (godkändes först och underkändes senare) och fick gå ut bakvägen. Men han tog ju sin revansch som bekant….

    Shimada

    2015-01-16 19:19

    Svara

  • Troligen måste man flytta för att komma ur det tilldelade facket. Min farfarsfar var en av de mer förmögna i Härnösand. Farfar var inte skickad att driva den stora gården vidare. Någon förmögenhet har inte funnits sedan 1930-talet. Men det finns fortfarande äldre personer som tycker sig veta att vår släkt har pengar undanstoppade, “gammpengar”. Ändå in på 1980-talet kunde vi få banklån utan borgen bara på folktro.

    Janne Näsström

    2015-01-18 15:11

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Vad gör moderaterna åt sina egna företagarhatare?

BloggMitt inlägg om företagarhatet i facket fick stor genklang och många valde att dela det på Facebook. En av dem som gjorde så var det moderata oppositionsrådet i Sollefteå med kommentaren “Detta är inget nytt tyvärr”.

Men han bör ta en titt på det egna partiet. Där finns också företagarhatare, som anser att vi bara är ute efter att sko oss. Så sent som 2010 torpederade moderaterna den av Alliansregeringen tillsatta insolvensutredningen och satte stopp för vettiga villkor för misslyckade företagare. Moderaterna visade sig företräda banker och inkassobolag, inte småföretagare.

Jag växte upp i Härnösand. Vid sidan om sina fackliga uppdrag var min pappa Kjell Näsström socialdemokratisk kommunpolitiker. Hans moderata motståndare var offentligt anställda tjänstemän. Byrådirektörer, domare, officerare. Om småföretagare tyckte de inte.

Än idag befolkas moderaterna av personer försörjda av det allmänna som för egen del inte har en tanke att ta personligt ansvar. F-skattsedel ska någon annan ha, för att erbjuda städning och snickarhjälp med skatterabatt.

Politiken brukar delas in efter en vänster-högerskala. Det finns en till skiljelinje som är lika tydlig. Den går mellan storskalighet och småskalighet. Tydligast märks det hos moderaterna och socialdemokraterna. I båda lägren finns såväl företagarvänner som företagarhatare, även om partiernas majoritet är storföretagskramare.

Moderaterna borde ta hand om sina egna småföretagarhatare.

Dela post
Kommentarer (2)
  • Håller med till fullo, moderaterna varken nya eller gamla har aldrig varit något småföretagarvänligt parti. Det är ett parti för tjänstemän som har trygga fasta inkomster. I alliansregeringen så var det bara (c) som drev småföretagarfrågor och de fick bara igenom förslagen så länge det inte kostade något, allt annat stoppades av Borg och finansdepartementet.

    Företagarfrågor bland politiker är som sex bland yngre tonåringar, alla talar om det men i princip ingen har någon egentlig erfarenhet eller vet något om det.

    Martin NIlsson

    2015-01-15 08:36

    Svara

  • Liknelsen med ungdomars åsikter om sex är ju lysande! Den sparar jag…

    Janne Näsström

    2015-01-16 10:36

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Sluta osynliggöra misslyckade företagare

BloggPå måndagsmorgonen toppade Rapport i SVT sin nyhetssändning med att antalet överskuldsatta på livstid ökar. Över 100 000 svenskar lever på existensminimum och bara döden kan göra dem skuldfria.

Men en sak glömmer kronofogden i reportaget att berätta. Deras version i intervjun lyder:

“Det vanligaste skälet är att det skett något oförutsett i livet: arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa”.

Men den vanligaste orsaken väljer man att glömma bort. Så här skriver myndigheten själva i utredningen Alla vill göra rätt för sig:

“Företagare är överrepresenterade bland överskuldsatta. Ofta har de större skulder än andra överskuldsatta”.

I utredningen beskrivs dessutom ett antal fall. Här är ett av dem, om Bengt, 55 år:

“Bengt var tidigare företagare och drev ett framgångsrikt företag med ett 30-tal anställda. I slutet av 1980-talet gick en av företagets absolut största kunder i konkurs. Bengt arbetade mycket hårt för att försöka rädda sitt företag. Han drabbades till slut av hjärtbesvär och blev allvarligt sjuk. Bengt svaga hälsa tvingade honom till en längre tids sjukskrivning och under den perioden gick företaget i konkurs med stora skulder. Skulderna hade Bengt gått i borgen för. När Bengt väl tillfrisknat upplevde han att konkursen och betalningsanmärkningar som följde av den, stängt alla dörrar för honom. Sedan dess har Bengt levt vid sidan av samhället och tagit en dag i taget. Den totala skuldbördan är nu så stor att Bengt inte ser någon möjlighet att betala den”.

Att företagande är det mest riskabla man kan syssla med i ekonomiskt hänseende är väl känt. Liksom att Sverige behöver många fler som vågar släppa anställningens trygghet och starta företag. Ändå görs inget för att upphäva livstidsstraffet för misslyckat företagande.

2010 presenterade insolvensutredningen en rad förslag till åtgärder för den dåvarande regeringen. Efter påtryckningar från Svensk Inkasso och Bankföreningen skickades förslagen i papperskorgen. Skulder är mycket lönsamma för inkassobolag och banker.

Enda resultatet blev redaktionella ändringar av skuldsaneringslagen. Kronofogdens siffror visar att ändringarna var verkningslösa. Antalet skuldsatta på livstid har sedan 2010 ökat med 20 procent, visar Kronofogdens statistik vilken presenterades av Rapport.

Det är dags att Kronofogden berättar hur det ligger till, att företagande är den vanligaste orsaken till överskuldsättning.

 

 

 

 

Dela post
Kommentarer (5)
  • Kom över den här tråden nyss. Själv funderat i dessa banor länge och undrar vem som driver dessa frågor om någon gör det?

    Stene Boldt

    2015-03-05 20:27

    Svara

  • Sverige vill helt enkelt inte ha småföretag(are). Och då bör Sverige få slippa.

    Ron (GB)

    2015-01-18 13:14

    Svara

  • Till Rapports försvar ska sägas att man i kvällssändningen illustrerade problemet med en företagare som gick i konkurs efter att han förlorat synen. Han blev svårt sjuk och tvingades leda på existensminimum i 20 år! Högsta tidsbestämda straffet för mord är 18 år med villkorlig frigivning efter 12 om mördaren skött sig.

    Janne Näsström

    2015-01-13 09:45

    Svara

  • Mycket bra Janne! Men fly förbannad blir man över att det är så här,

    Camilla Björkman

    2015-01-12 19:52

    Svara

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Är livets mening att ligga halvt medvetslös på stranden?

BloggAvundsjuka är något som möter varje småföretagare. Vissa A-skattare är så avundsjuka så att de kan kräkas. Men på vad?

Vårt sommarprojekt med landets enda varietétält och trolleri uppfattas av vissa som mycket provocerande. Vilket yttrar sig i osynliggörande. Man ser inte tältet när det står uppställt mitt i stan. Man ser inte helsidesreportagen i lokaltidningen.

En vanlig orsak är att vi företagare verkar ha så roligt. Självklart, du måste tycka att det är roligt för att vara högpresterande. Ser du jobbet bara som ett sätt att skaffa dig lön och ledigt, lär dig jobb framledes utföras av en algoritm, robot eller kines. Och det spelar ingen roll hur välutbildad du är. Till samma pris som en svensk datakonsult kostar får du fem indier med bättre utbildning från högre rankade universitet. Utan arbetsglädje har du snart inget jobb.

Det anses självklart att anställda ska ha bästa tänkbara utrustning. Men hur många är det inte som blir avundsjuka på småföretagares arbetsredskap?

I vårt fall är det mer extremt. Springa iväg och specialbeställa ett jättestort tält med proffsigt ljud och ljus, det gör man inte ostraffat.

Vi har sedan starten 2008 netto satsat runt en halv miljon kronor. Om jag istället tagit ut pengarna som lön, hade det blivit 250 000 kr i fickan.

För 250 000 kronor får man en enklare husvagn eller en mindre fritidsbåt. Vi har ingendera.

Det blir drygt 43 000 kronor om året, vilket de flesta bränner på att ligga halvt medvetslösa på en fjärran sandstrand och frekventera krogen. Vi har inte åkt på semester sedan barnen flyttade hemifrån och krogen, dit går jag bara i tjänsten.

Det handlar alltså om att prioritera. Tycker man att meningen med livet är att bränna pengarna på ingenting, så är det ett personligt val. Mitt val är att förverkliga min stora dröm. De allra flesta har råd att göra samma sak som vi, om de vågar och kan tänka sig att prioritera bort annat.

Så det handlar om att anställda är avundsjuka på att vi småföretagare vågar satsa.

Dela post
Kommentarer (1)
  • Japp. Vet ej varifrån denna ‘avundsjuka’ kommer!!

    Jag hör hela tiden hur roligt det måste vara att vara egenföretagare, få jobba med det jag älskar, ta ledigt när jag vill, roffa åt mig varor, blah blah blah.

    Jag är butiksägare – om jag tar ledigt när jag vill måste jag stänga butiken och om butiken är stängd har jag ingen ikomst. Anställ någon! säger de då – jodå – att anställa någon kostar så mycket mer än bara lön, men det förstår inte arbetstagare – för det bara är lön som de ser – inte alla utgifter!!

    Shelley Nichols

    2015-01-12 11:36

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Det är på tiden att facket rensar ut företagarhatarna

BloggDet är med blandade känslor jag ser hur flera fackförbund vänder sig till egenföretagare för att få dem som medlemmar.

Å ena sidan behöver egenföretagare en stark medspelare för att inte bli överkörd av stora uppdragsgivare. Stora organisationer, inte minst i den offentliga sektorn, kan bete sig svinaktigt åt mot ensamma företagare.

Å andra sidan så finns sedan gammalt ett djupt företagarhat i fackföreningsrörelsen.

Hur kan jag veta det? För att jag växte upp på en fackföreningsexpedition. Min pappa var avdelningsordförande och hade expeditionen hemma. När jag startade mitt nuvarande bolag för 15 år sedan, tog jag med honom i styrelsen och höll honom löpande informerad.

Pappa fick en chock. Varför hade ingen berättat om hur utsatt småföretagare är, frågade han. Inte berättat? Problemet var väl, och är fortfarande, att ingen med trygg anställning vill lyssna. Allra minst på den fackliga sidan.

Svenska Journalistförbundet har längre än andra fack organiserat företagare, i detta sammanhang kallas de frilansar. Jag vet inte hur det är idag, men förr var frilansarna andra klassens medlemmar. A-skatt gav förkörsrätt och föraktet från de anställda journalisterna var stort mot företagsamma kolleger.

Men det fackförbund där småföretagarhatet sitter djupast är Kommunal. Därför störde det mig extra mycket när just Kommunal för några år sedan hakade på starta eget-vågen och försökte rekrytera egenföretagare inom deras avtalsområde.

Min fru drabbades av Kommunals företagarhat så sent som 2010. Hon arbetade halvtid som elevassistent och var ansluten till Kommunal. Resten av tiden arbetade hon i mitt företag. Efter elva terminer förlorade hon jobbet, utan uppsägningstid, utan förhandling med facket. Kommuner står nämligen över LAS.

Nåväl, ingen fara på taket. Hon borde stå högst upp på LAS-listan och tämligen omgående bli erbjuden nya vikariat. Redan efter en vecka ringde en rektor och erbjöd henne heltid som elevassistent. Hustrun tackade nej med hänvisning att hon arbetade i makens företag, men förklarade sig intresserad av halvtid.

Då hotade rektorn med att hon skulle förlora A-kassan om hon tackade nej. Varpå hustrun sanningsenligt förklarade att hon inte har rätt till A-kassa förrän företaget läggs ned. Då hotade rektorn med att han skulle se till att hon försvann från LAS-listan.

Sedan var telefonen tyst i flera månader. Till sist kollade jag med kommunens personalkontor om rektorn lyckats radera henne från listan. Hon stod där hon skulle, högst upp. Istället hade rektorn fört in en falsk anteckning på personalkortet. “Saknar tillgång till bil”. Klart att ingen efter det beskedet ringer någon som bor mitt ute i skogen. Hustrun hade bil. Det var med andra ord en lögn avsedd att straffa en uppstudsig kärrning.

Hustrun ringde Kommunal för att få hjälp. Ombudsmannen var intresserad ända tills han fick klart för sig att hon arbetade halvtid i ett familjeföretag. Då blev det iskallt. Hustrun fick veta att hon måste välja sida. Så länge hon “drev företag kunde hon inte räkna med någon hjälp från Kommunal”.

Fackförbunden har en del att göra med att rensa ut företagarhatet och se till att ensamföretagare behandlas som fullvärdiga medlemmar och inte en sämre sort än sina anställda kolleger.

Dela post
Kommentarer (1)
  • Tack att någon tar upp problematiken.
    Efter nära 8år fick jag sluta på ett företag jag jobbat halvtid på. Jag fick inte vara med i facket då jag haft f-skatt vid sidan av. Trots att dem ljugit mig flertalet gånger och salt att dem ändrat reglerna så har dem ljugit och tagit mina surt förvärvade pengar i ca 4år sammanlagt. Efter nästan 8år gick Handels över LAS och spelade ut mig till förmån för dem som knappt varit anställda i 1år.
    Nu drver jag eget på heltid istället.

    Rikard Loosme

    2015-01-12 21:48

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Läs mer i tidningen Driva Eget
8 nr 545 kr

Nr 7/2017 – bara i papperstidningen:

TEMA: Väx utan att anställa
* Smarta samarbeten ger bättre affärer
* Franchise: Låt andra kopiera din idé

Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Väx utan att anställa
Smarta samarbeten ger bättre affärer
Franchise: Låt andra kopiera din idé

Dessutom:

  • Planera skatten efter 60
  • Våga vara personlig – få fler kunder
  • Redo för GDPR? Undvik böter