• "Gör 2017 till ditt bästa år någonsin! 7 säkra tips för framgång"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "Att sprida olika typer av innehåll är en central del inom Social Selling."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Ulla-Lisa Thordén
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Janne Näsström

    Janne Näsström

    Journalist och företagare

    Janne Näsström från Västervik är en debattlysten journalist som arbetat med reklam och marknadsföring sedan 80-talet. Har varit företagare i 20 år, och driver idag eget bolag som konsult. Han arbetar bland annat i högskoleprojekt kring affärsutveckling.

Vi småföretagare lever utanför samhället

BloggIbland känner jag mig som en outlaw som lever vid sidan av samhället på andra villkor och med en annan syn på livet.

Ta bara det här med ansvar. För mig innebär det långtgående förpliktelser, inte bara för min privata situation, utan för vad jag gör i mitt dagliga arbete. Vårt hem är intecknat för lån i företaget och jag har dessutom personlig borgen för samma lån.

Gör jag bort mig, så ryker villan och allt utöver det allra nödvändigaste.

Samtidigt ser jag hur ansvaret avtar i takt med position och nivå på lönen. Minst ansvar av alla har personer på de allra högsta posterna i näringslivet och i offentlig sektor.

En börsdirektör kan klanta till det rejält och slarva bort 100-tals miljoner. Ansvaret som utkrävs är att dra sig tillbaks till orubbad herrgård med ett antal miljoner.

Samma sak gäller våra folkvalda, senast den minister som av okänd anledning nyligen plockades bort ur regeringen. Konsekvensen blev en väl tilltagen pension 15 år framåt.

Försvaret för pensionen är att politiker inte har någon anställningstrygghet. De är valda på fyra år och kan förlora jobbet i nästa val. Det krävs generösa villkor för att människor ska ställa upp.

Som företagare vore jag överlycklig över ett kontrakt som försörjer mig på heltid i fyra år framåt. I likhet med många andra företagare lever jag ur hand i mun. Det normala är att jag i början av ett verksamhetsår är hyfsat säker på hur jag ska få in halva omsättningen. Resten måste jag plocka in under gång.

Konsekvensen är att de flesta av oss småföretagare aldrig är längre än några månader från konkurs. Och skulle det gå så långt, så förlorar vi allt vi äger och kan bli skuldsatta till livets slut.

Jag är fullt medveten om riskerna och är beredd att ta dem, för möjligheten att förverkliga mina idéer, istället för att vara en nickedocka i en stor organisation, som går till jobbet bara för att få lön, ledigt och arbetskamrater.

Politiker borde drivas av en liknande passion, av viljan att förändra samhället i en viss riktning. En vilja som är starkare än att vara garanterad god försörjning livet ut. Men tyvärr verkar politik vara rätt och slätt en födkrok.

Dela post
Kommentarer (6)
  • Håller med i sak men det finns mängder av fritidspolitiker ute i landet som jobbar i prinicp gratis i otaliga nämnder, kommunfullmäktige etc. Kommunpampar och riksdagen däremot sitter med den yttersta makten och ser då till att gynna sig själva.

    Fredrik S

    2013-09-29 14:00

    Svara

  • Min pappa var fritidspolitiker. Jag kan inte annat göra än att hålla med. Men jag skrev utifrån företagarens perspektiv och vad man möter i alla dessa storslagna projekt som går upp i rök när anslagen tar slut.

    Janne Näsström

    2013-09-29 14:00

  • Janne, jag delar helt din syn på sakernas tillstånd och berättade i ungefär samma ord detta för min fru häromdagen – Då minus det rättmätiga gnället över politiker och börsdirektörer (man ska ju inte gnälla – vi har det ju så bra).

    Men hur löser vi det? Hur ser alternativen ut?

    Hur ska vi skapa större trygghet för oss som startar och driver företag. Vill vi egentligen ha den tryggheten?

    Vi ha ju gjort ett val – d v s inte tagit anställning, inte varit karriärister utan startat, drivit och fortsätter att driva våra företag för att få friheten att att ansvar, förverkliga idéer, se en koppling mellan insats och lön och klappa oss på ryggen och säga “Jag kan”.

    Vore jag politiker eller börsdirektör som har fått sparken och ett saftigt avgångsvederlag skulle jag skämmas. Och jag hoppas att de gör detsamma. För det borde de. Skämmas riktigt ordentligt.

    Och till dem som skapar dessa system där inkompetens belönas med livstidslöner – TÄNK OM! TÄNK RÄTT.

    Och vem har anställningstrygghet idag? Arbetarna på SAAB och Volvo? Icke. Drar företaget inte in till lönerna är det tack och adjö. Utan avgångsvederlag.

    Näe – de enda som har riktig trygghet idag är de som säger sig sakna den – politikerna och börsdirektörerna. Smarta eller skurkar?

    Orvar

    2013-09-27 14:00

    Svara

  • Det är en exakt beskrivning av verkligheten. Ironin ligger i att man som företagare inte får klaga för “vi har det ju så bra”. Detta medan andra grupper i samhället öppnar munnen som fågelungar och ber om mer, mer, mer.

    Gällande politiker och storföretagsledare så har anständigheten vädrats ut helt. Vad hände med idealismen och samhällskontraktet för dessa grupper?

    Själv uppfostrar jag barn som ungdomsledare inom idrotts-Sverige. Allt detta är samhällsviktigt men obetalt arbete. Jag gör detta främst för att påverka barn i positiv riktning så de blir bra skattebetalare…ursäkta medborgare.

    Ibland frågar man sig varför jag ska ta detta ansvar utan ersättning på min fritid när varenda politiker numera vill ha betalt innan de lyfter ett finger.

    Det sänder ut felaktiga signaler.

    Greider

    2013-09-26 14:00

    Svara

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Näringsfrämjande enligt planekonomisk modell

BloggEn uppföljning till mitt inlägg om myndigheter som vaknar för sent och orsakar konkurser genom att finansiera plagiatörer.

Det finns vetenskapligt stöd för mitt påstående. I slutet av 1990-talet gjordes en analys av den näringsfrämjande verksamheten i Sverige. Jag minns inte vem som gjorde den, men däremot att analysen omfamnades av KK-stiftelsen.

Tillspetsat lyder analysen så här:

I Stockholm finns fyra kontor med tjänstemän som sysslar med samma sak. Kontoren heter idag Tillväxtverket, Vinnova, Exportrådet och näringsdepartementet. Alla ägnar de sig år omvärldsanalys, vilket innebär att de spanar efter vilka bidrag som finns att tillgå i Bryssel.

Av fynden blir det program vilka rullas ut som korståg över landet. Vi småföretagare inbjuds till möten hos de lokala näringsfrämjarna och förväntas applådera och göra som det är bestämt i huvudstaden. Annars blir det inga pengar.

Problemet är inte bara att näringsfrämjarna vaknar först när tåget har lämnat perrongen. Ofta finns det inget tåg över huvud taget, eftersom EU-stöden många gånger skapas av politiska skäl utan koppling till någon verklig framtidsmarknad.

KK-stiftelsen uttryckte det lite finare, men innebörden var densamma. De gav i sin tur en grupp högskolor och universitet i uppdrag att vända på steken. Prova hur det fungerar att utgå från företagarnas behov och erbjud dem hjälp att utvecklas efter eget huvud.

Projektet hette krAft och involverade 19 lärosäten och över 600 företag, de flesta små. Jag arbetade med information och utvärdering i projektet.

Det visade sig att även de allra minsta företagarna bär på erfarenheter och kunskaper som får en erfaren forskare att trilla av stolen. Småföretagare springer omkring med nosen i marken och hittar trender och möjligheter långt tidigare än tjänstemännen i huvudstaden.

Metoden att stödja företagare på deras egna villkor visade sig lyckosam. Inte så märkligt eftersom planekonomi, som tjänstemän föredrar, drog sin sista suck 1989.

krAft avslutades 2008. Ingen på de fyra kontoren i Stockholm visade det minsta intresse att ta del av resultaten. Kanske för att duktiga företagare med egna idéer skulle dra undan mattan för deras egen försörjning. Istället fortsätter planekonomin med bidragspengar från Bryssel.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Stödet till företagande måste ändras eller läggas ned

BloggStöden till företagande måste i grunden förändras, alternativt avvecklas. Som det fungerar idag gör verksamheten mer skada än nytta.

Problemet är att Tillväxtverket och andra aktörer vaknar alldeles för sent. När de väl drar igång, orsakar de överetableringar och konkurser.

Ett exempel. I början av 1990-talet var jag delägare i en reklambyrå. De grafiska programmen hade etablerat sig hos kunderna och var på väg ut till privatpersoner. Följden blev att byråernas trygga bas, produktion av tryckoriginal, förlorade marknad. Utvecklingen accelererade med den skattesubventionerade hemdatorn. Massor av privatpersoner lekte reklambyrå på fritiden med stulna program och svart betalning.

Vad skulle vår reklambyrå syssla med istället? I mina ögon framstod Internet som lösningen. Året var 1993 och jag var långtifrån ensam om den idén. Jan Stenbeck gjorde vid den tiden om tidningen Z till Internetmagasin efter amerikansk förebild. Alla som hängde med sin tid förstod redan då potentialen.

Utom politikerna och deras tjänstemän. Mina planer på en Internetbyrå sågades på längden och tvären. Jag blev flera gånger idiotförklarad och beskylld för att försöka tillfredsställa mitt eget behov av tekniska leksaker.

I efterhand vet vi att tåget gick 1993-94. De så kallade näringsfrämjarna vaknade 2-3 år för sent, när marknaden redan var etablerad och privata aktörer tagit de initiala kostnaderna för att bryta ny mark. Stöden gick till plagiatörer som använde bidragen för att dumpa sig in på marknaden, samtidigt som IT-bubblan blåses upp med skattemiljarder tills den sprack.

Samma sak sker gång efter gång efter gång. När en ny affärsidé har vandrat ända upp till Tillväxtverket och näringsdepartementet och omvandlats till ett program, har tåget lämnat perrongen. Marknaden är etablerad och stöden används för att gynna plagiatörer på pionjärernas bekostnad.

Systemet för näringsfrämjande måste i grunden förändras, så att skattebetalarnas pengar används för att främja nytänkande. Det är pionjärerna som ska ha pengarna, inte härmaporna.

Om det inte är genomförbart borde pengarna flyttas till områden där de är medborgarna till större nytta.

Dela post
Kommentarer (2)
  • Bra att du skriver om detta! Den politik som förts har resulterat i en extrem överetablering. Den snabba teknikutvecklingen har naturligtvis spelat en avgörande roll, men bidragen har gjort enorm skada med osund konkurrens som följd. Hur ser du på kommunernas roll i sammanhanget?

    Jessika N

    2013-09-16 14:00

    Svara

  • Kommunerna vaknar ännu senare. De stirrar sig blinda på programmen från Tillväxtverket och de andra centrala organen. Och så har vi problemet med utvalda tjänstemän som på arbetstid har tid att leka företagare, utan minsta förstånd om hur mycket de själva kostar.

    Janne Näsström

    2013-09-16 14:00

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Statistik utan förankring i verkligheten

BloggFlera gånger har jag i den här bloggen och i min krönika i pappersutgåvan av Driva Eget påpekat att statistiken över företagande är kraftigt överdriven. I vissa stycken har den aktivt manipulerats för att det ska se ut som om diverse myndigheter har uppnått de av regeringen fastställda målen.

Härom dagen tog jag del av statistik inom ett område som jag hittills inte brytt mig om, nämligen jordbruk. Enligt Jordbruksverkets statistik fanns det 68 155 jordbruksföretag vid utgången av 2012.

Det skulle betyda att jordbrukarna är den enskilt största gruppen av heltidsföretagare i landet. Under förutsättning att varje företag åtminstone försörjer en person. Men statistiken gjorde mig misstänksam, nedbrutet till kommunnivå skulle det betyda att bara Västervik har över 500 jordbruksföretag.

Kan det verkligen stämma? Djupt ned i Jordbruksverkets gömmor fanns en rapport som gav svaret. Den heter “Statistikrapport 2007:3, Jordbruksföretagets kombinationsverksamheter och jordbrukarhushållets inkomster”.

Rapporten har visserligen några år på nacken, men antalet jordbruksföretag har inte ökat, snarare tvärtom. Följande är ett direkt citat:

“För jordbrukarhushållen, dvs. de hushåll där någon eller några medlemmar driver jordbruk, är inkomst från tjänst en betydelsefull del av hushållets samlade inkomster. Inkomsten från tjänst uppgick år 2004 till 265 900 kr per hushåll medan den justerade inkomsten från näringsverksamhet uppgick till 72 000 kr”.

Det finns egentligen bara en grupp av jordbruk som har lite omsättning. Direkt ur rapporten:

“Jordbrukare med driftsinriktningen mjölkkor var de enda där hushållets inkomst från näringsverksamheten var högre än inkomsten från tjänst”.

Titta dig runt i din egen kommun. Det finns inte särskilt många mjölkgårdar kvar. I sak är det inget märkligt. Jordbruk är numera en högproduktiv verksamhet där mjölkgårdarna blivit industrier med tusen kor och fler.

De flesta som kallas jordbrukare påminner om kulturarbetare. Många av dem som kallar sig skådespelare och musiker, försörjer sig på något annat. Livsstil, hobby, kalla det för vad som helst utom arbete.

Det vore en fördel om landets politiker och deras tjänstemän tittar på verkligheten istället för på upphottad statistik.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Var stolt över din F-skattsedel!

BloggGiltig F-skattsedel borde vara en hedersutmärkelse som väcker omvärldens beundran.

Den visar att innehavaren är beredd att ta ett långtgående personligt ansvar för sitt arbete och sin försörjning.

Verkligheten är den motsatta. F-skattsedel tolkas allt för ofta som ett tecken på oärlighet och att smita från ansvar. Inte minst av Skatteverket.

Skattmasen anser att innehavare av F-skattsedel är potentiella svartjobbare och skattesmitare. Ändå visar verkets egen statistik att småföretagare är ungefär som folk är mest i det avseendet. Eftersom vi är så få, så svarar vi bara för fem procent av den totala mängden svartarbete i riket. (Skatteverkets rapport 2006:4, sidan 58, tabell 33).

Skatteverket har förvisso lugnat ned sig och bedriver inte längre hetsjakt på registrerade företagare. Men ändå är personer med giltig F-skattsedel och ägare av s.k. fåmansbolag den grupp som man i huvudsak kontrollerar.

Det måste föreligga någon form av tankevurpa.

Det mesta svartjobbet utförs på fritiden, vid sidan om en anställning. Betalning sker kontant, utan någon form av verifikat eller bokföring. Några få stiger fram och gör sig synliga för Skatteverket genom att ansöka om F-skattsedel.

Vilket är troligast: Att svartjobbet är mest förekommande i skugglandet eller bland dem som tar ett personligt ansvar för sin försörjning, med skyldigheten att betala skatter och avgifter?

Det finns också en spridd uppfattning att småföretagare smiter från skulder i samband med en konkurs. Vissa riktigt korkade tror att företagare blir rika på konkurs. Läget är detsamma här. Den modige med F-skattsedel har bokföring, personlig borgen och liknande med avsevärt mindre möjligheter att smita från ansvar och skulder än svartjobbarna i skugglandet.

Enligt min uppfattning är F-skattsedeln den finaste av utmärkelser på svensk arbetsmarknad. Den visas att innehavaren är beredd att ta ett mycket större personligt ansvar än majoriteten av landets vuxna befolkning.

Dela post
Kommentarer (1)
  • Elefanterna i ekonomin (exempelvis de som sysslade med pyramidspel inom finanssektorn) borde först kontrolleras så att vi undviker bankkrascher och företagskonkurser.

    ( 60 000 små och medelstora företag försvann vid bankkrisen i Sverige i slutet av 80-talet och början på 90-talet)

    Shimada

    2013-09-12 14:00

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Väx utan att anställa
Smarta samarbeten ger bättre affärer
Franchise: Låt andra kopiera din idé

Dessutom:

  • Planera skatten efter 60
  • Våga vara personlig – få fler kunder
  • Redo för GDPR? Undvik böter