• "Gör 2017 till ditt bästa år någonsin! 7 säkra tips för framgång"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "Att sprida olika typer av innehåll är en central del inom Social Selling."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Ulla-Lisa Thordén
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Janne Näsström

    Janne Näsström

    Journalist och företagare

    Janne Näsström från Västervik är en debattlysten journalist som arbetat med reklam och marknadsföring sedan 80-talet. Har varit företagare i 20 år, och driver idag eget bolag som konsult. Han arbetar bland annat i högskoleprojekt kring affärsutveckling.

Det här är viktigare än bredband för alla företagare

BloggI mitt förra inlägg berättade jag om turerna kring min fru och hur det slår mot mitt företagande. Det är andra gången det händer. På 1990-talet var jag delägare i en reklambyrå där det slutade med konkurs.

En av delägarna, kreativ, karismatisk och byråns frontfigur, hade en fru som drabbades av psykisk sjukdom. Hon fick ingen relevant vård och trots att familjen hade två hemmavarande barn så fick de ingen hjälp.

Det är allmänt känt att psykiatrin fungerat dåligt. Det har synts i media i form av våldsdåd utförda av svårt sjuka som inte fått hjälp. I det här fallet handlade det om den svagaste gruppen inom psykiatrin, en medelålders kvinna med diagnosen schizofreni.

Kompanjonen gjorde en heroisk insats med att ensam fostra två barn och slåss för sin hustru, men till priset att han själv till sist havererade. Problemen drabbade även företaget. I en liten organisation så är man mer än arbetskamrater. Mår en dåligt så drar det ned allihop.

Följden blev att vi tappade den utvecklingskraft som tidigare utmärkt företaget. Vi var bland de första med ombrytning på dator med start 1987 och gjorde den svenska lanseringskampanjen för Quark Xpress. Programmet var i första utgåvan så instabilt att vi producerade annonser och broschyrer med PageMaker. Vi låg i spetsen inom Internet och var med i matchen redan 1993.

Men den svårt sjuka hustrun och allt som det förde med sig, sög musten ur organisationen. Vi slutade utvecklas och det hela tog en ände med konkurs. Som mest hade vi ett 20-tal anställda.

Alla pratar om hur viktig infrastrukturen är för näringslivet i form av bredband och vägar, men det talas väldigt tyst om betydelsen av bra sjukvård och trygghet.

När Västerviks kommun frågar det lokala näringslivet vad som är viktigast för framtiden, blir svaret sjukhuset. Västervik har ett ovanligt bra landsortssjukhus och är bäst i landet på hjärtrehabilitering. Trots att kommunen har hopplöst dåliga kommunikationer, värderar näringslivet god sjukvård högre.

Företagare behöver en trygg omvärld, där man slipper oroa sig för nära och kära och kan fokusera på sitt företagande. Det glöms allt för ofta bort i debatten.

 

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Därför uppträder jag med en höna istället för med min fru

BloggJag har just packat upp och fixat till rekvisita efter en trolleriföreställning för ett företag. Under vintern är jag ensam på scenen, undantaget en tvättbjörn och en höna vilka följer med när det är barn i publiken. Hustrun, en av landets vassaste trolleriassistenter, stannar hemma.

Varför? Det har Arbetsförmedlingen bestämt.

Hustrun tillhör den växande skaran av svartlistade på arbetsmarknaden. Hon är ambitiös, duktig på det hon ger sig in i och tillhör den bäst utbildade fjärdedelen i vår kommun i åldern 20-64 år.

Ändå vill ingen anställa henne. Trots att Arbetsförmedlingen erbjudit 80 procents lönebidrag till den som knyter henne till sig.

Förklaringen är att hon arbetat i den kommunala hemtjänsten och lyft sönder ryggen. Ungdomar kallar den här gruppen för white trash. Politikerna tycks tro att onda ryggar beror på latmask som avlägsnas med piska och ständiga hot. Bidragande är att hon passerat 50 år och betraktas som pensionär light.

Efter arbetsskadan försökte kommunen sjukpensionera henne med diagnosen lumbago. Det betyder ryggskott och är, om smärtorna inte upphör inom ett par veckor, ett kodord för att smärtorna är inbillade och beror på psykosociala problem. (Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd, ICD 54.5)

Det dröjde 16 år innan hon lyckades komma till ryggspecialist. De påstått psykosociala problemen syntes på röntgen som en klassisk belastningsskada. Kommunens tame företagsläkare hade ställt en falsk diagnos för att befria sin uppdragsgivare från det lagstadgade rehabiliteringsansvaret.

Jag har långa perioder varit ensamförsörjare i en familj med två barn. Det hindrar mig från att utveckla mitt företag och har kostat ett antal arbetstillfällen.

Men så kom dagen då barnen klarade sig själva. Vi fick råd att gå igång med trolleriprojektet som hade dubbla syften: Att omprofilera hustrun från utsliten kärring till intressant och kreativ samt att bygga upp det självförtroende som Arbetsförmedlingen och andra så omsorgsfullt trasat sönder. Det fanns även förhoppningar om att det skulle kunna ge henne en egen laglig inkomst och pensionsinbetalningar.

Det har inte fungerat. De viktigaste skälen är Inkomstskattelagen, A-kassans regler och Arbetsförmedlingens attityd till arbetslös underklass.

En hel avdelning i Inkomstskattelagen diskriminerar småföretagare, kapitlen 56-60. Hur det slår beror på vilken verksamhet man har. I vårt fall har det visat sig svårt att lagligt skapa henne ett jobb i mitt företag.

Arbetsförmedlingen är en Excelstyrd robotorganisation. Den arbetslöse ska sitta still, invänta order och söka alla utannonserade jobb, fram till helt nyligen utan hänsyn till kompetens. Hustrun har till och med uppmanats att söka läkartjänster. Tillämpar förmedlingen omvänd IQ-test i chefsrekryteringen?

Och så har vi A-kassan. I vårt fall håller de själva med om att reglerna slår snett, men kan inget göra. Så länge riksdagen inte ändrar reglerna så måste A-kassan följa dem.

Följande händer när min hustru deltar i trolleriet. Hon måste ansöka om tillstånd från A-kassan, vilket hittills beviljats. Därefter ska hon skriva förhindrad på A-kassekortet. En timme på scenen betyder att hon förlorar en dags ersättning. Och skulle jag betala henne lön, så blir hon omedelbart avstängd från A-kassan och är inte välkommen tillbaka förrän jag lägger ned företaget.

Alternativet är att strunta i tillstånd och köra svart. Vi uppträder inför publik och emellanåt kommer pressen. Det går inte att hålla hemligt.

Därför åker jag runt och trollar med en tvättbjörn och en höna istället för tillsammans med en av landets skickligaste trolleriassistenter. Under sommaren söker hon tillstånd, skriver förhindrad och står på scen ideellt.

Som avslutning ber jag läsaren notera att det inte handlar om pengar. Jag har i snart 20 år visat mig fullt kapabel att under långa perioder ensam försörja min familj. Året är 2014 och kvinnor är självständiga individer, inte livegna hos sina äkta män.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Dags att syna företagarnas hangarounds

BloggEtt fenomen som länge retat mig är alla dessa personer som flockas kring oss företagare. Våra hangarounds finns på varje näringslivsgala över hela vårt avlånga land. De gillar oss, de vill ha nya företag och fri företagsamhet, men själva kommer de aldrig till skott. F-skattsedeln och anställningens förlorade trygghet tycks vara ett oöverstigligt hinder.

Jag har ett förslag. Kommunen, företagarföreningen eller näringslivsbolaget kontaktar en högskola och engagerar en exjobbare. Studenten får i uppdrag att intervjua tjänstemännen som flockas på företagarevents. Vad är det som avhåller dem från att själva bli företagare, vad är det som gör att de krampaktigt håller sig fast vid den trygga anställningen?

Utifrån fynden kan man sedan börja hyvla ned trösklar och riva hinder för att underlätta både för oss som redan är företagare och de som verkligen vill bli det.

Jag misstänker att den verkliga lockelsen är att vara med på röda mattan, inte att ta personligt ansvar.

Dela post
Kommentarer (2)
  • Väl rutet Janne! Håller med.

    Camilla Björkman

    2014-11-26 16:57

    Svara

  • Jag tror detsamma. Det är så lätt att glida runt och verka ”busy” i stället för att kavla upp ärmarna och jobba på riktigt. Det är mycket snack och lite verkstad nuförtiden.

    Jessika Nord

    2014-11-26 16:04

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Är jag äckligt kommersiell?

BloggVårt nytänkande med trolleriet handlar inte om våra nummer eller ens om vad och hur vi levererar från scenen.

Det som skiljer oss från andra är det produktionsmässiga upplägget. I grunden ligger en analys efter industriell förebild. Lean eller Toyota Production System är i ursprunget en japansk metod för resurssnål produktion.

Varför har jag utgått från det? Av det skälet att hela underhållningsbranschen har spårat ur. Både kostnadsmässigt och hur intäkterna fördelas. Utvecklingen går mot allt större evenemang och allt dyrare produktioner. Allt färre har råd att sätta upp ett publikdragande evenemang på kommersiella villkor. Inom trolleriet är det bara Labero, Häckner och möjligen Tobbe Trollkarl.

Inom andra genrer är problemet detsamma, eller snarare större. Många av de stora evenemangen är idag helt beroende av ideellt och svart arbete. Inom skivindustrin fastnar intäkterna från streaming på vägen och kommer inte fram till artisterna.

Det här är inte rimligt. Särskilt inte när Tillväxtverket hävdar att besöksnäringen är en basindustri med ett större exportvärde än järn, stål och personbilar tillsammans. I delar av landet är besöksnäringen dessutom hoppet när industrier flyttar och lägger ned. En basindustri kan inte baseras på gratis och svart arbetskraft och på utnyttjande av dem som lockar publiken.

Vi har vänt på steken och gjort som japanerna. Första steget är att identifiera nyttan för kunderna. Allt som inte tillför nytta är muda, japanska för slöseri, och ska bort.

Vad tillför värde i vårt trolleri? En unik miljö i landets enda varietétält samt våra och andras artisters prestation på scen. Det är vad som drar kunderna och vad de betalar för. Allt annat är slöseri och ska bort.

Helt utan stödresurser går det inte att vara, men vi har dragit det längre än någon annan i underhållningsbranschen. Vi har skaffat egen lokal, ett tält, och investerat i egen teknik. För den årliga avskrivningen skulle vi kunna hyra stadsteatern i Västervik med teknik och personal tre kvällar plus tid för repetition på scen.

Hela ljusriggen är automatiserad och ljudet styrs med specialbeställda fjärrkontroller. Min fru och jag kör en föreställning för 150 åskådare utan personal. Det är bara vi och publiken, ingen annan. När andra artister spelar hos oss, sköter hustrun kassan och jag är tekniker.

Helt utan kringresurser går det inte att vara. Vi måste vara fyra personer för att resa och riva tältet, det krävs marknadsföring, hemsida och liknande. Men jag tror inte att någon i underhållningssverige har skurit bort så mycket muda som vi.

Det här är ett kontroversiellt resonemang i kulturkretsar. Äckligt kommersiellt till på köpet. Men jag är övertygad om att andra måste följa efter, för det är inte rimligt att stora produktioner ska bygga på att folk jobbar gratis. Av moraliska skäl och av rent praktiska, eftersom allt färre kan tänka sig att arbeta ideellt.

Vad tycker du? Är jag äckligt kommersiell eller finns det rim och reson i mitt resonemang?

Dela post
Kommentarer (6)
  • Får man föreslå en enklare form att stödja varitéprojektet än att använda Crowdfundingsajterna? ( en hel del krångeltext och krav på medlemskap i sociala konton etc där tyvärr)
    Många har donationsalternativ direkt via sin hemsida numera för sitt artisteri, idéellea projekt osv där man kan stödja med små eller stora bidrag. Det är en enklare modell som är mer i min smak.
    (Antar att det blir rätt kostsamt med två lastbilar utrustning till Härnösand som du nämnde tidigare i bloggen)
    Jag är inte i Härnösand f.n. tyvärr men till sommaren är jag där igen bland publiken och för Smitingens fantastiska havsbad.
    Just nu kollar jag in varför magi har blivit så enormt populärt inslag i varité och festivaler i Edinburgh och jämför med vad som händer här i Sverige. Mycket intressant! Synd att inte Tati fick uppleva variténs uppsving i Edinburgh ( den animerade filmen Illusionisten handlar om en magiker som blivit frånsprungen av tiden genom pop, TV osv i det sena 50-talet – en underbar film där man upptäcker nya saker varje gång man kollar på rullen…..)

    Shimada

    2014-11-24 11:16

    Svara

  • Ja, när man tänker efter så har alla TV-intervjuer alltid handlat om Laberos profession och kommande shower (promotion) precis som när David Copperfield dyker upp i rutan utanför scenen. Gissar på att det är avtalat så innan med reportrarna – det är smart med tanke på imagen som han har byggt upp. (omgiven av snygga tjejer, snabba bilar, mc osv, Tyvärr uppfattar inte alla hans självironi som glimtar fram då och då och tar imagen helt på allvar även då han är utanför scenen. Kul att han vann the Merlin Award igen. Läste förresten att han hade planer ett tag på att bygga ett Magic Castle i Boden av alla ställen, fast det ligger visst på hyllan just nu. Men visst är den en underbar tanke….Lite annorlunda än Bodens fästning..:-)

    Shimada

    2014-11-19 17:58

    Svara

  • De flesta förstår inte skillnaden mellan en artists persona (scenpersonlighet) och privatpersonen. Labero är en mödosamt utmejslad karaktär. Bengt från Alvesta är en annan person, trevlig dessutom. Förresten, kan du lyssna lite i Härnösand? Jag försöker intressera kommunen för att vi ska komma med vårt tält. Slå mig en signal på 0490-42880.

    Janne Näsström

    2014-11-20 09:04

  • Jag håller helt med dig Janne! Det vänder sig i magen på mig när folk i kulturkretsar fnyser åt pengar och företagare, slösar med resurser för att deras konst är så mycket viktigare och sedan i slutändan förväntar sig att samhället och sponsorer ska stå för kalaset. Jag har i två år ägnat mig åt att plocka bort muda från Jönköpings Allmogemarknad, jag visste bara inte förrän nu att det heter så. Kommunen har under många år varit den bärande kraften bakom marknaden, som därigenom har kunnat växa och betala ersättningar till höger och vänster. När kommunen för några år sedan minskade sitt stöd kraftigt och drog sig undan från sin roll som medarrangör, trodde många att nedläggning var enda alternativet. Jag har nu kommit så långt att det enda återstående bidraget från kommunen motsvarar vad jag som marknadskoordinator hoppas få ut i lön. Jag håller som bäst på och försöker avveckla mig själv också, vilket innebär att kommunen inte längre skulle behöva bidra alls. Jag vill bara få kommunen att förstå att de inte heller ska ta betalt (för markhyra, tillstånd, avspärrningar, kringservice) av en ideell förening som ger dem ett sjusärdeles turistdragplåster!

    Henrik Hall

    2014-11-18 11:43

    Svara

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Därför kan slopat ränteavdrag bli starten för en dödsspiral

BloggJag lovade att återkomma om varför slopat ränteavdrag kommer att ställa till problem för småföretagare, särskilt för dem som vill utvecklas. Följande gäller företag som försörjer sin ägare och är inte relevant för hobbyverksamheter.

Om en medarbetare i en stor organisation, privat eller offentlig, får en idé godkänd, anslås pengar för att genomföra satsningen. Principen är pengarna först, sedan arbete.

För en småföretagare börjar resan med att hitta en kund. Därefter ska man få ett avslut, utföra jobbet och slutligen fakturera. 30 dagar senare finns pengarna förhoppningsvis på kontot. I min verksam är tiden från första kontakt till pengar på banken mellan två månader och två år. I min värld är det först arbete och långt senare pengar.

Under mellantiden lever vi småföretagare på en checkräkningskredit. Den kostar ränta och blir dyrare om avdraget slopas.

Med tiden stabiliseras verksamheten och checkräkningen blir allt mindre utnyttjad. I det läget är det bra med slopat avdrag och sänkt bolagsskatt. Men samtidigt riskerar åtgärderna att cementera företag. Incitamentet är att förbli vid sin läst och på sin höjd utvecklas genom att göra mer av samma sak.

Särskilt de allra minsta lever, i brist på skalfördelar, i en ständigt föränderlig värld. Vi överlever i nischer som storföretag inte finner lönsamma och där det saknas skalfördelar. Men villkoren förändras ständigt och för att överleva kan man tvingas att helt lägga om inriktningen. Eller också har man fått en idé.

För att utveckla nytt, måste man satsa sin egen tid och pengar. Eftersom småföretag saknar tillgång till verkligt riskkapital, är vi hänvisade till privata insatser, att bygga upp eget kapital i företaget eller gå till banken och låna med personlig borgen och inteckning i villan. Bankerna kräver ofta både och samt högre ränta än för ett blancolån till en Thailandsresa.

Har man bara återfört skattad vinst till bolaget under några år, så är det inget problem att göra investeringar. Det du köper är år ett i bokföringen värt lika mycket som pengarna du betalade. Om du får problem, kan delar av det avskrivna värdet återföras med en likvidationsbalansräkning.

Problemet är ditt eget arbete. Andelen debiterbart arbetet minskar och företagets intäkter går ned. Risken är att det slutar med förlust. Även om bolaget har täckning för det, blir effekten sänkt kreditbetyg, krav på högre ränta och bättre säkerheter från banken, förskottsbetalning till leverantörer och så vidare. Det kan vara inledningen till en dödsspiral mot konkurs.

Slopade ränteavdrag lägger ytterligare sten på bördan och gör att ännu fler företagare än idag stannar vid sin läst och fortsätter med det som man alltid har sysslat med. Jobbet blir en födkrok istället för en utvecklande resa, till gagn för hela vårt samhälle.

Men så långt tänker inte politikerna och deras tjänstemän De har aldrig varit företagare, kommer heller inte att bli det och har begränsad förståelse för oss småföretagare. För riksdagens ledamöter är eget företagande bara ett sätt att gynna sig själv på toppen av en frikostig riksdagspension.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Småföretagare straffas för AP-fondernas fiffel

BloggÄn en gång håller den offentliga sektorns fifflande tjänstemän på att sabotera för oss småföretagare.

Jag tänker på avslöjandet härom dagen att de statliga AP-fonderna är en storspelare bakom riskkapitalbolagen och deras aggressiva skatteplanering. Om detta har jag skrivit i flera tidigare inlägg, men jag gissar att få har trott på mina uppgifter. Men det är inte svårare att ta reda på fakta än att gå in på riskkapitalbolagens hemsidor och se vilka deras investerare är.

Nu har ett europeiskt nätverk av undersökande journalister kommit fram till samma sak. De har även kartlagt hur fifflet går till och visat att skattemyndighet och regering i EU-landet Luxemburg dansar efter riskkapitalbolagens och storföretagens pipa.

Det hela påminner om gangsterfilmer, där bossen väser “Lös problemet”. Utan att tala om hur det ska gå till, väl medveten om att någon kommer att vakna upp med ett hästhuvud i sängen och någon annan aldrig mer kommer att vakna.

Verklighetens maffiaboss är staten. Den här gången genom AP-fonderna som väser till riskkapitalbolagen: “Högsta möjliga avkastning. Fixa det”.

Skattefiffel med räntesnurror är numera ett överspelat kapitel. Den fråga som vi inte fått svar på är hur uppläggen för skatteplanering ser ut idag.

Men det ser ut som om riksdagen kommer att vidta åtgärder för att stoppa räntesnurror, genom att slopa ränteavdragen för företag. Det är en åtgärd som troligen inte påverkar riskkapitalbolagens nuvarande upplägg.

Däremot kan slopade ränteavdrag slå hårt mot småföretagare med ambitioner att utveckla sin verksamhet. Jag återkommer till hur.

För stunden nöjer jag mig med att konstatera att vi småföretagare än en gång straffas för vad den offentliga sektorns fifflande tjänstemän hittar på.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Den av er som är utan synd skall kasta första stenen

BloggHärom dagen meddelades att en tilltänkt regeringstjänsteman stoppats i säkerhetskontrollen. Enligt den församlade rikspressen bedömdes personen vara en säkerhetsrisk på grund av skulder hos kronofogden.

Jag har ingen aning om vad personen skulle arbeta med. Möjligen var det något av stor vikt för rikets säkerhet. Och att det enligt SÄPO fanns utpressningsrisk beroende på skuldernas natur.

Men av medias rapportering verkar det inte handla om något sådant. Utan bara om det förskräckliga i att den tilltänkte tjänstemannen har ett skuldsaldo på 188 000 kronor och indrivning på lön med 10 000 kronor i månaden.

Vi svenskar är som privatpersoner ett av världens mest skuldsatta folk. Många är ett tuppfjät från Kronofogden. Särskilt gäller det oss företagare.

I teveprogrammet Lyxfällan beskrivs de skuldsatta som slarviga, ansvarslösa och i skuld av egen förskyllan. Det är en myt som tillåts spridas utan att någon, inte ens Kronofogden med statistik om verkliga förhållanden, protesterar.

De allra flesta skuldsatta hade vid skuldens upptagande ordnad ekonomi och var fullt kapabla att göra rätt för sig. Sedan händer något oförutsett. Skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom eller konkurs i eget företag.

Värst utsatta är vi företagare. Enligt Konsumentverket svarar misslyckat företagande för 40 procent av överskuldsättningen. Det finns inget annat lagligt som är så riskfyllt som att driva företag.

Mot den bakgrunden är det otäckt att skulder är så skambelagda och att människor stängs av från offentlig tjänst för en, sett ur företagarperspektiv, struntsumma som 188 000 kronor. Vad är nästa steg? Att företagare hängs ut för att de visar röda siffror i senaste bokslutet? Eller, med tanke på debatten om vinst, har alldeles för bra resultat för att det ska anses politiskt korrekt?

Men det mest skrämmande är att jakten på varje liten defekt premierar lättja och passivitet. Samtidigt som de som ondgör sig över andras tillkortakommanden för egen del inte skulle klara det klassiska provet signerat Jesus: Den av er som är utan synd skall kasta första stenen.

PS. För några år sedan följde jag upp ett antal konkurser i fåmansbolag och stämde av mina fynd med en rutinerad revisor och en mycket erfaren konkursförvaltare. Slutsatsen blev att det personliga risktagandet ligger på runt 500 000 kronor. Därför väljer jag att kalla 188 000 för en struntsumma.

Dela post
Kommentarer (2)
  • Tack för en mycket bra text!
    mvh, Katarina

    Katarina Höglund

    2014-11-11 17:03

    Svara

  • En fundering bara: Kan skulden vara ett svepskäl? I och för sig förstår jag tanken att en skuldsatt person kan utgöra en säkerhetsrisk, men jag får en känsla av att det ligger mer bakom. SÄPOs uppgift är att reagera för säkerhetsrisker, men….?

    Lennart Skoogh

    2014-11-05 00:41

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Läs mer i tidningen Driva Eget
8 nr 545 kr

Nr 7/2017 – bara i papperstidningen:

TEMA: Väx utan att anställa
* Smarta samarbeten ger bättre affärer
* Franchise: Låt andra kopiera din idé

Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Väx utan att anställa
Smarta samarbeten ger bättre affärer
Franchise: Låt andra kopiera din idé

Dessutom:

  • Planera skatten efter 60
  • Våga vara personlig – få fler kunder
  • Redo för GDPR? Undvik böter