• "Gör 2017 till ditt bästa år någonsin! 7 säkra tips för framgång"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "Att sprida olika typer av innehåll är en central del inom Social Selling."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Ulla-Lisa Thordén
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Janne Näsström

    Janne Näsström

    Journalist och företagare

    Janne Näsström från Västervik är en debattlysten journalist som arbetat med reklam och marknadsföring sedan 80-talet. Har varit företagare i 20 år, och driver idag eget bolag som konsult. Han arbetar bland annat i högskoleprojekt kring affärsutveckling.

Slopad bolagsskatt är bättre än utdelning enligt 3:12-reglerna

BloggJag har länge stört mig på 3:12-reglerna. De används för skatteplanering av bland andra anställda i storföretag och av politiker med riksdagspension. Värdet för riktiga företagare är mer tveksamt.

Driva Egets Anders Andersson har ett enkelt och bra förslag som gynnar småföretagare. Läs mer om det här.

Här är ett alternativ, mer radikalt och med fokus på riktiga företagares situation.

Först bakgrunden.

1: Merparten av skatter och avgifter tas direkt eller indirekt ut på löner. Skalfördelarna gör att stora företag har en lägre lönekostnadsandel än små. Lägg därtill att vi småföretagare utnyttjar trygghetssystemet avsevärt mindre, men betalar lika hög arbetsgivaravgift. I förhållande till omsättningen är de minsta företagen landets i särklass största nettobetalarna av skatter och avgifter.

2: Småföretag återför i högre utsträckning vinster till bolaget för att upprätthålla aktiekapitalet, bygga en buffert och investera i framtiden.

3: Aktieutdelning enligt nuvarande 3:12-regler lönar sig först efter att man skattat för en lön upp till brytpunkten för statlig skatt, för närvarande drygt 35 000 kr i månaden. 3:12-reglerna gynnar i första hand dem som har sin försörjning upp till brytpunkten från annat håll, t ex riksdagspension.

Utifrån dessa tre parametrar synes lösningen för mig vara självklar:

1: Slopa 3:12-reglerna och beskatta utdelning även från fåmansbolag som kapitalvinst, alltså 30 procent i skatt.

2: Slopa bolagsskatten i fåmansbolag. Hela vinsten kan återföras till verksamheten, för att bygga reserver och utveckla verksamheten. Idag tar staten 22 procent i skatt på framtidssatsningar.

Idag är bolagsskatten 22 procent och skatten på utdelning enligt 3:12-reglerna 20 procent. Mitt förslag minskar den totala skatten även vid aktieutdelning och balanserar till viss del den ojämlika fördelningen av skatteuttag från små och stora företag.

Dela post
Kommentarer (2)
  • Vettigt förslag, men högst tveksamt om det är genomförbart med tanke på att det skulle drabba de politiker som behöver fatta beslut om detta.

    Per J

    2017-03-20 13:33

    Svara

  • Låter vettigt, även om jag inte fullt ut kan bedöma konsekvenserna eller korrektheten i din analys. Om din analys är rätt så håller jag med dig i alla fall. Om inte annat torde det bli betydligt enklare både för företagarna och Skatteverket.

    Kjell Rilbe

    2014-06-04 07:44

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Företagarna tycks inte förstå vad som driver oss företagare

BloggJag tillhör Företagarnas panel. Det innebär att jag regelbundet får svara på enkäter. Den senaste handlade om semester. Jag blev beklämd, utgångspunkten var att semestern har samma betydelse för oss som för anställda.

Det gjorde att jag började rannsaka mina egna drivkrafter. Varför blev jag företagare? Jag har länge förklarat det med att reklambyrån där jag var anställd gick i konkurs och att några av oss anställda var tvungna att rekonstruera företaget, för att behålla våra jobb.

Men gräver jag djupare så ligger förklaringen i min barndom. Jag började i den riktigt gamla skolan, med lektioner på lördagar, psalmsång på morgonen och bordsbön till lunch. Sedan blev det 1970-tal, mellanstadium och den moderna skolan med grupparbeten.

Jag gillade skolan, blev lätt besatt av olika ämnen och var en sån där föraktlig plugghäst. Men bra att ha när det kom till grupparbeten. Vi var några få i klassen som jobbade, resten tittade på och slickade i sig av berömmet om det blev bra, eller skyllde på mig om utfallet blev motsatsen.

Så fungerar även det moderna arbetslivet. För att inte tala om föreningar. Det är en minoritet som tar initiativ och driver verksamheten framåt, flertalet åker med och skyller vid behov på någon annan.

Mitt företagande är på sätt och vis en flykt från den stora organisationens rika inre liv och ett bejakande av min lust att förverkliga egna idéer, istället för att se dem nermalda i konsensusträsket. Det är så viktigt att fem veckors halv medvetslöshet på en sandstrand inte ingår i min bild av ett bra liv.

I min huvudsakliga verksamhet som skribent och konsult finns uppdrag 8-9 månader om året. Tittar jag tillbaka på de gångna verksamhetsåren hade jag med gott samvete kunnat ta ledigt 3-4 månader om året. Men vad gör jag? Satsar all tillgänglig tid och mer pengar än vad jag har råd med på att skapa en sommarscen för varieté, numera med eget cirkustält.

Med den anställdes logik är hela projektet vansinne, när jag istället kunnat göra ingenting och bara glida omkring. Men jag förstår inte tjusningen med denna vegeterande tillvaro. Att förverkliga mina idéer och stå på scen är för mig den stora tillfredsställelsen. Och det är något som jag tror att jag delar med flertalet småföretagare. Målet är själva arbetet, inte att få lön och gå hem.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Tänk om politikerna kunde utgå från det som driver oss företagare

BloggI den här bloggen har jag beskyllt politikerna för att betrakta oss småföretagare som soptunnor. Jag har belyst farorna med företagande och efterlyft förbättringar. Inte bara här utan i debattartiklar i andra tidningar och i samtal med åtskilliga politiker.

Ingen har lyssnat. Låt mig prova ett mer positivt angreppssätt, genom att förklara vad som gör att människor blir företagare, trots allt ansvar och alla risker. Detta finns grundligt belagt i forskning. Som politikerna har valt att bortse från.

Det centrala för de flesta småföretagare är kontroll över sitt eget arbete och sin egen affärsidé. För mig tror jag att det började redan i skolan. Jag var nyfiken, blev lätt besatt av olika ämnen och en sån där avskyvärd plugghäst.

I mellanstadiet drabbades jag av den moderna skolan med grupparbeten. Grupparbete innebär att några arbetar, medan andra glider med och tar åt sig äran om resultatet blir bra. Eller skyller ifrån sig om det blev mindre bra.

Så fortsätter det genom livet. På varje arbetsplats, i varje förening, är det ett fåtal som kommer med idéer, tar initiativ och ser till att uppgifterna blir slutförda. Majoriteten glider med, solar sig i glansen och skyller vid behov på någon annan.

Vi är alla glidare i något avseende. Den ambitiöse på jobben kan vara den undflyende som knappt betalar medlemsavgiften i föreningen. Det går inte att vara hundra procent fokuserads på allt. Vi prioriterar vad som är viktigt här i livet. Övrigt gör vi för att vi måste och lägger ned minsta möjliga energi på.

För många småföretagare är arbetet  centralt. Det är vad vi brinner för, det är vad som ger oss tillfredsställelse. Och vi far illa av att se våra idéer malas ned i en tjattrande organisation för att slutligen försvinna i konsensusträsket.

Därför har de flesta av oss småföretagare lämnat en anställning och med öppna ögon iklätt oss ett ansvar och tagit ekonomiska risker långt större än vad någon A-skattare utsätter sig för.

Kloka politiker borde bygga näringslivspolitiken för företagarnas fundamentala drivkrafter: Kontroll över sitt arbete och sina affärsidéer. Om man gör det så finns möjligheten att frigöra en enorm kraft och visa andra, som av rena försörjningsskäl stannar kvar i dåliga anställningar, att eget företagande är en framkomlig väg att förverkliga sina drömmer.

Du som läser det här, känner du igen dig? Eller har jag och forskarna fullständigt missuppfattat sakernas tillstånd? Skriv din åsikt i kommentarfältet.

Dela post
Kommentarer (1)
  • Stämmer mycket bra! Nu är jag inte ensamföretagare, utan är en av tre delägare i ett företag med tio anställda, men vi startade som två delägare och ingen mer. Det som ända sedan gymnasietiden har lockat med egenföretagande är självbestämmande, frihet från byråkrati och att känna sig viktig och central (inte bara en liten utbytbar standardkloss i en stor hög). Priset för detta har varit uppemot 200000 kr i satsat eget sparkapital, flera år så gott som helt utan lön, ännu fler år utan inbetalningar till tjänstepension, hittills inte en enda aktieutdelning, ingen sjukpenning (eftersom vi inte hade någon lön), svårigheter att låna pengar till husköp, samt fortfarande efter tio år små marginaler som gör att ett par kunder som är sena med betalningen innebär att vi får vänta med lön eller ta ut en reducerad lön. Sidoverksamheten i ett litet handelsbolag med min fru har också krävs investeringar på runt 100000 kr, som vi har fått tillbaka det mesta av, men nu sitter med ett restlager som låser ett stort kapital. Ytterst begränsat med pengar ut från den verksamheten, men otroligt roligt att skapa sin egen produkt och att sälja den! Att gå tillbaka och ta en vanlig anställning känns idag väldigt motbjudande, men skulle förmodligen ge betydligt större ekonomisk trygghet.

    Kjell Rilbe

    2014-05-28 08:56

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Småföretagare blir syndabockar när vinsterna kritiseras

BloggVinst är en av huvudfrågorna i årets val. Vinster i välfärden närmare bestämt, men i det allmänna medvetandet handlar det om vinster över huvud taget.

Ytterst få väljare känner en börsdirektör eller VD för ett riskkapitalbolag. Istället låter de ilskan gå ut över företagare i omgivningen, småföretagare. Och det är inte bara enskilda personer som skyller girigheten på oss. Det gör i praktiken även lagstiftarna. Exempel är att vi är spärrade från olika former av stöd, beroende på att vi anses ha ett enskilt vinstintresse.

Vad är då vinst? Det är en definitionsfråga.

Till att börja med måste alla företag, oavsett verksamhetsform och ägare, enligt lag ha ett vinstsyfte. Att driva företag utan vinstsyfte är olagligt. Det gäller även offentligt ägda företag. Det kommunägda näringslivsbolaget i din hemkommun har vinst som främsta syfte. Allt annat är olagligt.

I den enklaste formen av företag, enskild firma, existerar inte begreppet lön. I princip skattar man och betalar egenavgift för mellanskillnaden mellan intäkter och utgifter. I det här sammanhanget är vinsten detsamma som företagarens levebröd.

För ett aktiebolag är det annorlunda. Ägarens lön räknas som en kostnad. Vinsten är mellanskillnaden mellan intäkter och kostnader inklusive utbetalda löner. Men i praktiken produkten inte vinst av samma slag som i storföretag.

Det lönar sig inte att ta ut vinst ur sitt aktiebolag förrän man har betalat sig själv en lön på minst 420 000 kronor, 35 000 kronor i månaden. Anledningen är att du på utdelningen måste betala både bolagsskatt och skatt på utdelningen, utan att du får tillgodoräkna dig pension, sjukpenning eller A-kassa.

Vidare måste du hela tiden skatta fram en vinst, betala bolagsskatt och återföra pengarna till verksamheten för att hålla aktiekapitalet intakt och helst skapa en ekonomisk buffert.

Tyvärr fattar ytterst få det här. Allra minst politikerna som har för vana att starta bolag efter karriären, leva på riksdagspensionen och ta ut lågbeskattad utdelning ur sitt bolag.

För oss småföretagare innebär den pågående debatten om vinst att vi småföretagare blir uthängda för att vi tar ut vita löner och betalar skatter och avgifter för oss själva och våra anställda.

Vad förväntas vi göra? Leva på bidrag och jobba svart?

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Om du är för snäll så får du dåligt rykte

BloggI söndags var jag och trollade på en skola i en annan kommun. Till skillnad från i min hemkommun fick jag vettigt betalt mot faktura. På hemmaplan vill skolorna helst att jag uppträder gratis eller svart för en femhundring.

Det brukar heta att de bara förväntar sig att jag svänger förbi och visar några enklare trick. Vilket jag också gjorde förr om åren. Ned med prylar i fickorna och så lite trolleri när jag ändå skulle åka och handla.

Morsvarande får många företagare höra. “Det behöver inte vara något avancerat”.

Det är det dummaste man kan göra. Som trollkarl och som företagare. Oavsett vad som sades när du engagerades, blir du dömd för din prestation, ingenting annat.

På senare år, när vi växlat upp trolleriet till professionell nivå, så har jag insett vad min dumsnällhet har kostat mig. Många har blivit smått chockade när de sett vår nuvarande föreställning. För de trodde att jag bara höll på med smågrejerna som jag uppträtt gratis med på skolarna.

Läxan är att man aldrig ska vara snäll och göra enkla grejer billigt eller gratis. Du förstör ditt rykte för lång tid framåt. Det är bara den som anlitade dig som vet förutsättningarna. Övriga dömer dig efter vad de ser.

Numera ställer jag bara upp mot anständig och vit betalning. Och tar mig den tid som krävs för att leverera en bra föreställning. Som i fallet med skolan i helgen. Det blev en show på 35 minuter. Den tog mig tio timmar att genomföra, med förberedelser och efterarbete.

Så är det för de flesta företagare. Kunden inser ofta inte hur mycket tid uppdraget i verkligheten tar. Och här ligger den stora utmaningen för varje företagare. Du måste ta betalt för det arbete som du lägger ned, inte bara för det som kunden ser.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Är det här allt som partierna tänker göra för oss småföretagare?

BloggJag har flera gånger skrivit att politikerna struntar i oss småföretagare. Men hur ser det ut när partierna presenterar sin politik inför valet? Jag har tittat igenom samtliga riksdagspartiers webbplatser enligt samma system.

Först har jag läst igenom förstasidan. Bara Centern lyfter fram småföretagarna ordentligt redan här. Sedan har jag sökt igenom partiernas redovisning av sina viktigaste frågor A till Ö. Och slutligen har jag använt sidans sökfunktion.

Alla partier i Alliansen plus Miljöpartiet har företagande som en egen punkt. Socialdemokraterna ägnar ett avsnitt under arbetsmarknad åt våra frågor. För att hitta något hos Vänsterpartiet så hamnade jag i partiprogrammet. Och Sverigedemokraterna tycks inte bry sig om småföretagare. Av rubrikerna under A till Ö framstår det som om Halalslakt och Turkiets medlemskap i EU har högre prioritet.

Följande löften till oss småföretagare hittade jag. Partiföreträdare får gärna komplettera listan i kommentarfältet så att vi småföretagare får svart på vitt vad vi har blivit lovade inför valet.

Moderaterna:

Stimulera både privat och offentligt riskkapital.
 Underlätta för företagande och gör det enklare att anställa. Förenkla för svenska forskare och entreprenörer att ta forskningsresultat och innovationer ut på marknaden.

Folkpartiet:

Underlätta för nya företag att bildas och växa. Att alla ska få behålla minst hälften av en löneförhöjning. Införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Kristdemokraterna:

Kristdemokraterna vill förbättra företagsklimatet bland annat genom en konkurrenskraftig beskattning, minskat reglerkrångel och sänkta avgifter för företagen.

Centern:

Reglerna för företagare ska bli enklare så att tiden kan användas till att skapa jobb istället för att fylla i blanketter. En enda väg in till myndigheterna så att uppgifter bara behöver lämnas på ett ställe. Staten ska ta ansvaret för sjuklönen

Socialdemokraterna:

Det måste bli lättare att bli företagare, enklare att vara företagare och möjligheterna att komma tillbaka som företagare måste bli större.

Vänsterpartiet:

Egenföretagare och småföretagare tillhör varken borgarklassen eller arbetarklassen, men lever ofta under förhållanden som liknar arbetarklassens. De har ett långsiktigt intresse av att alliera sig med arbetarklassen för att bryta storfinansens makt.

Miljöpartiet:

Sänka arbetsgivaravgiften med fokus på småföretagen med nästan 14 miljarder, slopa första och andra sjuklöneveckan för alla företag med upp till tio anställda och minska regelkrånglet för Sveriges företag.

Sverigedemokraterna:

Ingen rubrik om företagande när partiets åsikter presenterat A till Ö. Inget om småföretagande under arbetsmarknad. Sidan saknar sökfunktion.

Dela post
Kommentarer (1)
  • Tack för sammanställningen! Skicka en länk till blogginlägget till varje partis kontakt-brevlåda, så får vi se om det kommer några kommentarer. :-)

    Kjell Rilbe

    2014-05-13 11:22

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Två ord som jag avskyr

BloggDet finns två ord som jag med åren kommit att avsky. Det är levebrödsföretagare och eldsjäl.

Levebrödsföretagare är något som politiker och näringsfrämjande tjänstemän föraktfullt kallar merparten av landets småföretagare, särskild när vi inte hör. En levebrödsföretagare driver verksamheten primärt för att försörja sig själv och eventuella anställda, utan storslagna planer att erövra världen.

Jag kan inte se något fel i att ta ansvar för sin egen och andras försörjning. Tvärtom är det i mina ögon något hedervärt, rentav storartat i ett land där det stora flertalet försörjer sig på någon annan genom anställning, bidrag eller pension.

Eldsjäl är i grunden positivt. Men jag har sett för många projekt där offentligt anställda tjänstemän och deras konsulter på välbetald arbetstid utvecklat allehanda affärsidéer. När anslaget är slut, förväntas en eldsjäl dyka upp och förvandla tjänstemännens tankar till lönsam verklighet, med personlig borgen och villan som säkerhet.

Det värsta exemplet som jag sett är ett treårigt projekt där tjänstemännen brände 25 miljoner kronor. För ovanlighetens skull så dök det upp en eldsjäl som ville driva verksamheten vidare i företagsform. Men det var inte den mytiske entreprenören med en kappsäck full med guldpengar. Utan en helt vanlig människa med knackig ekonomi som trodde att den dyrbart hopkomna affärsidén skulle bli framgångsrik.

Nu är företaget inne på sitt sjätte år. Affärsidén visade sig vara värdelös, marknaden totalt felbedömd och ägaren kämpar för sitt ekonomiska liv. Omsättningen var förra året 529 000 kronor. Fullständig katastrof med tanke på att 25 miljoner kronor satsades i projektet.

Tror sig politikerna och deras tjänstemän ha bra affärsidéer så får de säga upp sig och skaffa egna F-skattsedlar, istället för att parasitera på andras risktagande. Eller också håller de käft och hjälper modiga människor att förverkliga deras idéer,

Dela post
Kommentarer (1)
  • Bra där Janne:)
    Jag delade detta, mycket kloka inlägg, ja dina inlägg är oftast mycket läsvärda. Jag härstammar från Norrbotten, där ca 75 % av jobben tilldelas av just ” Småföretagare” en sak som de flesta glömmer bort, med intecknade villor, etc. Sedan är det ok för andra att ha lekstuga med offentliga pengar och leka företagare helt utan personligt ansvar, det senare helt otänkbart naturligtvis

    Anders Bäckström

    2014-05-21 10:46

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Så startar du företag – riskfritt och utan personligt ansvar

BloggVår satsning på trolleri och varieté har öppnat en för mig tidigare okänd värld. Där människor driver näringsverksamhet och betalar sig själva löner – utan risk och utan minsta spår av personligt ansvar. Utom räckhåll för både Skatteverket och Kronofogden. Och utan att det ens krävs bokföring.

Företagsformen heter ideell förening.

Säkert trodde du som jag att ideell betyder att man arbetar utan lön för ett allmännyttigt ändamål. Så var det kanske förr, men numera är det inte särskilt mycket som skiljer mellan ideella föreningar och företag med vinstsyfte.

En närmare kontroll visar att det inte finns några lagar eller regler som styr ideella föreningar. Vad som finns är gammal hävd och oskrivna regler. Men det verkar inte vara någon som följer dem längre.

Den stora fördelen är att ideella föreningar räknas som juridiska personer, fullt jämförbar med ett aktiebolag. Varken styrelsen eller dess medlemmar har minsta spår av ansvar. Det finns en lång rad exempel på hur de ansvariga bakom föreningar har sluppit ansvar för t o m grova brott. För några år sedan fuskades det i stor skala i de politiska ungdomsförbunden med redovisning av antalet medlemmar och genomförda aktiviteter, i syfte att tillskansa sig bidrag. Om motsvarande skett i ett företag hade det rubricerats som någon form av bedrägeribrott, t ex oredligt förfarande med fängelse i straffskalan. Tror du att ansvariga ungdomspolitiker ens fick förklara sina handlingar inför tingsrätten?

En annan fördel är att löneuttag i en ideell förening inte påverkar rätten till A-kassa. Är du företagare, måste du lägga ned företaget och sälja alla dess tillgångar innan du har rätt till ersättning. Med en ideell förening kan du helt lagligt stämpla när du har lite att göra i näringsverksamheten.

Ideella föreningar är inte heller bokföringspliktiga förrän tillgångarna överstiger 1,5 miljoner kronor.

Nackdelen är att de oskrivna reglerna säger att ideella föreningar ska vara öppna för alla och att varje medlem har en röst. Men det kan man strunta i. Många fria teatergrupper har en inre krets av riktiga medlemmar och därutöver stödmedlemmar utan rösträtt. På företagsspråk är dessa stödmedlemmar en kundklubb.

Jag överväger att starta en ideell förening för vår sommarverksamhet. Den ska heta Tältvarieténs vänner och dess syfte är att främja den traditionella tältvarietén för hela familjen. Enligt stadgarna måste fullvärdiga medlemmar vara aktiva utövare av skådenummer. Föreningen är också öppen för stödmedlemmar som stödjer föreningens syfte.

Jag är övertygad om att det går att starta ideella föreningar för hårkulturens främjande, byggnadskultur, det talade och skrivna ordet och så vidare.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Läs mer i tidningen Driva Eget
8 nr 545 kr

Nr 5/2017 – bara i papperstidningen:

TEMA: Kickstarta hösten!
* 8 steg till bättre hälsa – och lönsamhet
* Quick fixen som funkar

Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Kickstarta hösten
8 steg till bättre hälsa – och lönsamhet
Quickfixen som funkar
Träningen gör dem till bättre företagare

Dessutom:

  • NYTT! Varumärkesskolan
  • Superskojarnas nya bluff
  • Bli FA-skattare – slipp riskerna