• "Gör 2017 till ditt bästa år någonsin! 7 säkra tips för framgång"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "Att sprida olika typer av innehåll är en central del inom Social Selling."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Ulla-Lisa Thordén
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Janne Näsström

    Janne Näsström

    Journalist och företagare

    Janne Näsström från Västervik är en debattlysten journalist som arbetat med reklam och marknadsföring sedan 80-talet. Har varit företagare i 20 år, och driver idag eget bolag som konsult. Han arbetar bland annat i högskoleprojekt kring affärsutveckling.

Ett år som företagare förstörde livet för min arbetskamrat

BloggPå 1990-talet tillhörde jag ledningen för en större reklambyrå. En av våra anställda startade långt senare eget företag. Jag minns honom som en duktig och socialt kompetent skribent. Förutsättningar fanns för att han skulle klara sig på egen F-skattsedel.

Han fick sin F-skattsedel i november 2009. Mindre än ett år senare, i oktober 2010 drog Skatteverket in den. Återkallad F-skattsedel beror vanligen på att moms, skatt och egenavgift/arbetsgivaravgift inte betalats i tid.

Ändå fortsatte han att ta på sig uppdrag. Men utan F-sattsedel är det betydligt svårare, eftersom uppdragsgivaren riskerar att betraktas som arbetsgivare och blir skyldig att betala skatter och avgifter.

Jag har ingen detaljerad kunskap om händelseförloppet, men har på senare tid fått förfrågningar om uppdrag som han tidigare utförde. Och det står klart att ett av problemen var att han inte kunde ta betalt. Han har fått arvoden som ligger på halva den rekommenderade nivån för frilansjournalister.

Följden har blivit att han inte haft råd att betala sina räkningar, vare sig som företagare eller privatperson. På några få år har ett skuldberg vuxit upp hos kronofogden. I december handlade det om 45 betalningsanmärkningar och 29 obetalda skulder på sammanlagt 790 000 kronor.

Nu är familjens villa ute till exekutiv auktion. Några få års företagande har förstört deras liv.

Lärdomen är att avbryta företagandet om det inte ger en rimlig försörjning och täcker kostnaderna. Att fortsätta efter att F-skattsedeln dragits in är lika korkat som att försöka betala spelskulder genom att höja insatserna.

Var det inte sittande regering som skulle göra det tryggare att starta och driva eget företag?

Dela post
Kommentarer (6)
  • Jag har ett vittnesbörd att dela med dig jag har att leta efter ett lån för att förbruka min verksamhet under en lång tid nu efter tur ner med många långivare jag senare smälta denne Gud fruktar långivare du hjälpa mig med det lån du kan kontakta honom på jamessteveloanfirm @ gmail.com

    2013-03-07 14:00

    Svara

  • Våra AP-fonder (framtida pensionsdito) gör nu på detta vis, satsar ännu mera pengar på ännu mera riskfyllda placeringar för att öka avkastningen.

    Risken är dock större att satsningen misslyckats, de som alltid är garanterad vinns är de som hanterar pengarna oavsett hur avkastningen går.

    Man kan jämföra AP-fonder med att spela på spelsajter, ren gambling och detta helt utan kunskap som kan minska förlusterna.

    Många inom näringslivet gör sina satsningar genom att redan köpa aktier/fonder till reducerat pris där syftet är att få högre avkastning och därigenom lägre skatt än att få denna summa som lön.

    Ihop med gynnsamma fallskärmar när olika troliga framtida händelser inträffar kan de dessutom få höjda bonusar.

    Detta gäller bara folk inom vissa positioner, finansfolk eller näringslivsdito.

    Det är många som har tjänat stora pengar på finanskrisen trots att de direkt eller indirekt har ett visst ansvar för händelsen som sådan. Skuldberget och lånekarusellen är bara förordet i skandalen.

    2013-02-25 14:00

    Svara

  • Jag kan inget om företagande men de många riskerna gör att det låter som att ge sig ut i djungeln utan utrustning eller vapen…

    Spontan reaktion bara…Alla 14 dagars kurser i Starta Eget kanske gör att folk tror att det är lättare än det är…eller?

    Shimada

    2013-01-29 14:00

    Svara

  • En god vän, auktoriserad revisor, blev bortplockad som föreläsare på Starta Eget-kurs. Han berättade sådant som ovanstående och ansågs för negativ.

    Janne äsström

    2013-01-30 14:00

  • Läs in flera

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Därför tror jag inte på lagen om 30 dagars betalning

BloggRegeringen förlorade striden i riksdagen kring den nya lagen om snabbare betalning. Formellt så godkände riksdagen hela lagförslaget, men oppositionen fick igenom sin reservation i civilutskottet. Den innebär att  regeringen ska återkomma med förslag som ytterligare stärker små och medelstora företags ställning vad gäller gäller betalningstider.

Det blev alltså inget rakt besked om att även storföretagen ska betala på 30 dagar. Men det kan bli så. Kanske.

Själv tror jag att storföretagen fortsätter att göra som de vill, oavsett vad riksdagen beslutar. Bolagens tjänstemän skyr inga medel för att göra karriär på att skinna småföretagare. Går det inte på det ena sättet så gör man det på det andra.

Jag har i många år arbetat inom skogsbranschen där jag träffat åtskilliga skogsmaskinentreprenörer och skogsbilsåkare. Det är i huvudsak småföretagare som avverkar skogen och transporterar den till industrin. Det är även småföretagare som sköter miljövård, planteringar och annat. Skogen svarar för 60 procent av Sveriges nettoexport. Få grupper torde vara så betydelsefulla för landet som dessa företagare.

Jag har även träffat deras kunder, skogsbolagens inköpare. En av dem minns jag extra tydligt. Han arbetade för ett av de största skogsbolagen och berättade stolt om hur duktig han var på att pressa priser och sa bland annat så här:

“Minst tio procent av våra entreprenörer ska gå i konkurs under ett år, annars betalar vi för mycket”.

En liten entreprenör har en maskingrupp, skördare och skotare. Maskinerna kostar 4-6 miljoner kronor, är finansierade med lånade pengar och måste gå dygnet runt för att verksamheten ska bli lönsam. Som säkerhet står entreprenörens villa och personlig borgen.

Inköparna är fullt medvetna om att konkurs leder till tragedier och livslång skuldsättning. Ändå fortsätter de att pressa skiten ur entreprenörerna. Det är så man gör karriär i storföretag.

Just idag dök det upp ytterligare ett exempel. Uppdrag Granskning avslöjar att en skogsentreprenör, som utför planteringsuppdrag för storbolagen, använder sig av underbetald arbetskraft från Kamerun. Tittar man på företagets bokslut, så går det knappt runt. Tyvärr behöver tjänstemännen som ligger bakom inte skämmas i Uppdrag Granskning.

Den här erfarenheten gör mig tveksam till om 30 dagars lagstadgad betalning fungerar. Risken är att inköpare byter till utländska leverantörer. Även marginella besparingar gynnar tjänstemännens karriär.

Dela post
Kommentarer (3)
  • Jag har ett vittnesbörd att dela med er alla, jag behöver ett lån för en lång tid nu och har provat många långivare, men ingen gav mig ett lån. Jag vill säga att jag äntligen fick lånet från Gud fruktar långivare namn James Steve, kan du kontakta honom på jamessteveloanfirm@gmail.com idag för att få ditt lån.

    tack

    cissel

    2013-02-26 14:00

    Svara

  • Nu har jag inte läst lagförslaget, men vore det inte bra med en lag som säger att räkningar ska betalas inom 30 dagar såvida inget annat har avtalats? Då finns det ett grundskydd för småföretagarna samtidigt som det finns möjlighet för parterna att avtala om längre eller kortare betalningstid. Ser du några nackdelar med en sådan lösning?

    Jessika

    2013-01-24 14:00

    Svara

  • Regeringens förslag är precis som du föreslår. En variant är att leverantören får rätt att ta ut sina lånekostnader för att finansiera längre krediter. Det borde göra det enklare att få med bankerna. Och gör det mindre intressant för de stora att slira på krediterna.

    Janne Näsström

    2013-01-24 14:00

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Människor som förverkligar sina idéer är provocerande

BloggI Västervik är jag känd som en besvärlig människa med egna idéer. Sedan länge vet omgivningen att jag kommer att göra vad jag pratar om. Det är inte säkert att jag lyckas, men jag gör åtminstone ett allvarligt försök.

Vi har vuxit ur vår teater och behöver en större salong. Vi vill inte förstöra ett lyckat koncept genom att flytta verksamheten. Lösningen blev därför att köpa ett cirkustält. Det stod klart redan i slutet av augusti, när vi undersökt alternativen.

Vår idé fick ett mycket svalt mottagande från turistbyrån, kommunen och det lokala näringslivsbolaget. Det var ingen som sa det rakt ut, men det framgick tydligt att pratet om cirkustält betraktades som just grundlöst prat.

Alla som känner mig, vet att idéer som jag berättar om är allvarligt menade. Ändå blir jag aldrig trodd vid mitt ord här i Västervik. Men utanför kommungränsen så blir det ett helt annat mottagande. Andra kommuner skulle ta emot oss och vårt cirkustält med öppna armar och bidrag.

Visst kan man skylla på Jantelagen, men jag tror att det ligger djupare än så. Om en person mantalsskriven i annan kommun kontaktar näringslivsbolaget i Västervik, så kommer hon eller han att få ett lika positivt mottagande som vi får i andra kommuner. Det är ingen gissning utan jag har ett antal exempel på att det är så. Och att det fungerar på samma sätt över hela landet, inklusive storstäderna.

Människor i vår närhet vet att vi inte har några speciella gåvor eller någon förmögenhet. Vi är vanliga människor som ändå gör ovanliga saker. När vi förverkligar min gamla barndomsdröm om trolleri och köper ett cirkustält, så blir omgivningen påmind om att de själva skulle kunna förverkliga sina drömmar. Det enda som hindrar dem är feghet och lättja.

Men när idéerna kommer utifrån, saknas detaljerad kunskap om personen. Man kan tillskriva den idérike allehanda egenskaper, som saknas i den egna omgivningen. Idéer utifrån blir därför inget hot.

Vi är dubbelt provocerande. Inte nog med att vi försöker förverkliga en dröm, vi står på scen och verkar tycka om det. Högst upp på listan över svenska folkets fobier står att framträda inför andra. Tvåa är döden. Samma sak där, om någon utifrån står på scen så är det ofarligt. Hon eller han har säkert en ovanlig talang som man själv och vanligt folk saknar. Men när en vanlig människa står där, då blir det en provokation.

Samma attityder finns i storstäderna. Skillnaden är att du kan skilja på ditt privata jag och ditt yrkesjag. Du behöver inte ha en affärsrelation med dem som vet att du är en vanlig människa. Kunderna ser bara din professionella sida. På en mindre ort så går det inte att dölja den privata sidan. Du blir bedömd för den du är, med alla dina svagheter. Och då blir den som vågar förverkliga sina idéer provocerande.

Dela post
Kommentarer (1)
  • Jag har ett vittnesbörd att dela med er alla, jag behöver ett lån för en lång tid nu och har provat många långivare, men ingen gav mig ett lån. Jag vill säga att jag äntligen fick lånet från Gud fruktar långivare namn James Steve, kan du kontakta honom på jamessteveloanfirm@gmail.com idag för att få ditt lån.

    tack

    cissel

    2013-02-26 14:00

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Stormen mot Lööf bygger på okunskap om företagande

BloggDrevet går mot näringslivsminister Annie Lööf. Jag hade gärna varit med och mosat henne, om kritiken vore berättigad.

Det handlar om den kommande lagen om snabbare betalningar, som nu formats till ett politiskt rävspel på hög nivå. Lagförslaget bygger på ett två år gammalt EU-direktiv som riksdagen är skyldig att införa i svensk lag senast i mars 2013. Är det något som regeringen ska kritiseras för så är det senfärdighet.

Regeringen tillsatte en utredning som presenterades 4 april 2012. Förslaget byggde på remissyttranden från bland andra Svenskt Näringsliv och Företagarna. Landets journalister var måttligt intresserade. När lagrådsremissen överlämnades 19 oktober uppmärksammades det till en början bara av Driva Eget.

Nu är det fullt krig i spalterna och huvudnyhet på tre sidor i Dagens Industri. Lööf blir troligen överkörd. Kritiken gäller att lagen om 30 dagars betalningstid bara blir tvingade för offentlig sektor. I affärer mellan företag ska man kunna avtala om längre kredittid, om borgenären (leverantören) uttryckligen godkänner det. Vilket både Svensk Näringsliv och Företagarna accepterar.

Min tolkning är att det är både lagtekniskt och praktiskt omöjligt att lagstifta om 30 dagars betalningstid mellan företag. För det första skulle det inskränka på avtalsfriheten. För det andra är Sverige, som ett litet och extremt exportberoende land, utelämnat till olika betalningstider över hela världen. Flertalet små heltidsföretag finns med i storbolagens leverantörskedjor. Om det blir lag om 30 dagars betalning, finns risken att storföretagen går utomlands.

Sena betalningar är ett stort problem. Den nya lagen gör att storbolagen inte ensidigt kan tvinga till sig längre betalningstider. Idag utgår dekret från höga vederbörande. Småföretagare har inget att sätta emot. Vi förväntas agera bank utan ersättning, för att värna tjänstemännens bonus. Rimligt vore att vi får rätt att ta ut våra kreditkostnader. Dagens situation där storbolagen är inte har några lån utan skjuter över skuldsättningen på sina underleverantörer är orimlig.

Samtidigt borde regeringen titta över storbolagens egna kredittider. Exempel: Statliga Posten betalar aldrig snabbare än 30 dagar men kräver betalt på tio dagar av oss småföretagare.

Ska man anklaga Annie Lööf för något är att hon inte begriper sig på företagande. Men på den punkten är den absoluta majoriteten av landets politiker och journalister lika goda kålsupare. Knappt någon bryr sig om oss företagare, vi är bara ett slagträ i debatten och anskaffare av jobb åt marginaliserade grupper som storföretag och offentlig sektor inte vill veta av.

Dela post
Kommentarer (3)
  • Svar til Fredrik Tomte

    1: Flera remissorgan har hänvisat till avtalsfriheten. Sä här skriver advokatsamfundet i sitt yttrande:”…förmögenhetsrätten bygger på principen om avtalsfrihet, vilket i sin tur kan motiveras med att marknadens aktörer är bäst på att avgöra frågor om avtals ingående och innehåll; för det tredje att det finns risk att svenska företags konkurrenskraft försämras om deras avtalsfrihet inskränks…”. Jag är inte jurist och kan inte utesluta att advokater, Svenskt Näringsliv och Företagarna kör en vals.

    2: Jag har med egna ögon sett hur storföretag sagt upp svenska leverantörer och köpt utomlands för mindre. Tyvärr.

    Och när det gäller den sista punkten närmar vi oss grundproblemet, det daltas för mycket med överbetalda tjänstemän. Exemplen är många på hur de betett sig som tjuriga barnungar när de inte fått bestämma.

    När det gäller myndigheter vet varje företagare hur de bär sig åt om vi inte betalar. Och själv har jag legat ute med pengar fem månader till staten. När jag hotade med fogden fick jag veta att jag inte längre skulle vara aktuell som leverantör om jag verkställde hotet.

    Det går inte att behålla legitimiteten i systemet om staten inte får tvingande betalningskrav.

    Janne Näsström

    2013-01-17 14:00

    Svara

  • Det är lite ironiskt att anklaga andra för okunskap när man själv uttalar sig om sådant man inte förstår sig på.

    Din första invändning om att det inte vore lagtekniskt möjligt att lagstifta om 30-dagars betalningstid är bara nys. Till att börja med finns det även sedan tidigare lagstiftning som inskränker avtalsfriheten. Den är inte absolut. Och ens om den hade varit det, är avtalslagen bara en lag bland alla andra, som kan ändras vid behov.

    Ditt andra påstående har jag inga ingående kunskaper om, men det tror jag inte att du har heller eftersom du spekulerar fritt. Är det sannolikt att ett storföretag i Sverige som i dagsläget har ett mindre svenskt företag som leverantör skulle göra sig omaket att söka upp en ny leverantör i utlandet *bara* för att slippa betala sina räkningar inom 30 dagar?

    Hur som helst, om man tror att storföretagen hellre söker sig utomlands för sina leveranser än betalar sina svenska leverantörer inom 30 dagar, så säger det sig självt att det lagförslag som du stödjer (i grunden frivilligt för storföretagen när de vill betala) aldrig kommer att leda till att svenska storföretag betalar inom 30 dagar.

    Slutligen måste man ju också fråga sig, om ett tvingande lagförslag om 30 dagar leder till att storföretagarna vänder sig utomlands, varför myndigheternainte skulle göra samma sak? Låt gå för att myndigheterna i större utsträckning köper tjänster och därför i mindre utsträckning kan finna likvärdiga “produkter” i utlandet, men ändå.

    fredriktomte

    2013-01-17 14:00

    Svara

  • Jag håller med 100%.

    Tycker Janne Näsströms inlägg är helt obegripligt.

    Och inte bemöter han kritiken heller.

    Som sagt, om ett storföretag inte gillar att behöva betala på 30 dagar så kan man givetvis byta till en utländsk leverantör.

    Men allt handlar ju om totalekonomin. Med tanke på det prismässiga trycket så är det inte speciellt troligt att den svenske småföretagaren blivit vald öht om han inte hade bra villkor totalt sett.

    Betalningsfristen är bara en av flera viktiga faktorer att väga in, och varför skulle just den vara så väldigt betydelsefull men inte våra höga skatter på arbete t.ex.?

    karl

    2013-10-14 14:00

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Vad man kan lära av ABBA:s turnéledare och Goebbels

BloggJag har under många år tillhört den ideellt arbetande personalen på VisFestivalen i Västervik. Vi är ett 50-tal personer som utan ersättning arbetar under en sommarvecka.

Att personalen har ställt upp så lojalt ända sedan 1966 beror på Hansi Schwarz, tidigare medlem av Hootenanny Singers, turnéledare för ABBA och en ledare av rang. Hansi hade en suverän förmåga att få människor att känna sig delaktiga och uppskattade. Jag skriver hade. Hansi Schwarz gick bort den 11 januari i år. Vila i frid och tack för många minnesvärda somrar.

Gratisarbete är typiskt för alla former av sommarevenemang.

VisFestivalen har lärt mig att gratis är dyrt. Gratis förutsätter bidrag och sponsring. Hansi ägnade oändlig tid åt möten med politiker och sponsorer. Tid är pengar för oss företagare.

Den som ställer upp gratis, gör det för sitt höga nöjes skull, och kommer inte att jobba ihjäl sig. En behaglig arbetsinsats med tid för snack med kompisar och efterfester innebär att bemanningen blir flera gånger högre än med anställd personal. Stor personal kostar i form av catering, kläder och annat. Samtidigt förvandlas arrangemanget till ett svårstyrt skepp som kräver en karismatisk rorsman, eller general som Hansi titulerades.

I VisFestivalens fall stod sponsorerna för personalkostnaderna. På senare tid, när festivalen drivits under mer ordnade former än förr om åren, har biljettintäkterna till stor del gått till hyra av teknik och gager för artisterna. Festivalen i sig är ingen lysande affär, de som tjänat på den är restauranger, hotell, campingplatser och liknande.

I vårt trolleri har vi arbetat från andra hållet. Vi ägnade några år åt att bygga upp föreställningen och använde intäkterna till att investera i egen teknik och rekvisita. Det mesta är idag bolagets egendom och avskrivet.

Själva arrangemanget är så utformat att min fru och jag sköter det själva. Vi har valt att inte utnyttja gratis arbetskraft, för att slippa den enorma arbetsinsats som krävs för att få en stor organisation att gå åt samma håll.

Istället lägger vi ut biljettförsäljningen på Ticnet och har skrivit en föreställning där vi själva klarar allting, med hjälp av automatiserat ljus och ljud. Under tre säsonger har vi finslipat metoderna och är nu mogna för att utveckla föreställningen till ett cirkustält med plats för 120 åskådare.

Att vi begränsar oss till 120 åskådare har två förklaringar.

För det första finns en dyr gräns vid 150 åskådare. Går man över den så krävs återkommande besiktning av tältet på SP och en massa dyrbara regler och lagar börjar gälla.

För det andra har jag lärt mig av VisFestivalen som stannat i samma slottsruin i alla år, trots att publiktrycket under en period var så stort att festivalen på annan plats kunnat dra flera gånger större publik.

Jag skrev ett kapitel i en jubileumsbok om VisFestivalen. Där drog jag paralleller med Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels. Han byggde tredje rikets propaganda på ett antal regler. En av dem var att alltid boka en för liten lokal. Om några inte får plats, så upplevs mötet viktigare.

Det är bättre med ett litet fullsatt cirkustält än en halvtom arena.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
En liten jävel vill satsa trots att jag inte har råd

BloggVi är mitt uppe i planeringen inför sommarens trolleriföreställningar. Jag har gjort affärsplan, marknadsplan och marknadsanalys. Ett cirkustält är beställt och anländer från USA framåt våren.

Tills för ett par dagar sedan trodde jag att föreställningen var skriven och färdig att börja repetera i sin helhet. Men då blev jag kontaktad av en kollega som erbjöd oss att köpa ett exklusivt nummer som skulle passa osannolikt bra som final. Ett litet problem bara, det finns inga pengar kvar i budgeten.

I det här läget gäller det att ha is i magen. Säger en del av hjärnan. Medan en annan liten jävel viskar att här är chansen du inte får missa. Ta risken, slå till.

Som tur var finns en utgång. Jag har sökt investeringsstöd för affärsutveckling i landsbygdsföretag från länsstyrelsen och i förlängningen EU.

Jag misstror på goda grunder bidragsgivande myndigheter. Det är lotteri om man får pengar eller inte. Och som allt för många företagare fått erfara, kan man få bifall och sedan besked om att pengarna tagit slut.

Därför måste man alltid budgetera utan bidrag. Och i fallet med vårt trolleri för en totalflopp. Inte en biljett är garanterad på förhand, hela projektet går ur hand i mun. Företaget måste överleva även om vi inte får en enda besökare.

Mina två motstridiga viljor har nått en överenskommelse. Om jag får bidraget så slår jag till och då blir det en final av absolut världsklass. Annars förtränger vi det hela och satsar för en riktigt bra föreställning ändå.

Under de närmaste veckorna ska jag berätta om hur jag tänkt under processen, vilka risker som jag har identifierat och hur jag tror att de kan hanteras.

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Brist på talang är den lates ursäkt för att slippa träna

BloggDagens Nyheter berättar att Neil Armstrong ljög om sitt berömda citat när han tog sitt första steg på månen. Meningen har gått till världshistorien: “Ett litet steg för människan, ett gigantiskt steg för mänskligheten”.

Den påstådda lögnen är att det inte var stundens ingivelse. Neil Armstrong dog för ett halvår sedan. Nu träder hans bror Dean fram och berättar att meningen författades veckor innan månlandningen. Uttalandet var skrivet på förhand och repeterat.

Armstrong har i intervjuer sagt att han funderade ut vad han skulle säga på väg till månen. Vilket får DN att skriva att han ljög.

Han talade visserligen inte sanning, men min gissning är att han gjorde så här för att inte reta folk i onödan. För det är en spridd uppfattning att begåvade uttalanden kommer av stundens ingivelse. I USA är det mer gudomlig inspiration som gäller.

I Sverige ger vi inte Gud äran, men tror likafullt på stundens ingivelse. Därför blev det ett sånt hallå om fusk när det kom fram att komikerna i TV4:as “Parlamentet” hade manus och att sångarna i “Så ska det låta” får hjälp med texterna och att det blir omtagning om det nynnas för mycket.

Istället odlas myten om talang. Som om vissa har tur att vara födda med en gen som gör dem sällsynt lämpade att sjunga, spela musikinstrument, reparera datorer, jonglera, meka med bilar eller vad det nu kan vara.

TV4 underblåser tron i programmet “Talang” där det framstår som om vanligt folk med talang får chansen att slå igenom. Vanligt folk är de som gör bort sig och bli skrattade åt. TV4 engagerar proffs okända för den breda allmänheten som kan sitt jobb och garanterar kvalitet och underhållningsvärde i programmet.

Den trista sanningen är att talang inte finns. Visst är det en fördel att vara lång för den som ska hoppa höjd, men Stefan Holm med den normala längden 181 centimeter bevisar att det går ändå.

Istället handlar det om att kroppen och hjärnan är plastiska och kan formas på önskat sätt genom träning, träning och åter träning. Det vet alla som av omgivningen sägs ha tur att vara född med en viss talang. Och skulle den talangen inte finnas med från början, så nedvärderas den framgångsrike till en träningsprodukt.

Varför är myten om talang som omhuldad? För att det är bekvämt att skylla på brist på talang så att man slipper träna. Därför är det många som blir provocerade av att vanliga människor genom träning gör storartade prestationer. Och därför gjorde Neil Armstrong bäst i att låtsas som att uttalandet var en Guds ingivelse på väg till månen.

Dela post
Kommentarer (3)
  • Kloka ord. Talang är väl egentligen passion. Gör man det man gillar så tränar man mer. Tänk om fler fick jobba med en känsla av passion i stället för med en känsla av att man kanske inte har talang. Hur skulle det påverka vår produktivitet och konkurrenskraft, utöver de mänskliga värdena?

    Pär Gester

    2013-01-07 14:00

    Svara

  • Du förlängde min tankegång. Tack.

    Janne Näsström

    2013-01-07 14:00

  • Det sägs ju att talang följer om man följer en enkel regel: 2,7,365,10. D.v.s. två gånger om dagen, varje dag i veckan, alla dagar om året i tio år.

    Fredrik

    2013-01-17 14:00

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
I storföretagens organisationer har kunden fiendens plats

BloggHändelserna under julhelgen (se nedan) med paketet som försvann och transportbolaget som inte lyfte ett finger för att korrigera felet är inget undantag. Så här fungerar inte bara amerikanska storföretag utan även deras svenska motsvarigheter och numera även vissa myndigheter.

Det beror på att storföretagen är organiserade enligt förebild från amerikanska armén fram till Vietnamkriget. Inte utan fog brukar General Motors kallas för världens största planekonomi efter Sovjetunionens fall. Det är centralstyrda organisationer med ett absurt kontrollbehov.

En god vän var vd för ett större svenskt bolag som blev uppköpt av en amerikansk jättekoncern. Hans berättelser inifrån är häpnadsväckande. “Om det varit lagligt, så hade de placerat ut beväpnad vakt på varje avdelning”, lyder hans sammanfattning.

Det är ingen slump att cheferna för dessa storföretag har den militära titeln CEO, Chief Executive Officer, istället för managing director som är den engelska motsvarigheten till verkställande direktör. Bolagen är organiserade som amerikanska armén under andra världskriget.

Problemet med denna organisationsform är att kunden har tilldelats fiendens plats. Målet är att betvinga marknaden i syfte att berika högsta ledningen och aktieägarna, inte att betjäna kunderna.

I dessa arméer har folket i fronten inget att säga till om. De ska lyda order, följa instruktioner, ta all skit från kunderna med ett leende och ett “have a nice day”. De är kanonmat, inget annat.

Svenska myndigheter, inte minst Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, är organiserade på liknande sätt. Min gissning är att det är orsaken till att kanonmaten regelbundet gör bort sig så grovt. På gammeldags militärt manér följer de kartan även när den inte stämmer med verkligheten.

Vietnamkriget blev en kännbar läxa för USA:s militär. Många av de dödade amerikanska befälen sköts av egen trupp. Det fungerar inte med kadaverdisciplin när kanonmaten är beväpnad. Därför har amerikanska soldater, och svenska för den delen, större utrymme för egna initiativ än fotsoldaterna i storföretag av amerikanskt snitt.

Oavsett vad du sysslar med inom ramen för ditt företag, ska du sätta kunden i centrum – på riktigt. Lös kundernas problem istället för att tvinga på dem varor eller tjänster som de inte behöver. Är du lyhörd så kommer du att sopa banan med de stora aktörerna.

Komplettering:

På 1980-taklet arbetade jag under en period i USA. Uppdragsgivaren var ett svenskt företag som köpt en amerikansk konkurrent. De hade tillsatt en brittisk vd som förfasade sig över den amerikanska företagskulturen. Han ansåg att “This country is driven by fear”.

På senare år har jag jobbat i Ryssland, ett land som påminner om USA. Vanligt folk är väldigt trevliga och hjälpsamma, men rädslan är hela tiden närvarande.

Det finns gott om exempel på hur illa amerikanskt ledarskap fungerar i Sverige. Här är två:

På bilsalongen i Genève 1999 presenterade Volvo en fungerande laddhybrid. Ford stoppade projektet och riktade in verksamheten på bränsleslukande bilar. Volvo personvagnar räddades av anställda i Göteborg som på eget initiativ utvecklade den bränslesnåla Drive-serien.

När den andra generationen Saab 9-3 presenterades 2002 fanns den bara som sedan. Ägaren GM stoppade den planerade kombin, som dröjde i tre år. Ett förödande beslut för en biltillverkare med kombilandet Sverige som huvudmarknad.

Det är olyckligt att svenska företag och myndigheter har fått amerikaniserat managemant.

Dela post
Kommentarer (1)
  • Mycket intressant! Som regelbunden USA-turist kan jag inte känna annat än beundran inför deras välutvecklade servicesamhälle. När det gäller tillgången till tjänster är Sverige närmast att betrakta som ett U-land jämfört med USA. Det är inte en slump att devisen ”Kunden är kung” kommer från USA och den har troligtvis anammats av en större andel amerikanska än svenska företag. Å andra sidan finns det uppenbarligen en stark auktoritär kultur (med ursprung i deras militära organisation) som fått fotfäste i större företag och offentliga verksamheter. Jag tror att de flesta svenska storföretag har haft en mjukare ledarstil med större frihet på alla nivåer men att globaliseringen, med uppköp och sammanslagningar, har medfört kulturkrockar där den auktoritära stilen i många fall gått ut som en vinnare (eftersom denna hittills varit synonym med ekonomisk styrka). Tyvärr har denna stil smittat av sig på en del svenska storföretag och den är sedan länge högst verksam inom landstinget, där byråkratin håller personalen i ett järngrepp för att göra det så svårt som möjligt att uppfylla patienternas behov.

    Jessika Nord

    2013-01-02 14:00

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Läs mer i tidningen Driva Eget
8 nr 545 kr

Nr 5/2017 – bara i papperstidningen:

TEMA: Kickstarta hösten!
* 8 steg till bättre hälsa – och lönsamhet
* Quick fixen som funkar

Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Kickstarta hösten
8 steg till bättre hälsa – och lönsamhet
Quickfixen som funkar
Träningen gör dem till bättre företagare

Dessutom:

  • NYTT! Varumärkesskolan
  • Superskojarnas nya bluff
  • Bli FA-skattare – slipp riskerna