• "Gör 2017 till ditt bästa år någonsin! 7 säkra tips för framgång"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "Att sprida olika typer av innehåll är en central del inom Social Selling."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Ulla-Lisa Thordén
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Janne Näsström

    Janne Näsström

    Journalist och företagare

    Janne Näsström från Västervik är en debattlysten journalist som arbetat med reklam och marknadsföring sedan 80-talet. Har varit företagare i 20 år, och driver idag eget bolag som konsult. Han arbetar bland annat i högskoleprojekt kring affärsutveckling.

Är vi dömda att förbli levebrödsföretagare?

BloggSignaturen Harald satte fingret på en öm punkt: Varför söker jag bidrag? Och varför gnäller jag när det blir avslag eller en massa administrativt jobb?

I princip håller jag med honom. I praktiken tyckte jag mig inte ha något annat val när jag ansökte om bidrag. Och i grund och botten handlar det om ett systemfel som stoppar företagare som vill utveckla sin verksamhet.

Som ensamföretagare saknar du skalfördelar. De flesta driver verksamheten enligt principen ur hand i mun. Det här leder till att man blir instängd i sin ursprungliga affärsidé. Så länge man håller sig till den inslagna linjen så fungerar det.

Svårigheterna kommer när du vill ändra kurs för verksamheten. Själv är jag till vardags skribent och konsult, men den stora drömmen är att arbeta professionellt med trolleri. När projektet startade 2008 fanns ett hyfsat eget kapital att knapra på.

Problemet har inte varit pengar till investeringar utan tiden, som även för oss företagare är begränsad till 24 timmar per dygn. En seriös satsning förbrukar debiterbar tid, vilket leder till lägre omsättning och röda siffror i bokslutet. Det straffas med sänkt kreditbetyg som kan leda till dyrare finansiering och i värsta fall uppsagda lån.

Det är en dödsspiral som knäckt mången kreativ småföretagare.

När jag presenterat problemet för näringsfrämjare har svaret blivit att det är just därför som bidragen finns. För att kreativa människor ska våga ge sig ut på oprövad mark, istället för att bli det som näringsfrämjarna nedlåtande kallar levebrödsföretagare.

Förra hösten kom jag till den punkt då principen att inte söka bidrag fick ge vika för viljan att genomföra projektet. Då hade jag av egna medel satsat drygt 300 000 kronor. Valet stod mellan att avbryta eller göra avkall på principerna.

Eftersom jag bor på landsbygden var det naturliga att söka stöd från landsbygdsutvecklingsprogrammet LBU. Det var ett stort misstag. Programmet är det mest byråkratiserade av alla och dessutom skräddarsytt för jordbruket, även om det heter att det är till för landsbygden som helhet. Man förutsätts anlita Hushållningssällskapet eller annan konsult som exakt vet vad som ska stå i varje ruta. Korkat nog skrev jag ansökan själv.

Det blev avslag för investeringsstödet. Däremot fick jag en mindre summa i marknadsföringsstöd. Vid det laget hade jag utvecklat omfattande blankettallergi och stegrade mig när kraven på flerdubbel redovisning kom, vilket resulterade i nedanstående inlägg.

En efterkalkyl ger vid handen att sökandet av bidrag kostade bolaget avsevärt mer i form av förlorad debitering i ordinarie verksamhet än vad marknadsföringsstödet gav. Och jag lär inte vara ensam om det här, så går det för många andra företagare som gör avkall på principen att sköta sig själv och skita i bidrag.

Problemet kvarstår. Hur ska en småföretagare kunna utveckla ny verksamhet?

Ett alternativ är sänkta skatter och avgifter. Staten gör stora överskott på oss företagare. Problemet är att många av oss jobbar för större företag och offentlig sektor som utnyttjar sänkta kostnader för att pressa priserna. Det blir inga pengar kvar ändå.

Ett annat är lån och riskkapital. Jag nöjer mig med att citera Torbjörn Isacsons analys i SvD 30 oktober: “Storbankerna prioriterar bolån och gigantiska utdelningar till aktieägarna. De så kallade riskkapitalbolagen vill ha mogna bolag och säkra välfärds- och infrastrukturföretag. Kvar står många entreprenörer och företagare som saknar rörelsekapital”.

Är vi dömda att förbli levebrödsföretagare?

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Den här skylten borde sättas upp på alla myndigheter

BloggJag har fått ett bidrag till cirkusprojektet. Från länets regionförbund, till marknadsföring. Pengarna kommer ursprungligen från EU. Och så fort du får en krona från EU, ska detta basuneras ut till hela världen med ett märke med EU-flagga och texten “Detta projekt delfinansieras av Europeiska Unionen”.

En rättelse förresten, unionen stavas med litet u på svenska. För att få bidrag måste man skylta med språkfel.

Jag har snällt klistrat fast en dekal till tältet. I förebyggande syfte eftersom jag i somras inte hade fått klartecken för några bidrag. Som jag tidigare berättade sket det sig med det sökta investeringsstödet.

Nu verkar det som om jag åtminstone får några tusenlappar till stöd för marknadsföring. Men det är inga gratispengar. Det ska redovisas fakturor och inte nog med det, det ska vara kvitton på att fakturorna också är betalda. Som tur var handlade det inte om så många, men tänk vilken mängd papper det kan bli i ett större projekt. Det luktar dolt stöd till skogsindustrin.

Och så kom problemet. Det uppstår alltid minst ett sådant så fort det handlar om bidrag. Bevis för att det under sommaren suttit en EU-skylt på cirkustältet. Mitt ord räcker inte, som företagare anses man vara en patologisk lögnare.

Märket sitter i ena änden av en 3×18 meter stor väggduk, prydligt nedpackad i garaget. Med lite otur så ligger rätt duk längst ned och märket längst in. Vad göra? Att rulla ut duken på blöt mark och sedan packa ihop den igen leder till problem längre fram. Och det är inte att rekommendera med en höststorm på väg in. Hyra en gymnastikhall för att rulla ut duken, fotografera och packa ihop den igen?

Jag gick med tunga steg ut i garaget. Och hade obeskrivlig tur. Rätt duk låg överst. Med märket på utsidan. Det var bara att vrida paketet i position och fotografera.

Nu ska vi se om det räcker. Måhända kräver EU:s reglemente att vi reser tältet och skickar in ett foto allt syns i rätt miljö.

Det märkliga i sammanhanget är att EU-bidragen finansieras av skattemedel. Pengarna hämtas ur din och min plånbok. Sverige är en av de större nettobetalarna till EU. Vi småföretagare är Sveriges största nettobetalare av skatter och avgifter.

Men det som grund föreslår jag att en skylt med följande text anslås på alla myndigheter: “Denna myndighet är delfinansierad av Sveriges småföretagare”

Dela post
Kommentarer (7)
  • Men stackars dig, måste du verkligen fylla i papper för att få bidrag – oerhört! Självklart borde du ju få så mycket du vill helt kravlöst!…

    Kan du sluta gnälla över hur svårt det är att få bidrag & hur lite det blir till stackars dig!

    Sverige är överfullt av folk som bara ropar “feed me! Feed me!” vi behöver inte höra det från dig också.

    Kan du inte få din verksamhet att gå runt utan bidrag så lägg ner – det är vad som gäller för de flesta företagare.

    Harald

    2013-10-28 14:00

    Svara

  • Jag utgår från att Harald försörjer sig på någon annan, med en A-skattsedel. Med 80 procents sjuklön från andra dagens hosta. Jag har sökt bidrag i förhoppning att få någon form av valuta för alla skatter och avgifter jag betalar in.

    Jag konstaterar att den tid jag lagt ned på blankettifyllandet kostat betydligt mer än vad vad jag har fått in i bidrag.

    Janne Näsström

    2013-10-29 14:00

  • Mycket märkligt “svar”.

    Jag är egen-företagare, ägnar ingen tid alls åt att söka bidrag till min verksamhet (bidrag är för övrigt är något helt annat än en försäkring, det har jag flera).

    Jag anser helt enkelt att du inte ska försöka leva på min bekostnad – gäller naturligtvis många andra också, “Feed me”-folket är ju dominerande!

    Och ditt krav på att bara kunna få bidrag utan att ens behöva redogöra för varför & redovisa hur du använt det är ytterligt skandalöst.

    Harald

    2013-10-29 14:00

  • Där ser man, jag hoppade i galen tunna.

    Du ska få ett seriöst svar. Jag har varit företagare sedan 1991 och startade mitt nuvarande bolag 1999. Om du kollar på http://www.allabolag.se så ser du att jag är en duglig företagare som utan problem försörjer mig själv.

    Jag ska utveckla problemet i en kommande blogg. I korthet är bidragssystemet ett nollsummespel för en heltidsföretagare. I min vanliga verksamhet säljer jag min tid. Arbetet med att söka bidrag förbrukar debiterbar tid. Nu får jag skylla mig själv eftersom jag sökte bidrag från Landsbygdsutvecklingsprogrammet. Pappersexersisen är ruggig för den som inte anlitar Hushållningssällskapet eller annan konsult som exakt vet vad som ska stå i varje ruta. Även jag anlitade en konsult, men hans fru dog och så satt jag där med alla blanketterna. En efterkalkyl visar att min arbetsinsats blev större än vad ett eventuellt bidrag skulle ha motiverat.

    Janne Näsström

    2013-10-29 14:00

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Slopa bidragen till företagare och skicka pengarna till vården

BloggJag ska aldrig mer söka bidrag. Det är ett lotteri och kostar mer än vad det smakar. Dessutom är risken överhängande att den följsamhet som krävs mot reglerna kommer att deformera din affärsidé.

Egentligen bestämde jag mig för att sluta med bidragssökandet redan 2009. Jag höll redan på med trolleriprojektet, som jag har berättat om här i min blogg. Eftersom vi bor på landet, har jag möjligheten att söka pengar ur den största högen pengar som finns i den näringsfrämjande sfären, från landsbygdsutvecklingsprogrammet.

En handläggare från länsstyrelsen i Kalmar kom på besök. Han trodde inte ett dugg på mina idéer. Vilket berodde på att de inte stämde överens med vad landsbygdsutvecklingsprogrammet lämnar stöd till. Enligt honom finns ett antal godkända affärsidéer för oss som bor på landet. Alla är kopplade till jord- och skogsbruket. Exempel är jakt- och fisketurism, spa, ridning, bo på lantgård och småskalig träförädling.

Hans förslag var att vi skulle starta spa istället för att hålla på med trolleri.

Jag driver inte företag för att få bidrag. Hela grejen med eget företag är att förverkliga sina egna idéer. Annars är det bättre att vara anställd.

Förra sommaren växte vi ur vår lilla teater och såg en betydligt större marknad. Lösningen blev att köpa ett cirkustält. Jag pratade med landsbygdsutvecklaren i vår kommun som föreslog att jag skulle söka investeringsstöd från landsbygdsutvecklingsprogrammet. Jag redovisade mina erfarenheter, men hon envisades och kollade med länsstyrelsen om vi kunde få stöd. Svaret blev ja.

Pappersexcersisen är så extrem att flertalet sökande anlitar en konsult. Så gjorde även jag, men när konsultens fru dog slutade det med att jag begravde mig själv i papperen.

Beslutet drog ut på tiden. Till sist bestämde jag mig för att chansa och göra satsningen på egen risk, med hopp om bidrag. Under våren fick jag besked om att min ansökan prioriterats bort. Jag bråkade och fick upp det till behandling. Härom dagen fick jag beslutet. Avslag.

Jag är tämligen säker på att de som fick bidrag har en jordbruksfastighet och satsar på någon av de på förhand godkända affärsidéerna.
Själv tänker jag fortsättningsvis inte söka några bidrag. Mitt förslag är att hela bidragsapparaten avvecklas och pengarna överförs till skola, vård och omsorg.

Om politikerna och deras tjänstemän tycker sig ha bra affärsidéer så får de säga upp sig, rekvirera F-skattsedel och sätta den egna villan i pant.

Dela post
Kommentarer (4)
  • Nu har jag kollat igen och ser att Kulturrådet tydligen ger bidrag som sträcker sig längre än till renodlad teater och dans Så här skriver de på sin hemsida nu:

    ¨Kulturrådet fördelar årligen bidrag till yrkesverksamma aktörer inom den fria sektorn, både till löpande verksamhet och till projekt. Teater och dans har tidigare varit uppdelat i olika bidragsformer men är nu samlat inom det bredare begreppet scenkonst. Det inkluderar sceniska uttryck som exempelvis cirkus och performance. Stödet omfattar både produktion, presentation och främjande, och verksamheter som integrerar dessa delar.

    Vem kan söka?

    Bidrag kan sökas av aktör som bedriver sin verksamhet i yrkesmässiga former. Sökande ska vara en juridisk person eller enskild näringsidkare med F-skattsedel.”

    Shimada

    2013-10-26 14:00

    Svara

  • Programmet du beskriver tycks hämtad från typ turismen i Skottlands högländer

    Finns det inga mer kulturinriktade stöd?

    Fast det verkar ju magert när man ser hur det regionala teaterlivet i exempelvis Härnösand reducerats till storbildsvisning från Londons teaterscener.

    Förr hade vi ju högklassiga Shakespeareföreställningar på Mellanholmens teater – live.

    Man skulle flytta till Edinburgh som har sina årliga kulturfestivaler och inte minst en rätt nystartad internationell magifestival…

    Shimada

    2013-10-24 14:00

    Svara

  • Du pekar på en problempunkt i mitt fall. Vi arbetar i gränslandet företag-kultur. På den kulturella sidan är det en belastning att ha giltig

    F-skattsedel och betala skatt.

    Janne Näsström

    2013-10-25 14:00

  • Låter som en labyrint.

    Har man F-skattsedel och är artist så ska man klara sig själv eller få ett pris som stöd medan turistföretagaren kan få kulturstöd?

    Är det så man ska tolka det?

    Shimada

    2013-10-26 14:00

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Varenda affärsidé som jag presenterat har blivit underkänd

BloggJag har varit företagare i snart 25 år. Företagare på riktigt med hela min försörjning av verksamheten. Ur ett strikt privatekonomiskt perspektiv är det vansinne. Vill du bli rik, satsa på en tjänstemannakarriär eller några hundralappar i månaden på valfritt spel.

Men det finns en fördel som uppväger alla risker. Det är möjligheten att förverkliga sina egna idéer, istället för att de se dem massakrerade i en stor organisation.

Med facit i hand konstaterar jag att det var naivt av mig. För att kunna förverkliga dina idéer behöver du stöd från allehanda stora organisationer, inte minst från de så kallade näringsfrämjarna.

Varenda idé som jag har presenterat genom åren, utan undantag, har sågats på längden och tvären av allehanda tjänstemän som är av den åsikten att godkända affärsidéer beslutas i demokratisk ordning av arbetsgrupper, kommittéer och andra sammanslutningar, satta att bestämma över oss småföretagare.

Ett exempel ur högen: 1993 var jag delägare i en halvstor reklambyrå. Vår basverksamhet – att producera tryckoriginal – började minska. Min idé var att vi skulle profilera om byrån mot Internet. Det var definitivt ingen unik idé, trots att det bara var två år sedan HTML och HTTP blivit offentligt. Alla med lite insikt begrep redan då att Internet skulle bli stort, inklusive Jan Stenbeck som gjorde om sin tidning Z till Internetmagasin.

Men vad hjälpte det? Vi hade en kommunikationsminister som avfärdade nätet som en fluga. Och själv blev jag idiotförklarad, även av kompanjoner och medarbetare. Vår externa styrelseordförande försökte gjuta olja på vågorna genom att säga: “Det är bra med visioner, men nu ska vi tjäna pengar”. Efter några år gick byrån i konkurs, men då hade jag lämnat företaget. När jag några år senare träffade vår forne styrelseordförande förklarade han att det där han kläckte ur sig på styrelsemötet, var det mest korkade han sagt i hela sitt liv.

Hur många av näringsfrämjarna, som idiotförklarade oss som trodde på Internet 1993-94, har bett om ursäkt? Och har de lärt sig läxan? Skulle inte tro det.

Hur tror du att rockmusiken skapades? Var det en arbetsgrupp inom kol- och stålunionen i Bryssel, föregångaren till EU, som beslutade att utveckla en ny musikstil bestående av 12 takter, tre ackord och sex toner, sju med bluesinfluens? Och var det kanske en underkommitté som bestämde vilka frisyrer som passade till denna musikform? Skulle inte tro det.

Och var det en kommitté som utvecklade Internet som vi känner nätet idag? Nej, det var en programmerare på forskningsinstitutet CERN som skapade protokollen för att underlätta informationsutbytet mellan forskarna. Skaparen heter Tim Berners-Lee.

Har politikerna och deras tjänstemän lärt sig läxan? Skulle inte tro det. De fortsätter att vräka ut miljarder skattekronor på att centralt besluta vad forskare, uppfinnare och småföretagare ska hitta på härnäst.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Myndigheterna silar mygg och sväljer elefanter

BloggJag prenumererar på tidningen som berättar vem som hamnat hos kronofogden. Det är lärorikt. Och uppbyggligt för självförtroendet.

Fler än vad man tror, privatpersoner och företagare, har problem med ekonomin. Det har de flesta av oss emellanåt. Det är inget att skämmas för, fint folk och stora företag hamnar också hos kronofogden.

Det är två saker som förvånar och förskräcker mig.

Förskräckt blir jag av att se hur snabbt en liten företagare kan gräva ned sig fullständigt i gyttjan. Inte sällan är det någon som dragit igång enskild firma för att slippa gå arbetslös. Hundratusentals kronor i skulder hos kronofogden efter bara något års verksamhet. Och som enskild näringsidkare går det inte att tvätt av sig skulderna genom konkurs.

Förvånad blir jag över konstiga föreningar som dyker upp hos fogden. Föreningar som ingen hört talas om, föreningar som aldrig har gjort något väsen av sig, föreningar som inte tycks ha annan verksamhet än att handla grejer på faktura utan att betala.

Härom kvällen kom förklaringen i TV4 Nyheterna. Ingen kontrollerar mindre föreningar. Med begränsad risk går det att skattefiffla, köra svart och hålla på under den ideella föreningens täckmantel. Eller finansiera terrorism som en företrädare för ekobrottsmyndigheten uttryckte det.

Än en gång visar det sig att Skatteverket och andra myndigheter är upptagna med att punktmarkera registrerade småföretagare. Vore det inte på tiden att vidga sökområdet och sluta låtsas som att det krävs F-skattsedel för att fuska och fiffla?

Snacka om att sila mygg och svälja elefanter.

Dela post
Kommentarer (2)
  • Jag kan hålla med om att Skatteverkets kontrollverksamhet avseende ideella föreningar och stiftelser skulle kunna utökas men heter det inte “sila mygg och svälja kameler”?

    skattmasen.nu

    2013-10-19 14:00

    Svara

  • Ett knep för att få läsaren att stanna upp är att vrida på fasta uttryck. Ett vanligt trick inom reklam. Och bevisligen fungerar det….

    Janne Näsström

    2013-10-20 14:00

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Vi företagare har betalat vårt eget jobbskatteavdrag

BloggVad hade mitt tidigare inlägg om jobbskatteavdraget och dess koppling till försämrad sjukförsäkring med företagande att göra? Mer än vad man kan tro.

Vi flyttar oss tillbaka till 1991. Regeringen beslutar att arbetsgivarna är ansvariga för de första 14 dagarnas sjuklön. Beslutet räddar de på den tiden fristående försäkringskassorna från att förblöda. Som kompensation för att sjukförsäkringen i praktiken upphörde att fungera fick en ensamföretagare 100 kr per månad i sänkt avgift.

Vi företagare fick betala dyrt för de stora överskott som byggdes upp för att senare tankas över till statskassan och finansiera jobbskatteavdragen.

En av de första åtgärder som Alliansen vidtog vid makttillträdet 2007 var att ta bort rabatten som de minsta företagen hade på arbetsgivaravgiften. Den var på 5 procentenheter. Jag och andra med mig betalade innan dess en arbetsgivaravgift på 27,41 %.

Senare gjorde regeringen en generell sänkning av arbetsgivaravgiften till 31,42 %. Men den är fortfarande 4 procentenheter högre än 2006. I praktiken är det jag själv som har betalat mitt eget jobbskatteavdrag. Samtidigt som jag fortfarande betalar en premie, om än lägre, till en sjukförsäkring som bara gäller anställda.

Ändå måste jag medge att hela hanteringen är smart. Den anställda majoriteten har dimmiga begrepp om arbetsgivaravgift och andra lönebikostnader. Flertalet är bara medveten om den synliga skatten och blir glada när den sänks. Utan tanke på hur det gick till.

Som företagare vet vi in i märgen väl hur mycket allt kostar. Oss kan regeringen inte lura. Men de tillmäter oss ett så obetydligt värde att de går på ändå.

Nu är det inte tyst i debatten om sjukförsäkringen, tvärtom. Men alla debattörer undviker frågan om finansieringen. Istället skrivs det t ex att ungdomar tar sjukförsäkringen för given och smiter från jobbet med sjukersättning för tandläkarbesök, bakfylla och på grund av missnöje med chefen. Vilket enligt en forskare i nationalekonomi är ett hot mot Försäkringskassan.

Jag tar mig för pannan. Bakfylla, trasigt livspussel och annat som provocerar betalas inte av försäkringskassan. Den typen av korttidsfrånvaro är arbetsgivarens ansvar. Det drabbar i synnerhet småföretagare med personligt ansvar för sina anställda, inte sjukförsäkringen.

Dessutom tvivlar jag på att ungdomar av idag skulle ha sämre moral än min generation. När jag kom ut på arbetsmarknaden på 1970-talet så lät det likadant. Vi ville inte jobba, vi var bortskämda och försökte bara få bidrag. Nu låter vi själva som våra föräldrar. Det var inte sant då och är troligen inte sant idag heller.

Dela post
Kommentarer (7)
  • Hehe….! Kul att på en månad jobba 2-veckor till statskassan,1-vecka till driftskostnader i företaget å sista veckan till dig själv……..totalt utanför det

    Sociala skyddsnätet…..fler borde vara egna företagare…..

    Jocke

    2013-10-14 14:00

    Svara

  • Pust och stön, sitter och tänker att man måste börja fuska som företagare för att inte gå ner sig helt i tankar om att man är lurad av staten. Ska man behöva sänka sig lika lågt som de har gjort för att få behålla lite mer av sina surt förvärvade slantar? När upp mot 70% försvinner och man läser detta, att jag i princip betalar grannens jobbskatteavdrag samtidigt som han ändå redan “vet” att jag fuskar eftersom jag driver eget. Så kan han köpa ny bil medan jag har kvar min gamla.

    2013-10-08 14:00

    Svara

  • Grannens jobbskatteavdrag betalar vi inte, “bara” vårt eget. Tyvärr är grannen inte medveten om hur det förhåller sig och tror på myten att vi företagare har det så bra och bara gnäller. Vilket beror på att grannen iunte har hela bilden klar för sig.

    Janne Näsström

    2013-10-08 14:00

  • Njae, fast i slutändan så är det ju bara en stor påse med pengar och med AB så betalar man ju utan att få nytta av försäkringen. Pengarna används ju på annat håll – t.ex. grannens jobbskatteavdrag…om man vill tänjer det lite.

    2013-10-17 14:00

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Vissa frågor är numera förbjudna att diskutera offentligt

BloggVissa saker är inte tillåtna att diskutera på de stora tidningarnas debattsidor. Den gemensamma nämnaren är den viktigaste väljargruppen som avgör vem som får regeringsmakten. Vägen till deras hjärta har i två val med det tredje på gång varit jobbskatteavdraget.

Under hösten har jag plöjt statistik om trygghetssystemet för mina krönikor i pappersutgåvan av Driva Eget. Dessa har i nämnd ordning handlat om A-kassan, sjukförsäkringen och i nästa nummer ytterligare ett ämne som prenumeranterna blir först att läsa om.

På vägen har jag gjort intressanta bifynd som krossar offentliga sanningar. Bland annat visar det sig att jobbskatteavdragen har finansierats med försämringar av A-kassan och i synnerhet sjukförsäkringen.

Hur det har gått till finns öppet redovisat hos bl.a. Skatteverket. Jag har försökt få in debattartiklar i ämnet, men varje gång fått kalla handen.

Men varför skruvas locket på? För att det var socialdemokraterna som utvecklade metoden att tanka över pengar från trygghetssystemet och Alliansen som vann val två val på den.

Allt började på 1990-talet med att företrädesvis offentliga arbetsgivare missbrukade sjukförsäkringen i stor skala. Mängder av anställda, i synnerhet i vårdens låglöneyrken, blev långtidssjukskrivna och sjukpensionerade efter arbetsskador. De stora arbetsgivarna smet från sitt rehabiliteringsansvar.

Följden blev skenande kostnader. Regeringen vidtog flera åtgärder, bland annat fick arbetsgivarna ansvaret för lönen under de 14 första sjukdagarna. Åtgärderna gjorde att stora överskott började ackumuleras hos de 21 då fristående försäkringskassorna, en i varje län med Riksförsäkringsverket som tillsynsmyndighet.

Pengarna var inlåsta för politikerna. Men öppningen kom i och med EU-inträdet. Då infördes en ny post i arbetsgivaravgiften. Den heter allmän löneavgift och är en dold skatt direkt kopplad till statsbudgeten. Från början var den 1,5 procent och skulle finansiera medlemsavgiften i EU.

Överskotten fortsatte att ansamlas hos försäkringskassorna. Till sist var bytet så lockande att s-regeringen 2005 beslöt att förstatliga försäkringskassorna. Det är sannolikt den största socialisering som gjorts i Sverige. Den skedde utan debatt.

2005 höjdes den allmänna löneavgiften till 3,07. Tankningen av pengar från trygghetssystemet, som byggts upp av arbetsmarknadens parter, hade börjat. 2006 steg den till 4,4 %. Samma år var avgiften till sjukförsäkringen 8,64 %.

Alliansen möttes av ett potentiellt ymnighetshorn vid makttillträdet 2007. Sedan dess har de stegvis sänkt premien till sjukförsäkringen och höjd den allmänna löneavgiften. 2010 sänktes den senare till 6,03 % efter att ha varit uppe på 7,49 %.. Samma år fick staten in 72,7 miljarder kronor den här vägen.

Sedan dess har sjukförsäkringspremien och den allmänna löneavgiften varit kommunicerande kärl. Den ena har höjts, den andra har sänkts. För innevarande år är sjukförsäkringsavgiften 4,35 % och den allmänna löneavgiften 9,88 %. Trots idogt letande hittar jag ingen uppgift om hur stor transfereringen till statskassan numera är. Lågt räknat borde den ha passerat 100 miljarder kronor.

De fyra första jobbskatteavdragen kostade drygt 80 miljarder kronor. Den femte och kommande kostar staten 12 miljarder ytterligare i minskade skatteintäkter. Men som synes drabbar det ingen fattig, motsvarande summa och lite till pumpas över från trygghetssystemet.

Om detta kan man tycka olika. Fakta är att jobbskatteavdraget har finansierats med pengar från sjukförsäkringen. 2006 var premien 8,64 %. 2013 är den 4,35 %.

Vad som stör mig är att denna utveckling över huvud taget inte får diskuteras.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Läs mer i tidningen Driva Eget
8 nr 545 kr

Nr 5/2017 – bara i papperstidningen:

TEMA: Kickstarta hösten!
* 8 steg till bättre hälsa – och lönsamhet
* Quick fixen som funkar

Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Kickstarta hösten
8 steg till bättre hälsa – och lönsamhet
Quickfixen som funkar
Träningen gör dem till bättre företagare

Dessutom:

  • NYTT! Varumärkesskolan
  • Superskojarnas nya bluff
  • Bli FA-skattare – slipp riskerna