Varför satsas våra pensionspengar på företag som försöker utrota sig själva?

Janne Näsström

Uppdaterades: 2 april, 2019
Publicerades: 26 augusti, 2014

Alla säger att Sverige behöver fler företagare. Men ingen tycks förstå varför, inte ens dagens överstepräster – ekonomerna.

Sedan Saltsjöbadsavtalet 1938 råder enighet om hur den svenska ekonomin ska utvecklas. Genom ständigt ökad produktivitet skapas tillväxt som kan fördelas mellan alla oss som bor här i landet. Tillväxten betalar våra pensioner, sjuklöner, skola, vård och omsorg och allt annat som vi kallar välfärd.

Inget träd växer till himlen, inte heller företag. Deras livscykel är förutbestämd. Det börjar med tillväxt, fortsätter med stagnation och slutar med att företagen förintar sig själva, i jakten på allt högre produktivitet, I slutfasen sker det genom nedläggningar, besparingar, flyttning till lågkostnadsländer och så vidare.

Många av företagen, som dominerade Sverige när jag kom ut på arbetsmarknaden på 1970-talet, finns inte längre. Några få lyckades förnya sig och överlevde, men de flesta har gått i graven.

Som alla ekonomiskt skolade vet, krävs därför ständig påfyllning av nya företag. Här är Tyskland ett föregångsexempel med sina framgångsrika familjeföretag.

I Sverige har vi tvärtom försökt förinta småföretagen. För att de ansågs improduktiva, för att de konkurrerade om arbetskraften med storföretag och offentlig sektor. Fram till 1999 fanns en diskriminerande lagstiftning kallad stoppreglerna som syftade till att begränsa småföretagandet. Det finns rester kvar i inkomstskattelagen, bland annat de så kallade 3:12-reglerna.

Även om attityden har förbättrats, numera beskrivs vi småföretagare som hjältar, så har lite ändrats i praktiken. Resurserna styrs i stor utsträckning till börsens A-lista, inte minst vårt pensionssparande. Pengarna satsas i något som i hög utsträckning är en förruttnelsens boning, på företag som arbetar hårt med att förinta sig själva.

Hur vore det om vi istället satsar på framtiden i form av nya och växande företag?